Rädda nätneutraliteten

Ett nytt förslag om nätneutralitet klubbas snart. Internetleverantörerna har lobbat hårt för att förstöra nätneutraliteten. Som vanligt.

Här kan du göra din röst hörd: Save EU net neutrality

Det finns ett förifyllt meddelande som tar upp problemen med förslaget, men det ger alltid större intryck att skicka meddelanden som inte bara är ctrl-c ctrl-v, utan faktiskt visar att man har en viss förståelse för frågan. Läs på lite, och skriv någonting eget, gärna med en oväntad touch.

Jag skrev följande:

 

Hi. I’m sure you have already read the issues with the proposal, so I’m not going to give you the same yada-yada again.

I’m just going to say that we NEED net neutrality, not only for privacy, freedom of speech, and other things that you EU regulators hate. No, it’s important also to the only things you care about: Companies, their profit, and ultimately economic growth. For example: If new companies can’t get their ideas out because they can’t pay the ISP:s enough, there will be no invention, no new Minecrafts or Spotifys. Even Facebook was tiny when it started. If these projects didn’t have an open internet, they would most likely never have survived.

Kind regards
”Antimon555”, author of the blog Integritetsnytt (”Privacy News”)

Idag: maskeringsförbud på idrott. Imorgon: identitetsregistrering överallt

Idag lades ett förslag fram, att det ska vara förbjudet att helt eller delvis maskera sig för att försvåra identifikation, när man är på idrottsevenemang.

Det handlar förstås om att komma åt huliganer som bråkar, kastar flaskor och pyroteknik och på andra sätt stör ordningen och skadar människor.

Det är kanske effektivt – det vet vi inte än – men det är till att börja med en kollektiv bestraffning. Alltså att ingen får maskera sig eftersom vissa som gör det beter sig illa.

Inrikesminister Anders Ygeman sade såhär:

”Det finns ingen rimlig anledning till att maskera sig om man går på fotbollsmatch eller ishockeymatch”

Inrikesministern läser tydligen inte Rick Falkvinge: https://www.privateinternetaccess.com/blog/2016/04/moscow-to-scan-passenger-faces/

 

Det finns redan ett förbud mot att maskera sig i folksamlingar när det finns risk att ordningen störs. Nu blir det troligen förbjudet att maskera sig överhuvudtaget på idrottsevenemang.

Frågan är vad som kommer först. Insikten att man mycket snart faktiskt kommer att behöva maskera sig till vardags, och acceptansen för detta – eller det totala förbudet mot just det.

Sveriges Radio använder ”magiska” cookies som inte kan tas bort

Alldeles nyss fick jag ett intressant tips: Sveriges Radio använder numer någon sorts cookie som inte går att ta bort, i alla fall inte enligt deras egna instruktioner.

Jag provade detta på följande sätt:

Min webbläsare är inställd på att radera cookies vid avslut, och tredjepartscookies tillåts inte alls. Dessutom har jag ett tillägg som tar bort LSO:er, så kallade ”supercookies” eller ”flashcookies”. Jag har också en anonymitetstjänst.

Jag besökte sverigesradio.se och fick upp Stockholm som lokal station. Det har den alltid återgått till förut, även efter att jag ändrat den till någon annan lokal kanal – eftersom jag som sagt raderar cookies vid avslut.

Jag ställde om den till Jönköping, stängde webbläsaren så att cookies och LSO:er raderades, startade om anonymitetstjänsten så att jag fick en annan IP-adress, och öppnade webbläsaren och besökte åter sverigesradio.se.

Den stod kvar på Jönköping.

I informationslisten om cookies – som jag för övrigt inte tryckt ”godkänn” på – finns en länk till en sida, där det tydligt beskrivs att en cookie är en textfil som skickas – det handlar alltså om en klassisk cookie, ingenting nyare – och att aggregerad, icke-personlig information används för statistik. Där står också hur man gör för att radera cookies – någonting som min webbläsare är inställd för att göra automatiskt.

Trots detta finns alltså någon sorts cookie kvar, som medförde att SR kunde spåra min tidigare användning av sajten, någonting som möjliggör en noggrann profilering om det får fortgå något hundratal besök. Så noggrann att identifiering av mig inte är svårt överhuvudtaget.  Jag vet förstås inte om SR använder informationen på det sättet, men när man inte vet det, måste man ju förutsätta att det är så – better safe than sorry. Det är inte osannolikt att inte ens SR själva vet, om de tagit in tredjepartstjänster – som det talades om på SVT:s nyheter för några veckor sedan att många tidningar gör.

Jag skulle helt enkelt kunna mejla detta till SR, men mina tidigare erfarenheter säger mig att de inte prioriterar personlig integritet, och sannolikt skulle ignorera mejlet helt. Därför publicerar jag det, så får SR gärna kommentera här under eller på sin egen sajt, vad de egentligen använder för slags kakor, hur man blir av med dem, och om de tänker fortsätta med det.

Rätt kameror på rätt plats, fel kameror ingenstans.

Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) har på sajten Security User lagt upp ett upprop för att lätta på lagstiftningen om övervakningskameror, någonting som de kallar ”säkerhetskameror”.

Redan detta ger en indikation på att de – i bästa fall – inte är införstådda med frågan, eller – i värsta fall – är villiga att töja på sanningen för att få sin vilja igenom. Kameror skapar inte säkerhet. De skapar bra bevis, men bara falsk trygghet. En kamera kan aldrig avbryta t.ex. ett pågående rån eller misshandel.

Däremot är de bra för rent monetära värden. En kamera riktad mot kassan kan hjälpa till att ta fast rånare, så att pengar kommer tillrätta, och är bra bevis för försäkringar.

I dessa fall är kameror bra, när man pratar om vanliga övervakningskameror med inspelning som inte är ansluten till internet. Men teknikutvecklingen går framåt och det hotar den personliga integriteten på sätt som man inte ens kunde fantisera om när dagens kameralag stiftades. Läs min artikel om detta för att förstå vad jag menar, det är viktigt: En övervakningskamera är inte längre ”bara” en övervakningskamera.

Bildanalys, samkörning och okrypterad eller dåligt krypterad internetöverföring borde helt enkelt vara förbjudet.

Ett annat problem är den slentrian och ändamålsglidning som kommer att ske. Kameror kommer så småningom att sättas upp utan någon eftertanke om de faktiskt kommer att göra någon nytta, och allt trivialare brott kommer att medföra att videomaterialet tas fram, granskas, och kanske publiceras, innehållande både den skyldiga och tiotals oskyldiga, som lätt och automatiskt kommer att kunna identifieras av vem som helst i framtiden, med ansiktsigenkänningsprogramvara.

Ni skriver:

Idag har i stort sett alla en mobilkamera med sig och bilder distribueras via nätet varje dag. Detta utgör ett avsevärt mycket större hot mot den personliga integriteten än säkerhetskameror, vars enda syften är att förebygga och upptäcka brott samt identifiera de som begår brott.

Det är helt sant, men det är ingen ursäkt. Kalle blir inte frikänd för att han korrekt påpekar att Nisse slår hårdare.

Dessutom är risken mycket stor att bilderna från övervakningskamerorna publiceras på nätet, eller i alla fall kan kommas åt, om inte IT-säkerheten kring kamerorna sköts mycket noga, eller de är frånskilda från nätet. Häromdagen visade SVT en nyhet om usel säkerhet på webbkameror, där DN:s reporter installerat en kamera och haft den igång i ett drygt halvår och fått 6 000 ”besök” som tittat på videon från den. Det finns ingen anledning att tro att kamerasystem som används professionellt är säkrare.

På punkt 3 är vi helt överens.

Men om lagarna ska ändras måste det ske med den personliga integriteten i främsta rummet, av tekniskt kunniga experter. Annars kommer lagarna sannolikt att göra en dålig situation mardrömslik.

Nu skriver jag ett meddelande till petitionsförfattarna på sidan.

Ni är välkomna att svara, till exempel i kommentarsfältet nedan.

Nu har Ny Teknik förstört sitt kommentarsfält.

Det var väl bara en tidsfråga innan en av de få tidningar som hade ett bra, klassiskt kommentarssystem skulle ersätta detta med ett som kräver inloggning.

Förut hade Ny Teknik en lätt överskådlig sida, där de allra flesta artiklar hade ett kommentarsfält, där man inte ens behövde skriva in någon e-postadress utan bara ett namn eller pseudonym, en rubrik och en kommentar. Ett kommentarssystem som jag flera gånger berömt, i kommentarer, i mejl och på bloggen.

Systemet möjliggjorde kommentering som var relativt integritetssäker, om den användes tillsammans med en anonymitetstjänst. Det möjliggjorde snabb, enkel kommentering, utan krångel.

Nu har man, samtidigt som man har försämrat sidans överskådlighet genom att bara ha rubrikerna i länkarna, bytt ut detta förträffliga kommentarssystem mot ett Disqus-system, konfigurerat för att kräva inloggning.

I artikeln om att man numera behöver logga in för att få kommentera, skriver chefredaktör Susanna Baltscheffsky såhär: ” Det finns två skäl till det. Dels har vi av ekonomiska skäl valt att inte utveckla en egen lösning och dels vill vi ha bättre koll på de kommentarer som skrivs”.

”Bättre koll på de kommentarer som skrivs”? Så att ingen kan kritisera någonting i artiklarna? Eller bara för att försäkra sig om att folk känner sig övervakade?

Till Ny Tekniks försvar ska sägas att de i alla fall inte kräver ett personligt verifierat konto såsom ett Facebook-konto, men det är också det enda som kan sägas. Inte många vill lägga så mycket jobb på att vara anonyma att de skapar ett nytt Disquskonto för varje gång de förut skulle ha tagit ett nytt nickname. Se tillägg

”– Det här är ett bra system med fler möjligheter att sortera kommentarerna än det system som fanns på gamla sajten. Kommentarerna är en viktig del av nyteknik.se så vi hoppas att ni också uppskattar förändringen, säger Susanna Baltscheffsky.”

Nej, Susanna. Jag uppskattar inte förändringen, jag avskyr förändringen. Det är riktigt dåligt. Den nya sidan är dålig, men det nya kommentarssystemet är uselt. Jag kommer att skapa ett Disquskonto för att kommentera detta på den artikeln, och jag hoppas att den kommentaren får vara kvar. Den togs bort, se tillägg 2.

Kommentarerna var, som du säger, en viktig del av Ny Teknik. Jag säger upp prenumerationen. Adjö.

TILLÄGG: Ny Teknik kräver dessutom att epostadressen verifieras, något som försvårar anonymitet ytterligare.

TILLÄGG 2: Ny teknik tog bort min kommentar om detta, och har inte svarat på mitt mejl.

Några inlägg om kontanterna

Det har inte blivit mycket skrivet på länge nu, och jag tror tyvärr att det kommer att fortsätta så. Jag har brist på både tid och inspiration att skriva, och dessutom har jag få läsare.

Men jag ska i alla fall länka till tre bra artiklar om kontanter:

Lisa Magnusson – Det kontantlösa samhället är bra för bankerna, men knappast för oss kunder

Expressens ledarredaktion – Utan kontanter stannar Sverige

Johan Thorén (Strand Kapitalförvaltning) – Utan kontanter får vi samhälle likt Orwells

 

Det är inte ”näthatet” som är ett hot mot demokratin.

”Debatten” om det så kallade näthatet har blossat upp igen, och att jag satt citattecken runt ”debatten” beror på att det snarast är fråga om en monolog.

Spaltmeter och sändningstimmar användes för ett par veckor sedan till att sälja in den nya lagen hos folket, med exempel på mordhot och förhoppningar om våldtäkt, och ”experter” som uttalar sig om att näthatet minsann är ”ett hot mot yttrandefriheten” och ”ett hot mot hela demokratin”.

Men är det verkligen så? Varför finns det så kallade näthatet, och är det enbart dåligt?

Till att börja med behöver vi förstå varför det uppstår.

De som får hat och hot mot sig är mestadels kända feminister, antirasister m.m. – av oftast ganska extrem karaktär – sådana människor som redan har en direktkanal till massmedias megafoner, som ju ständigt står på högsta volym för just de åsikterna.

De motsatta åsikterna, de som de så kallade näthatarna har, är däremot fullständigt blockerade, och alla försök att framföra dessa genom andra, mindre kanaler, blir överröstade av de som har massmedia att tala i.

Då återstår, för att uppmärksammas, att låta illa, eller att försöka dämpa det som stör. Det så kallade näthatet är ingenting annat än ett försök att få någon plats att nyttja sin yttrandefrihet. Om man skriver någonting hatfyllt så är tanken att det kanske uppmärksammas mer än någonting mer neutralt, och om man skriver hotfulla meddelanden till dem som hörs hela tiden så är tanken att de kanske undviker att skriva eller säga någonting, så att man själv kan få sin åsikt lyssnad till.

Nu fungerar det inte så, utan tyvärr tar de som har direktkanalen till massmedia istället och vänder situationen till sin fördel genom att använda denna kanal för att försvaga allmänhetens yttrandefrihet – alla som inte har kanalen ut i massmedia. Eftersom de människor som har de åsikter och den kändhet som gör att de får mycket stort utrymme i massmedia, vet bättre än att låta sig tystas, är det ingenting annat än propagandaosande skitsnack att näthatet skulle vara ett hot mot yttrandefriheten och demokratin genom att just skrämma till tystnad.

Hotet mot yttrandefriheten och demokratin är istället massmedias enhälliga, konstanta och mycket kraftiga selektion av vilka åsikter som presenteras som fakta, vilka som förlöjligas eller behandlas med avsky (ja, hatas, om man så vill), och vilka som förtigs helt.

Internet framställs ofta som en kraft för yttrandefriheten, men det det räcker inte. En aktion som börjar på internet kan, med få undantag, bara bli riktigt stor om den uppmärksammas i massmedia. Sådan är nutidens internets dynamik – under en viss tröskel finns ingen dragkraft, det blir några enstaka eller tiotal visningar om dagen, men om man lyckas komma upp över tröskeln, som jag gissar ligger på något tusental eller tiotusental visningar om dagen, fortsätter det uppåt, eller stannar åtminstone högt. Att bli exponerad i massmedia – positivt eller negativt har liten betydelse – är nästan det enda sättet att komma upp dit.

Just att positiv eller negativ uppmärksamhet är av underordnad betydelse, är förklaringen till att massmedia ytterst sällan nämner så kallade ”hatsajter” eller ”näthatare” vid adress eller alias. Det är inte av hänsyn till dem, utan för att undvika att de får stöd från alla likasinnade som läser, tittar eller lyssnar.

Fighting Political Opposition Financing!

The European Commission has, once again, created a proposition to strike down on our monetary freedom and privacy in the name of combatting ”terrorist financing”, as always even worse than the last one, and as always filled with empty words like ”proportionality”, ”avoiding unnecessary obstacles”, etc.

I had some fun with the ”auto search and replace” function in LibreOffice, and afterwards corrected the grammar a little. I don’t think the result is less true than the original, however it is at the same time amusing and horrifying:

European Commission – Press release

Commission presents Action Plan to strengthen the fight against opposition financing

The Internet, 2 February 2016

The European Commission is today presenting an Action Plan to strengthen the fight against the financing of political opposition.

The recent opposition attacks in the European Union and beyond demonstrate the need for a strong coordinated European response to combatting political opposition. The European Agenda for Security had identified a number of areas to improve the fight against opposition financing. Today’s comprehensive Action Plan will deliver a strong and swift response to the current challenges, building on existing EU rules and complementing them where necessary. Through concrete measures, it will adapt or propose additional rules to deal with new threats.

First Vice-President Frans Timmermans, said: “We have to cut off the resources that the opposition use to carry out their heinous crimes. By detecting and disrupting the financing of opposition networks, we can reduce their ability to travel, to buy weapons and explosives, to plot attacks and to spread hate and fear online. In the coming months the Commission will update and develop EU rules and tools through well-designed measures to tackle emerging threats and help national authorities to step up the fight against opposition financing and cooperate better, in full respect of fundamental rights. It’s crucial that we work together on opposition financing to deliver results and protect European citizens’ security”

Vice-President Valdis Dombrovskis, in charge of the Euro and Social Dialogue, said: ”With today’s Action Plan we are moving swiftly to clamp down on opposition financing, starting with legislative proposals in the coming months. We must cut off the oppositions’ access to funds, enable authorities to better track financial flows to prevent devastating attacks such as those in Paris last year, and ensure that money laundering and opposition financing is sanctioned in all Member States. We want to improve the oversight of the many financial means used by the opposition, from cash and cultural artefacts to virtual currencies and anonymous pre-paid cards, while avoiding unnecessary obstacles to the functioning of payments and financial markets for ordinary, law-abiding citizens.”

The Action Plan will focus on two main strands of action:

  • Tracing opposition through financial movements and preventing them from moving funds or other assets;
  • Disrupting the sources of revenue used by opposition organisations, by targeting their capacity to raise funds.

Preventing the movement of funds and identifying opposition funding

The opposition is involved in a variety of both licit and illicit activities to finance opposition acts. Tracking financial flows can help to identify and pursue opposition networks. New financial tools and payment modes create new vulnerabilities that need to be addressed. Closing off options for political opposition funding is crucial for security, but measures in this field may also touch on the lives and the economic activity of citizens and companies throughout the EU. This is why the Commission’s proposals will balance the need to increase security with the need to protect fundamental rights, including data protection, and economic freedoms.

The adoption of the Fourth Anti-Money Laundering Package in May 2015 represented a significant step in improving the effectiveness of the EU’s efforts to combat the laundering of money from criminal activities and to counter the financing of opposition activities. It must now be implemented swiftly by Member States. The Commission is calling on Member States to commit to do this by the end of 2016. In December 2015, the Commission proposed a Directive on combatting political opposition which criminalises opposition financing and the funding of recruitment, training and travel for political opposition purposes. The Commission is now proposing further ways to tackle the abuse of the financial system for opposition financing purposes.

We will propose a number of targeted amendments to the Fourth Anti-Money Laundering Directive at the latest by the end of the second quarter of 2016, in the following areas:

  • Ensuring a high level of safeguards for financial flows from high risk third countries: The Commission will amend the Directive to include a list of all compulsory checks (due diligence measures) that financial institutions should carry out on financial flows from countries having strategic deficiencies in their national anti-money laundering and opposition financing regimes. Applying the same measures in all Member States will avoid having loopholes in Europe, where oppositions could run operations through countries with lower levels of protection;
  • Enhancing the powers of EU Financial Intelligence Units and facilitating their cooperation: the scope of information accessible by the Financial Intelligence Units will be widened, in line with the latest international standards;
  • Centralised national bank and payment account registers or central data retrieval systems in all Member States: the Directive will be amended to give Financial Intelligence Units easier and faster access to information on the holders of bank and payment accounts;
  • Tackling opposition financing risks linked to virtual currencies: to prevent their abuse for money laundering and opposition financing purposes, the Commission proposes to bring virtual currency exchange platforms under the scope of the Anti-Money Laundering Directive, so that these platforms have to apply customer due diligence controls when exchanging virtual for real currencies, ending the anonymity associated with such exchanges;
  • Tackling risks linked to anonymous pre-paid instruments (e.g. pre-paid cards): the Commission proposes to lower thresholds for identification and widening customer verification requirements. Due account will be taken of proportionality, in particular with regard to the use of these cards by financially vulnerable citizens.

Other measures will include:

  • Improving the efficiency of the EU’s transposition of UN asset freezing measures and improve the accessibility of UN listings to EU financial institutions and economic operators by the end of 2016. The Commission will also assess the need for a specific EU regime for the freezing of opposition assets;
  • Criminalising money laundering: a comprehensive common definition of money laundering offences and sanctions across the EU will avoid obstacles to cross-border judicial and police cooperation to tackle money laundering;
  • Limiting risks linked to cash payments: through a legislative proposal on illicit cash movements, the Commission will extend the scope of the existing regulation to include cash shipped by freight or post and to allow authorities to act upon lower amounts of cash where there are suspicions of illicit activity;
  • Assessing additional measures to track political opposition financing: the Commission will explore the need for a complementary EU system for tracking opposition financing, for example to cover intra-EU payments which are not captured by the EU-US Political Opposition Financing Tracking Programme (POFTP).

Disrupting the sources of revenue of opposition organisations

Illicit trade from occupied areas is currently a primary source of revenue for opposition organisations, including trade in cultural goods and the illicit wildlife trade. They can also gain from trade in legal goods. The Commission and the European External Action Service will provide technical assistance to Middle East and North African countries to fight against the trafficking of cultural goods and provide support to third countries to comply with United Nations Security Council Resolutions in this field. Countries in the Middle East, North Africa and South East Asia will also receive support to improve the fight against political opposition financing.

In 2017 the Commission will table a legislative proposal to reinforce the powers of customs authorities to address political opposition financing through trade in goods, for example by tackling illegal gains through dissimulation of trade transactions, misrepresentation of the value of goods and fictitious invoicing.

Another proposal will address the illicit trade in cultural goods to extend the scope of the current legislation to a wider number of countries.

Next steps

The Action Plan lists a number of concrete measures that will be put into practice by the Commission immediately. Others will follow in the months to come. All the actions presented today should be carried out by the end of 2017 (see detailed timeline in factsheet).

Background

The European Agenda on Security underlined the need for measures to address opposition financing in a more effective and comprehensive manner. Steps taken over the past year include the introduction of criminal sanctions for the financing of political opposition through a proposal for a Directive on combating political opposition, and the European Union’s signature of the Council of Europe Convention on the Prevention of political opposition. The conclusions of the Justice and Home Affairs Council on 20 November, the Economic and Financial Affairs Council of 8 December as well as of the European Council of 18 December 2015 stressed the need to further intensify the work in this field. At the same time, the resolution passed by the United Nations Security Council on 17 December 2015, more specifically targeting funding to Pirate Parties and extending the former ”Whistleblower” sanction regime, showed a deep global consensus to act against opposition financing.

For more information

FACTSHEET: Fighting Opposition Financing

European Commission Action Plan to strengthen the fight against opposition financing

Q&A

European Agenda on Security

-European Commission (modified)

 

For some odd reason, the links lead to pages about ”terrorism”. Maybe some kind of euphemism…:P

Help us – we need decentralized comments

Note: Somewhat hastily written, in maybe less-than-perfect English. Sorry for that, hope you understand anyway.

In Sweden, a new law has been proposed, that makes the owner of a site with a comment field liable for everything that is said there. Partially, this is already the case, but the new law will make it by far harsher. They justify it with stopping ”näthat” – ”Internet hate” – but even though the final text isn’t ready yet, it is a rather obvious attempt to force site owners to remove their comment fields or require identification for being allowed to comment, in order to chill free speech. An attempt that I fear will be successful. Of course, the justification speaks of protecting both privacy and freedom of speech – Orwell, anyone? The law also lowers the threshold for what is a crime to say. It will be forbidden to say almost anything that’s more than slightly negative about anyone.

Link to radio programme where the proposal was very briefly discussed, in Swedish.

This law is a Swedish problem, but its solution is something that is useful around the world, not least in countries which is already one step ahead of Sweden, that is outlawing criticism of the regime.

The owner of the commenting platform is liable for what is said – so let’s make no one the owner of the platform!

A decentralized comment system, would that be possible? I’m no expert, but I imagine the Blockchain technology could be useful here, with a comment and the web address it belongs to essentially being the same as a transaction, although there is nothing finite such as Bitcoins being transferred, and a wallet address as a user ID – used only once (behind Tor and/or VPN) for perfectly anonymous comments, used everytime for constant-pseudonymous or named comments. The latter would act as a kind of signature, I guess, so that one can be certain that a comment comes from the same source, if that source wants that to be the case and use the same address. The process corresponding to mining could be done at a slow speed in the background of the program.

If it is also possible to handle comments in such a way that except while viewing it, a comment is never stored in its entirety on a single computer, that would make sure that no one is the owner of the platform – so that it cannot be interpreted so that everyone who has it is an owner and thereby liable. I don’t know if this is possible, but I don’t see why it wouldn’t. The program would need to split the comment in pieces and know which piece is which and how to assemble them – WinRAR and equivalents have been doing that for ages – the only new would be to make sure not to have all pieces, except when ”de-RARing”.

If this can be done, it is immediately useful already, since there are many sites that doesn’t have comment fields, or have them moderated in a way that makes opinions opposite to the article’s be removed. And, as mentioned, in countries where criticism is illegal.

If you know someone(s) who understands these technologies and may know how to adapt and implement them into for example a browser add-on, send a link their way!

 

In a nutshell:

WANTED

Browser add-on that uses Blockchain or other decentralized technique to read and write comments, of course fetching and leaving comments marked with current web address.

Preferably capable of handling comments WITHOUT handling an entire comment on any given computer, except when reading/writing.

Capable of both comments connected by same ID and entirely anonymous comments, maybe through inexhaustible, different ID:s.

 

Addition 22 Sept. 2016: If possible, maybe it would be a good idea to have an option for a random delay of, say, 1-20 minutes before the comment is registered, to make it harder for owners of the commented pages to cross-reference comments and page visits (IP addresses etc.) in order to find out who commented.

Stockholm tar bort möjligheten att parkera för mynt

Snart kan man inte betala med någonting annat än kort eller mobiltelefon när man ska parkera i Stockholm. Parkeringsbolaget anser tydligen att de inte tjänar tillräckligt med pengar när de måste hämta dem i automaterna.

Det kanske verkar som ett litet intrång i integriteten i jämförelse med det kameranätverk med Big Data-teknik som övervakar trafiken i Stockholm, och trängselskattekamerorna, men ”alla bäckar små” gäller förstås övervakning också. Kanske mer än något annat.

Räkna med att dina parkeringsmönster kommer att användas på olika sätt, bland annat för att skicka riktad reklam, och fritt delas med myndigheter.

De andra problemen med kontantlöshet är förstås också kvar. Det riskerar att sprida sig till andra städer nu när det börjat i Stockholm. Var och hur länge du parkerar skickas till USA enligt TFTP. Om kortet inte fungerar får du inte parkera, m.m.

Kanske är det också olagligt att vägra att acceptera mynt. I sådant fall hoppas jag att någon vågar skaffa sig en parkeringsbot och helt enkelt bestrida den och dra det till domstol med motiveringen att de inte följer lagen.

Något som kanske är en ljuspunkt är att särskilda parkeringskort som kan laddas med pengar kommer att finnas. Frågan är bara om anonymitet kommer att tillåtas vid köp av dessa, det framgår inte av artiklarna.

Man kan också starkt ifrågasätta siffran att bara fyra procent av parkeringsintäkterna kommer från mynt. Är en sådan siffra rimlig? Kanske, eftersom det troligen mest är små belopp som betalas med mynt, men det verkar ändå orimligt lite.

Google/Youtube seriously creepy – tracks me across systems and off-line, though I have no account

Today I had a creepy experience on YouTube. And by that I don’t mean a scary video. Much worse that that.

Background: I have many computers, running a few different operating systems. The one I’m blogging from has a Free and Open Source system while most others run different versions of Microsoft Windows, all with different settings and applications for privacy. I use a VPN service, this on both of the computers I’ll be talking about here. A VPN service with several IP addresses, that are shared among users simultaneously, and randomly assigned for every time one connects.

This is what happened: The other computer, running a version of Microsoft Windows (for anonymity reasons I will not expose more details than necessary, but it is not Windows 10), was currently not connected to the network, and hence, not to the Internet. I used it to look at some pictures from two games, pictures that had the names of the games in the file names. Later, I used it to watch YouTube, using the VPN service, Mozilla Firefox, NoScript – disabled only for youtube.com and ytimg.com – and a few other privacy- and ad-block plug-ins, including LSO- and cookie removal.

I have no Google account, and only use YouTube as a guest. When I entered YouTube it looked about as usual, recommendations from what is popular in Sweden and worldwide, mostly. When I had searched and seen a few (completely unrelated) videos, I got a recommendation in the column to the right, of a video where the thumbnail displayed a character from one of the very games I had been seeing pictures from earlier. A character that was in a few of said pictures.

While it is a pretty well-known game, I have only seen video recommendations about it one or two times earlier, and it was years since I watched a video relating to it. This far, it could of course have been a coincidence, but this is what happened next.

Soon I returned to YouTube’s start page, and found a video with a thumbnail containing characters in the same style as the other game – a very specific and easy-to-recognize style. I’m not entirely sure that they were from that particular game as I haven’t played it, but they were very similar.

Also, on the same start page, there was a recommended channel with a video with a title of a clearly negative opinion of prank videos. That is something that I have discussed on this blog, that it seems like ”prank” has become an excuse for all kinds of very violent, dangerous and traumatizing acts, and that many people for some inexplicable reason seem to enjoy watching it, thereby funding the perpetrators. It is also something that I have searched for, maybe sometime using Google, but mostly DuckDuckGo. Anyway, both searching and blogging has been done from this computer, and not from the one I watched YouTube on, being recommended said channel. Also, the searches gave extremely little, so it is a very unusual opinion to voice.

I have no proof that Google can track me off-line and across unrelated systems, and I don’t know how especially the latter could possibly happen – especially as I use a VPN,  block all Google script except where it is necessary, and have two different systems with essentially nothing in common  – but try explaining what recently happened if they can’t. This makes me seriously uncomfortable.

Vilka dolda krafter vill få oss att äta insekter?

På Ny Tekniks hemsida finns en artikel, publicerad den 23 december, som – inte förvånande då den är från TT – fullständigt lyser av propaganda.

I artikeln lyfts insekter fram som ett livsmedel som är framtiden, med de vanliga knepen – ”allt fler gör såhär”, positiva ord i närheten av budskapet, m.m.

Jag har haft en känsla, bara en sån där som gnager i huvudet utan att man kan sätta fingret på varför man tror det, av att det inte bara är samma sorts människor, utan faktiskt samma människor, som vill:

Något av detta verkar i alla fall stämma: I artikeln nämns FN, vilket också en sökning visar att de driver frågan om insekter som mat. Samma FN som 2008 arbetade för att förbjuda anonymitet på nätet, tillsammans med NSA och Kina.

Är det så det fungerar? FN hittar på någonting, TT och massmedia, stödda av forskning, statistik och annat manipulerbart, ser till att det förankras hos folk och politiker? Massmedia styr Sverige, men är det FN som styr massmedia? Vilka dolda krafter och dolda kanaler är det som sätter agendan för världen? Detta är troligen samtidens viktigaste fråga att belysa och till slut besvara. Helt säkert är i alla fall att det inte är den demokratiska majoriteten som styr.

Dela inte in folk – förutom i sådana som förstår och inte?

Ibland går jag in på bloggen Opassande.

Jag förstår inte riktigt längre varför. Kanske för att ”Emma” som är författaren där, ofta har vettiga åsikter och intressanta inlägg om två frågor som jag också behandlar, personlig integritet och den märkliga psykologi som präglar stora delar av internet.

Det skar sig mellan oss för knappt två år sedan, till stor del på grund av två inlägg och deras svar som tas upp i min bloggpost om det. Därefter fick jag kommentera med förhandsmoderering några månader, men efter det och än idag försvinner alla mina kommentarer innan de ens läggs upp, för att aldrig synas. Den gång jag frågat fick jag svaret att hon inte tar emot kommentarer som bara är till för att ”göra reklam för egna blogginlägg”, och på frågan varför då den kommentar som överhuvudtaget inte innehållit länkar togs bort, fick jag bara mejltystnad tillbaka.

Under perioden jag i alla fall fick kommentera efterhandsmodererat, kommenterade jag en post om ”åsiktskorridorer”, ett ord som har en luddig betydelse och nog är avsett att ha det. Följande diskussion utspelade sig, texten jag nämner är det inlägg som kommentarerna tillhör:

Antimon555
Feb 18, 2015 @ 21:50:32

Vad var egentligen meningen med den här texten?

Jag tycker att man generellt inte bör vara allt för elak när man skriver, men samtidigt, om det stiftas lagar som på ett eller annat sätt begränsar den anonyma yttrandefriheten ännu mera, hoppas jag innerligt att alla, även de så kallade “näthatarna”, snabbt hittar tekniska eller juridiska vägar att effektivt forcera dessa, och att de som stiftade dem snarast avsätts.

Jag vet helt ärligt inte om du är inne på ungefär samma spår, och jag “upprepat” det, eller om du menar precis tvärtom.

emma
Feb 18, 2015 @ 22:19:49

Jag pratar om värderingen som riktas mot pk och åsiktskorridorer. Även vi som förhåller oss till det, är krafter att räkna med – kanske än mer värdefulla eftersom provokation sällan ses som fruktbara vägar att nå samförstånd – i försvaret av yttrandefriheten.

Antimon555
Feb 23, 2015 @ 20:44:59

“vi som förhåller oss till det”?

Som förhåller er/oss vadå till det? Nej, jag leker inte språkpolis, jag förstår inte vad du menar när du utelämnar huvudordet.

Och vilken av värderingarna som riktas mot pk och åsiktskorridorer, och vilken är din definition av det blandade begreppet “åsiktskorridor”?

Helt ärligt, det är tre frågor som jag vill ha svar på, utan dem betyder det du skrev just ingenting.

emma
Feb 23, 2015 @ 22:27:28

Okej, då får det betyda “ingenting” för dig, om syftningen är för svår för dig. Dvs, ordet åsiktskorridor. I meningen innan. Och som hela postningen handlade om. Men men, som sagt, det får väl betyda “ingenting” då.

Häromdagen hittade jag en ny bloggpost på Opassande om att dela in folk i fack, ett litet citat:

Det finns så många olika sociala konstruktioner som man kan välja bland, och försöka passa in i – men priset är nästan alltid att välja nån grupp att se ner på. Jag säger priset, för det är en ruskig sida av oss människor. Jag tycker det är skitjobbigt att se ner på människor.

Det var det som fick mig att tänka på ovanstående kommentarsväxling och det senare totalstoppet. Är inte detta ett exempel på just att se ner på folk som inte förstår en formulering – en formulering som jag personligen tror är gjord för att vara svår att förstå och öppen för tolkning, precis som uttrycket att ”förhålla sig till” något?

PS: Du som tycker att jag är långsint, bör tänka på att jag heller fortfarande inte kan kommentera något inlägg alls på Opassande. Jag försökte senast häromdagen.

Kina har skapat ett vidrigt verktyg för att styra sin befolkning

Totalitärt styre ska nu verka roligt!

Se här (varning: youtube-länk): Länk

 

Det är mer sannolikt än osannolikt att USA, och sedan Sverige och/eller Europa följer efter, där poängen påverkas av hur man ser på övervakning, konsumtion, ”smart” teknik och ”frivillig” delning av information etc.

Goda nyheter: videodrönare tillståndspliktig på allmän plats

Dom har fallit i målet om att filma med drönare på plats där allmänheten har tillträde, som jag skrev om i september. Domen säger, förvånansvärt nog, att drönarna omfattas av kameraövervakningslagen, rapporterar Sveriges Radio idag.

Detta är en seger för den personliga integriteten, om än en liten sådan – domen kanske överklagas, och egentligen skulle helt nya, mycket hårdare, lagar krävas på området. Men en god nyhet är alltid en god nyhet.

Dashcam – ännu en integritetsfientlig trend.

Tidigt idag rapporterade nyheterna på radion att så kallade dashcams, videokameror som monteras i bilen för att filma körningen, blir allt vanligare.

Datainspektionen anser att de ska betraktas som övervakningskameror och därför vara olagliga att använda utan tillstånd, medan försäkringsbolagen och Sveriges Radio tar tydlig ställning för att det ska vara fritt att använda dem.

Hittills har även domstolarna gått på den linjen, men nu ska det upp i Högsta förvaltningsdomstolen, och jag hoppas innerligt att de tar förnuftet tillfånga och säger tvärtom, för något som också rapporteras i inslaget är att filmerna ofta läggs ut på internet.

Det vore en sak om filmerna endast användes privat – vilket är svårt nog att garantera med dagens molnlösningar som är inbyggda i olika system – men att de läggs ut aktivt på nätet är helt oacceptabelt.

När man sitter i en bil, har man en registreringsskylt som identifierar ägaren till bilen. Om samma person ses köra den flera gånger, kan det antas vara ägaren och kopplas till personens ansikte. Detta kan ske helt automatiskt med ansiktsigenkänning, teckenigenkänning och kommunikation med bilregistret.

Har man redan en koppling mellan ansikte och namn, till exempel om personen finns på Facebook, eller om man gör utdrag ur körkortsregistret, räcker förstås ansiktet, första gången det filmas.

Om många använder dashcams och publicerar, kan automatiska algoritmer ”lägga pussel”, och spåra en bils eller människas position över lång tid och stora avstånd.

Personer med skyddad identitet löper stor risk att avslöjas då de ofta kommer att hamna på filmer som publiceras, färdiga för ansiktsigenkänning.

Filmerna finns kvar för alltid, sökbara med ansiktsigenkänning och nummerplåtsigenkänning, om inte nu så väldigt snart. Då är också gamla filmer sökbara med de nya verktygen. Ta en så enkel sak som att ens kanske blivande chef ser (i 4k-upplösning) att man ställde sig längs vägen för att slå en sjua när man inte trodde att det fanns en bil på flera mils avstånd mitt i natten. Sådant, och mycket allvarligare saker, kommer att hända om kamerorna godkänns.

Fanns det någon proportionalitet överhuvudtaget, skulle den som koms på med att publicera dashcammaterial som innehåller andra människor och bilar – människor som ju inte vet, i alla fall inte förrän det är för sent, än mindre samtyckt – dömas till fleråriga fängelsestraff och skadestånd på upp till mångmiljonbelopp till varje filmad individ.

De som filmar och publicerar känner naturligtvis till att de kränker andras integritet mycket kraftigt, men skiter kategoriskt i det. Då borde sådana lagar stiftas. Dagens lagar fungerade bra till 90-talets teknik och användning av videomaterial. Inte 2010-talets.

Med dagens lagar kommer det, om det visar sig vara olagligt, som mest att vara frågan om fängelse i ett år, men sannolikt bara böter. Men eftersom ekonomiska intressen i form av försäkringsbolag har nytta av det, och det går i linje med statens tydliga mål för vårt samhälle, är det tyvärr osannolikt att Högsta förvaltningsdomstolen kommer fram till att det skulle vara olagligt.

Detta är vad som står i lagen, läs och se om du tycker att det inte skulle stämma med en dashcam:

2 § Med övervakningsutrustning avses i denna lag
1. TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning och separata tekniska anordningar för att behandla eller bevara bilder som tas upp av sådana utrustningar (övervakningskameror) […]

Terrordåd i Frankrike – ingen borde vara förvånad.

Förskräckt och förbannad och för-allt-möjligt kan man vara, men förvånad borde faktiskt ingen vara.

Terrorism är, som bekant, att med våld mot oskyldiga civila försöka uppnå ett politiskt mål.

I allmänhet är målet för grupper som vi förknippar med terrorism, att vår västerländska livsstil och frihet ska inskränkas. I alla fall om man får tro många media.

I fallet med Paris, som så ofta annars, är det troligen hämnd och ”försvar” som ligger bakom, eftersom Frankrike varit och är aktivt med att bekämpa IS(-I-S/-L)/Daesh. Målet är att få Frankrike att sluta angripa dem.

Hursomhelst är följande vad som hänt, händer och kommer att hända, precis som vanligt:

1: En stat provocerar en farlig grupp. I det här fallet Frankrike och IS. Om det är rätt eller fel kan man diskutera, men det tänkte jag inte göra här.

2: Gruppen slår tillbaka mot landets civila – terroristattentat. Inte på något sätt legitimerat, men ändå en direkt följd av punkt 1.

3: Massmedia blåser upp, förstorar, vänder och vinklar, men talar mycket lite om provokationen. Mångdubbelt fler dör i trafiken varje år, för att inte tala om de som själva väljer att sluta sina liv. Provokationen legitimerar som sagt inte terrordåden, men det är ofrånkomligt att den är en viktig orsak, och det är någonting som folket måste veta för att kunna göra ett informerat val – för såvitt de får den möjligheten.

4: Staten stiftar lagar som inskränker rättigheter och friheter, folket tror att det är mot terrorism och effektivt. Övervakning, censur, begränsningar i friheten. Det hjälper förstås inte mot terrorister, men det hjälper mot medborgare som inte håller med om att staten ska ha makt över folket och göra vad den vill.

5: Terroristernas och statens mål var detsamma, och uppfylls. I alla fall om man får tro massmedias beskrivning av terroristernas mål. Vår frihet stryps gradvis, tills vi lever i en ren diktatur. I Frankrike kanske detta sker nu, det råder undantagstillstånd just nu, vilket innebär bland annat att polisen får långtgående befogenheter, att mötesfriheten inskränks, m.m. Om undantagstillståndet blir regel istället för undantag, är det praktiskt taget färdigt.

USA: Specialfängelser för att tysta politiska fångar

USA är lika med frihet? Så påstås det ofta, men som vi ju redan vet, är det snarast tvärtom.

CMU, Communications Management Unit, är en avdelning som finns på två fängelser i USA. Communications Management är ett skolboksexempel på nyspråk, eftersom det de är till för är att hålla fångarna isolerade från omvärlden, så att de inte ska kunna sprida några budskap.

CMU:ernas existens har, förstås, gömts undan.

Se TED Talk om detta, av Will Potter.

Samhället där man tvingar varandra till förnedring

Detta inlägg handlar i högsta grad om personlig integritet, men inte på det sätt jag brukar skriva om, alltså övervakning som stater och företag håller på med.

I P4 Extra idag, intervjuades Stina Wollter, en person som jobbat länge på Sveriges Radio och varit programledare för Karlavagnen – enligt mig en bättre sådan än de som är det idag. I intervjun talade hon om hur hon lagt upp bilder på Instagram där hon dansade i underkläder och mockasiner när hon diskade, och ”det fullkomligt exploderade”, varefter hashtaggen  #dansaförstina skapades, som en motaktion på att bilder på henne använts som exempel på en ”fet människa”.

Det fick mig att kunna sätta ord på någonting som har gnagt i mitt huvud under några år: Varför har vi fått ett samhälle där vi försöker tvinga varandra att skämma ut sig?

Att posta videosnuttar eller bilder på när man gör konstiga saker är förstås okej om man själv tycker att det inte är förnedrande, eller själv vill bjuda andra på det.

Men det här är en fråga om grupptryck. Det skulle till och med vara mobbning om det riktas speciellt mot en person.

Långt ifrån alla skulle själva ställa upp på någonting sådant, men redan i hashtaggen ligger ju värderingen ”om du inte dansar och postar det, ogillar du Stina Wollter”.

Sedan fanns ju ”Ice bucket challenge” för något år sedan, ett kedjebrev på sociala medier, där man per definition fick anmodan personligen, att antingen hälla en hink med isvatten över sig och posta en video på det på nätet, samt posta kedjebrevet till minst tre andra, och/ eller donera ca 100 kr till 1 000 kr till ALS-forskning beroende på gren på kedjebrevet.

Det behöver nästan inte sägas att om man vägrar att göra någotdera blir man betraktad som en fegis eller dålig person. (I vissa sällskap kanske man till och med ”får hjälp” att hälla isvatten över sig, filma och posta.)

Att bli tvingad till offentlig förnedring, och veta att filmen eller bilden kommer att ligga kvar på internet för all framtid, skulle i alla fall ge mig djupa psykiska ärr. Jag skulle aldrig utsätta någon för något sådant, och jag är lättad över att risken är liten att jag själv skulle bli utsatt, eftersom jag bara driver en anonym blogg, och inte finns på något av de vanliga sociala medierna. Jag hoppas bara att det kan fortsätta så, då Facebook håller på att bli de facto obligatoriskt.

Det är väl i grunden en fråga om respekt, det verkar som om respekten för andra människor håller på att försvinna.

Insecurity agencies always wins the crypto war

Everywhere, positive thinking is touted as something that is good, healthy and beneficial. However, under certain circumstances, positive thinking can be detrimental, dangerous or even lethal.

One such area may be cryptography. Cryptography, or ”crypto” for short, is used in countless places today, up to and including mass life-or-death defining information.

Once upon a time, someone – probably a Roman emperor, as it is called a Caesar cipher – came up with the idea to write messages in such a way that only people who knew how to decode them could read them. He simply chose a number of steps by which to shift the alphabet, say that number is three, and if we use the English alphabet, then A becomes D, B becomes E and so on. The last letters are circulated back to the beginning, so X becomes A, Y becomes B and Z becomes C. When decoding, the recipient just did the opposite.

Gr brx xqghuvwdqg? Jrrg.

Of course, sooner or later, people who shouldn’t know the secret found out, and if they didn’t know by what number it was shifted, they could simply try different numbers until the text resembled the language it was expected to be written in.

Many different kinds of cryptography followed, (kryptós=hidden, secret. graphein=writing), someone came up with the idea of rotating the Caesar cipher by a few different numbers, or even use an entire book and its letters to indicate how much to shift the alphabet for every letter in the hidden message. Of course, the recipient had to have the list, or the same book. (A similar system is used for special purposes today, but it has to use perfectly random numbers that are only used once, or pattern analysis can break it, and its drawback is obvious – both the sender and the recipient has to have the same list of random numbers, and those mustn’t be transferred in such a way that an adversary can read it, or they too can decode the message. That makes this so called one time pad system impractical for most uses.)

We jump forward in time. During World War II, the Germans had the so called Enigma cipher machine, an advanced electromechanical device that encrypted messages, and they thought it was uncrackable. Today that cipher is most famous for having been cracked, I’m sure you’re already familiar with this.

In the seventies, DES came, in 1999 it was publicly shown to be crackable.

So forth and so on, now it comes out, thanks to Edward Snowden, that something today widely used is also crackable. It is the 1024 bit Diffie-Hellmann key exchange. It uses large prime numbers to exchange cryptographic keys, and many implementations of it uses the same primes everywhere everytime (as if nobody could have guessed that was a bad idea). Long story short, the NSA built an expensive computer to crack every crypto made with these particular primes, about one prime a year. That’s a lot of secrets, when one prime is used in bunches of different applications.

There are three solutions, either use different primes, go up to 2048 bit, or use a different system. I’ll leave that to the experts, which brings us to the next fact.

Making a secure cryptographic protocol is extremely difficult. No, not like planning cities or designing aeroplanes, much, MUCH harder. The math required is completely incomprehensible for the vast majority, myself included, and there is no way of knowing if you succeeded to make it secure, except by more math. And even then, you could of course miss something, if not else by the human factor. And if it passes through all reviews and tests, nobody would know until it’s too late.

There are only some tens of people worldwide who understands and can develop good cryptography. And can review it.

This of course means that the number of available secure, widely used types are few, which means that the NSA et al. only need to target a few, and find their weaknesses. Which has now happened with the 1024 bit Diffie-Hellmann with standard primes.

Even worse is the advent of quantum computers, which will render most kinds of cryptography obsolete. The NSA already has a quantum computer, with unknown capability. But its sibling, owned by amongst others Google, is getting an upgrade from 512 qubits to ”over 1000” according to a Swedish tech magazine (my guess 1024). If Google gets it now, it is likely that the NSA already has it, or at least will get it very soon, and with qubits, the power doesn’t ”just” increase from 2^512 to 2^1024 times something, but far, far more.

People keep saying ”then we need better crypto”. There are quantum-safe types of cryptography, but since the NSA is catching some 70 percent of Internet traffic, most likely targeting encrypted traffic for indefinite storage, we don’t need that in months or years, we needed it many years ago, when computers probably would have needed days to encrypt and decrypt the shortest of messages to such a standard. And if the trend continues, they will crack that too in another 5-20 years.

There doesn’t seem to exist a usable, future-secure crypto.

The conclusion is as follows: As long as the NSA and similar agencies exist, storing everything, everything you send over the Internet, even when it is encrypted, will sooner or later be read by them. And if they have it, it risks leaking.

You can not send data that can remain sensitive for a long time, over the Internet.

Read that again, it is important. You can not send anything that will remain sensitive, over the Internet. Nothing. Ever. Unless the insecurity agencies are shut down.

It’s extremely bad ”news”, but nonetheless I can’t find any reason to why it wouldn’t be true.

Vart tog Ny Tekniks granskande vägen?

Ny Teknik är en av få massmediakanaler som jag fortfarande har något förtroende kvar för. Tyvärr håller även det på att sjunka, sakta men säkert.

För några år sedan syntes ofta artiklar med reflektioner över den nya tekniken som artikeln handlade om, där tveksamheter om bl.a. funktion, användningsområden och möjligheter till missbruk togs upp. Inte varje gång, men när det var tydligt att sådana tveksamheter fanns, skrevs det åtminstone ibland om det.

Till skillnad från de flesta andra tidningar har Ny Teknik fortfarande ett utmärkt kommentarsfält där ingen identifikation, inloggning eller ens e-postadress krävs, och det är verkligen ett stort plus, och en stor anledning till att mitt förtroende för dem inte nått botten. (en annan är att mycket få artiklar är bakom paywall)

I detta fält kan man ofta läsa det som journalisten borde ha skrivit, inte minst i frågor om yttrandefrihet och personlig integritet. Till exempel under artikeln om gatlampor som är som hämtade ur ‘1984’, trots att artikelförfattaren inte ägnat den biten ett ord, låtit någon insatt uttala sig i artikeln, etc.

Det är bra att läsarna kan fylla på med både fakta och reflektioner, men ett kommentarsfält är ett komplement, inte en ersättning för granskande journalistik, ens av den enklaste sort. Privatpersoner som kommenterar har inte alls samma genomslagskraft som själva artikeln. Dessutom finns de ju inte med i pappersversionen.

Ny Teknik verkar tyvärr närma sig den berömda copy-paste-journalistiken, styrd av några som inte vill att vi ska ha några friheter.

Samarbete med Nato mot ”lögner och propaganda”?

Sveriges Radio skriver idag om att Sverige överväger ett samarbete med Nato om att motverka propaganda som sprids på nätet.

De påstår att det handlar om andra länder som vill påverka opinionen här. Hur stor är skillnaden mellan propaganda organiserad av utländska myndigheter, utländska privatpersoners åsikter, och svenska privatpersoners åsikter när de använder VPN eller Tor till utlandet? Oavsett hur stor, och antalet false positives och false negatives, tror ni verkligen att de ens skulle försöka göra skillnad?

Naturligtvis skulle de, och gör troligen redan idag, motverka all politisk information som inte gagnar dem. Den här bloggen? Garanterat propaganda. Sidor som uttrycker önskan om fred och inte krig? Propaganda, propaganda, propaganda. Sidor som vill ha hårdare tag mot brottslingar, mer övervakning och mer resurser till polis och militär? Nej, det är OK…

Lita aldrig på sådana som vill begränsa det fria ordet, även när de talar på ett sådant sätt att de ser ut att vilja skydda det!

Tillägg

MSB startar en egen avdelning för liknande ändamål, som dessutom är hemlig.

Att i media förmedla åsikten att anonymitet bör förbjudas, utan att säga det.

I Karlavagnen i fredags (tid 1:41:25 i versionen med musik), talade Morgan Alling, från TV-programmet ”Morgans mission”, ett program om och mot mobbning. Han säger bland annat följande, efter att Peter Wahlbeck nämnt internet och SMS:

”Vi redde ut ganska snabbt hur vi ska vara med varandra i ett klassrum, det är ju också så att på väggarna står inte allt det där att ”Bosse är si” och ”han är en sån” och ”hon är en si” och sådär, det är helt rent på väggarna och lugnt i klassrummet och så, men då fattade jag då att mobbningen har flyttat ut på sociala medier, så eleverna […] vågade inte prata i grupp, de pratade jättebra en och en framför kameran, då kom det upp jättemycket, men i grupp vågade ingen prata, jag tänkte ”vad sjutton, varför är det så”. Då visade det sig att gör du bort dig så står det anonymt på sociala medier att du är si och du är sådan, en hora hit, en dora dit, och du ska dö, ingen tycker om dig, och det visste inte jag hur stort det var. Och jag fattar inte att man tillåter anonyma människor, alltså, när det gäller barn liksom, att, varför tar de inte bort? När jag har människor hemma hos mig, jag skulle bli galen om någon kom in och betedde sig som ett praktarsle i mitt vardagsrum – nej men herregud, dörren är där. Men när det gäller sociala medier, då tillåter vi det, eller de här barnen tillät detta då. Det tycker jag var en sorg att se faktiskt”

Här lyckas Morgan alltså med följande:

  1. Påstå inte bara att man kan vara anonym på sociala medier (vedertaget Facebook och Twitter), utan att all mobbning där sker anonymt.
  2. Genom att avbryta sig i en mening, få till ordsekvensen ”jag fattar inte att man tillåter anonyma människor”.
  3. Påpeka flera gånger att det är barn det handlar om. (Tänk-på-barnen-argumentet).
  4. Ändå inte egentligen sagt att han vill få bort anonymiteten, utan mobbningsinläggen, även om det uppfattas just som det förra.

Mobbning är ett problem som absolut inte ska underskattas. Att på lösa grunder sammankoppla mobbning med anonymitet, och använda mobbningen som slagträ i propaganda för att förbjuda anonymitet, är riktigt lågt, och dessutom kontraproduktivt för arbetet mot mobbning.

Är missionen att få bort mobbningen – eller att få bort anonymiteten?

Internet of Things – hur smart är det egentligen?

”Smarta” prylar, sammankopplade via internet, ”Internet of Things”. Det har det propagerats för länge nu.

För det är precis vad det är när teknikföretagen själva, EU, massmedia, och alla som delar det vidare, helt okritiskt säger att det är framtiden. Propaganda. Reklam. Ingenting annat.

Om vi bara köper internetanslutna prylar, utan att ifrågasätta varför, var, när, hur, och framförallt hur säkert, kommer det fullständigt garanterat att innebära stora problem förr eller senare.

Friskrivning: Om man uttrycker sig negativt om Internet of Things, brukar man bli kallad bakåtsträvare, Luddite (på engelska), och liknande tillmälen. Jag är ingen sådan. Jag gör inte saker på gammalt sätt bara för sakens skull, och jag kan absolut köpa vissa saker som är internetanslutna. Men inte sådant som är farligt, eller som man inte har kontrollen över. Fortsätt att läsa, så förstår du vad jag menar.

”Smarta” prylar? Internet of Things? Vad är det?

Det kan vara väldigt mycket, men jag tar upp det som diskuteras mest:

Timpris på el: För länge sedan fanns nattaxa, ett lägre elpris på natten, när fabriker och allmänna lokaler som köpcenter osv, var avstängt och släckt, och kraftverken därför inte så hårt lastade. Det kanske fortfarande finns sådana avtal hos vissa bolag. I alla fall hade, och har fortfarande, många tvätt- och diskmaskiner och torktumlare en inbyggd timer, så att man kan ladda tvätt eller disk i maskinen på kvällen, och ställa timern så att den startar när strömmen blir billig.

Det var väldigt ”smart” på 90-talet, även om ordet ”smart” inte börjat användas i det sammanhanget då. Idag duger det inte, utan elpriset ska variera per timme, utan regelbundenhet. Istället ska maskinerna, och framförallt varmvattenberedare, värmepumpar, i allmänhet apparater för värme och kyla, styras över internet, efter det aktuella elpriset, som (i alla fall enligt påstående) beror på tillgång och efterfrågan. Även egna sol- och vindanläggningar och energilager har kommit in i denna debatt.

Kylskåpet som handlar: En riktig käpphäst i propagandan för IoT. Kylskåpet ska känna av vad som finns i, kanske till och med varornas Bäst Före-datum, och skicka notan till mobilen, eller rentav självt beställa varorna.

Fjärrstyrning av kyla, värme, larm, lås, ljus… Det har funnits länge, bland annat över telefon, men nu ska det styras över internet och med smarttelefonen.

Kameror överallt: Kameror, inte bara för att fånga inbrottstjuvar på film, utan för att se att allt står rätt till hemma när man är borta, för att styra saker med gester, och för att se vem som ringer på dörren.

Smarta telefoner, smart TV, etc: Finns redan, behöver inte förklaras.

Även i industrin, kommunala system, etc: Industrimaskiner, gatubelysning, elnät, vattenförsörjning, fordon, det mesta håller på att kopplas upp.

Det finns självklart fördelar, annars skulle det inte göras. De största fördelarna är för tillverkarnas plånböcker, men att kunna styra system efter rådande omständigheter ger i många fall minskad elförbrukning, minskad administration, och i sällsynta fall bättre service. För privatpersonen gäller samma sak, fast just ”servicen” oftast är huvudsyftet då.

Men det har alla redan berättat, så nu får det vara nog om det. Nackdelar och risker talas det mindre om, så det tar jag upp nu:

Vem har kontrollen?

Vem ska ha kontrollen över dina saker? Du, självklart. Men med Internet of Things, är det inte så självklart. Det har lagts förslag på att elbolagen ska ha rätt att sänka värmen eller kylan i ditt hus, för att kapa effekttoppar. Jag sökte och hittade en sida om att de i Kalifornien, visserligen via FM och inte internet, ska kunna sänka och höja temperaturen fyra grader – troligen Fahrenheit eftersom det är USA, dvs ca 2 Celsiusgrader – i ”nödfall” utan att kunden ska kunna avbryta det. ”Nödfall” antas vara när strömmen inte räcker till, så att vissa hus annars skulle bli strömlösa, men det betyder ju bara att elnätet borde byggas ut – om man inte kan tvinga kunderna att dra mindre ström genom att ställa om deras termostater…

Sidan var från 2008, och jag vet inte vad som hände sedan, men jag vet att jag har läst på Flashback Forum att EU ska införa liknande system år 2020. Nu kan jag inte hitta sidan hur mycket jag än söker.

Frivillighet eller tvång?

Termostaterna i Kalifornien, och de i EU från 2020, tvingas på människor genom lagstiftning. Så radikalt blir det nog inte med timpriser på el, men då delar av elmarknaden är monopoliserade, kan priserna bli hur som helst. Det kan bli så att det blir oförsvarbart dyrt att ha ett vanligt elavtal och ”dumma” maskiner, och ännu mer oförsvarbart dyrt att ha timpris och ”dumma” maskiner. Vi kan helt enkelt bli tvingade att köpa ”smarta” maskiner för att inte bli ruinerade på elen.

Personlig information

Ju fler internetanslutna apparater man har, och ju fler funktioner de har, desto mer information genererar de om en. Om apparaterna inte styrs med direkt kommunikation, utan för ”enkelhetens skull” går via tillverkarens servrar – mycket troligt – så vore det naivt att tro att någon tillverkare skulle missa chansen att samla in och sälja den. Dessutom kommer den naturligtvis FRA och NSA tillhanda. Det kan vara allt ifrån information om vad du har i kylen till direkt ljud och bild.

Även om du inte har kameror och mikrofoner, som t.ex. Kinect, så kan många små stycken information om vad du gör läggas samman till en väldigt tydlig karta över dig genom Big Data.

Buggar, säkerhetsuppdateringar, hackers och virus.

Alla IT-system har säkerhetsluckor. Det bara blir så, eftersom de är så komplicerade. Varje gång du uppdaterar ditt operativsystem eller något program, och det står ”säkerhetsuppdatering”, har utvecklarna hittat en lucka, och skrivit en uppdatering som täpper till den. Ibland hundratals eller till och med tusentals. Långt innan något säkerhetsteam skulle kunna säga ”nu har vi nog täppt till de flesta”, kommer en ny funktion som för med sig nya luckor, eller en helt ny version av programmet.

Varje säkerhetslucka är ett fel som kan släppa in en hacker och/eller skadliga program. Ibland på sådana sätt att inte mycket kan hända, eller enbart under mycket speciella omständigheter, ibland en direktkanal för att få fullständig kontroll över hela systemet.

Dessutom finns ofta andra buggar i program och operativsystem, som kan få dem att göra oväntade, oönskade saker, eller plötsligt sluta fungera.

Om operativsystemet är fristående från apparatens programvara – till exempel Linux eller Windows Embedded – kan uppdateringar av det göra så att programvaran inte längre stöds, och om tillverkaren inte längre håller med uppdateringar för produkten, kan den bli obrukbar.

Tillägg, tack vare en påminnelse från Christian i Ny Tekniks kommentarsfält: Att tillverkaren slutar att hålla med uppdateringar till produkterna, särskilt om själva operativsystemet också kommer från dem, betyder förstås att inga säkerhetsluckor längre täpps till. De kommer istället att ligga kvar, upptäckta men öppna. Det ökar dramatiskt risken för att hackers och/eller skadliga program kan ställa till problem, från att kolla vad du har i kylen, till direkt ljud och bild, och kontroll över dina prylars funktioner.

Säkerhetsproblem är illa nog i en PC, där känslig information kan behandlas. Att lägga ut t.ex. patientjournaler på nätet så att patienterna ska kunna se dem är långt värre, och inte alls försvarbart på något sätt, oavsett hur bra man tror att man har skyddat dem.

Men det är ingenting mot vad Internet of Things håller på att bli. Tänk dig följande situation:

Det är Sveriges kallaste vecka på länge. Ikväll visar väderleksrapporten på  -25°C i söder och -45 i norr. Prognosen säger att det blir ungefär samma i tio dygn framåt. Skönt för plånboken att du just köpt en ny, hypereffektiv värmeanläggning, som du dessutom kan styra över internet från telefonen. Du går och lägger dig, men vaknar tidigt av att det är kallt i huset. Jaha, upp och kolla systemet… Nej, det kan du ju göra från telefonen – ERROR, could not connect to your system. Vad nu då? Har proppen gått? Du går upp och kollar anläggningen – den visar en teckning av en penis på displayen, och när du trycker på en knapp piper den melodin till Rick Astleys ‘Never Gonna Give You Up”. Du stänger av strömmen till den och slår på igen, men ingenting händer, mer än att penisen kommer fram igen.

Du tar fram en värmefläkt och startar den i sovrummet, och kan sova tills telefonsupporten för systemet öppnar. Du ringer och möts av en digital röst: ”Du har plats nummer fyra hundra sextio sju i kön. Beräknad kötid är fyrtio två timmar och arton minuter. Du kan besöka oss på Facebook eller på webben.”

På tillverkarens hemsida möts du inte av den fina följsamma design de brukar ha, utan av en svart text på vit bakgrund: ”Vi har drabbats av flera hackerattacker under natten, och ett virus har spridits till våra värmesystem. Vi har ingen prognos när felen kan vara åtgärdade.

Det här går inte, det är bara tio grader i resten av huset och du har ingen mer värmefläkt, och ingen annan värmekälla. Clas Ohlson ligger nära, du går dit och möts av hyllor där element, värmefläktar och kupévärmare ska stå, men de är tomma. Du hittar några terrassvärmare, längst in på en hylla, tar tre av de fem som är kvar. De får duga. I kassorna är det köer av människor som bär på det som stått på de tomma och nästan tomma hyllorna, och du ser din kompis Kalle.

-Tjenare!

-Hej Kalle, har du också problem med värmen?

-Ja, jag köpte ny anläggning i höstas, jag vet inte om du tror mig, men i morse var det en snopp på displayen, och inget hände…

-Jo. Samma sak för mig. Hackerattack och virus, säger tillverkaren.

Framme vid kassorna förstår du varför köerna gick så långsamt, en skylt säger ”Kortbetalning ej möjlig p.g.a. hackerattack.” En liten hög av värmefläktar och element står på golvet bakom. Du tömmer plånboken, och kan precis betala terrassvärmarna, och får fjorton kronor kvar.

Du går hem och ska låsa upp dörren med ditt smarta lås, men upptäcker att det redan är öppet, fast du vet att du låste. Det saknas pengar, det är saker omkringslängda överallt, och i sovrummet finns inte värmefläkten kvar.

Du är törstig och försöker ta ett glas vatten, men det finns inget. Har ledningen frusit? Nej, det är ju fortfarande plusgrader inne, och ute har det ju varit lika kallt förut. Du tittar ut mot vattentornet och ser att det hänger flera meter långa istappar från kanterna på det, och det rinner ner stora mängder vatten. Hackerattack där med.

Plötsligt hör du en smäll – tre bilar krockade just i korsningen en bit bort. Gatlyktorna fungerar inte, så du ser i skenet i snön att det är grönt från alla håll.

Dags att koppla in värmarna, här är kallt. Du plockar upp den första, och ska just sätta i kontakten, när det blir beckmörkt. Förutom ett gult, flackande sken utifrån.

Elstationen står i lågor.

Viltkameror integritetsrisk i skogen om de är uppkopplade

Länsstyrelser placerar ut kameror i skogen för att inventera vilt.

Kamerorna ska placeras och riktas för att risken att människors ansikten ska hamna på bild minskas. Det är bra.

Bilder på människor kommer att raderas så fort som möjligt, det är också bra. Men, hur överförs bilderna till länsstyrelserna?

Det finns två sorters viltkameror, de som endast sparar bilderna på ett minneskort, och de som skickar dem via mobilt internet. Eftersom det skulle vara dyrt att med jämna mellanrum låta anställda gå runt i skogen för att hämta minneskort, är det sannolikt att internetanslutna kameror används.

Om så är fallet, överförs bilderna krypterat? Om det inte är så, kommer teleoperatörer, underrättelsetjänster, m.m. ändå att kunna se bilderna.

Och med de senare vet vi ju att det inte går att gömma sig bakom argumentet ”de har väl inget intresse av dig”. De har intresse av alla, och datorkraft för att analysera allt som kommer in.

EDIT: Antagandet och frågan som numera är överstrukna, är besvarade av vilthandläggare Ellinor Theorin (Tack!). Se kommentarsfältet nedan.

Goda nyheter: Vårdcentralen måste ta emot kontant betalning

Äntligen en god nyhet bland alla dåliga: Domen mot landstinget i Kronoberg har fallit: Vårdcentralen måste ta emot kontanter.

Det kan tyckas vara en liten vinst för integriteten eftersom vårdcentralen ändå behöver veta vem du är, men det finns en aktör till – banken. Den har inte med att göra när du besöker vården, vilken vårdcentral, och hur mycket det kostar. Men det får den veta om du betalar med kort, och åtminstone när och hur mycket om du betalar med faktura. Kontanter är alltså en mycket stor fördel för sekretessen.

Om vi har tur, kommer detta att sprida sig till andra verksamheter – det i riksbankslagen som jag antar avses, är 5 kap 1§:

Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel.

 

Om vi har otur, skrivs riksbankslagen om. Det är mäktiga intressen som vill ha bort kontanterna.

Länkar:

Kontantupproret
Mitt inlägg ”Ett kontantlöst samhälle är ett övervakningssamhälle

 

Svårigheten att sprida negativa åsikter om övervakning

Idag hörde jag på radion om en undersökning om vilka åsikter som man vill, respektive inte vill tala om.

När inslaget började, funderade jag på om övervakning och personlig integritet skulle finnas med. Självklart inte.

Föga förvånande så är frågor om invandring bland det svåraste att prata om, och vänsterinriktade åsikter de lättaste.

I denna undersökning fanns inte frågorna om integritet som svarsalternativ, och det kan vara avsiktligt för att förtiga dem, eller ha blivit så eftersom de är dolda i övrigt.

En anledning till att negativa åsikter om övervakning inte finns med i undersökningen, och en av anledningarna till att de är så dolda i samhället i övrigt, tror jag är lika enkel som allvarlig:

De människor som inte vet vilka möjligheter som finns inom övervakningen, har ingen anledning att ha en sådan åsikt, och de människor som vet vilka möjligheter som finns vågar inte yttra de åsikterna, ens i en ”anonymiserad” undersökning, eftersom de vet att denna ”anonymisering” inte är säker.

Diagram

Tänk igenom detta. De flesta vet inte hur allvarligt det är eller vad det kan leda till, och tycker därför inte att det är så farligt. Jag, som vet ganska mycket, vågar inte vara öppen med mitt namn, och inte sprida informationen på Facebook etc, utan bara blogga här, gömd bakom diverse anonymitetsåtgärder. De som vet mer än jag håller säkert tyst i alla sammanhang utom till sådana de vet att de kan lita på – det vill säga vet lika mycket som de själva.

Allt detta innebär förstås att informationen inte sprids särskilt väl till de som inte vet!

Naturligtvis finns variationer beroende på mod och historia. Jag påstår inte att jag vet mer än t.ex. Rick Falkvinge eller Pär Ström, men de har troligen börjat sprida information om sin åsikt innan läget blev som det är, och inser att det bästa de kan göra är att fortsätta, så kanske det i alla fall väcks misstankar om de skulle ”försvinna” eller ”byta åsikt” någon gång i framtiden. Och så är de kanske modigare än jag, det vet jag ingenting om.

Jag vill också tillägga att ”puckeln” i diagrammet inte är så hög: När man börjar förstå så mycket att det känns creepy, då förstår man också att man inte ska prata hur som helst om det.

Nu vill jag uppmana dig att läsa hela inlägget en gång till, och låta vikten av detta moment 22 sjunka in. Det här är viktigt.

Sveriges Radio tar bort välanvänt kommentarsfält, skyller på låg användning.

Sveriges Radios program Ring P1 kommer från och med på måndag att inte längre ha något kommentarsfält.

 

De skriver att kommentarsfälten lockar ”allt färre deltagare”, och att de endast har ”ett fåtal medverkande”.

Om man tittar på siffrorna, tycker jag att det verkar vara de mest frekventerade kommentarsfälten på hela SR:

Skärmbild från 2015-09-23 20:18:08

Kommentarer: 197, 66, 250

Victor Friberg svarar att ”Det handlar inte om åsikterna som skrivs i sajtens kommentarsfält. Vi har öppet dygnet runt både på Facebook, mail och telefonsvararen – man kan fortsätta att vända sig dit”

Vad har dessa gemensamt, som är motsatt kommentarsfältet? Just det – det är omöjligt eller svårt att vara anonym! Detta är ett led i utrotningen av det fria, anonyma ordet – ett sätt att skrämma till tystnad. Att katter är söta och att rökare är irriterande kommer vi förstås att fortsätta få veta, det är ingenting man blir straffad för att säga, men allt som faktiskt skulle behöva diskuteras, kommer effektivt att tystas. Självcensur.

 

 

SR2

Drönarkameror måste ses i samband med det som kommer sen – mönsterigenkänning.

Idag pratades det om drönare på radion. Frågan gäller om en drönarburen kamera ska betraktas som en övervakningskamera. Datainspektionen tycker det, och två rättsprocesser om detta pågår, och domen faller i höst.

Eftersom ekonomiska intressen är inblandade, kommer förstås domen att bli friande. Eller så kommer lagen att ändras kort efteråt.

UPDATE: Dom har fallit, till integritetens fördel. Se inlägg.

Oavsett hur det går med den saken, bör vi noga tänka igenom konsekvenserna innan vi accepterar filmande drönare i skyn, utan att protestera. I grund och botten är det två friheter som står emot varandra – rätten att få fotografera och rätten till ett privatliv – och då blir det alltid komplicerat att dra gränsen. Det anses ofta att man inte har någon rätt till ett privatliv på offentliga platser, men det är inte sant. Det krävs tillstånd och skyltar för att ha övervakningskameror på sådana platser. Däremot är det fritt fram att fotografera med en handhållen kamera på sådana platser.

För några årtionden sedan fanns fullständig logik i detta. En privatperson som tog en bild, lämnade in filmen på framkallning och satte in bilden i sitt fotoalbum, eller som mest ramade in den och hängde den på väggen, gjorde just det. Förutom fotografen, var det bara släkt, vänner och bekanta som såg bilden. Dessutom kunde inte människor som råkat komma med på bilden identifieras hursomhelst, så även om de gjorde något som de inte ville visa, kunde de räkna med anonymitet, såvida inte någon som kände dem också kände fotografen. Övervakningskameror däremot, visste man inte hur materialet skulle komma att användas. Om ett brott begicks vid samma tidpunkt, skulle ju polisen undersöka, och man kunde ju till och med hamna på TV.

Idag finns inte denna logik kvar, eftersom bilder som tas på olika ställen ofta läggs ut på sociala medier. Där kan de vara tillgängliga för alla människor och i alla fall för NSA m.fl. Verktyg som inte fanns förut, såsom ansiktsigenkänning och Big Data kan användas för att omedelbart identifiera alla i bilden och samköra med annat för att veta exakt vad de gjorde där.

Man kan säga att den faktiska skillnaden mellan en vanlig kamera och en övervakningskamera försvunnit – eller till och med att en vanlig kamera kört om övervakningskamerorna ur integritetskränknignssynpunkt.

Så till drönarna. Kan vi lita på att bilderna stannar hos piloten? Självklart inte, de nämnda ekonomiska intressena livnär sig ju just på sina filmer och bilder genom att sälja undantag från sitt monopol (copyright på utrikiska), och privatpersonerna kommer förstås att göra samma sak med drönarbilder som de gör med bilder från handhållna kameror – många kommer att hamna på t.ex. Instagram och Flickr.

Vill vi verkligen att kamerorna, som man förut i alla fall hade en chans att se när fotografen höjde för att ta en bild, ska börja flyga omkring och filma och fotografera överallt, eventuellt med en upplösning som gör ansiktsigenkänning möjlig även helt utom hörhåll?

Naturligtvis finns fördelar, som möjligheten att filma polisbrutalitet så att man kan bevisa den, möjligheten att filma konserter och föreställningar från en bra vinkel för att lägga ut på torrent m.m., men uppväger det verkligen den integritetskränkning som miljoner människor kommer att drabbas av varje dag? Jag tycker inte det. Jag skulle inte vilja det. Vad du tycker vet bara du än så länge, men om du vill kan du ändra på det genom att använda kommentarsfältet nedan.

Har Piratpartiet dött, eller ännu värre – övergått till Facebook?

Nu behövs, precis som alltid det senaste decenniet, Piratpartiet mer än någonsin. Eftersom det inte är val på tre år till, behövs det främst genom informationsspridning, PR, och att visa att det fortfarande finns.

Idag har jag bland annat tittat in hos Rick Falkvinge på Youtube och på Private Internet Access, hos Anna Troberg, hos Anton Nordenfur, hos Julia Reda, hos Christian Engström, och hos Gustav Nipe vars sida inte ens finns kvar.

Anton Nordenfur på sin blogg och Rick Falkvinge på PIA publicerar ungefär en gång i veckan, på Liberties Report verkar han slutat göra nya avsnitt.(se uppdatering) De andra har som mest enstaka inlägg då och då.

Har ni gett upp? Eller ännu värre, flyttat till Facebook? Det behöver väl inte förklaras att det vore hyckleri av värsta sort att flytta in på en sida där man måste vara medlem för att få kommentera och oftast till och med läsa inläggen, inte får vara anonym, och sidan är den mest integritetskränkande som finns.

UPPDATERING: Svar från Rick Falkvinge, Liberties Report fortsätter har nu fortsatt, i 4K-upplösning. Se kommentarsfält.

Henrik Alexandersson är aktiv dessutom, rekommenderas.