Favorit i repris, med ekonomi-eftertanke, eller: varför Dissenter kommer att floppa

På senare tid har det talats mycket om Dissenter, ett system för att kunna kommentera på vilken sida som helst, även om den har en kommentarspolicy (läs: PK-krav) som man vill bryta emot, eller inte har något kommentarsfält överhuvudtaget. Jag har inte provat det, men idén är inte ny. Avpixlat hade ”avpixlade kommentarer”, en speciell länk som man lade till i sina Favoriter, som tog fram ett Disqus-kommentarsfält på vilken sida som helst.

Enligt vad jag kan läsa på Wikipedia, kräver Dissenter ett Gab-konto, och kommentarerna kan röstas upp och ner av andra användare. Enligt mig är båda nackdelar. Att kommentarerna är kopplade till ett konto innebär att man inte kan använda en annan pseudonym för vissa kommentarer, något som visserligen är bra för att undvika ett falskt konsensus i ett kommentarsfält genom masspostning från olika pseudonymer, men också gör att man inte vill uttrycka sin sanna åsikt i vissa frågor, där den inte passar ihop med vad som brukar förknippas med det man vanligtvis skriver om. Upp- och nedröstning är dåligt av samma orsak – det främjar konsensus genom att kommentarer som uttrycker en lite ovanligare åsikt röstas ned och inte syns (om rösterna påverkar placeringen), eller åtminstone, av grupptänkare, anses vara mindre värda då de har många nedröster.

Men detta är bara vad jag tycker. Det som kommer att göra att Dissenter floppar är att det är centraliserat. Ju fler användare ett sådant system har, desto mer serverkraft krävs. Serverkraft kostar pengar, och pengarna måste komma någonstans ifrån – reklam, betalningar eller donationer. Alla tre är föremål för nedstängning, om reklambyråer eller betalningsförmedlare tycker att det blir för kontroversiellt, eller blir föremål för påtryckningar eller lagstiftning.

Därför ska jag, skamlöst, slå ett slag för min egen idé från 2016 igen: Help us – we need decentralized comments:

Det som behövs är ett decentraliserat kommentarssystem, som bygger på blockchain-teknik eller något liknande, där en kommentar, likt en bitcoinöverföring, sker från en specifik adress som skapas och återanvänds om man vill skriva undertecknat eller pseudonymt, men bara används en gång om man vill kommentera anonymt. Där kommentarshanteringen inte sker på en central server, utan decentraliserat, och den process som motsvarar mining sker i bakgrunden på varje webbläsare som har tillägget igång, och helst – om möjligt – där kommentarer bara hanteras i sin helhet när de skickas och när de visas, det vill säga när man besöker den sida som kommentaren ska lämnas/är lämnad på, detta för att undvika att bli ansvarig för de kommentarer som ens dator hanterar i bakgrunden (se originalinlägget). Om det kan undvikas, bör IP-adressen naturligtvis inte sparas på blockkedjan, eller åtminstone inte kunna knytas till en viss kommentar eller pseudonym.

En ny idé har jag dock kommit på sedan dess, tack vare ökad insikt om ekonomi, som jag mestadels fått tack vare Bubbla och därtill allierade: Ett kommentarssystem som inte kräver någon form av insats för att lämna en kommentar, kommer troligen snabbt att fyllas med spam. Samtidigt vill man inte behöva betala pengar för att få kommentera, särskilt med tanke på de ovan nämnda nackdelar som troligen kommer att ta knäcken på Dissenter. Men ekonomi behöver ju inte betyda pengar: en kommentar bör istället kosta processortid. Säg att bakgrundsprocessen kör en processorkärna på 10%. Låt då en kommentar kosta tjugo minuters sådan beräkning för en genomsnittlig PC. Bevisen för detta utförda arbete bör inte heller gå att överföra från enhet till enhet om detta kan undvikas, för då kommer det att bildas en marknad för dessa, där de köps just för att kunna fylla kommentarsfälten med reklam.

Denna kostnad medför också att det falska konsensus som är möjligt att skapa med fritt valda pseudonymer och anonyma kommentarer, begränsas, utan att tumma på den personliga integriteten genom att kräva någon form av inloggning eller registrering.

 

Så, om någon läsare är, eller känner, en inbiten programmerare med kunskap om blockchain, och intresse av att skapa yttrandefrihet: Varsågod!

Annonser

Hur motverkar vi narrativet ”ett hot mot demokratin”?

Föreställ dig att följande skulle hända: Det stiftas, efter ivriga påtryckningar från tillverkare av värmeutrustning, ett ytterligare förvärrat ”ekodesigndirektiv”, som förbjuder användning av alla äldre vedspisar, vedpannor, pelletsbrännare och andra fastbränsleeldstäder. (Ett som förbjuder nyinstallation av sådana äldre eldstäder är föreslaget eller redan infört, det är lite oklart) Detta får tiotals svenska bönder att se rött och följa franskt exempel, och dumpa tonvis med dynga vid riksdagshuset och andra myndighetsbyggnader.

Jag vet, det är ett osannolikt scenario. Inte att sådana regler kommer, det är snarare sannolikt; det kan läsas mellan raderna i olika inlägg i den debatten att det redan planeras, men att svenskar skulle reagera på det sättet är osannolikt. Men det är, delvis därför, ett utmärkt scenario för detta tankeexperiment.

Hur skulle dyngdumpandet beskrivas i massmedia? Troligtvis som, bland mycket annat, ”ett hot mot demokratin”, kanske rentav ”en attack på demokratin”.

I själva verket skulle det naturligtvis vara raka motsatsen. Äckliga lobbyister, byråkrater och politiker som inför lagar som inte alls är förankrade i folkets vilja, utan går tvärt emot den – passar bra med äcklig dynga på samma ställe, tyckte bönderna. ”Konsekvensutsättning” för att citera en viss polischef.

Bönderna antog, troligen med all rätta, att om de ”folkvalda” får smaka (eller i alla fall lukta) på vad folket faktiskt tycker om deras beslut, så kanske de tänker sig för innan de beslutar något som går tvärt emot folkviljan nästa gång.

Om bönderna i exemplet hade rätt i, dels att en majoritet av folket vill att man ska få elda i sina gamla eldstäder, och dels att politikerna tänker sig för nästa gång, var deras handling (helt oavsett laglighet) inte ett hot mot, eller attack på, demokratin, utan en förstärkning av den!

Exemplet är övertydligt, men det är snarare regel än undantag att sådant som beskrivs i massmedia som ”ett hot mot demokratin” oftast inte ens har med demokratin att göra, men i vissa fall till och med är till fördel för den.

Likväl tror jag att det är ett mycket effektivt sätt av massmedia att få stora delar av allmänheten att tycka riktigt illa om en viss företeelse, eller, då ”hotet mot demokratin” påstås uppstå från brist av en företeelse, att acceptera den (t.ex. datalagring).

Så hur gör vi för att motverka denna hjärntvätt? Och säg inte ”låt bli att konsumera gammelmedia”, för det är inte vi som redan vet att det är fråga om just hjärntvätt, som behöver få den motverkad (det klarar vi bevisligen redan av själva), utan de som inte ifrågasätter eller tänker själva (ja, NPC:erna om du så vill), som tyvärr verkar vara en överväldigande majoritet av befolkningen.

Edit: Gjorde länken blå för extra tydlighet.

Ett tydligt ”fuck you” från SR till mig om personlig integritet

Senast när detta ämne behandlades i P4 Extra, om avlyssning av privata samtal av t.ex. Facebook, skrev jag ett blogginlägg om det, och mejlade både till programmets och programledarens adress.

I onsdags var det samma programledare för P4 Extra, som bjudit in samma ”expert” för att diskutera appars platsspårning, och av diskussionen att döma verkar det tydligt som att de inte ignorerat mitt mejl, utan läst det, och lagt upp ett klart och tydligt ”fuck you” till mig.

I introt till programmet säger programledare Titti Schultz såhär: ”Och vart du går, så blir du spårad av apparna i din telefon, och det är helt omöjligt att komma undan”, ”undan” uttalat med ett skratt som åtminstone jag tolkar som att hon tycker att detta är någonting positivt. Påståendet motbevisas dock av ”experten”, likväl som sunt förnuft – låt bli att ha apparna, eller telefonen. Helt omöjligt är det inte.

Hursomhelst, inslaget börjar med att presentera att Dagens Nyheter fått tag i en databas med nästan en miljard loggade positioner, identifierbara till person, data som helt enkelt är till salu. Sedan presenteras Emma Blom från ”digitalbyrån Social Industries”, med orden ”vi hör ju alltid av oss till dig när vi undrar något om om de här Internetska grejerna”, ”Ska man bli orolig[…]”, och får svaret ”Vad tror du att jag kommer att svara?”, och programledaren gissar ”[…]att det här är inget att oroa sig för”.

Alltså ett ”fuck you” från vardera person, till mitt förra inlägg.

”Experten” säger visserligen att man bör ”vara vaksam och förstå det samhälle man lever i”, men kommer sedan med den ”briljanta” analysen ”man får ju vara måttligt oroad, bara för att det är ingenting som man egentligen kan göra”.

Den analysen skulle jag gärna vilja höra en ”expert” uttala i Sveriges Radio när det gäller klimatet! Naturligtvis finns det saker man kan göra, på privata, företagliga och statliga plan, men det är uppenbart att det denna ”expert” menar, är att hon inte vill att någon ska göra något.

Hon fortsätter med att säga att man inte kan använda internet utan att bli spårad om man inte är ”it-ingenjör”, för ”vanliga användare” går det inte att sluta lämna avtryck. Det ligger någonting i detta, även om ”it-ingenjör” är något överdrivet. Det är alldeles för svårt att undvika spårning i dagens digitala samhälle, men detta är något som borde bekämpas.

Sedan försöker ”experten” spela ned oron genom att säga att datan om just dig inte är värdefull, utan den blir värdefull först när den sätts ”i ett sammanhang av data från hundratusentals andra människor[…]”, ”det är ingen som är intresserad av att köpa data om bara dig”.

Detta är åter en ren och skär lögn, data behöver inte aggregeras på det sättet, utan kan samköras med data från t.ex. butiker, sådan aggregerad data som tidigare samlats in, o.s.v. för att rikta reklam till just dig. Naturligtvis köps inte data om bara en person, men det beror inte på att den inte är värdefull som sådan. Och Dagens Nyheters data kunde ju, som sagt, kopplas till specifika personer.

Sedan säger hon att de som är ”bäst” på att samla data är Google och Facebook, vilket är helt sant, men hon säger att de inte säljer den vidare. Sist jag kollade gjorde åtminstone Facebook just det, och jag tvivlar på att det har förändrats.

Programledaren frågar om man ska återgå till en sådan gammal mobiltelefon ”som man bar i ena handen och pratade i den andra”, varpå ”experten” säger att ”ja, då får du ha anonymiserat kontantkort också, för nätverksbolagen vet ju också var du är”.

Svart eller vitt. Inga grader i helvetet – eller himmelen, som denna ”expert” nog snarare tycker…

Sedan rekommenderar hon att ”lära sig vad det är”, för att det är de som använder smartphones, digitala medier, minst, är de som är mest rädda. ”Det sätter jag i direkt samband med att det också är de som kan minst”.

Har ”experten” något fog för detta, eller kan det vara så att hon (avsiktligt?) har misstagit sig på hönan och ägget, att folk låter bli på grund av att de vet hur illa det är, men att hon tar tillfället i akt att implicit kalla alla som ogillar övervakningen okunniga?

Hon avslutar, skrattande, med att dra alla ”anonymiserande appar” över en kam, och säga att det är just de som säljer vidare data! ”Men var lite vaksam på vad du säger ja till, så man inte är helt vårdslös i det”.

Så för att sammanfatta denna ”experts” råd: Du kan inte göra ett jävla skit, men det gör ingenting. Men var vaksam!

En mer uppenbar shill för de övervakande krafterna än denna ”expert” är nog svårt att hitta. Vilket, som sagt, inte är så svårt att gissa när hon arbetar för ”digitalbyrån Social Industries”. Och att SR medvetet och avsiktligt verkar för sagda övervakning, på ett allt annat än neutralt, sakligt och opartiskt sätt, är lika uppenbart.

Vänligen sprid detta inlägg till alla som behöver läsa det, det vill säga alla som fortfarande ser SR som primärt fakta, och inte primärt propaganda.

Varför bryr sig många inte om sådant de vet är fel?

I mitt inlägg om P4 Extras inslag om Facebooks avlyssning fick jag en mycket intressant kommentarsdiskussion med en person som (jag tror) hittat mig via MeWe, där jag nu är medlem: Tony Malmqvist undrar varför så få bryr sig om, eller (underförstått) ens tror på, att de blir avlyssnade av sina smarta telefoner i syfte att visa personanpassad reklam, trots att det finns så mycket indicier som pekar på att så faktiskt är fallet.

Följande är förstås inte någonting jag vet, utan ett antagande av vad jag finner mest sannolikt.

Jag tror att det handlar om en blandning av kognitiv dissonans, normalitetsbias, och ren lathet.

De flesta som använder Facebook är beroende av det, på samma sätt som nikotin eller spel. Det är till och med så, enligt en av Facebooks tidiga medarbetare, att Facebook är designat för att vara så beroendeframkallande som möjligt.
När man då får höra att Facebook sysslar med att avlyssna privata samtal, står man med två valmöjligheter: Bli avlyssnad eller avinstallera Facebook-appen. Kanske finns det möjligheter att inaktivera mikrofontillgången – jag är själv inte användare – men då kanske man förlorar funktioner, och många vet säkert inte ens hur man gör.

Om det är Google eller Apple som avlyssnar, är det ännu värre eftersom det då är inbyggt i telefonens operativsystem.

Detta är en kognitiv dissonans, och människor reagerar ofta på detta genom att förminska det som enligt dem är det mindre problemet av de två. ”De är nog sura i alla fall, sade räven om rönnbären han inte kunde nå”. Detta kan resultera i två saker: Facebook förminskas: ”Äsch, det där Facebook var ju värdelöst i alla fall”, eller avlyssningen förminskas: ”Äsch, jag pratar i alla fall inte om något viktigt, och det är ju bara för reklamens skull”.

Sedan har vi normalitetsbiasen. Det är vanligt att man inför en katastrof inte gör som är lämpligt, och hoppas på det bästa men förbereder sig för det värsta, utan istället tar minsta halmstrå som tyder på att det värsta inte kommer att ske. Om en orkan är på väg, men det är osäkert om den kommer att träffa den plats där man bor, men man ändå blivit uppmanad att evakuera, är det många som ändå väljer att stanna för att ”den kommer nog inte att träffa här”, eller ”det här huset stod ju pall för stormen, det klarar nog det här också”. Man vägrar att tro på att något extremt håller på att hända.
Någonting liknande kanske inträffar även här. ”Äsch, att den där reklamen för orangea strumpor kom upp berodde nog inte på att jag just sade ”Jag borde köpa några par orangea strumpor”, utan för att jag laddade upp en bild på en låda där det låg bl.a. strumpor – dock ej orangea – i förrgår och att jag sökte på översättningen av ”apelsin” på engelska för två veckor sedan”.

 

Sist men inte minst latheten: Att ändra en vana, eller att lära sig något nytt (som att stänga av mikrofontillgång), tar tid och energi. Det vill man helst inte göra, och om man inte värnar tillräckligt om sin och personerna i närhetens integritet, känns det troligen inte värt besväret (kan kombineras med svaret på kognitiv dissonans som jag nämnde ovan). Jag är inte oskyldig till lathet själv – denna blogg drivs med WordPress, som har en inte alltför smickrande integritetspolicy och dessutom kör skript från Google (syns i NoScript, som jag rekommenderar). Jag borde ha egna servrar och programmera själv så att jag vet att besökarna inte utsätts för sådant, men det är för mycket jobb att lära sig och utföra allt detta, tyvärr.
På denna punkt är värt att nämna något som jag vet många som är skyldiga till, som jag skrivit om tidigare, och det är att förstöra kontanthanteringen i samhället. Införandet av kontantlöshet är beroende av att folk inte använder kontanter, och det vet de flesta. Lik förbannat orkar samma människor som påpekar att de inte alls vill se möjligheten att betala kontant försvinna inte ens göra något så enkelt som att gå till bankomaten och ta ut pengar och använda dem, utan betalar oftast med kort! Det är hyckleri på högsta nivå, och bevisar att det inte krävs mycket för de flesta människor att strunta i framtiden för sig själva och sina medmänniskor för liten, kortsiktig vinning, och att ge upp Facebook och kanske till och med sin smartphone är ju en oerhört mycket större uppoffring, så jag är rädd att detta problem inte kommer att tas på allvar förrän folk börjar hamna i domstol för saker de sagt i privata samtal i närheten av sin – eller någon annans – telefon. Och det kommer att hända, tyvärr. Som Rick Falkvinge påpekade för många år sedan – skillnaden mellan George Orwells 1984 och vårt samhälle är att vi själva frivilligt installerat teleskärmarna.

Mycket riktigt – staten vill slopa körkort som ID för att registrera biometri

Den oändliga mardrömmen fortsätter, och börjar snart närma sig en punkt där man frågar sig.. nej. Jag ska inte avsluta den meningen. Jag hade 2-3 idéer om hur den skulle fortsätta, men ingen av dem lämpar sig att skriva.

För ett och ett halvt år sedan skrev jag en artikel om att Nationellt Forensiskt Centrum föreslog att körkort inte längre skulle vara giltigt ID-kort. Då gissade jag att anledningen var att man vill bygga upp en biometridatabas över hela det svenska folket.

Igår skrevs det om att statens ID-kortsutredare Inga-Lill Askersjö nu har lagt fram förslag just om att körkort inte längre ska gälla som ID-handling, och att en ny typ av nationellt ID-kort ska införas år 2022, som ska ha ”biometriska inslag som ansiktsbild och fingeravtryck på ett chip”, och ”Vid ansökan ska polisen kunna kontrollera, med hjälp av ansiktsbilden och program för ansiktsavkänning samt fingeravtryck, om personen finns med i registret över id-kort och passregistret och om uppgifterna stämmer.”

Läser man själva rapporten, stöter man på följande passage:

Utredningens förslag: Den som ansöker om ett statligt identitetskort ska vara skyldig att låta den utfärdande myndigheten ta
fingeravtryck och en bild i digitalt format av ansiktet. Fingeravtrycken och ansiktsbilden ska sparas i ett lagringsmedium på identitetskortet.
Fingeravtrycken och de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa får inte behandlas i id-kortsregistret. De får lagras tillfälligt i ärendehanteringssystemet, men inte användas som sökbegrepp.
När identitetskortet lämnas ut eller då ansökan återkallas eller
avslås ska uppgifterna omedelbart förstöras.
Ansiktsbilden och de biometriska uppgifter som tas fram ur denna ska sparas i
id-kortsregistret, men får endast användas som sökbegrepp vid ansökan om pass eller id-kort för att då kontrollera om sökandens ansiktsbild finns i registret.

Ja, det är visserligen inte så illa som jag först trodde – fingeravtryck ska inte lagras centralt, och ansiktsigenkänning får bara användas för ansökan om nytt kort. MEN: Hur länge dröjer det innan någon, t.ex. polisen, kräver att ansiktsbiometrin ska öppnas för matchning mot övervakningskameror, när den bara ligger där och väntar på det? Och hur länge dröjer det innan någon fingeravtryckskontrollstation blir hackad, så att alla fingeravtryck som kontrolleras där skickas ut på nätet?

Man kommer inte att kunna vara utan detta ID-kort, eftersom det ingår lagförändringar som säger att banker måste kräva det.

Ett till problem är att det ska fungera som E-legitimation. Vid skumläsning av utredningen får jag intrycket av att detta ska vara frivilligt, men jag ska låta det vara osagt. Oavsett, är det en sänkning av tröskeln för att skaffa E-legitimation, och med det kommer ökad användning, och med det kommer ökande krav på användning. Fler och fler digitala aktörer kommer att kräva E-legitimation för att man ska få använda deras tjänster. Till slut kommer det antagligen att leda till att man överhuvudtaget inte kan använda internet utan att identifiera sig.

Vinkling och lögner om Facebook-avlyssning i P4 Extra

P4 Extra hade under onsdagen ett mycket kort inslag om ett fenomen som uppmärksammats av allt fler den senaste tiden, och tydligen nu också Aftonbladet: att Facebook verkar avlyssna telefonsamtal och till och med samtal i närheten av påslagna mobiltelefoner.

Man hade bjudit in en ”expert”, som är chef för ”digitalbyrån Social Industries”. Redan detta namn gör att man kan ana hur ”opartiskt och sakligt” detta inslag är.

Först börjar denna ”expert” med att idiotförklara folk genom att påstå att många tror att det är en person som avlyssnar, och inte en dator, som det ju är frågan om om sådan avlyssning förekommer. Oemotsagd, förstås.

Sedan en utläggning om att det sannolikt inte baseras på avlyssning, utan att det är andra ledtrådar som algoritmerna snappat upp, med ett exempel. När programledaren invänder med hur snabbt reklamen kommer upp efter att man pratat om det, kovänder ”experten” och säger ”Ja, men du är avlyssnad också”, och lägger skulden på henne själv för att hon troligen ”har en massa appar med en mikrofon som är enablad, och då kan den lyssna på dig”.

”Experten” fortsätter med att vara allmänt dryg och nedsättande med uttalanden som ”Men är det här så farligt då? Vad ska hända? Det här är en effekt av att vi lever våra liv digitalt”.

Programledaren kontrar med en fråga om det inte finns risk att privata samtal om t.ex. hälsa ”dyker upp någonstans”, på vilket ”experten” svarar att det är ”konspirationsteorier”, ”så är det ju inte riktigt, utan det är en dator som lyssnar på dig”.

Programledaren frågar om man inte ska känna sig orolig, varpå ”experten” svarar att ”det är ju såhär det är” och sedan undviker frågan och istället vänder den till att tala till förakt för äldre, genom att säga att det mest är äldre som är oroliga för sådant, och påstår att det kanske beror på att de ”inte är lika insatta i tekniken bakom”, ”det är ju inte så att någon kan gå in och lyssna på dina samtal, liksom i efterhand eller så, det är inte så det går till, så jag vet inte varför det skulle vara så himla farligt”

När programledaren sedan går in på att vad man gör på nätet lämnar spår, börjar ”experten” återigen prata om konspirationsteorier, varpå hon direkt erkänner att hon ”inte har facit på hur det funkar, för det är ingen som redovisar det, men jag vet ungefär”.

Detta måste tamejfan vara bottennapp, till och med för Sveriges Radio, någonsin. Jag vet knappt var jag ska börja med att bemöta alla överslätningar, förminskningar, idiotförklaringar och rena lögner som denna ”expert” framför oemotsagt på bästa sändningstid. Det kommer nog inte att bli komplett, men vi tar punktlistan, i tur och ordning:

  • Person VS dator: Nej, det är inte en person som avlyssnar, vilket gör saken mycket värre. En dator kan göra väldigt många personers jobb med att transkribera tal till text, samköra denna text med olika databaser, och – i det aktuella fallet – visa reklam, men också spara denna text för framtida bruk till precis vad som helst.
  • Andra ledtrådar: Ja, det är säkert sant, men ”experten” själv säger i nästa andetag att avlyssning också förekommer, och skuldbelägger den som har appar med mikrofontillgång. Det är enligt mig ungefär lika smakfullt som att skuldbelägga våldtäktsoffer som ”klär sig fel”. Det allra minsta man kan göra är väl att säga något om att läsa användarvillkor, men jag tvivlar på att det står något om avlyssning i dessa.
  • Risken för att samtal dyker upp någon annanstans: Här ljuger ”experten” rakt ut. Programledaren har helt rätt. ”Experten” medger själv senare att hon inte vet exakt hur det fungerar, men jag vet, enbart med grundläggande datorkunskap och logik: det kan fungera på två sätt: Antingen tar datorn ord för ord och jämför med en lista över lämplig reklam. Då är risken inte stor, men det finns inget sätt att sätta något i sitt sammanhang. Sätt två är att transkribera hela samtalet till text och köra allehanda analyser på den. Då är det enda som krävs en hackerattack, ett virus, en felhanterad dator eller minnesenhet á la Vårdguiden 1177, för att allting du sagt ska finnas öppet och sökbart på nätet! Eftersom det är text, tar det nästan ingen plats, så det kan lätt vara allting du någonsin sagt i närheten av din smartphone!
  • ”Det är en effekt av att vi lever våra liv digitalt”. Jaha, på samma sätt som att överfallsvåldtäkter är en effekt av att kvinnor rör sig på stan?
  • Konspirationsteorier: Hur kan man överhuvudtaget vinkla det på detta sätt, när det bara för några år sedan kom fram att NSA, med god hjälp från svenska FRA, sitter och samlar data om snart sagt allt vi gör på nätet? Antingen röst- eller textdata måste naturligtvis skickas från telefonen till Facebook eller andra företag för att denna typ av avlyssning ska fungera (om det inte laddas ned en triggerordlista till telefonen och processas där, men detta är osannolikt), och om detta inte är starkt krypterat med extremt god säkerhet i båda ändar, så är det mycket troligt att dessa myndigheter har full koll på vad man pratar om!
  • Äldre/yngre. Det kan även ha att göra med att äldre minns t.ex. DDR, eller kanske har läst 1984 eller Kallocain. Att yngre inte bryr sig kan kanske ha att göra med att övervakningens faror så sällan belyses idag. Det är spekulationer, men jag tror att ytterst få, vare sig äldre eller yngre, tror att det sitter personer och lyssnar på dem och rekommenderar reklam.

Nej, SR, om ni inte vill framstå som 100% reklam för personuppgiftstjuvarna, bör ni ta in en riktig expert i torsdagens P4 Extra och slakta föregående ”experts” uttalanden ett efter ett.

Youtube, Sveriges Radio och ansvar

Först tänkte jag lägga detta under ”off topic”, men vid närmare eftertanke har detta faktiskt med personlig integritet att göra, om än inte på det sätt som brukar uppmärksammas på denna blogg.

Under torsdagen hade jag inte möjlighet att lyssna på Radio Bubbla, eller någon annan intressant podcast, utan det blev Statens Propag.. -hrrm- Sveriges Radio P4.

Det var inte att analysera propagandavinklingarna som var mest intressant den här gången, utan ett inslag i P4 Extra (ca 1:14:00) som egentligen handlade om spelmissbruk, men det var inte heller det som var det intressanta, utan något som nämndes i förbigående vid ca 1:20:10. Inslaget handlar om Carl Déman, en av de tre medlemmarna i Youtubekanalen JLC – en kanal som mest verkar handla om trams och dumheter, vilket naturligtvis borgar för att den har skyhöga tittarsiffror. Men en del av innehållet är betydligt värre än så, mer om detta snart, men först citat av en liten del av samtalet mellan programledare Titti Schultz (TS) och Carl Déman (CD):

TS: Men, du har ju en stor plattform, […] generellt, känner du att du har ett ansvar på de där plattformarna, många unga som hittar in?

CD: Ja, det är klart jag har, det tycker jag att alla har, som håller på med det jag gör eller kan nå ut till mycket människor. Kan man liksom lyfta något ämne eller göra något som man själv kan relatera till eller står nära, så tycker jag att man ska göra det.

Till JLC:s försvar ska jag säga att jag faktiskt inte tittat på någon video av dem. Det är ingenting som intresserar mig, och de videor som jag snart ska komma till är ingenting jag vill bidra med tittarsiffror eller reklampengar till. Men om jag gjort det, misstänker jag att resultatet istället skulle vara att jag hade mera att skriva om…

JLC har många videor med s.k. pranks. Visserligen de flesta till synes mer harmlösa än de som florerade på Youtube för några år sedan, men långt ifrån oskyldiga. Deras första video är till exempel ”JLC PRANK – LUCAS ÄTER VÄRLDENS STARKASTE CHILI!”.

Det må anses av vissa att de tre känner varandra och kanske har ett ”oskrivet kontrakt” att ”busa” med varandra, men att lura en annan människa att stoppa världens starkaste chili i munnen är ingenting mindre än misshandel. Chilihetta är fruktansvärt smärtsamt under en lång tid, det behövs långt mindre än världens starkaste chili för att fullt motsvara smärtan, om än inte brännskadorna, från att ta munnen full med kokande vatten. Riktigt stark chili kan till och med störa andningen, och därmed utgöra livsfara.

Det finns också en video med ”JLC – PRANKAR FOLK PÅ STAN”. Tumnageln ger inte några elakartade associationer, men likväl är det främmande människor som man utsätter för något – och filmar och lägger ut på Youtube -. Har de någon takt och ton, frågar de om de får lägga ut det, och respekterar ett nej, men redan innan är det ett övergrepp på den personliga integriteten.

 

Så var det det här med ”många unga som hittar in”. Det är välkänt att publiken för en Youtubevideo/-kanal oftast är betydligt yngre än upphovsmännen. Mycket av det som finns i JLC:s videoarkiv är sådant som är smärtsamt, farligt eller oåterkalleligt men sannolikt kommer att ångras. Nu må jag låta som en gammal tant, men det är likväl så att barn och ungdomar inspireras av de videor de ser. Självklart vill jag inte se någon form av förbud eller tvångsnedtagning av videorna, men kom ihåg Carls svar på Tittis fråga om ansvar.

Detta är inte att ta ansvar.

Lyssna på Radio Bubbla i FM-radio!

I det senaste avsnittet av Radio Bubbla diskuterades att Sveriges Radio tappar lyssnare till andra producenter, i och med att allt fler lyssnar på program som podcast i stället för på FM-radion. Det är lika enkelt att lyssna på eller ladda ned ett utlagt avsnitt av t.ex. Radio Bubbla som ett av Studio Ett. Men FM-radion är fortfarande överlägset enklast när det gäller ”tablåradio”, så där är SR fortfarande störst. Det sades också att Radio Bubbla, trots att de har en nätradiostation som sänder dygnet runt, troligen aldrig kommer att kunna sända i FM eftersom tillstånd är mycket dyrt och piratradiosändningar beivras.

Men du kan själv sända Radio Bubbla – eller för den delen vilken webbradio du vill – på FM, i ett litet område som hemmet eller arbetsplatsen!

Du behöver:

  • 1st. internetansluten enhet som kan spela webbradio och har line-/hörlursutgång eller Bluetooth, t.ex. dator, smartphone, surfplatta…
  • 1st. FM-sändare med motsvarande ingång, t.ex. denna eller denna
  • Om den inte ska användas i fordon med cigarrettändaruttag, en adapter, t.ex. denna (det finns även FM-sändare som drivs med USB eller småbatterier)
  • 1 eller flera FM-radioapparater

Koppla FM-sändaren till enheten och strömkällan, ställ in en oanvänd frekvens, starta webbradion och ratta radion till samma frekvens. Klart!

För användning i hemmet är nyttan begränsad, men man kan ha sändarutrustningen ligga ständigt påslagen i hörnan med internetprylarna (router etc.), för att skapa ett likadant incitament för sig själv och familj/samboende att lyssna på Radio Bubbla som redan finns för SR och reklamradion. Det är också lämpligt om man har någon fin radiomottagare som man vill använda men saknar lika fina program…

Men den stora nyttan finns om du är företagsägare/VD/whatever med anställda – eller anställd och får gehör för denna lösning hos chefen. Sänd Radio Bubbla så att alla på jobbet kan ratta in! Om byggnaden är lite större behövs flera sändare, eftersom dessa sändares licensfrihet beror på att de inte når så långt. Välj då sändare med 3,5mm-jack, köp till lämpliga skarvkablar och förgreningar till dessa, och mata dem från samma ljudkälla för att inte ljudet ska komma i osynk. Ställ också sändarna på olika frekvenser för att de inte ska störa varandra, och sätt upp en skylt med vilka frekvenser som gäller.

Happy Listening!

Livsmedelsindustrin, kostskribenter och nyttig mat

Till att börja med vill jag skriva att detta är helt off-topic för min blogg. Om du vill läsa om personlig integritet och yttrandefrihet kan du hoppa över detta inlägg.

Detta inlägg är inte avsett som personkritik. Det är avsett som kritik mot vissa inslag som är en del av råden från snart sagt alla alternativa, och även många konventionella skribenter i frågor om dieter och hälsosam kost.

Dieter och råd om hälsosam kost är ett ämne som har exploderat de senaste åren, och vi översköljs ständigt av nya varianter och detaljer i tidningar, radio, tv, bloggar och säkerligen också på sociala media (jag skriver ”säkerligen” då jag inte är medlem där). Men trots olikheterna finns det ett antal stående punkter som är nästan likadana vad man än läser. Sådant gör mig misstänksam, och vissa av dem är bevisligen falska, överdrivna eller otillräckligt förklarade.

Följande är de punkter som är praktiskt taget identiska, vad man än läser, i svagt överdriven och sarkastisk form:

  • Socker är extremsuperdunderultrajättefarligt! Om ett livsmedel innehåller ett gram socker per portion, så är det tio gram för mycket. Det enda som är farligare än vitt socker är High Fructose Corn Syrup, som kan döda på avstånd, omedelbart.
  • Processad mat är farlig mat. Vad processen består i spelar ingen roll, har maten varit i kontakt med en livsmedelsindustriell maskin, är den hälsovådlig.
  • Alla konstgjorda ämnen är farliga, och allt naturligt är nyttigt. Ät bara naturliga saker (såsom vit flugsvamp och bolmört).
  • Det är extrem skillnad på vanliga råvaror och ekologiska, närodlade, obehandlade, naturråvaror.
  • Livsmedelsindustrin gör maten billigare och sämre för att tjäna pengar.

Livsmedelsindustrin vill tjäna pengar. Om det tror jag inte att någon tror något annat. Vissa metoder som används för detta är högst tveksamma och ibland direkt ondskefulla, till exempel lobbyism för lagar som inskränker producenters och konsumenters möjligheter att handla utan mellanled, eller dikterar hur mat ska framställas och behandlas trots att det inte ger några fördelar för någon annan än livsmedelsindustrin själv. Men att försöka tillverka maten så billigt som möjligt är inte något fel. Det är bara om det försämrar kvalitén som det är problematiskt. Tvärtom innebär ju billigare mat, just billigare mat – även för konsumenten. Denna skillnad mellan orsak och verkan tas aldrig upp av kostskribenterna, istället framhålls det ibland till och med att det skulle vara bra med dyrare mat, utan någon mer förklaring. (Tips till dig som tycker det: begär att få betala dubbla priset nästa gång du handlar mat! Din livsmedelsaffär kommer att älska dig!)

Sötningsmedel är ett bra exempel på punkten om konstgjort/naturligt. Stevia är en växt som smakar sött utan att innehålla särskilt mycket energi (kJ/kcal). I princip alla alternativa kostskribenter är överens om att konstgjorda sötningsmedel som aspartam, acesulfam-K, sackarin, etc. är otroligt farliga, medan stevia är ofarligt. Stevia är ju naturligt, och har använts av indianer för mycket länge sedan. Indianer har också för mycket länge sedan rökt ekologiskt odlad, naturlig tobak, så stark att den troligen framkallade hallucinationer, och druckit naturligt jäst alkohol tills de kräkts, varefter de övergått till att inta den rektalt för att bli ännu fullare. Att någonting är naturligt och har använts av naturfolk sedan urminnes tider är inte liktydigt med att det är ofarligt.
Personligen tror jag inte att stevia är farligt, men det tror jag inte heller om de flesta konstgjorda sötningsmedel. Däremot undviker jag ofta sötningsmedel överhuvudtaget eftersom de helt enkelt inte smakar gott. Aspartam är jag också försiktig med, då det varnats mycket för det, men jag tror inte att konstgjort automatiskt betyder farligt.

Det verkar som att grunden som dessa kostskribenters råd baseras på egentligen inte är att maten ska ha så bra näringssammansättning som möjligt, utan att den ska: 1: vara så dyr som möjligt och 2: innebära så mycket arbete för konsumenten som möjligt!
Betänk följande citat,
som jag inte tänker uppge källan för, då detta är generell kritik och det kunde vara skrivet av vilken kostskribent som helst:

”Tänk på att alla juicer är mer eller mindre rent socker, trots att de är ”nypressade”! Vill du absolut dricka en färskpressad apelsinjuice; pressa apelsinen själv och drick den omedelbart.”

Produkter som saluförs som ”juice” i Sverige får enligt lag inte innehålla tillsatt socker. Sockret kommer från själva apelsinerna, och du får varken i dig mer eller mindre om du dricker köpt juice än om du pressar den själv. Möjligen kan andra näringsämnen påverkas om den nypressade köpejuicen pastöriserats, men sockerinnehållet kommer inte att påverkas, och framförallt inte öka, som citatet insinuerar.

Som en sidonotering är här intressant att nämna att frukt nästan alltid beskrivs som nyttigt av samma personer som ondgör sig över HFCS – majssirap med hög fruktoshalt. Frukt innehåller fruktsocker=fruktos. Jag tror att det man borde titta på när det gäller HFCS inte framförallt är om en produkt innehåller det, utan hur mycket man får i sig om man intar produkten i den mängd man gör. Det gäller förstås även vanligt socker.
Ketchup är också ett hatobjekt för att det innehåller mycket socker. Men man dricker inte ketchup som läsk, man har några enstaka gram på maten. Är det för mycket begärt att tänka detta extra steg, istället för bara hur många procent av någonting en viss produkt innehåller, eller att den innehåller det överhuvudtaget?

Som fortsättning på att det verkar vara högt pris och arbetsinsats som är huvudmålet, kan vi ta hel- halv- och kvartsfabrikat (rimmat fläsk, hackade grönsaker, etc.). Jag törs påstå att alla dessa kostskribenter tar avstånd från sådant, och förespråkar att man bara ska köpa råvaror och själv tillaga dem. Men vad är det egentligen man håller på med när man lagar mat? Jo, man processar maten! Hackning, skalning, borstning, strimling, saltning, syrning, inläggning, blandning, vispning, bakning, kokning, stekning, grillning, fritering, ev. packning i matlåda och återuppvärmning av densamma. Allt du gör med din mat är en process, även om den utförs med handverktyg och relativt små maskiner för hemmabruk. Men när samma sak utförs i större skala i en fabrik eller bakom livsmedelsbutikens dörrar märkta ”endast personal”, är det plötsligt farligt. Vissa processer skadar matens näringsinnehåll, och de bör givetvis undvikas, såväl i fabriken som i hemmet, (åter vissa utförs bara i fabriker) men att genomgående påstå att ”processad mat är ohälsosam” är ett så dumt resonemang att klockorna stannar. Det man naturligtvis borde fokusera på, är att få industrins processer lika bra, ur näringsvärdessynpunkt, som de som sker hemma i köket. Då kan den som vill lägga tid på det laga sin egen mat, och den som vill lägga tiden på annat köpa halv- eller helfärdig mat, utan att få sämre hälsa av detta.

Vi är inte där än. Hemlagat är troligen oftast nyttigare än köpt. Men det verkar inte vara ovanstående som kostskribenterna vill, utan att människor alltid ska lägga sin dyrbara tid på att laga sin egen mat, helst flera timmar om dagen, och nobba allt som haft någon kontakt alls med någon process annan än de på bondgården/trädgårdslandet och i köket.
Kanske bottnar detta i en rädsla för att människor kommer att glömma bort hur man lagar mat från grunden – en vällovlig omtanke ur en preppingsynvinkel – men det är ogrundat. Många kommer fortfarande, åtminstone ibland, att laga egen mat. Att laga egen mat ger ju en mycket större frihet gällande komponering, uppläggning, kryddning, portionsstorlek och mycket annat, än att köpa en tråkig papplåda att slänga i mikron.

Ekologiskt och naturligt: Många kostskribenter pratar sig varma för ekologiskt och på andra sätt naturligt framställd mat. Det kan ligga någonting i detta – långtidseffekter av många bekämpningsmedel för både människa och miljö är inte helt kända, och enligt uppgift i vissa fall förtigna. Men det finns mycket desinformation också. Till exempel gällande genmodifierade organismer (GMO). Livsmedelsverket skriver (på en visserligen uppenbart GMO-positiv sida) att GMO finns i ett fåtal produkter i Sverige, men dessa måste märkas. Produkter från djur som utfodrats med GMO behöver inte märkas, men sådant foder finns ännu inte i Sverige. Däremot kan man utläsa på samma sida att framtiden i GMO-frågan (liksom i de flesta frågor) ser mörk ut.
Sverige har också en mycket sträng djurskyddslag. Svenska kor måste få gå ute och beta på somrarna. Så skillnaden mellan svenskt ”vanligt” nötkött och ekologiskt dito är i alla fall mindre än vad som ofta påstås. Men med det inte sagt att den inte finns, och bekämpningsmedel får ju fortfarande användas på svenska konventionella vegetabilier, och djurfoder till icke-ekologiska djur.
Den stora frågan för svenska konventionella råvaror är alltså huruvida bekämpningsmedlen är farliga, och hur man vill hantera den risken eftersom vi inte vet det än: Ta risken för billigare mat, eller ”better safe than sorry”. Det får konsumenten avgöra i butiken.

</rant>

Har jag missat något? Är jag ute och cyklar och i så fall varför? Kommentera!

Sveriges Radio vinklar som vanligt

Vår kära opartiska, neutrala och snart skattefinansierade Public Service förnekar sig sällan. Här följer tre vinklingar av samma nyhet från i tisdags, två av mig och en av SR. Du får en gissning på vilken som är citerad från radion.

 

”En stor donation på hundratusentals kronor till Alzheimerfonden går inte att använda, eftersom pengarna inte längre är giltiga. Fonden fick ett större antal gamla 500-lappar i ett kuvert, Pengarna kan fortfarande lösas in hos Riksbanken, men där krävs för detta att man får veta varifrån de kommer, och varför de inte har lösts in tidigare, och det kan Alzheimerfonden inte svara på.”

”En stor anonym donation på hundratusentals kronor till Alzheimerfonden går inte att använda, på grund av lagen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Fonden fick ett större antal gamla 500-lappar i ett kuvert, men för att lösa in pengarna behöver Riksbanken enligt denna lag veta varifrån de kommer, och varför de inte har lösts in tidigare, och det kan Alzheimerfonden inte svara på.”

”En stor donation på hundratusentals kronor till Alzheimerfonden går inte att använda, eftersom givaren är anonym. Fonden fick ett större antal gamla 500-lappar i ett kuvert, men för att lösa in pengarna behöver Riksbanken veta varifrån de kommer, och varför de inte har lösts in tidigare, och det kan Alzheimerfonden inte svara på.”

 

Ser du vinklingen? Den första utpekar riksbanken som skyldig, den andra utpekar lagen (lagstiftaren) som skyldig, och den tredje utpekar donatorn (i egenskap av att vara anonym) som skyldig (implicerande att anonymitet är fel). Självklart är det den tredje som är ett ordagrant citat av SR.

 

Bonusmaterial: ”Forskare” med agenda: ”Forskare” (jag skulle hellre säga propagandister) får ganska okritiserat uttala sig om att de vill att kilometerskatt för personbilar införs, ingen kritik överhuvudtaget om den övervakning som det innebär. Studio Ett, spola fram till ca 0:15:30

Nu stoppas den sista möjligheten att ringa, tillika tipsa polisen, anonymt

I ett av HAX senaste blogginlägg, tas det upp att den nya regeringen med Löfven i spetsen, börjar med att utlova kraftigt utökad övervakning och kontroll.

Förutom att polisen nu ska få bestämma själv om att sätta upp övervakningskameror (potentiellt kopplade till deras avskyvärda system för ansikts- och mönsterigenkänning), fann jag detta särskilt otrevligt: Oregistrerade kontantkort till mobiltelefoner förbjuds.

Eftersom det inte längre finns några telefonkiosker i Sverige, betyder detta alltså att det blir förbjudet att göra anonyma telefonsamtal.

Detta medför i sin tur att det blir omöjligt att tipsa polisen om brott anonymt. Då det skett att polisen spårat samtal och kallat in tipsaren att vittna, innebär detta ett extremt incitament att inte anmäla brott av grövre, organiserad karaktär, som det kunnat vara värt kostnaden och besväret att skaffa ett kontantkort och en billig mobiltelefon endast för detta ändamål, att anmäla.

Visserligen kan man använda Tor eller en VPN-tjänst och tipsa i textform på polisens hemsida, men det är en inte alls lika säker anonymitet. Om en läcka upptäckts och ”hamstrats”, eller upptäcks i framtiden och rådatat sparats, kommer det att kunna spåras. Dessutom är det tekniskt krångligare.

Som politiker behöver man, i ännu större utsträckning än normalt, beräkna konsekvenserna av sitt handlande. Om detta inte är ett totalt misslyckande på den punkten, kan vi alltså utgå ifrån att minskad anmälningsbenägenhet är en önskad, eller i vart fall inte tillräckligt starkt oönskad, effekt av detta förbud.

Ett till nytt jävla år

Jaha. Då var ett till år slut. Ett år med ökande övervakning och censur, och minskande frihet. Några ljuspunkter har förstås funnits, men har – lika självklart – visat sig mindre ljusa än man först trodde. GDPR, till exempel. Det trädde i kraft ganska tidigt på året, men har inte märkts genom någon minskad spårning på nätet, bara att fler sidor informerar om att de använder cookies (90-talet ringde…). Däremot har GDPR redan försökts missbrukas för att efterforska anonyma källor till journalister. Bra jobbat för en integritetsskyddslag…

Nu står det 2019 i kalendern. Man behöver inte tvivla en sekund på att det under detta år kommer:

  • Fler krav på, förslag om, och genomklubbade beslut om ökad övervakning, på nätet och i den fysiska verkligheten.
  • Fler uppfinningar för att spåra användare.
  • Fler krav på, förslag om, och genomklubbade beslut om censur.
  • En hårdare begränsning av vad man får skriva på internet, både från myndigheter (via ”samtal” med tjänsteleverantörerna på nätet) och tjänsteleverantörerna själva, och reklambyråerna de samarbetar med.
  • Fler förbud och regleringar.
  • Mer propaganda.
  • Sämre IT-säkerhet.
  • Minskad kontantanvändning.
  • Fler kontantlösa butiker.
  • Fler stängda bankkontor, eller bankkontor som inte hanterar kontanter.
  • Ökad användning av biometri.
  • Fler, och mer avancerade, övervakningskameror.
  • Sämre service i samhället, framförallt från stat och kommuner, men även andra.
  • Mer hot, våld, stölder, våldtäkter och mord.
  • Legitimerande av övriga punkter med den förra.

Helt enkelt mer av allt dåligt, och restriktioner på allt bra.

Det är den sura verklighet vi lever i, och hur mycket vi än gör för att motarbeta det, fortsätter det att gå åt fel håll. Så har det varit i över tio år, inom vissa områden betydligt längre, och det finns ingen anledning alls att tro att det skulle vända inom rimlig tid, kanske inte ens inom vår livstid.

Med det vill jag inte rekommendera någon att sluta motarbeta det, men man blir uppgiven ibland. Inte minst vid nyår.

Indicier för auto-hellbanning

Som jag skrivit om förut, verkar det som om algoritmer kontrollerar och stoppar försök till kommunikation på olika sätt på internet.

För att ge några konkreta exempel, här är några saker jag gjort de senaste veckorna:

11 okt. Mejlat till podcasten ”A Wanderers Think Tank”. Fick svar att mejlet inte kunde levereras.

Inte extremt konstigt – troligen får de väldigt lite mejl, (folk kontaktar dem via sociala medier istället), så de har glömt att betala/underhålla/whatever någonting så att deras mejladress försvunnit, och så har de glömt att ändra eller ta bort sin mejladress.

11 okt. Mejlat till ”En Svensk Prepper”. Skrivit fel adress.

17 okt. Mejlat till Bubbla. Får svar som hamnar i spamkorgen.

19 okt. Då jag inte sett svaret i spamkorgen ännu, testar jag mejlen med ”skicka anonym epost”- och ”tiominuters inkorg”-tjänster. Blandade resultat från olika tjänster.

14 nov. Upptäcker adressfelet till En Svensk Prepper, skickar till rätt adress. Mejlet innehåller en förfrågan om att kontakta A Wanderers Think Tank och meddela att jag vill ha kontakt med dem via mejl, samt ett erbjudande om penningdonation till Prepperpodden. Inget svar.

ca 18 nov. (kommer ej ihåg exakt) Kommenterar denna artikel. Kommentaren kommer inte in nu.

19 nov. Skriver detta. Samma dag eller dagen efter kommenterar jag på ovanstående sida om inlägget. Kommentaren kommer in.

Några dagar senare: Även den förra kommentaren kommer in.

25 nov. Skickar samma mejl till En Svensk Prepper igen, nu med rubrik som indikerar att det finns pengar att få. Inget svar.

28 nov. Mejlar till Rick Falkvinge. Inget svar. Kan bero på att hans adress kanske ska innehålla mellanslag, det är lite kryptiskt på hans sida, men det går inte att få med dessa i Tutanota. Jag tvivlar dock på att dessa faktiskt ska vara med.

Idag, 6 dec. Tittar in på artikeln jag kommenterade förut. Kommentarerna är borta. Även minst en annan kommentar som jag skrivit på artiklar på samma sida. Då jag använder VPN-tjänst och insticksprogram som modifierar användaragentsträngen, ändras min webbläsares ”utseende” regelbundet för de sidor jag besöker. Ibland blir det dock samma eller liknande. Du kan säkert räkna ut mina misstankar här. Det vore märkligt om detta var ett aktivt beteende från personerna bakom den sidan, som ju är för yttrandefrihet och personlig integritet, men även de använder ju säkert något slags färdig lösning för kommentarshantering.

 

Om du har kontakt med En Svensk Prepper, A Wanderers Think Tank eller Rick Falkvinge – visa dem gärna detta blogginlägg.

Privacy violations increasingly built-into the basic digital fabric

For a long time, it has been possible, to a large extent, to avoid privacy intrusions by advertisement-profiling companies and the like, by steering clear of the perpetrators. Sure, Google and Facebook among others have been deploying drag-nets across the web, but those can, at least to a decent extent, be kept away by VPN services, script blockers, LSO clearing and other practices, as long as one doesn’t have an account and use them.

A highly worrying trend lately, well, for several years, is that privacy-infringing practices aren’t only a part of websites anymore, but also of various sources which would traditionally be considered privacy friendly, or not even needing them for their business model.

More and more already-existing programs, browsers, drivers, and even standards, are being optimized for spying in their newer versions. You’re certainly familiar with the problems of Microsoft Windows 10. A couple of years ago, there was news that Nvidia graphics card drivers included ”telemetry” (in the 00’s we would’ve said ”spyware”). Mozilla Firefox, the go-to browser for the privacy conscious, is rapidly decaying – now when you install it, you are just informed that it collects a whole bunch of ”telemetry”, and how to opt-out of some of it. The rest, implied, cannot be opted out of.

Partially sticking with Firefox, the following was published a few days ago on the Private Internet Access blog: SuperCooKey – A SuperCookie Built Into TLS 1.2 and 1.3. In short, in the protocol that’s supposed to keep you safe from the prying eyes of others than yourself and the page you’re visiting when there’s a ”https” in the beginning of the address, there’s now a function that’s like it was made for tracking you!

In that post, there’s a description of how to disable the tracking-allowing functions of it in Firefox. If it wasn’t for the step-by-step descriptions, it would be anything but straight-forward.

I’m no expert in this, maybe the description of the protocol requires these functions to be enabled by default, but in that case, the very least Mozilla could have done is to inform of their existence and provide easy controls for the user to disable them. If they took privacy seriously.

But if Mozilla took privacy seriously, they wouldn’t have opt-out functions for their own telemetry, they would have opt-in or forced-choice. Opt-out equals on, for the vast majority of users.

And at least default-on but opt-out, and often not even being possible to opt-out, is rapidly becoming the norm for operating systems, drivers (I installed a Canon printer lately, I think telemetry was forced-choice but the privacy policy implied that it sent some of it regardless of what you chose), games, you-name-it. Even hardware, in this (id)IoT era. (double pun intended).

(I know I have some libertarian readers, from bubb.la and related pages, who will not agree with me for two reasons: 1 – the government won’t make laws like that, without loopholes, exceptions or even abuse potential for themselves, and: 2 – the companies do what they want, if people don’t want it, they will go to the competitors.)

But, my opinion is that we need legislation against this. It shouldn’t be legal to abuse people’s trust like that. In fact, the whole personal-data economy should be killed. Even if it is the most lucrative way of making money on ads, it is not the only one. Just look at DuckDuckGo. They are still there, and growing.

I have made this analogy before (although in Swedish), but I’ll do it again: When it was discovered that Freon/CFC:s were destroying the ozone layer, refrigerator manufacturers strongly opposed a ban on the substances, claiming it would be impossible to make energy-efficient refrigerators without them. Today, refrigerators are by far more energy-efficient than the best Freon refrigerator ever was.

There are other ways, even if the current one seems like the best, and if the other ones are taken more frequently, they will become better. Maybe even better than the current one.

 

(To those criticizing me according to the points above: Point one, you do have a point. GDPR puts heavy restrictions on how companies can handle personal data, but pretty much still give the governments free hands. It has also recently been abused to attempt to break the anonymity protection of sources to journalists. Great job for a law that’s for protecting privacy… Anyway, we’re approaching the point where even the total room for potential damage is less than the guaranteed damage of not legislating. Point two: What competitors? There are few at best, which will most likely soon follow suit. Most people are too stupid and/or lazy to care, meaning that the few of us who do care are out of options, as the market favors data abuse.)

Ny epostadress

Min gamla epostadress på Hushmail låstes för en tid sedan, då jag inte hade loggat in på tre veckor, och som jag skrivit förut har Hushmail börjat kräva verifiering med mobiltelefon för registrering av nya konton. Det kan jag inte acceptera, då jag vill hålla min identitet hemlig, så därför föll valet på den tyska tjänsten Tutanota.

Min nya epostadress är: antimon555@tutanota.com

Mejl som skickas till den gamla adressen kommer jag inte att kunna läsa.

Bubbla på väg åt fel håll

Jag har, med vissa uppehåll och påföljande ikapplyssning, följt Radio Bubbla i drygt ett år. Jag har skrivit om det förut, att jag uppskattar det – även om jag inte håller med om allt som sägs, är det 9 av 10 gånger vettigare åsikter än på t.ex. Sveriges Radio. Nåja, just det är väl inte så svårt, men det ska faktiskt göras – och det gör Bubbla-gänget. Långt, regelbundet och med hög kvalité på både innehåll och ljud.

Genom ekonomispecialen har jag fått många misstankar som jag själv och människor omkring mig funderat ut, tvärt emot ekonomiskribenter på andra håll, bekräftade, och lärt mig väldigt mycket nytt om ekonomi.

Nu har man börjat ta betalt för att få lyssna på ekonomispecialen. Nåja, även om jag, som piratkopierat sedan barndomen och sympatiserat starkt med Piratpartiets tidiga idéer, personligen hade föredragit ett donationssystem, är det inte så att jag skulle tveka att betala – sju euro i månaden är ju en spottstyver för ett sådant program, särskilt om det nu kommer ut oftare, vilket det har hintats om tidigare, och jag vet ju att pengarna går till ett bra ändamål – att försörja Martin och Johnny så att deras tid frigörs till projektet, eventuellt köpa in utrustning, etc.

Problemet är betalningsmetoden. Jag har tidigare funderat på att bli medlem i Premium, men det blev jag inte eftersom man inte kunde betala anonymt. (Dessutom får man inte vara anonym på forumet – det finns kanske någon fördel med det, även om jag främst ser nackdelar och därmed aldrig skulle sätta min fot där.)

Men nu om man ska lyssna på ekonomispecialen måste man betala med kort. Det finns många fel med det. Till att börja med fortsätter det legitimerandet av banksystemets blivande monopol på transaktioner. Men än viktigare: det innebär en fullständig registrering av alla som är intresserade av ett libertarianskt, österrikiskt synsätt på ekonomi. Kanske tänker somliga att FRA m.fl. ändå vet allt, så att det inte spelar någon roll, men sådant är ändå inte alls 100% säkert, särskilt vid användning av anonymitetstjänster, till skillnad från ett betalkort som är personligt och uppbyggt för att registrera precis allt.

Detta är så allvarligt att frågan slagit mig, om hela Bubbla-projektet är kontrollerad opposition, och denna manöver är för att säkerställa identiteten på alla som man vill se till att sätta fast, eller i alla fall hålla ett mycket vaksamt öga på. Jag tror inte det, men man blir ju misstänksam…

Istället tror jag att det handlar om slentrian och lite lathet och/eller ren tidsbrist. Jag är inte immun heller – jag bloggar på WordPress, som har en allt annat än smickrande integritetspolicy, fast jag nog egentligen borde ha egen server på Tor. Jag skulle inte ha något emot att ha en sådan i ett skåp någonstans, den skulle knappast behöva vara dyrare eller mer strömslukande än en äldre PC med den låga trafik jag har, men jag vet inte hur man sätter upp en sådan server, och det skulle troligen krävas veckors jobb att lära sig.

Men, (säger jag som inte vet ett dugg om Bubblas system) det borde vara ganska enkelt att göra som Mullvad. Låt kunden skicka kontanter i ett kuvert, tillsammans med ett kundnummer. När pengarna kommer fram, aktiveras tjänsten för detta nummer i den tid som man betalat för.

</rant>

I feel like an involuntary member of a suicide cult

This post will be a bit unusual. First, it will be in English instead of Swedish, and second, it will contain some arguments based mostly on emotions, something I tend to avoid writing. If you have a strong dislike for such argumentation, please read no further.

I have seriously wondered if I might be going crazy. I still haven’t written off that possibility. But I believe I am one, with just a handful of equals, who is still sane, and the vast majority of the rest of Sweden, Europe and the world are going crazy, acting like lemmings in some kind of mass-psychosis, controlled towards the precipice by the ruling class and their mouthpiece as well as controller, mass media, and I’m being dragged along, trying to cling to the ground.

It has plenty of facets, but I will use the following example because it’s the one I fear the most – I literally get feelings of panic when I think about it – and it’s the one that almost no one else seem to think bad of at all.

Criminality in Sweden is rising quickly – murder, attempted murder, rape, robbery, and other severe crimes take place very frequently. There is some reporting of a serious crime at least once a week. The general feeling of security has plummeted, and it is one of the top discussion points in the build-up to the elections in September this year.

The ”solution” that the Police, the politicians, and especially the mass media is pushing for, is more camera surveillance. In many of the suggestions and propaganda texts, ”smart” surveillance is touted as the solution to all problems. Camera systems that are all interlinked and connected to the Police’s and/or security companies’ centers, complete with facial- and pattern recognition, being able to track people wherever they go.

People love this! Pretty much everyone ranges from ”That’s great!” to ”Well, if it gets rid of all that crime, it’s OK.”.

This makes me completely disheartened. Such cameras makes my feeling of security go away completely, much more than criminality can. I’d feel about as safe watched by such cameras as if I had a loaded gun pointed at my face. The possible negative consequences of the latter are (maybe -link to post in Swedish) more severe, but the possible negative consequences of the former are virtually infinitely more likely to actually occur.

And soon they are everywhere. Such systems already exist, and there is no way of telling which cameras are connected and not. The systems will only become cheaper, more advanced, and more common. It will be impossible to even get food without being identified, the data pooled, analyzed, scrutinized, registered, stored forever, distributed to who-knows-where, ready to leak into the open Web at any time. Data containing vastly much more information than almost anyone thought was possible to glean from video data.

While I have seen this coming for some 5-10 years, it is still more awful than my worst nightmare ever, and it is rapidly becoming true. And no one I know AFK and almost no one I know online is taking it seriously.

Statligt vedhat

7De senaste åren har nyhet efter nyhet publicerats, där det bankas in i folk att vedeldning är skadligt för hälsan. Idag sades det på nyheterna i SR att vedeldning ökar risken för demens. På radion var det ännu mer inriktat på just vedeldningen än i den länkade artikeln.

Alltid är det frågan om ”forskning” från t.ex. universitet, som denna gång Umeå universitet.

Det ska framstå som att det är frågan om oberoende vetenskapliga rön – rena fakta – men jag uppfattar det som uppenbart att detta är ett slags politisk kampanj. Man vill få till begränsningar eller till och med förbud mot vedeldning. (Man har redan infört strängare utsläppskrav på nyinstallationer, något som av vissa tolkats som ett förbud mot vedspisar, men enligt andra källor klarar vissa vedspisar kraven.)

 

Man har hittat ett ämne som man vill ha förbud emot, sedan har man gett ”forskare” i uppdrag att hitta allt dåligt med ämnet (säkert med rikliga bidrag), från många olika vinklar, och sedan tar massmedia i från tårna för att basunera ut det. En samordnad kampanj. Skulle ett forskningsteam komma fram till neutrala eller positiva resultat i en sån här fråga, skulle dessa förtigas.

 

Man kan fråga sig om detta bara är ett antal personer inom staten som stör sig på grannarnas vedrök, lobbyism från tillverkare av andra värmekällor, eller rentav ytterligare ett påverkansprojekt från FN, i likhet med insektsbaserad mat.

Alla som kan behöver stå på sig för rätten att elda med ved. Det är en livräddare när internet – och därmed de ”smarta” elnäten – havererar. Det är inte en fråga om ”om”, utan ”när”. Och det duger inte att ha eldstad i reserv utan att ha använt den – man behöver åtminstone någon gång prova hur mycket ved som går åt, så att man kan dimensionera sitt vedlager, veta hur man gör för att laga mat med de resurser man har, etc. Detta är sådant som borde stått i den broschyr från MSB som kom i brevlådan för några veckor sedan. Nåja, där stod ju i alla fall om ”fake news”, någonting som jag klassar nyheten om 70% ökad demensrisk p.g.a. egen vedkamin som…

Put your cash where your mouth is

Kontanter är den personliga integritetens enda hopp när det gäller pengar. Vi ser redan hur lite av det jag sade (långt innan jag kom i kontakt med Bubbla & co) om Bitcoin börjar bli verklighet, fast man angriper företagen som växlar mellan Bitcoin och vanliga pengar istället. Och andra betallösningar som kort och Swish är ju från grunden byggda för att spåra allt.

 

Dessutom är kontanterna den enda garantin för att man inte måste betala för att få ha pengar på banken, i dessa minusräntetider som troligen aldrig kommer att ta slut, oavsett vad herr Ingves säger sig se i spåkulan.

 

Jag brukar ofta påpeka kontanternas fördelar och alternativens faror, och inte sällan få medhåll. Det finns i alla fall människor kvar som värnar om sin integritet, och får man förklara mekanismerna 3-4 gånger, kan vissa till och med förstå vad jag menar med räntan.

Lik förbannat betalar samma människor nio av tio gånger med kort i sitt dagliga liv!

Tillhör du denna kategori? Idiot! Banken, handlaren, hantverkaren, m.fl. bryr sig inte ett smack om vad du säger vid fika- eller middagsbordet. De bryr sig nästan lika lite om vad du säger till dem. Det de bryr sig om är vad du gör! Handlar t.ex. 99,5 procent av kunderna med kort eller mobil, uppvägs den lilla förlusten att göra butiken kontantlös av vinsten att slippa växelkassor, värdetransporter, rånrisk, m.m., men om man vet att man kan tappa åtskilliga, kanske tiotals procent genom en sådan manöver, är det förstås inte att tänka på. Även om du bara vill ha möjligheten att betala kontant, är det alltså av yttersta vikt att faktiskt göra det så ofta och mycket som möjligt.

Det är viktigt att prata om kontanternas fördelar och alternativens faror.

Det är ännu viktigare att faktiskt nobba kontantlösa butiker, och låta innehavarna veta varför.

Men viktigast av allt, ja faktiskt viktigare än båda ovanstående punkter tillsammans är att faktiskt betala kontant!

 

Om du känner någon som vill ha kontanterna kvar men ändå inte använder dem – ta fram den här sidan på mobilen eller skriv ut den, och tryck upp den i ansiktet på dem.

Är straffinflation ett normaltillstånd?

I nyheterna i SR P4 igår klockan 14, talades det om ett förslag att skärpa straffen för våldtäktsbrott. Det intressanta med inslaget var motiveringen – ”straffen har inte höjts på femtio år”.

Menar man att det är ett normaltillstånd att straffen höjs med tiden? Det vore kanske befogat för bötesstraff på grund av inflationen av kronan, men detta handlade enbart om fängelsestraff.

Visserligen verkar många tycka att svenska straff i allmänhet är kortare än de borde, men motiveringen ger ju en tydlig bild av att ett kontinuerligt ökande straffvärde vore önskvärt.

Vilket rim och reson finns det i ständigt ökande straff för likvärdiga brott? Det är tydligt att det är en vanlig agenda (när såg du senast en straffmildring?), men varför anses det normalt?

Svar på Thaler i ekonomispecialen

(Detta hade kanske passat bättre som ett lyssnarbrev, men jag har inte haft någon tur med sådana förut, kanske på grund av tekniska orsaker, så på det här sättet är chansen större)

I fredagens ekonomispecial av Radio Bubbla talades det om Richard H. Thaler, och hans idéer om ”nudging”. Jag hade läst artikeln i förbifarten när den var ny, och inte reflekterat så mycket över den, men blev förvånad över att Martin och Johnny (osäker på stavning, har bara hört namnet), inte såg det som någonting särskilt dåligt.

För vad är egentligen ”nudging”? Det är inte ett fysiskt tvång, eftersom det inte inbegriper något våld eller hot om våld, men det är inte heller någonting ömsesidigt.

Kanske kan det ändå beskrivas som ett slags milt tvång, men ett psykologiskt sådant. Det anförda exemplet att placera efterrätten bakom salladen till exempel, tvingar matgästen att konfronteras med tankar på sin vikt, och därmed sin hälsa eller – mera troligt – hur den påverkar hans/hennes sociala liv, tankar som tvingar honom/henne att låta bli efterrätten eller ta mindre av den än vad som först var avsikten.

Detta blir väl mer filosofi, men jag själv anser i alla fall att det är den person jag är just nu, med de tankar, det ”mindset”, jag har just nu, som är det ”jag” som liksom ”gäller”. Om man tvingar mig att tänka tankar som jag just nu inte vill tänka, har man på något sätt anbringat ”psykologiskt, mjukt våld” på mig. Jag är medveten att jag går på gränsen till hyckleri här, eftersom denna blogg ju har för avsikt att väcka obehagliga tankar om övervakning m.m., men ”nudging” är på något vis så, utstuderat ondskefullt och fördolt…

Jag gör för övrigt ingen skillnad på om det är staten eller privata aktörer som sysslar med det. Staten kommer att försöka använda det för att ”knuffa” folk att bete sig så att man får in mer skattepengar eller sparar på dem som redan tas in (lev hälsosammare, betala ”vitt”, etc.). Privata aktörer kommer att använda det likt aggressiv reklam för att förmå människor att spendera mer än de egentligen vill på företagets produkter eller tjänster (nagware, sociala nätverk där kompisarna finns, etc.). Oavsett vem som gör det, är ”nudging” alltid dåligt för offret, om man har ovanstående uppfattning om vad ”jag” betyder.

Och kom igen – ni är libertarianer, en av era käpphästar är ju att människor själva är bäst lämpade att styra sin situation. ”Nudging” går ju fullständigt stick i stäv med det.

Den osynliga, expanderande faran i taket

Hur gör man för att skydda sig mot hot som man inte kan se?

Eller, rättare sagt, någonting som är precis likadant som förut, kanske till och med samma som förut, men ändå så annorlunda – någonting vi är vana vid att det är närmast ofarligt, till och med uppskattat av många, som plötsligt och utan förvarning blir ett hot som inte märks förrän det är för sent, och vars hotfullhet de flesta är omedvetna om.

Mutationen kommer sakta men säkert, och det är kanske först efter flera år eller årtionden som de fullskaliga konsekvenserna blir kända, men då kommer de att bli kända med besked.

Vad talar jag om? Mögel? Cancer? Militant islamism? Någonting i politiken? Nej.

Lova mig, kära läsare, innan jag avslöjar vad jag syftar på, att fortsätta läsa inlägget och ta det på allvar, för detta är en ödesfråga även för just dig. Ingen gillar clickbait – förlåt – men få har varit intresserade, och om jag avslöjat ämnet i rubriken eller inledningen hade antalet läsare inte ens blivit en tredjedel så stort. Så omedvetna om faran i denna företeelse är människor. Jag talar om ”smarta” övervakningskameror.

Övervakningskameror har funnits så länge, och är så vanligt, att man oftast inte tänker på dem. Det är de vanliga skyltarna, till exempel i matbutiken – butikens namn, glassförtäring förbjuden, vi accepterar Visa/MasterCard m.m., öppettider, kameraövervakat område. Tittar man upp i taket i butiken – skylt, lysrör, kamera, skylt, kamera, högtalare, lysrör, kamera… Kameraövervakningen är så vanlig att det är svårt att hitta matbutiker utan. Anledningen till att jag tar matbutiker som exempel ska jag återkomma till.

Fram tills ungefär nu, har kameraövervakningen inte heller varit någonting som är värt att bry sig om. På sin höjd har det suttit någon vakt och tittat på en när man handlat, men mest sannolikt har materialet blivit inspelat på någon sorts inspelningsutrustning, och raderat några dagar eller veckor senare, när utrymmet behövts för ny video från kamerorna.

Men tekniken utvecklas, tyvärr.

Nuförtiden finns till att börja med kameror och inspelare som kan kopplas till internet. Meningen kan vara att en vakt på en central ska kunna hålla koll på flera butikers kameror, eller att förhindra att brottslingar saboterar videobevisningen genom att stjäla eller förstöra inspelaren.

Dessa syften är förstås bra, men internettrafik kan lätt läsas av obehöriga. Är överföringen krypterad? Kan NSA m.fl. knäcka denna kryptering? Vad är skadan med att video kommer på villovägar, hur skiljer det sig från att några vakter, eller andra kunder, tittar på dig? Se nedan!

Nästa hot är mönster- och ansiktsigenkänning. Algoritmer som kan läsa ut ur en videoström bland annat vem som är i bild, vad personen gör, m.m.

Vi kan börja med den troliga avsikten med en kamera i en butik – att avskräcka från, och bevisa stölder och rån. Man kan tänka sig en algoritm som känner av om någon verkar stjäla någonting eller verkar utföra ett rån. Ska en maskin, vars inre (självlärande) logik inte kan förstås ens av de människor som programmerade den, få bedöma om du håller på att begå ett grovt brott, och flagga dig för vakter och/eller polis att agera därefter? Hur stor är risken för ”falska positiv” (”falsklarm”)?

Många kameror kan också sammankopplas. Hela shoppingcenter, kvarter eller städer som täcks av sammankopplade kameror som kan spåra din minsta rörelse.

Med algoritmerna kommer också möjligheten till databaser. Systemen kan automatiskt, enligt sin egen dolda logik, framställa listor på vilka personer som gör vad, köper vad, var och hur länge de uppehåller sig i butiken, hur sannolikt det är att de utgör ett hot, och hur sannolikt det är att de skulle agera på en viss sorts reklam.

Det är en trolig utveckling, att övervakningssystem kommer att användas för kundanpassad reklam. Utan att veta säkert, tror jag att det är olagligt idag, men med tillräckliga påtryckningar från Svensk Handel m.fl. kommer det nog att ändras…

Och inte minst när man gör reklam, är det bra att veta så mycket om en person som möjligt. Bara på ansiktet går det att utläsa mycket mer med maskiner än vad en människa kan. Med rasbiologi-liknande metoder kan man nu till exempel ta reda på någons sexuella läggning med dessa system! (länk)

Verkar dessa system tillräckligt farliga ännu?

Anledningen till att det är skillnad på att någon tittar på dig och att videodata används är att det går att göra så mycket mer med datorer än vad en människa kan. Databaser kan byggas upp, sparas för alltid, samköras med andra databaser. Antingen av butiker, kamera-/vaktbolag etc. eller av hackers för andra intressen, inklusive den egna eller främmande makt. Datasamlingar kan användas för hot, utpressning, svartmålning, att selektivt bevisa att misshagliga personer begått brott, och till och med att begå folkmord.

Inspelare med internetanslutning och/eller mönsterigenkänningssystem kan kopplas till gamla kameror. Även om din butik haft samma skylt och samma kameror i femton år, finns ingen garanti för att de inte har dessa system. Det finns inga krav på att sådant måste skyltas.

Hade det varit skyltat vilka butiker som använder dessa system, hade man kunnat välja bort sådana butiker (och naturligtvis låtit dem veta varför man gör det, genom att till exempel mejla). Nu är det enda säkra alternativet att välja bort alla kameraövervakade butiker (och hänvisa till risken i ev. mejl), och detta är också anledningen till att jag använt matbutiker som exempel. Man klarar sig bokstavligen inte utan mat. Man måste gå in där.

Försök att hitta en matbutik utan kameraövervakning! Det finns säkert, men för de flesta skulle det innebära många långa resor, och det gör att de flesta tar den stora risk som de tror är liten, och handlar på den övervakade butiken ändå. Det gör att ingen minskning av kunderna på grund av övervakningen märks, och därför fortsätter den.

Man kan tänka sig att fråga butiken eller kamera-/vaktbolaget hur deras system fungerar, och i april gjorde jag just det. Jag valde Securitas LIVE eftersom deras skyltar och namn implicerar att det är fråga om mer än vanlig videoövervakning, och att dessa skyltar just nu sprider sig som pesten där jag bor.

Efter ett autosvar, ett svar ”vi har emottagit dina frågor och kommer att återkomma till dig”, en påminnelse från mig i juli, ett autosvar på den, ett svar från mig på autosvaret, och nu totalt över fem och en halv månad, har jag fortfarande inte fått svar. Tack Securitas…

Men detta förfarande är typiskt för mejlfrågor i vår tidsålder, och skulle man ringa butiksägarna skulle man troligen få ”jag vet inte” som svar på de flesta frågor.

Någonting behöver göras, och jag har slut på idéer. Förslag?

SVT publicerar lögner om datalagringsdirektivet

En artikel från Sveriges Television (länkad på bubb.la) gör gällande att ”Sverige tvingas backa” i datalagringsdirektivets omfattning, sedan EU-domstolen dömt direktivet retroaktivt ogiltigt.

I artikeln (), kan man bland annat läsa följande:

– Man kan inte säga att EU-domen innebär att det är förbjudet med lagring, däremot behöver lagen ändras. Men en riktad lagring är inte bra…

Men det ECJ slog ned på var just generell, ”oriktad” lagring, eftersom det kränker rätten till privatliv.

Men den värsta propagandan, och direkt lögn, är det här:

Ska sluta lagra innehållet i samtal

I förslaget föreslår utredarna att samtal och meddelanden inom det fasta nätet inte längre ska lagras. Det innebär till exempel samtal från en hemtelefon eller mejl som skickas från en fast internetuppkoppling.

Vad som sägs i ett samtal, även mobilsamtal, ska inte heller fortsätta att lagras. Det gäller även samtal och meddelanden via Skype, Gmail, Messenger och andra tjänster som inte tillhör operatörerna, så som lagen ser ut i dag.

Man föreslår att ”i övrigt” ska nummer, klockslag, mast, IP-adresser m.m. fortsätta lagras.

Datalagringsdirektivet, som det implementerats i Sverige har aldrig inneburit att innehållet i samtal lagrats, inte heller via Skype eller andra tjänster, förutom SMS. Sådant kan FRA, och företagen bakom tjänsterna, syssla med, men det har aldrig haft med datalagringsdirektivet att göra. Det är en ren lögn, och motivet verkar ganska uppenbart – att kunna fortsätta med exakt samma datalagring, eller med mycket små skillnader, men påstå att man minskar på integritetsintrånget.

Jag har screenshot.

Registrering av drönare? Vad är anledningen?

I nyheterna på Sveriges Radio idag, hördes ett kraftigt propagandavinklat inslag om drönare. Från och med 1 januari kommer man för drönare tyngre än 7 kg behöva tillstånd och drönaren ska vara registrerad och spårbar till ägaren. Vinklingen går ut på att alla drönare, även lättare, ska vara spårbara och eventuellt tillståndspliktiga, något som EU redan jobbar på. Det påstås att det handlar om flygsäkerheten, att en drönare som hamnar i en flygplansmotor kan orsaka katastrof.

Visst finns det integritetsfördelar med detta förslag – färre drönare som flyger omkring och filmar, video som eventuellt kan publiceras.

Men att staten, SR och EU tar till så långtgående åtgärder har nog egentligen varken med integritet eller flygsäkerhet att göra, i alla fall inte flygsäkerhet i den mening som avses här.

Det är mer troligt att det handlar om att de inser att en drönare med lätthet kan utrustas med vapen. Och det går ju inte alls för sig. Precis som metatabletter

Körkort föreslås ej vara ID-handling. Anledning att registrera biometri?

Idag sades på nyheterna att Nationellt Forensiskt Centrum föreslår att körkort inte ska gälla som ID-handling längre, utan endast pass, nationellt ID-kort och ID-kort för folkbokförda.

De säger att körkortet innehåller för få säkerhetsdetaljer och är giltigt för länge, för att vara säkert.

Vad som avses med ”säkerhetsdetaljer” framgår inte, men när saker som har med register och identitet att göra tas upp på nyheterna, bör man misstänka det värsta.

Pass har biometrisk information, det vill säga fingeravtryck, lagrade i ett chip i själva passet. Det påstås att det bara lagras där, och inte i något register, men det ska nog tas med en stor nypa salt. Konstigare saker har hänt.

Om ID-kort kräver sådan information är oklart. På olika sidor står det uttryckligen att de gör det, och uttryckligen att de inte gör det.

Många svenskar har bara ett körkort som giltig ID-handling, och körkort innehåller ingen biometri. Med risk för att verka ha foliehatt, misstänker jag att den verkliga anledningen till detta förslag är att bygga upp en komplett fingeravtrycksdatabas över Sveriges befolkning. Kanske kommer det att utökas med irisscanningar och DNA när det gått några år och folk vant sig vid och accepterat integritetskränkningen.

Sociala medier anledningen bakom arbetsovilja?

Jag läste Boris Benulics inlägg om företagares självförtroende och ungdomar utanför arbetsmarknad och skola (länk), och tänkte lämna en kommentar, men jag har en teori som förtjänar ett eget blogginlägg:

Boris menar att satsningen på att visa att det är roligt att jobba inte kommer att lyckas, eftersom det inte alltid är roligt att jobba, men dock nödvändigt.

Jag vet inte riktigt om han menar att det skulle hindra viljan att arbeta att arbetet ibland är tråkigt, eller att det faktiskt oftast är tråkigt, för det senare tror jag faktiskt är felaktigt för de flesta.

Oftast ÄR det ju roligt att jobba. Inte så att man skrattande går till jobbet varje dag förstås, och alla har väl extra tunga dagar då och då när man inget hellre vill än somna om, men den sköna känslan av att faktiskt göra någonting användbart, och samtidigt tjäna pengar, om det så bara är att t.ex. trimma gräs eller borra hål, brukar ju vara närvarande när man jobbar.

Jag tror att problemet är ett annat: hur vi fördriver tiden. ”Roligt” är ju ett relativt begrepp.

Även förr fanns ju tidsfördriv – sällskapsspel, böcker, TV, datorspel. Men man visste att det egentligen var ganska meningslöst, och oftast inte så föränderligt, så det blev tråkigt efter ett tag. Då längtade man efter att göra någonting nyttigt.

Idag finns videomedia som YouTube och Netflix. När filmen eller serieavsnittet tar slut, kan man bara ta nästa. Det bidrar säkert till att jobb av något slag (oavsett det är förvärvsarbete eller göra något åt sig själv), känns mindre intressant.

Men än värre är de sociala medierna, där man själv har en möjlighet att påverka (som dessutom upplevs större än den är, på grund av filterbubblor), och har vänner och ett ständigt föränderligt flöde, men framförallt risken att missa något, risken att inte hänga med i det senaste snacket.

Detta är som en stark drog, och gör tillfredsställelsen man känner av att arbeta liten i jämförelse.

Folk står ofta till och med på jobbet, stora delar av dagen, och tittar i telefonerna istället för att arbeta – jag har sett det med egna ögon!

Jag tror att detta är ett jätteproblem, framförallt på fritiden. Jobba behöver man ju göra för att tjäna pengar, men många är de uppfinningar och upptäckter som gjorts av folk som tänkt och experimenterat på sin fritid. Om folk istället är klistrade framför telefoner, plattor och datorer, läsande och skrivande om sådant som redan tänkts och skett, förlorar de ju denna möjlighet att förbättra livet för både sig själva och andra!

Trots att jag inte har dessa snabba sociala medier, utan bara skriver denna blogg och läser några bloggar och nyhetssidor, känner till och med jag abstinensen ibland. Jag borde fundera på det jag har framför mig på jobbet, men tänker med längtan hem till tangentbordet på hur jag ska formulera en mening om ansiktsigenkännande övervakningskameror eller ge en verbal känga till censurförespråkande massmedia…

Nej, nu ska jag gå och lägga mig, så att jag kommer iväg till arbetet imorgon utan att vara trött, godnatt!

Mycket bra beskrivning av yttrandefrihet och ”yttrandefrihet”

För några månader sedan började jag lyssna på Radio Bubbla, i samband med att jag upptäckte bubb.la och de upptäckte mig (sedan dess har de flesta av mina texter länkats från Bubbla-sajten frihetligt.se, och tack vare det har mina besök flerdubblats).

På Radio Bubbla diskuteras mycket – en del håller jag med om, en del håller jag inte med om, och en del har jag inget intresse av. Det gäller förstås även Sveriges Radio, som jag annars ofta lyssnar på, men proportionerna är annorlunda, bland annat på så sätt att Radio Bubbla har mer sådant jag håller med om, och mycket mindre sådant som jag inte har något intresse för. Det kanske är naturligt att det finns gott om beröringspunkter mellan en blogg för personlig integritet och yttrandefrihet och en webb-/poddradio som drivs av libertarianer, som (enligt vad jag förstått) är för individens frihet i allmänhet, så länge det inte inskränker andras frihet, men hursomhelst tycker jag att jag så att säga byter upp mig, när ett nytt avsnitt kommit ut och jag kan lyssna på det istället för Statens Propaganda *hrrm* Sveriges Radio menar jag…

Mycket bakgrund för lite innehåll: det jag egentligen vill med detta inlägg är att rekommendera den knivskarpa analys av den ”handlingsplan mot hot och hat” som nyligen antagits, som Martin och Boris i Radio Bubbla gör här: Radio Bubbla 18/7 (klicka på raden ”bubb.la – Regeringen antar ”handlingsplan mot hot och hat” för att skydda yttrandefriheten” om du vill gå direkt till inslaget)

Varför är det fult att säga sanningen: Det var bättre förr!?

Det var bättre förr. Varför ”får” man inte säga så?

Om man gör det, brukar man antingen få höra att även om ett fåtal saker blivit sämre, har faktiskt det stora hela blivit extremt mycket bättre – underförstått ”så klaga inte!”, eller så blir man kort och gott kallad bakåtsträvare.

Tacka fan för att man är bakåtsträvare när det faktiskt var bättre förr!

Ett tredje, lömskt tillrättavisande som en del kör med är: ”Det här är framtiden, vi kan ju inte stoppa utvecklingen!”. Det är i bästa fall uppgivet, men mer sannolikt propagandistiskt.

Rick Falkvinge skrev en bra artikel i december, om hur det verkar meningslöst att ständigt säga de ord som starkast beskriver de nya övergrepp som sker på personlig integritet och andra fri- och rättigheter, eftersom det hela tiden kommer nya, värre, övergrepp.

Han rekommenderar istället att man ska påminna om den tid som varit, när övergreppen inte fanns. Det är kanske det bästa sättet att göra, jag vet inte, men i alla fall i Sverige känner jag att det är att starta i stark motvind.

Varför är det så? Varför svarar folk reflexmässigt att det inte var bättre förr?

I en tid (80-90-tal) där register hanterades för hand eller på lagringsmedia, och inte på internet, hade Transportstyrelsens läcka inte kunnat hända, i alla fall inte utan åtgärder vars direkta syfte var att skada.

På 90-talet var övervakningskameror dyra, och spelade in på VHS – ofta långsammare än vanlig hemvideo och med bilden delad i fyra, för att få plats med mer material och fyra kamerakanaler på samma band. Kanske satt också en vakt och tittade på skärmarna i realtid, någonting som faktiskt kunde göra nytta. Risken att inspelningen skulle hamna på villovägar var minimal, och skulle det hända så var man knappast möjlig att känna igen på den suddiga bilden ändå, och någon användbar ansiktsigenkänningsteknik, eller andra integritetskränkande funktioner, fanns överhuvudtaget inte.

I internets ungdom skapades webbsidor antingen av entusiaster eller med annonser som visserligen kunde vara irriterande, men inte spårade ens varje rörelse.

Länge ägde man (praktiskt, inte juridiskt) kopian av en låt eller film man laddat hem, och kunde sprida dem vidare till vem som helst eller vem man ville. Idag finns film visserligen fortfarande på Pirate Bay, men inte mycket musik, och folk använder mest streamingtjänster som snokar i vad man lyssnar och tittar på och säljer denna information.

Länge behövde man inte läsa licensavtal – det stod bara samma blabla som vanligt ”du får inte kopiera”, ”vi har inget ansvar”, etc. Ingen hade kommit på tanken att registrera vad användaren gör.

Listan fortsätter, lagarna var färre och inte lika hårda, kontanter var kung, kommunicerade gjorde man per telefon och SMS, inte Facebook, kommentarsfält fanns överallt, det var skillnad på kamera och mobiltelefon så att smygfotografering var svårt, och det fanns ingen anledning att ladda upp bilder på internet. Det var ovanligt att man sade upp bekantskapen med någon p.g.a. politiska åsikter, och vänskap var värt mera än några musklick.

Visst, det finns bättre teknik idag. Men det finns också värre teknik idag, som gör oss obekväma, osäkra och sårbara. Många säger att det beror på hur den används. Jag tror att det faktum att den finns, gör att man tjänar pengar på att använda den, och det innebär att konkurrenter som inte använder den konkurreras ut och försvinner, och därmed låses läget så fort någon börjat använda den.

Och även om jag har fel: Jaha, tekniken finns och den används på ett ondskefullt sätt. Sedan, då? Man verkar inte kunna göra särskilt mycket åt det.

Det var bättre förr. Någon gång för 10-15 år sedan nådde vi punkten där teknikutvecklingen vände från att vara huvudsakligen av godo till att vara huvudsakligen av ondo.

Varför är det tabu att säga det?

Övervakning har lett till döden. Vad förstår ni inte?

Till att börja med vill jag be om hjälp, eftersom ingen som borde läsa detta kommer att hitta till denna sida om de inte får den presenterad genom en okonventionell kanal. Skicka ett personligt meddelande på valfritt socialt medium eller forum, skicka ett mejl, eller skriv ut sidan och visa för dem! Det är kanske lite obekvämt, men det behövs verkligen. Sätt annars upp utskriften på en anslagstavla. Vad som helst är bättre än inget.

De flesta människor bryr sig inte om att de är övervakade. De besöker alla möjliga olika sorters webbplatser, de går utan bekymmer in på kameraövervakat område utan en tanke på hur deras beteende där kan tolkas av människor eller maskiner, och de låter sig villigt fotograferas och laddas upp på sociala medier, vilka de själva också använder frikostigt. De rensar inte ens cookies.

En del kastar ur sig floskler som ”den som har rent mjöl i påsen…” och ”har man ingenting att dölja, har man ingenting att frukta”. Andra säger ”men de gör det ju för oss – Google gör det för att söka bättre, butikerna för att stoppa stöld och kunna hålla ned priset, polisen för att ta fast sådana som vill skada oss, och så vidare”.

Åter andra – särskilt sådana som arbetar/arbetat med någon del av tekniken och borde veta vad den är kapabel till – säger någonting om ”1984” eller liknande, men skrattar bort det och fortsätter kolla Facebook…

Ni efterlämnar stora mängder personlig information om er själva och andra. Företagen och staten använder denna information till diverse saker, gemensamt att de allra flesta är dåliga för den övervakade. Informationen kan missbrukas till vad som helst, upp till och inklusive folkmord. Varför fortsätter ni? Vad förstår ni inte?

Jag kan inte tänka mig att ni inte skulle förstå att en övervakningskamera faktiskt filmar, att en tagen och uppladdad bild blir tillgänglig, och i alla fall till viss grad att webbanvändning ofta spåras, särskilt av sociala medier.

Förstår ni inte att det går att identifiera och kartlägga personer och beteende från dessa spår?

Förstår ni inte att det kan göras automatiskt och nästan gratis?

Förstår ni inte att det finns starka incitament att använda denna kartläggning i syfte att göra reklam?

Förstår ni inte att detta faktiskt görs? Läs integritetspolicyerna på de tjänster ni använder! Läs om polisens kameror!

Förstår ni inte att det kan användas emot er, till exempel för att få er att köpa sådant ni varken behöver eller har råd med, för att ta fast er för det där offerlösa småbrottet som ni gjorde häromdagen, eller för att utpressa er?

Förstår ni inte att registerunderlaget är förstklassigt för den som vill begå ett folkmord, vare sig det är en fristående grupp eller en stat som är förövare, vare sig det är en biologisk eller ideologisk/religiös faktor för vem som ska mördas, vare sig det är dagen efter eller flera årtionden efter att informationen samlats in?

Förstår ni inte att läckage av viss information bokstavligen kan leda till ett öde värre än döden, som till exempel för de Ashley Madison-medlemmar som valde att ta sina egna liv efter att information om deras medlemskap läckt?

Förstår ni inte att ni har ett val i de flesta fall, genom att låta bli de tjänster/platser som har mest övervakning?

Förstår ni allt detta, men bryr er ändå inte? Varför? Är ni fullständigt dumma i huvudet?

Om det bara drabbade er själva, hade jag inte blivit arg på er okunskap. Men det gör det inte. När ni laddar upp bilder och filmer på oss, skriver om oss på sociala medier, installerar ”smarta” övervakningskameror etcetera, så kränker ni vår integritet. När ni använder och besöker sociala media, appar, sajter, butiker och platser med avancerad övervakningsteknik skapar ni rörelsemängd som håller utvecklingen mot ökad övervakning igång, ni skapar acceptans för det oacceptabla, och ni gör det vartefter tiden går allt svårare att hitta någon på marknaden som inte redan fullständigt hoppat på övervakningståget. I förlängningen riskerar ni våra liv!

Automatisk hellbanning överallt?

Om man blir bannad på vanligt sätt, det vill säga att man får upp ett meddelande med innebörden ”du har blivit avstängd från att posta på detta forum”, är det sannolikt att man skapar ett nytt konto och fortsätter att posta sådant som moderatorerna inte tyckte om. Därför tillämpar vissa forum ”hellbanning” – för den avstängda användaren ser det ut som att de inlägg vederbörande postar kommer in i tråden, men ingen annan kan se dem. Meningen är att användaren ska tro att ingen är intresserad, och därför tröttna på att posta. För att undvika försurning av cybervattnen kring min blogg, tänker jag inte diskutera vad jag tycker om förfarandet, i alla fall inte i detta inlägg. Jag ska istället ställa några frågor.

Hur ofta har du försökt posta en kommentar i ett WordPress- eller Disquskommentarsfält, och den:
1: Laddar om sidan, utan att någonting annat händer, och när du försöker skicka igen, får du meddelandet ”Whoops, it looks like you’ve already said that!”, men ingen kommentar någonsin kommer fram?
2: Visar texten ”Your comment is awaiting moderation” utan någon synlig anledning som t.ex. länkar, misstänkta ord eller otrevligt språk, och kommentaren aldrig släpps igenom?
3: Ingen svarar på din kommentar, trots att den är en del av ett samtal och svar kan förväntas?

E-post anser man ju vanligtvis att den är relativt privat och ofiltrerad, men det finns ju i alla fall spamfilter i de flesta mejltjänster. För många (5-10) år sedan läste jag om ett nytt filtersystem som fick kritik för att det potentiellt kunde användas för att stoppa mejl från konkurrenter eller piratkopierade mejlprogram? Minnet är lite svagt, men jag tror att det var Microsoft som hade utvecklat det, och att det fanns i själva mejlservrarna, och inte i någon klient.

Hur ofta skickar du e-post som du vill ha svar på, och:
1: Inte får svar första gången, och i svaret på påminnelsen du skickar, får svaret ”Vi tycks ha missat ditt första mejl”?
2: Får svar, skickar en följdfråga, och sedan inte får svar, oftast inte ens efter påminnelse?
3: Får autosvar eller till och med personligt svar ”vi lovar att återkomma”, ibland med tidsangivelse på t.ex. 72 timmar, men aldrig får något mer svar?
4: Har skickat till dig själv från en annan adress, eller att någon du känner har skickat till dig, men det kommer ändå inte fram, inte ens i spam-mappen?

 

Har du en blogg eller annan sida med besöksstatistik, och får orimligt lite trafik till vissa inlägg eller till sidan överhuvudtaget, kanske en tiondel av vad som verkar normalt för en sådan sida, eller en tredjedel för ett specifikt inlägg? Får du orimligt lite kommentarer jämfört med hur många besökare du har och vad du skriver om?

 

Allt det ovanstående händer mig regelbundet. I allmänhet när det handlar om övervakning, och i synnerhet när det handlar om övervakningskameror och/eller ansiktsigenkänning. Är det bara en blandning av paranoia, mina inställningar och webbläsarplugins, allmänt ointresse hos andra, samt en stor dos otur, eller kryllar internet av något slags hellbanning-algoritmer, designade för att motverka övervakningskritik?

Tänk på att det faktiskt finns ett mycket starkt incitament för detta – företagen som tillhandahåller plattformerna är oftast samma företag som tjänar miljarder på just övervakning, för riktad reklam.