Arkiv | Personlig Integritet RSS for this section

Bubbla på väg åt fel håll

Jag har, med vissa uppehåll och påföljande ikapplyssning, följt Radio Bubbla i drygt ett år. Jag har skrivit om det förut, att jag uppskattar det – även om jag inte håller med om allt som sägs, är det 9 av 10 gånger vettigare åsikter än på t.ex. Sveriges Radio. Nåja, just det är väl inte så svårt, men det ska faktiskt göras – och det gör Bubbla-gänget. Långt, regelbundet och med hög kvalité på både innehåll och ljud.

Genom ekonomispecialen har jag fått många misstankar som jag själv och människor omkring mig funderat ut, tvärt emot ekonomiskribenter på andra håll, bekräftade, och lärt mig väldigt mycket nytt om ekonomi.

Nu har man börjat ta betalt för att få lyssna på ekonomispecialen. Nåja, även om jag, som piratkopierat sedan barndomen och sympatiserat starkt med Piratpartiets tidiga idéer, personligen hade föredragit ett donationssystem, är det inte så att jag skulle tveka att betala – sju euro i månaden är ju en spottstyver för ett sådant program, särskilt om det nu kommer ut oftare, vilket det har hintats om tidigare, och jag vet ju att pengarna går till ett bra ändamål – att försörja Martin och Johnny så att deras tid frigörs till projektet, eventuellt köpa in utrustning, etc.

Problemet är betalningsmetoden. Jag har tidigare funderat på att bli medlem i Premium, men det blev jag inte eftersom man inte kunde betala anonymt. (Dessutom får man inte vara anonym på forumet – det finns kanske någon fördel med det, även om jag främst ser nackdelar och därmed aldrig skulle sätta min fot där.)

Men nu om man ska lyssna på ekonomispecialen måste man betala med kort. Det finns många fel med det. Till att börja med fortsätter det legitimerandet av banksystemets blivande monopol på transaktioner. Men än viktigare: det innebär en fullständig registrering av alla som är intresserade av ett libertarianskt, österrikiskt synsätt på ekonomi. Kanske tänker somliga att FRA m.fl. ändå vet allt, så att det inte spelar någon roll, men sådant är ändå inte alls 100% säkert, särskilt vid användning av anonymitetstjänster, till skillnad från ett betalkort som är personligt och uppbyggt för att registrera precis allt.

Detta är så allvarligt att frågan slagit mig, om hela Bubbla-projektet är kontrollerad opposition, och denna manöver är för att säkerställa identiteten på alla som man vill se till att sätta fast, eller i alla fall hålla ett mycket vaksamt öga på. Jag tror inte det, men man blir ju misstänksam…

Istället tror jag att det handlar om slentrian och lite lathet och/eller ren tidsbrist. Jag är inte immun heller – jag bloggar på WordPress, som har en allt annat än smickrande integritetspolicy, fast jag nog egentligen borde ha egen server på Tor. Jag skulle inte ha något emot att ha en sådan i ett skåp någonstans, den skulle knappast behöva vara dyrare eller mer strömslukande än en äldre PC med den låga trafik jag har, men jag vet inte hur man sätter upp en sådan server, och det skulle troligen krävas veckors jobb att lära sig.

Men, (säger jag som inte vet ett dugg om Bubblas system) det borde vara ganska enkelt att göra som Mullvad. Låt kunden skicka kontanter i ett kuvert, tillsammans med ett kundnummer. När pengarna kommer fram, aktiveras tjänsten för detta nummer i den tid som man betalat för.

</rant>

Annonser

I feel like an involuntary member of a suicide cult

This post will be a bit unusual. First, it will be in English instead of Swedish, and second, it will contain some arguments based mostly on emotions, something I tend to avoid writing. If you have a strong dislike for such argumentation, please read no further.

I have seriously wondered if I might be going crazy. I still haven’t written off that possibility. But I believe I am one, with just a handful of equals, who is still sane, and the vast majority of the rest of Sweden, Europe and the world are going crazy, acting like lemmings in some kind of mass-psychosis, controlled towards the precipice by the ruling class and their mouthpiece as well as controller, mass media, and I’m being dragged along, trying to cling to the ground.

It has plenty of facets, but I will use the following example because it’s the one I fear the most – I literally get feelings of panic when I think about it – and it’s the one that almost no one else seem to think bad of at all.

Criminality in Sweden is rising quickly – murder, attempted murder, rape, robbery, and other severe crimes take place very frequently. There is some reporting of a serious crime at least once a week. The general feeling of security has plummeted, and it is one of the top discussion points in the build-up to the elections in September this year.

The ”solution” that the Police, the politicians, and especially the mass media is pushing for, is more camera surveillance. In many of the suggestions and propaganda texts, ”smart” surveillance is touted as the solution to all problems. Camera systems that are all interlinked and connected to the Police’s and/or security companies’ centers, complete with facial- and pattern recognition, being able to track people wherever they go.

People love this! Pretty much everyone ranges from ”That’s great!” to ”Well, if it gets rid of all that crime, it’s OK.”.

This makes me completely disheartened. Such cameras makes my feeling of security go away completely, much more than criminality can. I’d feel about as safe watched by such cameras as if I had a loaded gun pointed at my face. The possible negative consequences of the latter are (maybe -link to post in Swedish) more severe, but the possible negative consequences of the former are virtually infinitely more likely to actually occur.

And soon they are everywhere. Such systems already exist, and there is no way of telling which cameras are connected and not. The systems will only become cheaper, more advanced, and more common. It will be impossible to even get food without being identified, the data pooled, analyzed, scrutinized, registered, stored forever, distributed to who-knows-where, ready to leak into the open Web at any time. Data containing vastly much more information than almost anyone thought was possible to glean from video data.

While I have seen this coming for some 5-10 years, it is still more awful than my worst nightmare ever, and it is rapidly becoming true. And no one I know AFK and almost no one I know online is taking it seriously.

Put your cash where your mouth is

Kontanter är den personliga integritetens enda hopp när det gäller pengar. Vi ser redan hur lite av det jag sade (långt innan jag kom i kontakt med Bubbla & co) om Bitcoin börjar bli verklighet, fast man angriper företagen som växlar mellan Bitcoin och vanliga pengar istället. Och andra betallösningar som kort och Swish är ju från grunden byggda för att spåra allt.

 

Dessutom är kontanterna den enda garantin för att man inte måste betala för att få ha pengar på banken, i dessa minusräntetider som troligen aldrig kommer att ta slut, oavsett vad herr Ingves säger sig se i spåkulan.

 

Jag brukar ofta påpeka kontanternas fördelar och alternativens faror, och inte sällan få medhåll. Det finns i alla fall människor kvar som värnar om sin integritet, och får man förklara mekanismerna 3-4 gånger, kan vissa till och med förstå vad jag menar med räntan.

Lik förbannat betalar samma människor nio av tio gånger med kort i sitt dagliga liv!

Tillhör du denna kategori? Idiot! Banken, handlaren, hantverkaren, m.fl. bryr sig inte ett smack om vad du säger vid fika- eller middagsbordet. De bryr sig nästan lika lite om vad du säger till dem. Det de bryr sig om är vad du gör! Handlar t.ex. 99,5 procent av kunderna med kort eller mobil, uppvägs den lilla förlusten att göra butiken kontantlös av vinsten att slippa växelkassor, värdetransporter, rånrisk, m.m., men om man vet att man kan tappa åtskilliga, kanske tiotals procent genom en sådan manöver, är det förstås inte att tänka på. Även om du bara vill ha möjligheten att betala kontant, är det alltså av yttersta vikt att faktiskt göra det så ofta och mycket som möjligt.

Det är viktigt att prata om kontanternas fördelar och alternativens faror.

Det är ännu viktigare att faktiskt nobba kontantlösa butiker, och låta innehavarna veta varför.

Men viktigast av allt, ja faktiskt viktigare än båda ovanstående punkter tillsammans är att faktiskt betala kontant!

 

Om du känner någon som vill ha kontanterna kvar men ändå inte använder dem – ta fram den här sidan på mobilen eller skriv ut den, och tryck upp den i ansiktet på dem.

Den osynliga, expanderande faran i taket

Hur gör man för att skydda sig mot hot som man inte kan se?

Eller, rättare sagt, någonting som är precis likadant som förut, kanske till och med samma som förut, men ändå så annorlunda – någonting vi är vana vid att det är närmast ofarligt, till och med uppskattat av många, som plötsligt och utan förvarning blir ett hot som inte märks förrän det är för sent, och vars hotfullhet de flesta är omedvetna om.

Mutationen kommer sakta men säkert, och det är kanske först efter flera år eller årtionden som de fullskaliga konsekvenserna blir kända, men då kommer de att bli kända med besked.

Vad talar jag om? Mögel? Cancer? Militant islamism? Någonting i politiken? Nej.

Lova mig, kära läsare, innan jag avslöjar vad jag syftar på, att fortsätta läsa inlägget och ta det på allvar, för detta är en ödesfråga även för just dig. Ingen gillar clickbait – förlåt – men få har varit intresserade, och om jag avslöjat ämnet i rubriken eller inledningen hade antalet läsare inte ens blivit en tredjedel så stort. Så omedvetna om faran i denna företeelse är människor. Jag talar om ”smarta” övervakningskameror.

Övervakningskameror har funnits så länge, och är så vanligt, att man oftast inte tänker på dem. Det är de vanliga skyltarna, till exempel i matbutiken – butikens namn, glassförtäring förbjuden, vi accepterar Visa/MasterCard m.m., öppettider, kameraövervakat område. Tittar man upp i taket i butiken – skylt, lysrör, kamera, skylt, kamera, högtalare, lysrör, kamera… Kameraövervakningen är så vanlig att det är svårt att hitta matbutiker utan. Anledningen till att jag tar matbutiker som exempel ska jag återkomma till.

Fram tills ungefär nu, har kameraövervakningen inte heller varit någonting som är värt att bry sig om. På sin höjd har det suttit någon vakt och tittat på en när man handlat, men mest sannolikt har materialet blivit inspelat på någon sorts inspelningsutrustning, och raderat några dagar eller veckor senare, när utrymmet behövts för ny video från kamerorna.

Men tekniken utvecklas, tyvärr.

Nuförtiden finns till att börja med kameror och inspelare som kan kopplas till internet. Meningen kan vara att en vakt på en central ska kunna hålla koll på flera butikers kameror, eller att förhindra att brottslingar saboterar videobevisningen genom att stjäla eller förstöra inspelaren.

Dessa syften är förstås bra, men internettrafik kan lätt läsas av obehöriga. Är överföringen krypterad? Kan NSA m.fl. knäcka denna kryptering? Vad är skadan med att video kommer på villovägar, hur skiljer det sig från att några vakter, eller andra kunder, tittar på dig? Se nedan!

Nästa hot är mönster- och ansiktsigenkänning. Algoritmer som kan läsa ut ur en videoström bland annat vem som är i bild, vad personen gör, m.m.

Vi kan börja med den troliga avsikten med en kamera i en butik – att avskräcka från, och bevisa stölder och rån. Man kan tänka sig en algoritm som känner av om någon verkar stjäla någonting eller verkar utföra ett rån. Ska en maskin, vars inre (självlärande) logik inte kan förstås ens av de människor som programmerade den, få bedöma om du håller på att begå ett grovt brott, och flagga dig för vakter och/eller polis att agera därefter? Hur stor är risken för ”falska positiv” (”falsklarm”)?

Många kameror kan också sammankopplas. Hela shoppingcenter, kvarter eller städer som täcks av sammankopplade kameror som kan spåra din minsta rörelse.

Med algoritmerna kommer också möjligheten till databaser. Systemen kan automatiskt, enligt sin egen dolda logik, framställa listor på vilka personer som gör vad, köper vad, var och hur länge de uppehåller sig i butiken, hur sannolikt det är att de utgör ett hot, och hur sannolikt det är att de skulle agera på en viss sorts reklam.

Det är en trolig utveckling, att övervakningssystem kommer att användas för kundanpassad reklam. Utan att veta säkert, tror jag att det är olagligt idag, men med tillräckliga påtryckningar från Svensk Handel m.fl. kommer det nog att ändras…

Och inte minst när man gör reklam, är det bra att veta så mycket om en person som möjligt. Bara på ansiktet går det att utläsa mycket mer med maskiner än vad en människa kan. Med rasbiologi-liknande metoder kan man nu till exempel ta reda på någons sexuella läggning med dessa system! (länk)

Verkar dessa system tillräckligt farliga ännu?

Anledningen till att det är skillnad på att någon tittar på dig och att videodata används är att det går att göra så mycket mer med datorer än vad en människa kan. Databaser kan byggas upp, sparas för alltid, samköras med andra databaser. Antingen av butiker, kamera-/vaktbolag etc. eller av hackers för andra intressen, inklusive den egna eller främmande makt. Datasamlingar kan användas för hot, utpressning, svartmålning, att selektivt bevisa att misshagliga personer begått brott, och till och med att begå folkmord.

Inspelare med internetanslutning och/eller mönsterigenkänningssystem kan kopplas till gamla kameror. Även om din butik haft samma skylt och samma kameror i femton år, finns ingen garanti för att de inte har dessa system. Det finns inga krav på att sådant måste skyltas.

Hade det varit skyltat vilka butiker som använder dessa system, hade man kunnat välja bort sådana butiker (och naturligtvis låtit dem veta varför man gör det, genom att till exempel mejla). Nu är det enda säkra alternativet att välja bort alla kameraövervakade butiker (och hänvisa till risken i ev. mejl), och detta är också anledningen till att jag använt matbutiker som exempel. Man klarar sig bokstavligen inte utan mat. Man måste gå in där.

Försök att hitta en matbutik utan kameraövervakning! Det finns säkert, men för de flesta skulle det innebära många långa resor, och det gör att de flesta tar den stora risk som de tror är liten, och handlar på den övervakade butiken ändå. Det gör att ingen minskning av kunderna på grund av övervakningen märks, och därför fortsätter den.

Man kan tänka sig att fråga butiken eller kamera-/vaktbolaget hur deras system fungerar, och i april gjorde jag just det. Jag valde Securitas LIVE eftersom deras skyltar och namn implicerar att det är fråga om mer än vanlig videoövervakning, och att dessa skyltar just nu sprider sig som pesten där jag bor.

Efter ett autosvar, ett svar ”vi har emottagit dina frågor och kommer att återkomma till dig”, en påminnelse från mig i juli, ett autosvar på den, ett svar från mig på autosvaret, och nu totalt över fem och en halv månad, har jag fortfarande inte fått svar. Tack Securitas…

Men detta förfarande är typiskt för mejlfrågor i vår tidsålder, och skulle man ringa butiksägarna skulle man troligen få ”jag vet inte” som svar på de flesta frågor.

Någonting behöver göras, och jag har slut på idéer. Förslag?

SVT publicerar lögner om datalagringsdirektivet

En artikel från Sveriges Television (länkad på bubb.la) gör gällande att ”Sverige tvingas backa” i datalagringsdirektivets omfattning, sedan EU-domstolen dömt direktivet retroaktivt ogiltigt.

I artikeln (), kan man bland annat läsa följande:

– Man kan inte säga att EU-domen innebär att det är förbjudet med lagring, däremot behöver lagen ändras. Men en riktad lagring är inte bra…

Men det ECJ slog ned på var just generell, ”oriktad” lagring, eftersom det kränker rätten till privatliv.

Men den värsta propagandan, och direkt lögn, är det här:

Ska sluta lagra innehållet i samtal

I förslaget föreslår utredarna att samtal och meddelanden inom det fasta nätet inte längre ska lagras. Det innebär till exempel samtal från en hemtelefon eller mejl som skickas från en fast internetuppkoppling.

Vad som sägs i ett samtal, även mobilsamtal, ska inte heller fortsätta att lagras. Det gäller även samtal och meddelanden via Skype, Gmail, Messenger och andra tjänster som inte tillhör operatörerna, så som lagen ser ut i dag.

Man föreslår att ”i övrigt” ska nummer, klockslag, mast, IP-adresser m.m. fortsätta lagras.

Datalagringsdirektivet, som det implementerats i Sverige har aldrig inneburit att innehållet i samtal lagrats, inte heller via Skype eller andra tjänster, förutom SMS. Sådant kan FRA, och företagen bakom tjänsterna, syssla med, men det har aldrig haft med datalagringsdirektivet att göra. Det är en ren lögn, och motivet verkar ganska uppenbart – att kunna fortsätta med exakt samma datalagring, eller med mycket små skillnader, men påstå att man minskar på integritetsintrånget.

Jag har screenshot.

Körkort föreslås ej vara ID-handling. Anledning att registrera biometri?

Idag sades på nyheterna att Nationellt Forensiskt Centrum föreslår att körkort inte ska gälla som ID-handling längre, utan endast pass, nationellt ID-kort och ID-kort för folkbokförda.

De säger att körkortet innehåller för få säkerhetsdetaljer och är giltigt för länge, för att vara säkert.

Vad som avses med ”säkerhetsdetaljer” framgår inte, men när saker som har med register och identitet att göra tas upp på nyheterna, bör man misstänka det värsta.

Pass har biometrisk information, det vill säga fingeravtryck, lagrade i ett chip i själva passet. Det påstås att det bara lagras där, och inte i något register, men det ska nog tas med en stor nypa salt. Konstigare saker har hänt.

Om ID-kort kräver sådan information är oklart. På olika sidor står det uttryckligen att de gör det, och uttryckligen att de inte gör det.

Många svenskar har bara ett körkort som giltig ID-handling, och körkort innehåller ingen biometri. Med risk för att verka ha foliehatt, misstänker jag att den verkliga anledningen till detta förslag är att bygga upp en komplett fingeravtrycksdatabas över Sveriges befolkning. Kanske kommer det att utökas med irisscanningar och DNA när det gått några år och folk vant sig vid och accepterat integritetskränkningen.

Varför är det fult att säga sanningen: Det var bättre förr!?

Det var bättre förr. Varför ”får” man inte säga så?

Om man gör det, brukar man antingen få höra att även om ett fåtal saker blivit sämre, har faktiskt det stora hela blivit extremt mycket bättre – underförstått ”så klaga inte!”, eller så blir man kort och gott kallad bakåtsträvare.

Tacka fan för att man är bakåtsträvare när det faktiskt var bättre förr!

Ett tredje, lömskt tillrättavisande som en del kör med är: ”Det här är framtiden, vi kan ju inte stoppa utvecklingen!”. Det är i bästa fall uppgivet, men mer sannolikt propagandistiskt.

Rick Falkvinge skrev en bra artikel i december, om hur det verkar meningslöst att ständigt säga de ord som starkast beskriver de nya övergrepp som sker på personlig integritet och andra fri- och rättigheter, eftersom det hela tiden kommer nya, värre, övergrepp.

Han rekommenderar istället att man ska påminna om den tid som varit, när övergreppen inte fanns. Det är kanske det bästa sättet att göra, jag vet inte, men i alla fall i Sverige känner jag att det är att starta i stark motvind.

Varför är det så? Varför svarar folk reflexmässigt att det inte var bättre förr?

I en tid (80-90-tal) där register hanterades för hand eller på lagringsmedia, och inte på internet, hade Transportstyrelsens läcka inte kunnat hända, i alla fall inte utan åtgärder vars direkta syfte var att skada.

På 90-talet var övervakningskameror dyra, och spelade in på VHS – ofta långsammare än vanlig hemvideo och med bilden delad i fyra, för att få plats med mer material och fyra kamerakanaler på samma band. Kanske satt också en vakt och tittade på skärmarna i realtid, någonting som faktiskt kunde göra nytta. Risken att inspelningen skulle hamna på villovägar var minimal, och skulle det hända så var man knappast möjlig att känna igen på den suddiga bilden ändå, och någon användbar ansiktsigenkänningsteknik, eller andra integritetskränkande funktioner, fanns överhuvudtaget inte.

I internets ungdom skapades webbsidor antingen av entusiaster eller med annonser som visserligen kunde vara irriterande, men inte spårade ens varje rörelse.

Länge ägde man (praktiskt, inte juridiskt) kopian av en låt eller film man laddat hem, och kunde sprida dem vidare till vem som helst eller vem man ville. Idag finns film visserligen fortfarande på Pirate Bay, men inte mycket musik, och folk använder mest streamingtjänster som snokar i vad man lyssnar och tittar på och säljer denna information.

Länge behövde man inte läsa licensavtal – det stod bara samma blabla som vanligt ”du får inte kopiera”, ”vi har inget ansvar”, etc. Ingen hade kommit på tanken att registrera vad användaren gör.

Listan fortsätter, lagarna var färre och inte lika hårda, kontanter var kung, kommunicerade gjorde man per telefon och SMS, inte Facebook, kommentarsfält fanns överallt, det var skillnad på kamera och mobiltelefon så att smygfotografering var svårt, och det fanns ingen anledning att ladda upp bilder på internet. Det var ovanligt att man sade upp bekantskapen med någon p.g.a. politiska åsikter, och vänskap var värt mera än några musklick.

Visst, det finns bättre teknik idag. Men det finns också värre teknik idag, som gör oss obekväma, osäkra och sårbara. Många säger att det beror på hur den används. Jag tror att det faktum att den finns, gör att man tjänar pengar på att använda den, och det innebär att konkurrenter som inte använder den konkurreras ut och försvinner, och därmed låses läget så fort någon börjat använda den.

Och även om jag har fel: Jaha, tekniken finns och den används på ett ondskefullt sätt. Sedan, då? Man verkar inte kunna göra särskilt mycket åt det.

Det var bättre förr. Någon gång för 10-15 år sedan nådde vi punkten där teknikutvecklingen vände från att vara huvudsakligen av godo till att vara huvudsakligen av ondo.

Varför är det tabu att säga det?

Övervakning har lett till döden. Vad förstår ni inte?

Till att börja med vill jag be om hjälp, eftersom ingen som borde läsa detta kommer att hitta till denna sida om de inte får den presenterad genom en okonventionell kanal. Skicka ett personligt meddelande på valfritt socialt medium eller forum, skicka ett mejl, eller skriv ut sidan och visa för dem! Det är kanske lite obekvämt, men det behövs verkligen. Sätt annars upp utskriften på en anslagstavla. Vad som helst är bättre än inget.

De flesta människor bryr sig inte om att de är övervakade. De besöker alla möjliga olika sorters webbplatser, de går utan bekymmer in på kameraövervakat område utan en tanke på hur deras beteende där kan tolkas av människor eller maskiner, och de låter sig villigt fotograferas och laddas upp på sociala medier, vilka de själva också använder frikostigt. De rensar inte ens cookies.

En del kastar ur sig floskler som ”den som har rent mjöl i påsen…” och ”har man ingenting att dölja, har man ingenting att frukta”. Andra säger ”men de gör det ju för oss – Google gör det för att söka bättre, butikerna för att stoppa stöld och kunna hålla ned priset, polisen för att ta fast sådana som vill skada oss, och så vidare”.

Åter andra – särskilt sådana som arbetar/arbetat med någon del av tekniken och borde veta vad den är kapabel till – säger någonting om ”1984” eller liknande, men skrattar bort det och fortsätter kolla Facebook…

Ni efterlämnar stora mängder personlig information om er själva och andra. Företagen och staten använder denna information till diverse saker, gemensamt att de allra flesta är dåliga för den övervakade. Informationen kan missbrukas till vad som helst, upp till och inklusive folkmord. Varför fortsätter ni? Vad förstår ni inte?

Jag kan inte tänka mig att ni inte skulle förstå att en övervakningskamera faktiskt filmar, att en tagen och uppladdad bild blir tillgänglig, och i alla fall till viss grad att webbanvändning ofta spåras, särskilt av sociala medier.

Förstår ni inte att det går att identifiera och kartlägga personer och beteende från dessa spår?

Förstår ni inte att det kan göras automatiskt och nästan gratis?

Förstår ni inte att det finns starka incitament att använda denna kartläggning i syfte att göra reklam?

Förstår ni inte att detta faktiskt görs? Läs integritetspolicyerna på de tjänster ni använder! Läs om polisens kameror!

Förstår ni inte att det kan användas emot er, till exempel för att få er att köpa sådant ni varken behöver eller har råd med, för att ta fast er för det där offerlösa småbrottet som ni gjorde häromdagen, eller för att utpressa er?

Förstår ni inte att registerunderlaget är förstklassigt för den som vill begå ett folkmord, vare sig det är en fristående grupp eller en stat som är förövare, vare sig det är en biologisk eller ideologisk/religiös faktor för vem som ska mördas, vare sig det är dagen efter eller flera årtionden efter att informationen samlats in?

Förstår ni inte att läckage av viss information bokstavligen kan leda till ett öde värre än döden, som till exempel för de Ashley Madison-medlemmar som valde att ta sina egna liv efter att information om deras medlemskap läckt?

Förstår ni inte att ni har ett val i de flesta fall, genom att låta bli de tjänster/platser som har mest övervakning?

Förstår ni allt detta, men bryr er ändå inte? Varför? Är ni fullständigt dumma i huvudet?

Om det bara drabbade er själva, hade jag inte blivit arg på er okunskap. Men det gör det inte. När ni laddar upp bilder och filmer på oss, skriver om oss på sociala medier, installerar ”smarta” övervakningskameror etcetera, så kränker ni vår integritet. När ni använder och besöker sociala media, appar, sajter, butiker och platser med avancerad övervakningsteknik skapar ni rörelsemängd som håller utvecklingen mot ökad övervakning igång, ni skapar acceptans för det oacceptabla, och ni gör det vartefter tiden går allt svårare att hitta någon på marknaden som inte redan fullständigt hoppat på övervakningståget. I förlängningen riskerar ni våra liv!

Slanga inte från mig!

Det sägs ju att personliga data som samlas in från webbläsare och appar etc. är ”den nya oljan”.

Är det okej att slanga bensin (olja) ur min bil, bara för att jag passerat en liten skylt, som jag hade behövt stanna en hel kvart för att kunna läsa, inte förstått termerna i, än mindre innebörden av dem, och att de dessutom har verktyg för att kringgå bensinstöldskyddsfjädern som jag satt i påfyllningsröret, samt högaktningsfullt skiter i att jag har en stor dekal vid tanklocket där det står ”Låt bli min bensin!”?

Sluta med kamerahysterin!

Med jämna mellanrum, särskilt efter terrordåd, höjs röster för mer övervakningskameror. Ibland till och med bland sådana som påstår att de vill ha frihet.

Och visst. En vanlig kamera här och där, som bara är ansluten till en inspelare och/eller en skärm, och ingenting annat, är kanske inte så farligt.

Men det finns, och kommer att finnas, allt fler system vars integritetskränkande förmåga inte i den vildaste fantasin kan överskattas. Jag har skrivit om detta förut, men det är så viktigt att jag gör det igen, även om det kan verka tjatigt.

Nätverk av kameror med datorsystem kan spåra personer, samköra med data om dem på internet, identifiera dem, sammanställa listor på var de varit och vad de gjort. Inom högst fem år kommer systemen – även baserat på redan filmad videodata – att kunna ta reda på tankar, avsikter och åsikter. Praktiskt taget verklig tankeläsning. Och mer ändå, som jag inte ens kan föreställa mig idag.

Om dessa system finns på enstaka ställen och det är tydligt skyltat – visst. Då kan man ”rösta med fötterna” och helt enkelt inte gå dit. Men om det inte går att komma till bankomaten/banken, mataffären, jobbet, läkaren, etcetera utan att komma in i ett övervakat område, om det kopplas till befintliga kameror… Om man inte ens får veta att kameran är kopplad till ett sådant system. Hur ska man då göra?

Poliskameror – SR tiger om det viktigaste, som vanligt

Idag rapporterar Sveriges Radio om att Stockholmspolisen ska köpa in 300 kameror som ska bäras på polisernas uniformer. Hur många, varför, och hur mycket det kostar rapporteras, men inte det som avgör om kamerorna bara är ett, troligen fruktlöst, sätt att försöka öka tryggheten – eller ett effektivt sätt att föröda densamma.

Man förvånas väl knappast längre över hur SR konsekvent tar ställning för det mesta som polis och politiker pekar på, och emot medborgarnas fri- och rättigheter, särskilt när det gäller personlig integritet. Detta är inget undantag.

Vi kan börja i slutet av artikeln, där en polisassistent får uttala sig helt oemotsagd om kamerornas fördelar, och inlindat i en mening framföra att den enda anledningen att inte vilja bli filmad är att man håller på med någonting kriminellt…

Det framgår tydligt hur många kameror det handlar om, varför Polisen vill ha dem, och till och med vad de kostar. Det sista kan i och för sig vara intressant eftersom det betalas med skattepengar, men det saknas information om hur videomaterialet används, och därmed om de mestadels ”bara” kastar våra skattepengar i sjön, eller använder dem emot oss. Det trots att det nyligen rapporterats om att Polisen vill bygga upp ett system för det senare.

Om videomaterialet sparas ett par månader och sedan raderas om det inte innehåller bevis för brott, precis som med en vanlig övervakningskamera i t.ex. en butik, är kamerorna mest en meningslös gest, som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig.

Om det däremot strömmas till en central för olika analyser, bland annat ansiktsigenkänning, samkörs, behandlas, lagras och delas mellan myndigheter och kanske andra, kommer det fortfarande vara någonting som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig, men vara en synnerligen allvarlig kränkning av förbipasserandes integritet. I mångas ögon, bland annat mina, skulle det skapa en stark otrygghet. Att möta en polis skulle bli en otvetydigt negativ upplevelse, som jag skulle göra allt som kan göras utan att väcka misstankar, för att undvika.

Detta är den skillnad som Sveriges Radio, bekvämt nog, inte rapporterar om.

Jag är inte ‘bekymrad’ eller ‘orolig’ för system som behandlar video på sådana långtgående, delvis okända, sätt. Jag är rädd för dem. Kalla mig paranoid om du vill, men jag betraktar dem som vapen – inte farliga som sådana, men riktat åt fel håll, använt på fel sätt och/eller av fel personer – och jag skulle inte vilja ha ett pekande mot mitt ansikte. Systemen kan visserligen inte orsaka död eller kroppsskador av sig själva, men deras användning kan få oanade och mycket långtgående konsekvenser, nära eller långt i framtiden. Jag vet ju hur redan små mängder data kan avslöja väldigt mycket, och det kan du läsa om här (på engelska), och det som kan analyseras ur video är på intet sätt små mängder data. Identifikation, sammanhang, ansiktsuttryck, blick, klädsel, gångstil, föremål, you name it – allt blir värdefull information för analysprogram med självlärande algoritmer, som kan ta reda på saker om dig som du knappt visste själv.

 

(Eftersom detta handlar om kameror som poliserna bär på kroppen, räknas de troligen inte som övervakningskameror, och behöver då inget tillstånd från Länsstyrelsen, så SR hade behövt ställa frågan till Polisen. Däremot kommer fast monterade kameror och kameror på drönare att kräva sådana tillstånd, och enligt en mejlkonversation mellan mig och Datainspektionen kommer länsstyrelserna att ta hänsyn till hur materialet används när de godkänner eller avslår ansökningar. Då kommer massmedia också att kunna rapportera vilka kameror som är kopplade till systemet. Däremot är det förstås inte troligt att de kommer att göra det.)

Helt automatiskt, ultraeffektivt REVA

Polisens satsning på övervakningskameror med ansikts- och beteendeigenkänning, har inte fått mycket kritik alls. Det enda kritiska jag kan hitta om den, förutom min egen bloggpost, är Henrik ”HAX” Alexanderssons krönika.

Beror detta bara på att massmedia varit ytterst sparsamma med rapporteringen av det, eller tycker man inte att det är ett problem?

Jag tror att man helt enkelt inte inser kraften i ett sådant system. Därför ska jag jämföra det med någonting som fått mycket kritik, men i effektivitet och kraftfullhet är mindre likt kamerasystemet än en ångbil är lik en Tesla Roadster: REVA.

REVA var ett program som Polisen, Kriminalvården och Migrationsverket hade mellan 2009 och 2014 som gick ut på att avvisa papperslösa genom ett ”Rättssäkert och Effektivt VerkställighetsArbete”. Polisen stod bland annat i tunnelbanan i Stockholm och kontrollerade ID-handlingar. Projektet fick enorma mängder kritik, och det är inte långsökt att dra slutsatsen att det var därför det lades ner.

Sådant som kritiserades var att individer uppfattade det som kränkande, att det handlade om diskriminering eftersom främst människor med utländskt utseende kontrollerades, m.m., men egentligen handlade det nog mest om skillnaden mellan ”lawful” och ”good”, som Rick Falkvinge på ett tydligt sätt har beskrivit i andra sammanhang. Man höll helt enkelt inte med om att det lagen föreskrev var rätt – att söka reda på, och kasta ut dessa människor ur landet.

REVA innehöll mycket manuell hantering, poliserna var helt enkelt tvungna att begära att få se ID-kort. Om någon inte hade något, antar jag att man frågade om namnet och med hjälp av sambandscentralen försökte identifiera personen.

Med kamerasystemet kommer datorer att kunna göra hela hanteringen. En polis ställer sig i närheten av en övervakningskamera, under en omkringflygande drönare, eller patrullerar med en uniformkamera på sig. Videoströmmen skickas till Polisens central, datorn analyserar den och jämför alla ansikten  mot körkortsregistret. Om ingen träff hittas, kollas sociala media. Hur personen ser ut kan användas för att snabba upp sökningen – sådana som ser unga ut finns sannolikt inte i körkortsregistret, mörkhyade som inte hittas i svenska register är troligast att hitta i data från Afrika, personer i närheten av vissa religiösa byggnader är mer sannolika att tillhöra vissa grupper på Facebook, etc. Denna effektivisering är någonting som självlärande algoritmer gör, och ingen människa vet om hur det går till. Det är knappast möjligt att lära en algoritm vad ”diskriminering” betyder, och den enda stora skillnaden skulle vara beräkningshastigheten. Hursomhelst, algoritmen identifierar i realtid människor som går förbi, och kontrollerar om de har rätt att vistas i Sverige; om de har det, eller systemet överhuvudtaget inte kan hitta dem (osannolikt), händer ingenting (förutom att de registreras i ett ”bra att veta”-register, att de varit på platsen vid tidpunkten), om de inte har den rätten får polisen ett meddelande med en bild – ”Grip denna person”. Effektiviteten ökar från att kontrollera någon person per minut och polis, till tiotals (kanske hundratals i kameratäta områden) personer per sekund och polis.

Scenariot är förstås hypotetiskt, men vi vet ju att ändamålsglidning sker, och går mycket fortare än man först tror, så att det inte skulle användas på detta sätt senast år 2025 är ungefär lika sannolikt som att vinna högsta vinsten på lotto.

Detta är ett av de många sätt som övervakningskameror med databehandling kommer att användas.

Sverige -> polisstat om 5, 4, 3…

livsfara

Det rapporteras om att Polisen ska utöka kameraövervakningen kraftigt, med sammankopplade kameror med mönster- och ansiktsigenkänning.

Dagens Nyheter skriver om ett system där bilder från fasta kameror, kameror på polisbilar, drönare och helikoptrar, Trafikverkets kameror (antagligen trängselskatt och trafiksituationskameror), och mobilkameror ska kunna sammanställas och analyseras.

Med andra ord, kommer polisen i varje ögonblick att veta var varje människa befinner sig och gör, och kunna ta reda på var varje människa befunnit sig och gjort vid varje tidpunkt. Till detta kommer funktioner för att larma om vissa personer befinner sig på vissa platser, om någon befinner sig på olika mönster av platser, etc.

Polisen har tillgång till körkortsregistret och därmed en nästintill komplett ansiktsigenkänningsdatabas.

Det är omöjligt att överskatta farligheten i ett sådant system. Polisens makt kommer att bli total, och när – inte om, absolut makt korrumperar absolut – när den börjar missbrukas kommer det inte att gå att göra någonting åt. Polisen kommer att veta allt om, och därmed ha hållhakar på, politiker, massmedia, massmedias källor, och privatpersoner.

Om man skulle fråga, skulle man förstås bara få lugnande besked att det finns regler för hur det får användas, det ska bara användas mot brottslighet, m.m.

Men det är ju samma frågor som alltid när det gäller övervakning i lagens tjänst – Vem övervakar övervakarna, hur vet man att polisen alltid kommer att vara ”god”*? Vad tror polisen och deras system när man t.ex. ofta besöker adresser som förknippas med brott, fast man är där i helt ärliga syften? Vem bestämmer vad som är ”rent mjöl”, vad hade till exempel hänt om detta funnits och applicerats på t.ex. homosexuella när det var ett brott? Hur försäkrar man sig om att data inte läcker? Hur prioriteras brottsbekämpningen när polisen känner till hundratals gånger fler brott än den hinner utreda? Och så vidare…

Detta är ingenting mindre än vansinne, och får inte ske!

*Kan man fortfarande anse att någon som inför ett sådant system är god? Öppen fråga.

SR slår nytt propagandarekord.

Hur uppenbar kan propaganda bli, innan den uppfattas av allmänheten som just propaganda?

Det är en fråga som jag ställer efter att ha lyssnat på P4 Extra idag. Starta det kritiska tänkandet och lyssna: Länk till dagens (10 jan.) P4 Extra

Källkritik på

Barnporr är alltid en infekterad debatt, och inledningen är (avsiktligt) hetsande, men trots det borde väl de flesta kunna höra vad det här egentligen handlar om?

Både justitieminister Morgan Johansson och kriminalkommisarie Anders Ahlqvist framför att datalagringen är avgörande för att bekämpa barnporr, och programledaren Lotta Bromé ger passivt men mycket tydligt medhåll, utan att någon får försvara personlig integritet och grundläggande rättigheter. Det bara veckor efter beslutet från ECJ att datalagringen måste upphöra.

 

(Att det inte ifrågasätts om det är rimligt, utan snarare omtalas som om det vore en självklarhet, att vissa tecknade bilder räknas som ”dokumenterade sexuella övergrepp mot barn” är nog mest en extra ”bonus” i sammanhanget…)

Sveriges Opartiska och Neutrala Radio… SR2

Statistik är nästan alltid avsedd som ett mycket kraftfullt propagandaverktyg (varför skulle man annars lägga ned tid och pengar på att sammanställa den), så man kan återigen fundera på tajmingen efter högsta EU-domstolens dom…

Före nyheterna: ”Bitcoin finansierar IS”

Till att börja med: Ursäkta att jag inte skrivit någonting på länge. Jag håller på med en riktigt lång post, och flera andra projekt också. Det kommer så småningom.

EU och Europeiska Centralbanken håller på att försöka stoppa Bitcoin och andra virtuella valutor.

Därför tänkte jag redan nu bjuda på det som nyheterna kommer att rapportera om, någon gång inom ett år:

IS finansieras genom Bitcoin

Idag kan nyhetsbyrån X avslöja att terrorgruppen IS använder den digitala valutan Bitcoin för att ta emot finansiering och köpa bland annat vapen och sprängämnen. Eftersom överföringarna är anonyma och inte sker genom någon bank, orsakar det problem för USA och deras allierade att försöka stoppa eller spåra terroristernas vapenköp. ”Det här är ett jätteproblem”, säger terrorforskaren Y. EU och Europeiska Centralbanken, ECB, har tagit fram olika förslag på hur digitala valutor skulle kunna regleras för att spåra sådana vapenköp.

-Tidning eller annat massmedia, en snar framtid.

 Nyheten kanske kommer att vara sann, på det sättet att ett enstaka köp har utförts med Bitcoin, men bara en mycket liten del. Även om det framstår tvärtom i artikeln, är Bitcoin spårbart i de flesta fall, även om det kräver mer ansträngning än att spåra banköverföringar. Om att Bitcoin är spårbart och troligen kommer att förbjudas eller regleras hårt har jag skrivit förut, jag tror inte att kryptovaluta har någon framtid. Det är vad jag tror. Jag hoppas förstås att Bitcoin, eller någon kryptovaluta som är mera ospårbar som default, kommer att bli ett viktigt betalningsmedel i framtiden, och göra processen kort med bankernas makt och utnyttjande, och omöjliggöra konfiskeringar som de i Cypern.

Idag: maskeringsförbud på idrott. Imorgon: identitetsregistrering överallt

Idag lades ett förslag fram, att det ska vara förbjudet att helt eller delvis maskera sig för att försvåra identifikation, när man är på idrottsevenemang.

Det handlar förstås om att komma åt huliganer som bråkar, kastar flaskor och pyroteknik och på andra sätt stör ordningen och skadar människor.

Det är kanske effektivt – det vet vi inte än – men det är till att börja med en kollektiv bestraffning. Alltså att ingen får maskera sig eftersom vissa som gör det beter sig illa.

Inrikesminister Anders Ygeman sade såhär:

”Det finns ingen rimlig anledning till att maskera sig om man går på fotbollsmatch eller ishockeymatch”

Inrikesministern läser tydligen inte Rick Falkvinge: https://www.privateinternetaccess.com/blog/2016/04/moscow-to-scan-passenger-faces/

 

Det finns redan ett förbud mot att maskera sig i folksamlingar när det finns risk att ordningen störs. Nu blir det troligen förbjudet att maskera sig överhuvudtaget på idrottsevenemang.

Frågan är vad som kommer först. Insikten att man mycket snart faktiskt kommer att behöva maskera sig till vardags, och acceptansen för detta – eller det totala förbudet mot just det.

Sveriges Radio använder ”magiska” cookies som inte kan tas bort

Alldeles nyss fick jag ett intressant tips: Sveriges Radio använder numer någon sorts cookie som inte går att ta bort, i alla fall inte enligt deras egna instruktioner.

Jag provade detta på följande sätt:

Min webbläsare är inställd på att radera cookies vid avslut, och tredjepartscookies tillåts inte alls. Dessutom har jag ett tillägg som tar bort LSO:er, så kallade ”supercookies” eller ”flashcookies”. Jag har också en anonymitetstjänst.

Jag besökte sverigesradio.se och fick upp Stockholm som lokal station. Det har den alltid återgått till förut, även efter att jag ändrat den till någon annan lokal kanal – eftersom jag som sagt raderar cookies vid avslut.

Jag ställde om den till Jönköping, stängde webbläsaren så att cookies och LSO:er raderades, startade om anonymitetstjänsten så att jag fick en annan IP-adress, och öppnade webbläsaren och besökte åter sverigesradio.se.

Den stod kvar på Jönköping.

I informationslisten om cookies – som jag för övrigt inte tryckt ”godkänn” på – finns en länk till en sida, där det tydligt beskrivs att en cookie är en textfil som skickas – det handlar alltså om en klassisk cookie, ingenting nyare – och att aggregerad, icke-personlig information används för statistik. Där står också hur man gör för att radera cookies – någonting som min webbläsare är inställd för att göra automatiskt.

Trots detta finns alltså någon sorts cookie kvar, som medförde att SR kunde spåra min tidigare användning av sajten, någonting som möjliggör en noggrann profilering om det får fortgå något hundratal besök. Så noggrann att identifiering av mig inte är svårt överhuvudtaget.  Jag vet förstås inte om SR använder informationen på det sättet, men när man inte vet det, måste man ju förutsätta att det är så – better safe than sorry. Det är inte osannolikt att inte ens SR själva vet, om de tagit in tredjepartstjänster – som det talades om på SVT:s nyheter för några veckor sedan att många tidningar gör.

Jag skulle helt enkelt kunna mejla detta till SR, men mina tidigare erfarenheter säger mig att de inte prioriterar personlig integritet, och sannolikt skulle ignorera mejlet helt. Därför publicerar jag det, så får SR gärna kommentera här under eller på sin egen sajt, vad de egentligen använder för slags kakor, hur man blir av med dem, och om de tänker fortsätta med det.

Rätt kameror på rätt plats, fel kameror ingenstans.

Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) har på sajten Security User lagt upp ett upprop för att lätta på lagstiftningen om övervakningskameror, någonting som de kallar ”säkerhetskameror”.

Redan detta ger en indikation på att de – i bästa fall – inte är införstådda med frågan, eller – i värsta fall – är villiga att töja på sanningen för att få sin vilja igenom. Kameror skapar inte säkerhet. De skapar bra bevis, men bara falsk trygghet. En kamera kan aldrig avbryta t.ex. ett pågående rån eller misshandel.

Däremot är de bra för rent monetära värden. En kamera riktad mot kassan kan hjälpa till att ta fast rånare, så att pengar kommer tillrätta, och är bra bevis för försäkringar.

I dessa fall är kameror bra, när man pratar om vanliga övervakningskameror med inspelning som inte är ansluten till internet. Men teknikutvecklingen går framåt och det hotar den personliga integriteten på sätt som man inte ens kunde fantisera om när dagens kameralag stiftades. Läs min artikel om detta för att förstå vad jag menar, det är viktigt: En övervakningskamera är inte längre ”bara” en övervakningskamera.

Bildanalys, samkörning och okrypterad eller dåligt krypterad internetöverföring borde helt enkelt vara förbjudet.

Ett annat problem är den slentrian och ändamålsglidning som kommer att ske. Kameror kommer så småningom att sättas upp utan någon eftertanke om de faktiskt kommer att göra någon nytta, och allt trivialare brott kommer att medföra att videomaterialet tas fram, granskas, och kanske publiceras, innehållande både den skyldiga och tiotals oskyldiga, som lätt och automatiskt kommer att kunna identifieras av vem som helst i framtiden, med ansiktsigenkänningsprogramvara.

Ni skriver:

Idag har i stort sett alla en mobilkamera med sig och bilder distribueras via nätet varje dag. Detta utgör ett avsevärt mycket större hot mot den personliga integriteten än säkerhetskameror, vars enda syften är att förebygga och upptäcka brott samt identifiera de som begår brott.

Det är helt sant, men det är ingen ursäkt. Kalle blir inte frikänd för att han korrekt påpekar att Nisse slår hårdare.

Dessutom är risken mycket stor att bilderna från övervakningskamerorna publiceras på nätet, eller i alla fall kan kommas åt, om inte IT-säkerheten kring kamerorna sköts mycket noga, eller de är frånskilda från nätet. Häromdagen visade SVT en nyhet om usel säkerhet på webbkameror, där DN:s reporter installerat en kamera och haft den igång i ett drygt halvår och fått 6 000 ”besök” som tittat på videon från den. Det finns ingen anledning att tro att kamerasystem som används professionellt är säkrare.

På punkt 3 är vi helt överens.

Men om lagarna ska ändras måste det ske med den personliga integriteten i främsta rummet, av tekniskt kunniga experter. Annars kommer lagarna sannolikt att göra en dålig situation mardrömslik.

Nu skriver jag ett meddelande till petitionsförfattarna på sidan.

Ni är välkomna att svara, till exempel i kommentarsfältet nedan.

Nu har Ny Teknik förstört sitt kommentarsfält.

Det var väl bara en tidsfråga innan en av de få tidningar som hade ett bra, klassiskt kommentarssystem skulle ersätta detta med ett som kräver inloggning.

Förut hade Ny Teknik en lätt överskådlig sida, där de allra flesta artiklar hade ett kommentarsfält, där man inte ens behövde skriva in någon e-postadress utan bara ett namn eller pseudonym, en rubrik och en kommentar. Ett kommentarssystem som jag flera gånger berömt, i kommentarer, i mejl och på bloggen.

Systemet möjliggjorde kommentering som var relativt integritetssäker, om den användes tillsammans med en anonymitetstjänst. Det möjliggjorde snabb, enkel kommentering, utan krångel.

Nu har man, samtidigt som man har försämrat sidans överskådlighet genom att bara ha rubrikerna i länkarna, bytt ut detta förträffliga kommentarssystem mot ett Disqus-system, konfigurerat för att kräva inloggning.

I artikeln om att man numera behöver logga in för att få kommentera, skriver chefredaktör Susanna Baltscheffsky såhär: ” Det finns två skäl till det. Dels har vi av ekonomiska skäl valt att inte utveckla en egen lösning och dels vill vi ha bättre koll på de kommentarer som skrivs”.

”Bättre koll på de kommentarer som skrivs”? Så att ingen kan kritisera någonting i artiklarna? Eller bara för att försäkra sig om att folk känner sig övervakade?

Till Ny Tekniks försvar ska sägas att de i alla fall inte kräver ett personligt verifierat konto såsom ett Facebook-konto, men det är också det enda som kan sägas. Inte många vill lägga så mycket jobb på att vara anonyma att de skapar ett nytt Disquskonto för varje gång de förut skulle ha tagit ett nytt nickname. Se tillägg

”– Det här är ett bra system med fler möjligheter att sortera kommentarerna än det system som fanns på gamla sajten. Kommentarerna är en viktig del av nyteknik.se så vi hoppas att ni också uppskattar förändringen, säger Susanna Baltscheffsky.”

Nej, Susanna. Jag uppskattar inte förändringen, jag avskyr förändringen. Det är riktigt dåligt. Den nya sidan är dålig, men det nya kommentarssystemet är uselt. Jag kommer att skapa ett Disquskonto för att kommentera detta på den artikeln, och jag hoppas att den kommentaren får vara kvar. Den togs bort, se tillägg 2.

Kommentarerna var, som du säger, en viktig del av Ny Teknik. Jag säger upp prenumerationen. Adjö.

TILLÄGG: Ny Teknik kräver dessutom att epostadressen verifieras, något som försvårar anonymitet ytterligare.

TILLÄGG 2: Ny teknik tog bort min kommentar om detta, och har inte svarat på mitt mejl.

Några inlägg om kontanterna

Det har inte blivit mycket skrivet på länge nu, och jag tror tyvärr att det kommer att fortsätta så. Jag har brist på både tid och inspiration att skriva, och dessutom har jag få läsare.

Men jag ska i alla fall länka till tre bra artiklar om kontanter:

Lisa Magnusson – Det kontantlösa samhället är bra för bankerna, men knappast för oss kunder

Expressens ledarredaktion – Utan kontanter stannar Sverige

Johan Thorén (Strand Kapitalförvaltning) – Utan kontanter får vi samhälle likt Orwells

 

Stockholm tar bort möjligheten att parkera för mynt

Snart kan man inte betala med någonting annat än kort eller mobiltelefon när man ska parkera i Stockholm. Parkeringsbolaget anser tydligen att de inte tjänar tillräckligt med pengar när de måste hämta dem i automaterna.

Det kanske verkar som ett litet intrång i integriteten i jämförelse med det kameranätverk med Big Data-teknik som övervakar trafiken i Stockholm, och trängselskattekamerorna, men ”alla bäckar små” gäller förstås övervakning också. Kanske mer än något annat.

Räkna med att dina parkeringsmönster kommer att användas på olika sätt, bland annat för att skicka riktad reklam, och fritt delas med myndigheter.

De andra problemen med kontantlöshet är förstås också kvar. Det riskerar att sprida sig till andra städer nu när det börjat i Stockholm. Var och hur länge du parkerar skickas till USA enligt TFTP. Om kortet inte fungerar får du inte parkera, m.m.

Kanske är det också olagligt att vägra att acceptera mynt. I sådant fall hoppas jag att någon vågar skaffa sig en parkeringsbot och helt enkelt bestrida den och dra det till domstol med motiveringen att de inte följer lagen.

Något som kanske är en ljuspunkt är att särskilda parkeringskort som kan laddas med pengar kommer att finnas. Frågan är bara om anonymitet kommer att tillåtas vid köp av dessa, det framgår inte av artiklarna.

Man kan också starkt ifrågasätta siffran att bara fyra procent av parkeringsintäkterna kommer från mynt. Är en sådan siffra rimlig? Kanske, eftersom det troligen mest är små belopp som betalas med mynt, men det verkar ändå orimligt lite.

Google/Youtube seriously creepy – tracks me across systems and off-line, though I have no account

Today I had a creepy experience on YouTube. And by that I don’t mean a scary video. Much worse that that.

Background: I have many computers, running a few different operating systems. The one I’m blogging from has a Free and Open Source system while most others run different versions of Microsoft Windows, all with different settings and applications for privacy. I use a VPN service, this on both of the computers I’ll be talking about here. A VPN service with several IP addresses, that are shared among users simultaneously, and randomly assigned for every time one connects.

This is what happened: The other computer, running a version of Microsoft Windows (for anonymity reasons I will not expose more details than necessary, but it is not Windows 10), was currently not connected to the network, and hence, not to the Internet. I used it to look at some pictures from two games, pictures that had the names of the games in the file names. Later, I used it to watch YouTube, using the VPN service, Mozilla Firefox, NoScript – disabled only for youtube.com and ytimg.com – and a few other privacy- and ad-block plug-ins, including LSO- and cookie removal.

I have no Google account, and only use YouTube as a guest. When I entered YouTube it looked about as usual, recommendations from what is popular in Sweden and worldwide, mostly. When I had searched and seen a few (completely unrelated) videos, I got a recommendation in the column to the right, of a video where the thumbnail displayed a character from one of the very games I had been seeing pictures from earlier. A character that was in a few of said pictures.

While it is a pretty well-known game, I have only seen video recommendations about it one or two times earlier, and it was years since I watched a video relating to it. This far, it could of course have been a coincidence, but this is what happened next.

Soon I returned to YouTube’s start page, and found a video with a thumbnail containing characters in the same style as the other game – a very specific and easy-to-recognize style. I’m not entirely sure that they were from that particular game as I haven’t played it, but they were very similar.

Also, on the same start page, there was a recommended channel with a video with a title of a clearly negative opinion of prank videos. That is something that I have discussed on this blog, that it seems like ”prank” has become an excuse for all kinds of very violent, dangerous and traumatizing acts, and that many people for some inexplicable reason seem to enjoy watching it, thereby funding the perpetrators. It is also something that I have searched for, maybe sometime using Google, but mostly DuckDuckGo. Anyway, both searching and blogging has been done from this computer, and not from the one I watched YouTube on, being recommended said channel. Also, the searches gave extremely little, so it is a very unusual opinion to voice.

I have no proof that Google can track me off-line and across unrelated systems, and I don’t know how especially the latter could possibly happen – especially as I use a VPN,  block all Google script except where it is necessary, and have two different systems with essentially nothing in common  – but try explaining what recently happened if they can’t. This makes me seriously uncomfortable.

Goda nyheter: videodrönare tillståndspliktig på allmän plats

Dom har fallit i målet om att filma med drönare på plats där allmänheten har tillträde, som jag skrev om i september. Domen säger, förvånansvärt nog, att drönarna omfattas av kameraövervakningslagen, rapporterar Sveriges Radio idag.

Detta är en seger för den personliga integriteten, om än en liten sådan – domen kanske överklagas, och egentligen skulle helt nya, mycket hårdare, lagar krävas på området. Men en god nyhet är alltid en god nyhet.

Dashcam – ännu en integritetsfientlig trend.

Tidigt idag rapporterade nyheterna på radion att så kallade dashcams, videokameror som monteras i bilen för att filma körningen, blir allt vanligare.

Datainspektionen anser att de ska betraktas som övervakningskameror och därför vara olagliga att använda utan tillstånd, medan försäkringsbolagen och Sveriges Radio tar tydlig ställning för att det ska vara fritt att använda dem.

Hittills har även domstolarna gått på den linjen, men nu ska det upp i Högsta förvaltningsdomstolen, och jag hoppas innerligt att de tar förnuftet tillfånga och säger tvärtom, för något som också rapporteras i inslaget är att filmerna ofta läggs ut på internet.

Det vore en sak om filmerna endast användes privat – vilket är svårt nog att garantera med dagens molnlösningar som är inbyggda i olika system – men att de läggs ut aktivt på nätet är helt oacceptabelt.

När man sitter i en bil, har man en registreringsskylt som identifierar ägaren till bilen. Om samma person ses köra den flera gånger, kan det antas vara ägaren och kopplas till personens ansikte. Detta kan ske helt automatiskt med ansiktsigenkänning, teckenigenkänning och kommunikation med bilregistret.

Har man redan en koppling mellan ansikte och namn, till exempel om personen finns på Facebook, eller om man gör utdrag ur körkortsregistret, räcker förstås ansiktet, första gången det filmas.

Om många använder dashcams och publicerar, kan automatiska algoritmer ”lägga pussel”, och spåra en bils eller människas position över lång tid och stora avstånd.

Personer med skyddad identitet löper stor risk att avslöjas då de ofta kommer att hamna på filmer som publiceras, färdiga för ansiktsigenkänning.

Filmerna finns kvar för alltid, sökbara med ansiktsigenkänning och nummerplåtsigenkänning, om inte nu så väldigt snart. Då är också gamla filmer sökbara med de nya verktygen. Ta en så enkel sak som att ens kanske blivande chef ser (i 4k-upplösning) att man ställde sig längs vägen för att slå en sjua när man inte trodde att det fanns en bil på flera mils avstånd mitt i natten. Sådant, och mycket allvarligare saker, kommer att hända om kamerorna godkänns.

Fanns det någon proportionalitet överhuvudtaget, skulle den som koms på med att publicera dashcammaterial som innehåller andra människor och bilar – människor som ju inte vet, i alla fall inte förrän det är för sent, än mindre samtyckt – dömas till fleråriga fängelsestraff och skadestånd på upp till mångmiljonbelopp till varje filmad individ.

De som filmar och publicerar känner naturligtvis till att de kränker andras integritet mycket kraftigt, men skiter kategoriskt i det. Då borde sådana lagar stiftas. Dagens lagar fungerade bra till 90-talets teknik och användning av videomaterial. Inte 2010-talets.

Med dagens lagar kommer det, om det visar sig vara olagligt, som mest att vara frågan om fängelse i ett år, men sannolikt bara böter. Men eftersom ekonomiska intressen i form av försäkringsbolag har nytta av det, och det går i linje med statens tydliga mål för vårt samhälle, är det tyvärr osannolikt att Högsta förvaltningsdomstolen kommer fram till att det skulle vara olagligt.

Detta är vad som står i lagen, läs och se om du tycker att det inte skulle stämma med en dashcam:

2 § Med övervakningsutrustning avses i denna lag
1. TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning och separata tekniska anordningar för att behandla eller bevara bilder som tas upp av sådana utrustningar (övervakningskameror) […]

Samhället där man tvingar varandra till förnedring

Detta inlägg handlar i högsta grad om personlig integritet, men inte på det sätt jag brukar skriva om, alltså övervakning som stater och företag håller på med.

I P4 Extra idag, intervjuades Stina Wollter, en person som jobbat länge på Sveriges Radio och varit programledare för Karlavagnen – enligt mig en bättre sådan än de som är det idag. I intervjun talade hon om hur hon lagt upp bilder på Instagram där hon dansade i underkläder och mockasiner när hon diskade, och ”det fullkomligt exploderade”, varefter hashtaggen  #dansaförstina skapades, som en motaktion på att bilder på henne använts som exempel på en ”fet människa”.

Det fick mig att kunna sätta ord på någonting som har gnagt i mitt huvud under några år: Varför har vi fått ett samhälle där vi försöker tvinga varandra att skämma ut sig?

Att posta videosnuttar eller bilder på när man gör konstiga saker är förstås okej om man själv tycker att det inte är förnedrande, eller själv vill bjuda andra på det.

Men det här är en fråga om grupptryck. Det skulle till och med vara mobbning om det riktas speciellt mot en person.

Långt ifrån alla skulle själva ställa upp på någonting sådant, men redan i hashtaggen ligger ju värderingen ”om du inte dansar och postar det, ogillar du Stina Wollter”.

Sedan fanns ju ”Ice bucket challenge” för något år sedan, ett kedjebrev på sociala medier, där man per definition fick anmodan personligen, att antingen hälla en hink med isvatten över sig och posta en video på det på nätet, samt posta kedjebrevet till minst tre andra, och/ eller donera ca 100 kr till 1 000 kr till ALS-forskning beroende på gren på kedjebrevet.

Det behöver nästan inte sägas att om man vägrar att göra någotdera blir man betraktad som en fegis eller dålig person. (I vissa sällskap kanske man till och med ”får hjälp” att hälla isvatten över sig, filma och posta.)

Att bli tvingad till offentlig förnedring, och veta att filmen eller bilden kommer att ligga kvar på internet för all framtid, skulle i alla fall ge mig djupa psykiska ärr. Jag skulle aldrig utsätta någon för något sådant, och jag är lättad över att risken är liten att jag själv skulle bli utsatt, eftersom jag bara driver en anonym blogg, och inte finns på något av de vanliga sociala medierna. Jag hoppas bara att det kan fortsätta så, då Facebook håller på att bli de facto obligatoriskt.

Det är väl i grunden en fråga om respekt, det verkar som om respekten för andra människor håller på att försvinna.

Att i media förmedla åsikten att anonymitet bör förbjudas, utan att säga det.

I Karlavagnen i fredags (tid 1:41:25 i versionen med musik), talade Morgan Alling, från TV-programmet ”Morgans mission”, ett program om och mot mobbning. Han säger bland annat följande, efter att Peter Wahlbeck nämnt internet och SMS:

”Vi redde ut ganska snabbt hur vi ska vara med varandra i ett klassrum, det är ju också så att på väggarna står inte allt det där att ”Bosse är si” och ”han är en sån” och ”hon är en si” och sådär, det är helt rent på väggarna och lugnt i klassrummet och så, men då fattade jag då att mobbningen har flyttat ut på sociala medier, så eleverna […] vågade inte prata i grupp, de pratade jättebra en och en framför kameran, då kom det upp jättemycket, men i grupp vågade ingen prata, jag tänkte ”vad sjutton, varför är det så”. Då visade det sig att gör du bort dig så står det anonymt på sociala medier att du är si och du är sådan, en hora hit, en dora dit, och du ska dö, ingen tycker om dig, och det visste inte jag hur stort det var. Och jag fattar inte att man tillåter anonyma människor, alltså, när det gäller barn liksom, att, varför tar de inte bort? När jag har människor hemma hos mig, jag skulle bli galen om någon kom in och betedde sig som ett praktarsle i mitt vardagsrum – nej men herregud, dörren är där. Men när det gäller sociala medier, då tillåter vi det, eller de här barnen tillät detta då. Det tycker jag var en sorg att se faktiskt”

Här lyckas Morgan alltså med följande:

  1. Påstå inte bara att man kan vara anonym på sociala medier (vedertaget Facebook och Twitter), utan att all mobbning där sker anonymt.
  2. Genom att avbryta sig i en mening, få till ordsekvensen ”jag fattar inte att man tillåter anonyma människor”.
  3. Påpeka flera gånger att det är barn det handlar om. (Tänk-på-barnen-argumentet).
  4. Ändå inte egentligen sagt att han vill få bort anonymiteten, utan mobbningsinläggen, även om det uppfattas just som det förra.

Mobbning är ett problem som absolut inte ska underskattas. Att på lösa grunder sammankoppla mobbning med anonymitet, och använda mobbningen som slagträ i propaganda för att förbjuda anonymitet, är riktigt lågt, och dessutom kontraproduktivt för arbetet mot mobbning.

Är missionen att få bort mobbningen – eller att få bort anonymiteten?

Viltkameror integritetsrisk i skogen om de är uppkopplade

Länsstyrelser placerar ut kameror i skogen för att inventera vilt.

Kamerorna ska placeras och riktas för att risken att människors ansikten ska hamna på bild minskas. Det är bra.

Bilder på människor kommer att raderas så fort som möjligt, det är också bra. Men, hur överförs bilderna till länsstyrelserna?

Det finns två sorters viltkameror, de som endast sparar bilderna på ett minneskort, och de som skickar dem via mobilt internet. Eftersom det skulle vara dyrt att med jämna mellanrum låta anställda gå runt i skogen för att hämta minneskort, är det sannolikt att internetanslutna kameror används.

Om så är fallet, överförs bilderna krypterat? Om det inte är så, kommer teleoperatörer, underrättelsetjänster, m.m. ändå att kunna se bilderna.

Och med de senare vet vi ju att det inte går att gömma sig bakom argumentet ”de har väl inget intresse av dig”. De har intresse av alla, och datorkraft för att analysera allt som kommer in.

EDIT: Antagandet och frågan som numera är överstrukna, är besvarade av vilthandläggare Ellinor Theorin (Tack!). Se kommentarsfältet nedan.

Goda nyheter: Vårdcentralen måste ta emot kontant betalning

Äntligen en god nyhet bland alla dåliga: Domen mot landstinget i Kronoberg har fallit: Vårdcentralen måste ta emot kontanter.

Det kan tyckas vara en liten vinst för integriteten eftersom vårdcentralen ändå behöver veta vem du är, men det finns en aktör till – banken. Den har inte med att göra när du besöker vården, vilken vårdcentral, och hur mycket det kostar. Men det får den veta om du betalar med kort, och åtminstone när och hur mycket om du betalar med faktura. Kontanter är alltså en mycket stor fördel för sekretessen.

Om vi har tur, kommer detta att sprida sig till andra verksamheter – det i riksbankslagen som jag antar avses, är 5 kap 1§:

Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel.

 

Om vi har otur, skrivs riksbankslagen om. Det är mäktiga intressen som vill ha bort kontanterna.

Länkar:

Kontantupproret
Mitt inlägg ”Ett kontantlöst samhälle är ett övervakningssamhälle

 

Svårigheten att sprida negativa åsikter om övervakning

Idag hörde jag på radion om en undersökning om vilka åsikter som man vill, respektive inte vill tala om.

När inslaget började, funderade jag på om övervakning och personlig integritet skulle finnas med. Självklart inte.

Föga förvånande så är frågor om invandring bland det svåraste att prata om, och vänsterinriktade åsikter de lättaste.

I denna undersökning fanns inte frågorna om integritet som svarsalternativ, och det kan vara avsiktligt för att förtiga dem, eller ha blivit så eftersom de är dolda i övrigt.

En anledning till att negativa åsikter om övervakning inte finns med i undersökningen, och en av anledningarna till att de är så dolda i samhället i övrigt, tror jag är lika enkel som allvarlig:

De människor som inte vet vilka möjligheter som finns inom övervakningen, har ingen anledning att ha en sådan åsikt, och de människor som vet vilka möjligheter som finns vågar inte yttra de åsikterna, ens i en ”anonymiserad” undersökning, eftersom de vet att denna ”anonymisering” inte är säker.

Diagram

Tänk igenom detta. De flesta vet inte hur allvarligt det är eller vad det kan leda till, och tycker därför inte att det är så farligt. Jag, som vet ganska mycket, vågar inte vara öppen med mitt namn, och inte sprida informationen på Facebook etc, utan bara blogga här, gömd bakom diverse anonymitetsåtgärder. De som vet mer än jag håller säkert tyst i alla sammanhang utom till sådana de vet att de kan lita på – det vill säga vet lika mycket som de själva.

Allt detta innebär förstås att informationen inte sprids särskilt väl till de som inte vet!

Naturligtvis finns variationer beroende på mod och historia. Jag påstår inte att jag vet mer än t.ex. Rick Falkvinge eller Pär Ström, men de har troligen börjat sprida information om sin åsikt innan läget blev som det är, och inser att det bästa de kan göra är att fortsätta, så kanske det i alla fall väcks misstankar om de skulle ”försvinna” eller ”byta åsikt” någon gång i framtiden. Och så är de kanske modigare än jag, det vet jag ingenting om.

Jag vill också tillägga att ”puckeln” i diagrammet inte är så hög: När man börjar förstå så mycket att det känns creepy, då förstår man också att man inte ska prata hur som helst om det.

Nu vill jag uppmana dig att läsa hela inlägget en gång till, och låta vikten av detta moment 22 sjunka in. Det här är viktigt.

Sveriges Radio tar bort välanvänt kommentarsfält, skyller på låg användning.

Sveriges Radios program Ring P1 kommer från och med på måndag att inte längre ha något kommentarsfält.

 

De skriver att kommentarsfälten lockar ”allt färre deltagare”, och att de endast har ”ett fåtal medverkande”.

Om man tittar på siffrorna, tycker jag att det verkar vara de mest frekventerade kommentarsfälten på hela SR:

Skärmbild från 2015-09-23 20:18:08

Kommentarer: 197, 66, 250

Victor Friberg svarar att ”Det handlar inte om åsikterna som skrivs i sajtens kommentarsfält. Vi har öppet dygnet runt både på Facebook, mail och telefonsvararen – man kan fortsätta att vända sig dit”

Vad har dessa gemensamt, som är motsatt kommentarsfältet? Just det – det är omöjligt eller svårt att vara anonym! Detta är ett led i utrotningen av det fria, anonyma ordet – ett sätt att skrämma till tystnad. Att katter är söta och att rökare är irriterande kommer vi förstås att fortsätta få veta, det är ingenting man blir straffad för att säga, men allt som faktiskt skulle behöva diskuteras, kommer effektivt att tystas. Självcensur.

 

 

SR2