Arkiv | Personlig Integritet RSS for this section

Ett tydligt ”fuck you” från SR till mig om personlig integritet

Senast när detta ämne behandlades i P4 Extra, om avlyssning av privata samtal av t.ex. Facebook, skrev jag ett blogginlägg om det, och mejlade både till programmets och programledarens adress.

I onsdags var det samma programledare för P4 Extra, som bjudit in samma ”expert” för att diskutera appars platsspårning, och av diskussionen att döma verkar det tydligt som att de inte ignorerat mitt mejl, utan läst det, och lagt upp ett klart och tydligt ”fuck you” till mig.

I introt till programmet säger programledare Titti Schultz såhär: ”Och vart du går, så blir du spårad av apparna i din telefon, och det är helt omöjligt att komma undan”, ”undan” uttalat med ett skratt som åtminstone jag tolkar som att hon tycker att detta är någonting positivt. Påståendet motbevisas dock av ”experten”, likväl som sunt förnuft – låt bli att ha apparna, eller telefonen. Helt omöjligt är det inte.

Hursomhelst, inslaget börjar med att presentera att Dagens Nyheter fått tag i en databas med nästan en miljard loggade positioner, identifierbara till person, data som helt enkelt är till salu. Sedan presenteras Emma Blom från ”digitalbyrån Social Industries”, med orden ”vi hör ju alltid av oss till dig när vi undrar något om om de här Internetska grejerna”, ”Ska man bli orolig[…]”, och får svaret ”Vad tror du att jag kommer att svara?”, och programledaren gissar ”[…]att det här är inget att oroa sig för”.

Alltså ett ”fuck you” från vardera person, till mitt förra inlägg.

”Experten” säger visserligen att man bör ”vara vaksam och förstå det samhälle man lever i”, men kommer sedan med den ”briljanta” analysen ”man får ju vara måttligt oroad, bara för att det är ingenting som man egentligen kan göra”.

Den analysen skulle jag gärna vilja höra en ”expert” uttala i Sveriges Radio när det gäller klimatet! Naturligtvis finns det saker man kan göra, på privata, företagliga och statliga plan, men det är uppenbart att det denna ”expert” menar, är att hon inte vill att någon ska göra något.

Hon fortsätter med att säga att man inte kan använda internet utan att bli spårad om man inte är ”it-ingenjör”, för ”vanliga användare” går det inte att sluta lämna avtryck. Det ligger någonting i detta, även om ”it-ingenjör” är något överdrivet. Det är alldeles för svårt att undvika spårning i dagens digitala samhälle, men detta är något som borde bekämpas.

Sedan försöker ”experten” spela ned oron genom att säga att datan om just dig inte är värdefull, utan den blir värdefull först när den sätts ”i ett sammanhang av data från hundratusentals andra människor[…]”, ”det är ingen som är intresserad av att köpa data om bara dig”.

Detta är åter en ren och skär lögn, data behöver inte aggregeras på det sättet, utan kan samköras med data från t.ex. butiker, sådan aggregerad data som tidigare samlats in, o.s.v. för att rikta reklam till just dig. Naturligtvis köps inte data om bara en person, men det beror inte på att den inte är värdefull som sådan. Och Dagens Nyheters data kunde ju, som sagt, kopplas till specifika personer.

Sedan säger hon att de som är ”bäst” på att samla data är Google och Facebook, vilket är helt sant, men hon säger att de inte säljer den vidare. Sist jag kollade gjorde åtminstone Facebook just det, och jag tvivlar på att det har förändrats.

Programledaren frågar om man ska återgå till en sådan gammal mobiltelefon ”som man bar i ena handen och pratade i den andra”, varpå ”experten” säger att ”ja, då får du ha anonymiserat kontantkort också, för nätverksbolagen vet ju också var du är”.

Svart eller vitt. Inga grader i helvetet – eller himmelen, som denna ”expert” nog snarare tycker…

Sedan rekommenderar hon att ”lära sig vad det är”, för att det är de som använder smartphones, digitala medier, minst, är de som är mest rädda. ”Det sätter jag i direkt samband med att det också är de som kan minst”.

Har ”experten” något fog för detta, eller kan det vara så att hon (avsiktligt?) har misstagit sig på hönan och ägget, att folk låter bli på grund av att de vet hur illa det är, men att hon tar tillfället i akt att implicit kalla alla som ogillar övervakningen okunniga?

Hon avslutar, skrattande, med att dra alla ”anonymiserande appar” över en kam, och säga att det är just de som säljer vidare data! ”Men var lite vaksam på vad du säger ja till, så man inte är helt vårdslös i det”.

Så för att sammanfatta denna ”experts” råd: Du kan inte göra ett jävla skit, men det gör ingenting. Men var vaksam!

En mer uppenbar shill för de övervakande krafterna än denna ”expert” är nog svårt att hitta. Vilket, som sagt, inte är så svårt att gissa när hon arbetar för ”digitalbyrån Social Industries”. Och att SR medvetet och avsiktligt verkar för sagda övervakning, på ett allt annat än neutralt, sakligt och opartiskt sätt, är lika uppenbart.

Vänligen sprid detta inlägg till alla som behöver läsa det, det vill säga alla som fortfarande ser SR som primärt fakta, och inte primärt propaganda.

Annonser

Varför bryr sig många inte om sådant de vet är fel?

I mitt inlägg om P4 Extras inslag om Facebooks avlyssning fick jag en mycket intressant kommentarsdiskussion med en person som (jag tror) hittat mig via MeWe, där jag nu är medlem: Tony Malmqvist undrar varför så få bryr sig om, eller (underförstått) ens tror på, att de blir avlyssnade av sina smarta telefoner i syfte att visa personanpassad reklam, trots att det finns så mycket indicier som pekar på att så faktiskt är fallet.

Följande är förstås inte någonting jag vet, utan ett antagande av vad jag finner mest sannolikt.

Jag tror att det handlar om en blandning av kognitiv dissonans, normalitetsbias, och ren lathet.

De flesta som använder Facebook är beroende av det, på samma sätt som nikotin eller spel. Det är till och med så, enligt en av Facebooks tidiga medarbetare, att Facebook är designat för att vara så beroendeframkallande som möjligt.
När man då får höra att Facebook sysslar med att avlyssna privata samtal, står man med två valmöjligheter: Bli avlyssnad eller avinstallera Facebook-appen. Kanske finns det möjligheter att inaktivera mikrofontillgången – jag är själv inte användare – men då kanske man förlorar funktioner, och många vet säkert inte ens hur man gör.

Om det är Google eller Apple som avlyssnar, är det ännu värre eftersom det då är inbyggt i telefonens operativsystem.

Detta är en kognitiv dissonans, och människor reagerar ofta på detta genom att förminska det som enligt dem är det mindre problemet av de två. ”De är nog sura i alla fall, sade räven om rönnbären han inte kunde nå”. Detta kan resultera i två saker: Facebook förminskas: ”Äsch, det där Facebook var ju värdelöst i alla fall”, eller avlyssningen förminskas: ”Äsch, jag pratar i alla fall inte om något viktigt, och det är ju bara för reklamens skull”.

Sedan har vi normalitetsbiasen. Det är vanligt att man inför en katastrof inte gör som är lämpligt, och hoppas på det bästa men förbereder sig för det värsta, utan istället tar minsta halmstrå som tyder på att det värsta inte kommer att ske. Om en orkan är på väg, men det är osäkert om den kommer att träffa den plats där man bor, men man ändå blivit uppmanad att evakuera, är det många som ändå väljer att stanna för att ”den kommer nog inte att träffa här”, eller ”det här huset stod ju pall för stormen, det klarar nog det här också”. Man vägrar att tro på att något extremt håller på att hända.
Någonting liknande kanske inträffar även här. ”Äsch, att den där reklamen för orangea strumpor kom upp berodde nog inte på att jag just sade ”Jag borde köpa några par orangea strumpor”, utan för att jag laddade upp en bild på en låda där det låg bl.a. strumpor – dock ej orangea – i förrgår och att jag sökte på översättningen av ”apelsin” på engelska för två veckor sedan”.

 

Sist men inte minst latheten: Att ändra en vana, eller att lära sig något nytt (som att stänga av mikrofontillgång), tar tid och energi. Det vill man helst inte göra, och om man inte värnar tillräckligt om sin och personerna i närhetens integritet, känns det troligen inte värt besväret (kan kombineras med svaret på kognitiv dissonans som jag nämnde ovan). Jag är inte oskyldig till lathet själv – denna blogg drivs med WordPress, som har en inte alltför smickrande integritetspolicy och dessutom kör skript från Google (syns i NoScript, som jag rekommenderar). Jag borde ha egna servrar och programmera själv så att jag vet att besökarna inte utsätts för sådant, men det är för mycket jobb att lära sig och utföra allt detta, tyvärr.
På denna punkt är värt att nämna något som jag vet många som är skyldiga till, som jag skrivit om tidigare, och det är att förstöra kontanthanteringen i samhället. Införandet av kontantlöshet är beroende av att folk inte använder kontanter, och det vet de flesta. Lik förbannat orkar samma människor som påpekar att de inte alls vill se möjligheten att betala kontant försvinna inte ens göra något så enkelt som att gå till bankomaten och ta ut pengar och använda dem, utan betalar oftast med kort! Det är hyckleri på högsta nivå, och bevisar att det inte krävs mycket för de flesta människor att strunta i framtiden för sig själva och sina medmänniskor för liten, kortsiktig vinning, och att ge upp Facebook och kanske till och med sin smartphone är ju en oerhört mycket större uppoffring, så jag är rädd att detta problem inte kommer att tas på allvar förrän folk börjar hamna i domstol för saker de sagt i privata samtal i närheten av sin – eller någon annans – telefon. Och det kommer att hända, tyvärr. Som Rick Falkvinge påpekade för många år sedan – skillnaden mellan George Orwells 1984 och vårt samhälle är att vi själva frivilligt installerat teleskärmarna.

Mycket riktigt – staten vill slopa körkort som ID för att registrera biometri

Den oändliga mardrömmen fortsätter, och börjar snart närma sig en punkt där man frågar sig.. nej. Jag ska inte avsluta den meningen. Jag hade 2-3 idéer om hur den skulle fortsätta, men ingen av dem lämpar sig att skriva.

För ett och ett halvt år sedan skrev jag en artikel om att Nationellt Forensiskt Centrum föreslog att körkort inte längre skulle vara giltigt ID-kort. Då gissade jag att anledningen var att man vill bygga upp en biometridatabas över hela det svenska folket.

Igår skrevs det om att statens ID-kortsutredare Inga-Lill Askersjö nu har lagt fram förslag just om att körkort inte längre ska gälla som ID-handling, och att en ny typ av nationellt ID-kort ska införas år 2022, som ska ha ”biometriska inslag som ansiktsbild och fingeravtryck på ett chip”, och ”Vid ansökan ska polisen kunna kontrollera, med hjälp av ansiktsbilden och program för ansiktsavkänning samt fingeravtryck, om personen finns med i registret över id-kort och passregistret och om uppgifterna stämmer.”

Läser man själva rapporten, stöter man på följande passage:

Utredningens förslag: Den som ansöker om ett statligt identitetskort ska vara skyldig att låta den utfärdande myndigheten ta
fingeravtryck och en bild i digitalt format av ansiktet. Fingeravtrycken och ansiktsbilden ska sparas i ett lagringsmedium på identitetskortet.
Fingeravtrycken och de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa får inte behandlas i id-kortsregistret. De får lagras tillfälligt i ärendehanteringssystemet, men inte användas som sökbegrepp.
När identitetskortet lämnas ut eller då ansökan återkallas eller
avslås ska uppgifterna omedelbart förstöras.
Ansiktsbilden och de biometriska uppgifter som tas fram ur denna ska sparas i
id-kortsregistret, men får endast användas som sökbegrepp vid ansökan om pass eller id-kort för att då kontrollera om sökandens ansiktsbild finns i registret.

Ja, det är visserligen inte så illa som jag först trodde – fingeravtryck ska inte lagras centralt, och ansiktsigenkänning får bara användas för ansökan om nytt kort. MEN: Hur länge dröjer det innan någon, t.ex. polisen, kräver att ansiktsbiometrin ska öppnas för matchning mot övervakningskameror, när den bara ligger där och väntar på det? Och hur länge dröjer det innan någon fingeravtryckskontrollstation blir hackad, så att alla fingeravtryck som kontrolleras där skickas ut på nätet?

Man kommer inte att kunna vara utan detta ID-kort, eftersom det ingår lagförändringar som säger att banker måste kräva det.

Ett till problem är att det ska fungera som E-legitimation. Vid skumläsning av utredningen får jag intrycket av att detta ska vara frivilligt, men jag ska låta det vara osagt. Oavsett, är det en sänkning av tröskeln för att skaffa E-legitimation, och med det kommer ökad användning, och med det kommer ökande krav på användning. Fler och fler digitala aktörer kommer att kräva E-legitimation för att man ska få använda deras tjänster. Till slut kommer det antagligen att leda till att man överhuvudtaget inte kan använda internet utan att identifiera sig.

Vinkling och lögner om Facebook-avlyssning i P4 Extra

P4 Extra hade under onsdagen ett mycket kort inslag om ett fenomen som uppmärksammats av allt fler den senaste tiden, och tydligen nu också Aftonbladet: att Facebook verkar avlyssna telefonsamtal och till och med samtal i närheten av påslagna mobiltelefoner.

Man hade bjudit in en ”expert”, som är chef för ”digitalbyrån Social Industries”. Redan detta namn gör att man kan ana hur ”opartiskt och sakligt” detta inslag är.

Först börjar denna ”expert” med att idiotförklara folk genom att påstå att många tror att det är en person som avlyssnar, och inte en dator, som det ju är frågan om om sådan avlyssning förekommer. Oemotsagd, förstås.

Sedan en utläggning om att det sannolikt inte baseras på avlyssning, utan att det är andra ledtrådar som algoritmerna snappat upp, med ett exempel. När programledaren invänder med hur snabbt reklamen kommer upp efter att man pratat om det, kovänder ”experten” och säger ”Ja, men du är avlyssnad också”, och lägger skulden på henne själv för att hon troligen ”har en massa appar med en mikrofon som är enablad, och då kan den lyssna på dig”.

”Experten” fortsätter med att vara allmänt dryg och nedsättande med uttalanden som ”Men är det här så farligt då? Vad ska hända? Det här är en effekt av att vi lever våra liv digitalt”.

Programledaren kontrar med en fråga om det inte finns risk att privata samtal om t.ex. hälsa ”dyker upp någonstans”, på vilket ”experten” svarar att det är ”konspirationsteorier”, ”så är det ju inte riktigt, utan det är en dator som lyssnar på dig”.

Programledaren frågar om man inte ska känna sig orolig, varpå ”experten” svarar att ”det är ju såhär det är” och sedan undviker frågan och istället vänder den till att tala till förakt för äldre, genom att säga att det mest är äldre som är oroliga för sådant, och påstår att det kanske beror på att de ”inte är lika insatta i tekniken bakom”, ”det är ju inte så att någon kan gå in och lyssna på dina samtal, liksom i efterhand eller så, det är inte så det går till, så jag vet inte varför det skulle vara så himla farligt”

När programledaren sedan går in på att vad man gör på nätet lämnar spår, börjar ”experten” återigen prata om konspirationsteorier, varpå hon direkt erkänner att hon ”inte har facit på hur det funkar, för det är ingen som redovisar det, men jag vet ungefär”.

Detta måste tamejfan vara bottennapp, till och med för Sveriges Radio, någonsin. Jag vet knappt var jag ska börja med att bemöta alla överslätningar, förminskningar, idiotförklaringar och rena lögner som denna ”expert” framför oemotsagt på bästa sändningstid. Det kommer nog inte att bli komplett, men vi tar punktlistan, i tur och ordning:

  • Person VS dator: Nej, det är inte en person som avlyssnar, vilket gör saken mycket värre. En dator kan göra väldigt många personers jobb med att transkribera tal till text, samköra denna text med olika databaser, och – i det aktuella fallet – visa reklam, men också spara denna text för framtida bruk till precis vad som helst.
  • Andra ledtrådar: Ja, det är säkert sant, men ”experten” själv säger i nästa andetag att avlyssning också förekommer, och skuldbelägger den som har appar med mikrofontillgång. Det är enligt mig ungefär lika smakfullt som att skuldbelägga våldtäktsoffer som ”klär sig fel”. Det allra minsta man kan göra är väl att säga något om att läsa användarvillkor, men jag tvivlar på att det står något om avlyssning i dessa.
  • Risken för att samtal dyker upp någon annanstans: Här ljuger ”experten” rakt ut. Programledaren har helt rätt. ”Experten” medger själv senare att hon inte vet exakt hur det fungerar, men jag vet, enbart med grundläggande datorkunskap och logik: det kan fungera på två sätt: Antingen tar datorn ord för ord och jämför med en lista över lämplig reklam. Då är risken inte stor, men det finns inget sätt att sätta något i sitt sammanhang. Sätt två är att transkribera hela samtalet till text och köra allehanda analyser på den. Då är det enda som krävs en hackerattack, ett virus, en felhanterad dator eller minnesenhet á la Vårdguiden 1177, för att allting du sagt ska finnas öppet och sökbart på nätet! Eftersom det är text, tar det nästan ingen plats, så det kan lätt vara allting du någonsin sagt i närheten av din smartphone!
  • ”Det är en effekt av att vi lever våra liv digitalt”. Jaha, på samma sätt som att överfallsvåldtäkter är en effekt av att kvinnor rör sig på stan?
  • Konspirationsteorier: Hur kan man överhuvudtaget vinkla det på detta sätt, när det bara för några år sedan kom fram att NSA, med god hjälp från svenska FRA, sitter och samlar data om snart sagt allt vi gör på nätet? Antingen röst- eller textdata måste naturligtvis skickas från telefonen till Facebook eller andra företag för att denna typ av avlyssning ska fungera (om det inte laddas ned en triggerordlista till telefonen och processas där, men detta är osannolikt), och om detta inte är starkt krypterat med extremt god säkerhet i båda ändar, så är det mycket troligt att dessa myndigheter har full koll på vad man pratar om!
  • Äldre/yngre. Det kan även ha att göra med att äldre minns t.ex. DDR, eller kanske har läst 1984 eller Kallocain. Att yngre inte bryr sig kan kanske ha att göra med att övervakningens faror så sällan belyses idag. Det är spekulationer, men jag tror att ytterst få, vare sig äldre eller yngre, tror att det sitter personer och lyssnar på dem och rekommenderar reklam.

Nej, SR, om ni inte vill framstå som 100% reklam för personuppgiftstjuvarna, bör ni ta in en riktig expert i torsdagens P4 Extra och slakta föregående ”experts” uttalanden ett efter ett.

Youtube, Sveriges Radio och ansvar

Först tänkte jag lägga detta under ”off topic”, men vid närmare eftertanke har detta faktiskt med personlig integritet att göra, om än inte på det sätt som brukar uppmärksammas på denna blogg.

Under torsdagen hade jag inte möjlighet att lyssna på Radio Bubbla, eller någon annan intressant podcast, utan det blev Statens Propag.. -hrrm- Sveriges Radio P4.

Det var inte att analysera propagandavinklingarna som var mest intressant den här gången, utan ett inslag i P4 Extra (ca 1:14:00) som egentligen handlade om spelmissbruk, men det var inte heller det som var det intressanta, utan något som nämndes i förbigående vid ca 1:20:10. Inslaget handlar om Carl Déman, en av de tre medlemmarna i Youtubekanalen JLC – en kanal som mest verkar handla om trams och dumheter, vilket naturligtvis borgar för att den har skyhöga tittarsiffror. Men en del av innehållet är betydligt värre än så, mer om detta snart, men först citat av en liten del av samtalet mellan programledare Titti Schultz (TS) och Carl Déman (CD):

TS: Men, du har ju en stor plattform, […] generellt, känner du att du har ett ansvar på de där plattformarna, många unga som hittar in?

CD: Ja, det är klart jag har, det tycker jag att alla har, som håller på med det jag gör eller kan nå ut till mycket människor. Kan man liksom lyfta något ämne eller göra något som man själv kan relatera till eller står nära, så tycker jag att man ska göra det.

Till JLC:s försvar ska jag säga att jag faktiskt inte tittat på någon video av dem. Det är ingenting som intresserar mig, och de videor som jag snart ska komma till är ingenting jag vill bidra med tittarsiffror eller reklampengar till. Men om jag gjort det, misstänker jag att resultatet istället skulle vara att jag hade mera att skriva om…

JLC har många videor med s.k. pranks. Visserligen de flesta till synes mer harmlösa än de som florerade på Youtube för några år sedan, men långt ifrån oskyldiga. Deras första video är till exempel ”JLC PRANK – LUCAS ÄTER VÄRLDENS STARKASTE CHILI!”.

Det må anses av vissa att de tre känner varandra och kanske har ett ”oskrivet kontrakt” att ”busa” med varandra, men att lura en annan människa att stoppa världens starkaste chili i munnen är ingenting mindre än misshandel. Chilihetta är fruktansvärt smärtsamt under en lång tid, det behövs långt mindre än världens starkaste chili för att fullt motsvara smärtan, om än inte brännskadorna, från att ta munnen full med kokande vatten. Riktigt stark chili kan till och med störa andningen, och därmed utgöra livsfara.

Det finns också en video med ”JLC – PRANKAR FOLK PÅ STAN”. Tumnageln ger inte några elakartade associationer, men likväl är det främmande människor som man utsätter för något – och filmar och lägger ut på Youtube -. Har de någon takt och ton, frågar de om de får lägga ut det, och respekterar ett nej, men redan innan är det ett övergrepp på den personliga integriteten.

 

Så var det det här med ”många unga som hittar in”. Det är välkänt att publiken för en Youtubevideo/-kanal oftast är betydligt yngre än upphovsmännen. Mycket av det som finns i JLC:s videoarkiv är sådant som är smärtsamt, farligt eller oåterkalleligt men sannolikt kommer att ångras. Nu må jag låta som en gammal tant, men det är likväl så att barn och ungdomar inspireras av de videor de ser. Självklart vill jag inte se någon form av förbud eller tvångsnedtagning av videorna, men kom ihåg Carls svar på Tittis fråga om ansvar.

Detta är inte att ta ansvar.

Sveriges Radio vinklar som vanligt

Vår kära opartiska, neutrala och snart skattefinansierade Public Service förnekar sig sällan. Här följer tre vinklingar av samma nyhet från i tisdags, två av mig och en av SR. Du får en gissning på vilken som är citerad från radion.

 

”En stor donation på hundratusentals kronor till Alzheimerfonden går inte att använda, eftersom pengarna inte längre är giltiga. Fonden fick ett större antal gamla 500-lappar i ett kuvert, Pengarna kan fortfarande lösas in hos Riksbanken, men där krävs för detta att man får veta varifrån de kommer, och varför de inte har lösts in tidigare, och det kan Alzheimerfonden inte svara på.”

”En stor anonym donation på hundratusentals kronor till Alzheimerfonden går inte att använda, på grund av lagen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Fonden fick ett större antal gamla 500-lappar i ett kuvert, men för att lösa in pengarna behöver Riksbanken enligt denna lag veta varifrån de kommer, och varför de inte har lösts in tidigare, och det kan Alzheimerfonden inte svara på.”

”En stor donation på hundratusentals kronor till Alzheimerfonden går inte att använda, eftersom givaren är anonym. Fonden fick ett större antal gamla 500-lappar i ett kuvert, men för att lösa in pengarna behöver Riksbanken veta varifrån de kommer, och varför de inte har lösts in tidigare, och det kan Alzheimerfonden inte svara på.”

 

Ser du vinklingen? Den första utpekar riksbanken som skyldig, den andra utpekar lagen (lagstiftaren) som skyldig, och den tredje utpekar donatorn (i egenskap av att vara anonym) som skyldig (implicerande att anonymitet är fel). Självklart är det den tredje som är ett ordagrant citat av SR.

 

Bonusmaterial: ”Forskare” med agenda: ”Forskare” (jag skulle hellre säga propagandister) får ganska okritiserat uttala sig om att de vill att kilometerskatt för personbilar införs, ingen kritik överhuvudtaget om den övervakning som det innebär. Studio Ett, spola fram till ca 0:15:30

Nu stoppas den sista möjligheten att ringa, tillika tipsa polisen, anonymt

I ett av HAX senaste blogginlägg, tas det upp att den nya regeringen med Löfven i spetsen, börjar med att utlova kraftigt utökad övervakning och kontroll.

Förutom att polisen nu ska få bestämma själv om att sätta upp övervakningskameror (potentiellt kopplade till deras avskyvärda system för ansikts- och mönsterigenkänning), fann jag detta särskilt otrevligt: Oregistrerade kontantkort till mobiltelefoner förbjuds.

Eftersom det inte längre finns några telefonkiosker i Sverige, betyder detta alltså att det blir förbjudet att göra anonyma telefonsamtal.

Detta medför i sin tur att det blir omöjligt att tipsa polisen om brott anonymt. Då det skett att polisen spårat samtal och kallat in tipsaren att vittna, innebär detta ett extremt incitament att inte anmäla brott av grövre, organiserad karaktär, som det kunnat vara värt kostnaden och besväret att skaffa ett kontantkort och en billig mobiltelefon endast för detta ändamål, att anmäla.

Visserligen kan man använda Tor eller en VPN-tjänst och tipsa i textform på polisens hemsida, men det är en inte alls lika säker anonymitet. Om en läcka upptäckts och ”hamstrats”, eller upptäcks i framtiden och rådatat sparats, kommer det att kunna spåras. Dessutom är det tekniskt krångligare.

Som politiker behöver man, i ännu större utsträckning än normalt, beräkna konsekvenserna av sitt handlande. Om detta inte är ett totalt misslyckande på den punkten, kan vi alltså utgå ifrån att minskad anmälningsbenägenhet är en önskad, eller i vart fall inte tillräckligt starkt oönskad, effekt av detta förbud.

Ett till nytt jävla år

Jaha. Då var ett till år slut. Ett år med ökande övervakning och censur, och minskande frihet. Några ljuspunkter har förstås funnits, men har – lika självklart – visat sig mindre ljusa än man först trodde. GDPR, till exempel. Det trädde i kraft ganska tidigt på året, men har inte märkts genom någon minskad spårning på nätet, bara att fler sidor informerar om att de använder cookies (90-talet ringde…). Däremot har GDPR redan försökts missbrukas för att efterforska anonyma källor till journalister. Bra jobbat för en integritetsskyddslag…

Nu står det 2019 i kalendern. Man behöver inte tvivla en sekund på att det under detta år kommer:

  • Fler krav på, förslag om, och genomklubbade beslut om ökad övervakning, på nätet och i den fysiska verkligheten.
  • Fler uppfinningar för att spåra användare.
  • Fler krav på, förslag om, och genomklubbade beslut om censur.
  • En hårdare begränsning av vad man får skriva på internet, både från myndigheter (via ”samtal” med tjänsteleverantörerna på nätet) och tjänsteleverantörerna själva, och reklambyråerna de samarbetar med.
  • Fler förbud och regleringar.
  • Mer propaganda.
  • Sämre IT-säkerhet.
  • Minskad kontantanvändning.
  • Fler kontantlösa butiker.
  • Fler stängda bankkontor, eller bankkontor som inte hanterar kontanter.
  • Ökad användning av biometri.
  • Fler, och mer avancerade, övervakningskameror.
  • Sämre service i samhället, framförallt från stat och kommuner, men även andra.
  • Mer hot, våld, stölder, våldtäkter och mord.
  • Legitimerande av övriga punkter med den förra.

Helt enkelt mer av allt dåligt, och restriktioner på allt bra.

Det är den sura verklighet vi lever i, och hur mycket vi än gör för att motarbeta det, fortsätter det att gå åt fel håll. Så har det varit i över tio år, inom vissa områden betydligt längre, och det finns ingen anledning alls att tro att det skulle vända inom rimlig tid, kanske inte ens inom vår livstid.

Med det vill jag inte rekommendera någon att sluta motarbeta det, men man blir uppgiven ibland. Inte minst vid nyår.

Bubbla på väg åt fel håll

Jag har, med vissa uppehåll och påföljande ikapplyssning, följt Radio Bubbla i drygt ett år. Jag har skrivit om det förut, att jag uppskattar det – även om jag inte håller med om allt som sägs, är det 9 av 10 gånger vettigare åsikter än på t.ex. Sveriges Radio. Nåja, just det är väl inte så svårt, men det ska faktiskt göras – och det gör Bubbla-gänget. Långt, regelbundet och med hög kvalité på både innehåll och ljud.

Genom ekonomispecialen har jag fått många misstankar som jag själv och människor omkring mig funderat ut, tvärt emot ekonomiskribenter på andra håll, bekräftade, och lärt mig väldigt mycket nytt om ekonomi.

Nu har man börjat ta betalt för att få lyssna på ekonomispecialen. Nåja, även om jag, som piratkopierat sedan barndomen och sympatiserat starkt med Piratpartiets tidiga idéer, personligen hade föredragit ett donationssystem, är det inte så att jag skulle tveka att betala – sju euro i månaden är ju en spottstyver för ett sådant program, särskilt om det nu kommer ut oftare, vilket det har hintats om tidigare, och jag vet ju att pengarna går till ett bra ändamål – att försörja Martin och Johnny så att deras tid frigörs till projektet, eventuellt köpa in utrustning, etc.

Problemet är betalningsmetoden. Jag har tidigare funderat på att bli medlem i Premium, men det blev jag inte eftersom man inte kunde betala anonymt. (Dessutom får man inte vara anonym på forumet – det finns kanske någon fördel med det, även om jag främst ser nackdelar och därmed aldrig skulle sätta min fot där.)

Men nu om man ska lyssna på ekonomispecialen måste man betala med kort. Det finns många fel med det. Till att börja med fortsätter det legitimerandet av banksystemets blivande monopol på transaktioner. Men än viktigare: det innebär en fullständig registrering av alla som är intresserade av ett libertarianskt, österrikiskt synsätt på ekonomi. Kanske tänker somliga att FRA m.fl. ändå vet allt, så att det inte spelar någon roll, men sådant är ändå inte alls 100% säkert, särskilt vid användning av anonymitetstjänster, till skillnad från ett betalkort som är personligt och uppbyggt för att registrera precis allt.

Detta är så allvarligt att frågan slagit mig, om hela Bubbla-projektet är kontrollerad opposition, och denna manöver är för att säkerställa identiteten på alla som man vill se till att sätta fast, eller i alla fall hålla ett mycket vaksamt öga på. Jag tror inte det, men man blir ju misstänksam…

Istället tror jag att det handlar om slentrian och lite lathet och/eller ren tidsbrist. Jag är inte immun heller – jag bloggar på WordPress, som har en allt annat än smickrande integritetspolicy, fast jag nog egentligen borde ha egen server på Tor. Jag skulle inte ha något emot att ha en sådan i ett skåp någonstans, den skulle knappast behöva vara dyrare eller mer strömslukande än en äldre PC med den låga trafik jag har, men jag vet inte hur man sätter upp en sådan server, och det skulle troligen krävas veckors jobb att lära sig.

Men, (säger jag som inte vet ett dugg om Bubblas system) det borde vara ganska enkelt att göra som Mullvad. Låt kunden skicka kontanter i ett kuvert, tillsammans med ett kundnummer. När pengarna kommer fram, aktiveras tjänsten för detta nummer i den tid som man betalat för.

</rant>

I feel like an involuntary member of a suicide cult

This post will be a bit unusual. First, it will be in English instead of Swedish, and second, it will contain some arguments based mostly on emotions, something I tend to avoid writing. If you have a strong dislike for such argumentation, please read no further.

I have seriously wondered if I might be going crazy. I still haven’t written off that possibility. But I believe I am one, with just a handful of equals, who is still sane, and the vast majority of the rest of Sweden, Europe and the world are going crazy, acting like lemmings in some kind of mass-psychosis, controlled towards the precipice by the ruling class and their mouthpiece as well as controller, mass media, and I’m being dragged along, trying to cling to the ground.

It has plenty of facets, but I will use the following example because it’s the one I fear the most – I literally get feelings of panic when I think about it – and it’s the one that almost no one else seem to think bad of at all.

Criminality in Sweden is rising quickly – murder, attempted murder, rape, robbery, and other severe crimes take place very frequently. There is some reporting of a serious crime at least once a week. The general feeling of security has plummeted, and it is one of the top discussion points in the build-up to the elections in September this year.

The ”solution” that the Police, the politicians, and especially the mass media is pushing for, is more camera surveillance. In many of the suggestions and propaganda texts, ”smart” surveillance is touted as the solution to all problems. Camera systems that are all interlinked and connected to the Police’s and/or security companies’ centers, complete with facial- and pattern recognition, being able to track people wherever they go.

People love this! Pretty much everyone ranges from ”That’s great!” to ”Well, if it gets rid of all that crime, it’s OK.”.

This makes me completely disheartened. Such cameras makes my feeling of security go away completely, much more than criminality can. I’d feel about as safe watched by such cameras as if I had a loaded gun pointed at my face. The possible negative consequences of the latter are (maybe -link to post in Swedish) more severe, but the possible negative consequences of the former are virtually infinitely more likely to actually occur.

And soon they are everywhere. Such systems already exist, and there is no way of telling which cameras are connected and not. The systems will only become cheaper, more advanced, and more common. It will be impossible to even get food without being identified, the data pooled, analyzed, scrutinized, registered, stored forever, distributed to who-knows-where, ready to leak into the open Web at any time. Data containing vastly much more information than almost anyone thought was possible to glean from video data.

While I have seen this coming for some 5-10 years, it is still more awful than my worst nightmare ever, and it is rapidly becoming true. And no one I know AFK and almost no one I know online is taking it seriously.

Put your cash where your mouth is

Kontanter är den personliga integritetens enda hopp när det gäller pengar. Vi ser redan hur lite av det jag sade (långt innan jag kom i kontakt med Bubbla & co) om Bitcoin börjar bli verklighet, fast man angriper företagen som växlar mellan Bitcoin och vanliga pengar istället. Och andra betallösningar som kort och Swish är ju från grunden byggda för att spåra allt.

 

Dessutom är kontanterna den enda garantin för att man inte måste betala för att få ha pengar på banken, i dessa minusräntetider som troligen aldrig kommer att ta slut, oavsett vad herr Ingves säger sig se i spåkulan.

 

Jag brukar ofta påpeka kontanternas fördelar och alternativens faror, och inte sällan få medhåll. Det finns i alla fall människor kvar som värnar om sin integritet, och får man förklara mekanismerna 3-4 gånger, kan vissa till och med förstå vad jag menar med räntan.

Lik förbannat betalar samma människor nio av tio gånger med kort i sitt dagliga liv!

Tillhör du denna kategori? Idiot! Banken, handlaren, hantverkaren, m.fl. bryr sig inte ett smack om vad du säger vid fika- eller middagsbordet. De bryr sig nästan lika lite om vad du säger till dem. Det de bryr sig om är vad du gör! Handlar t.ex. 99,5 procent av kunderna med kort eller mobil, uppvägs den lilla förlusten att göra butiken kontantlös av vinsten att slippa växelkassor, värdetransporter, rånrisk, m.m., men om man vet att man kan tappa åtskilliga, kanske tiotals procent genom en sådan manöver, är det förstås inte att tänka på. Även om du bara vill ha möjligheten att betala kontant, är det alltså av yttersta vikt att faktiskt göra det så ofta och mycket som möjligt.

Det är viktigt att prata om kontanternas fördelar och alternativens faror.

Det är ännu viktigare att faktiskt nobba kontantlösa butiker, och låta innehavarna veta varför.

Men viktigast av allt, ja faktiskt viktigare än båda ovanstående punkter tillsammans är att faktiskt betala kontant!

 

Om du känner någon som vill ha kontanterna kvar men ändå inte använder dem – ta fram den här sidan på mobilen eller skriv ut den, och tryck upp den i ansiktet på dem.

Den osynliga, expanderande faran i taket

Hur gör man för att skydda sig mot hot som man inte kan se?

Eller, rättare sagt, någonting som är precis likadant som förut, kanske till och med samma som förut, men ändå så annorlunda – någonting vi är vana vid att det är närmast ofarligt, till och med uppskattat av många, som plötsligt och utan förvarning blir ett hot som inte märks förrän det är för sent, och vars hotfullhet de flesta är omedvetna om.

Mutationen kommer sakta men säkert, och det är kanske först efter flera år eller årtionden som de fullskaliga konsekvenserna blir kända, men då kommer de att bli kända med besked.

Vad talar jag om? Mögel? Cancer? Militant islamism? Någonting i politiken? Nej.

Lova mig, kära läsare, innan jag avslöjar vad jag syftar på, att fortsätta läsa inlägget och ta det på allvar, för detta är en ödesfråga även för just dig. Ingen gillar clickbait – förlåt – men få har varit intresserade, och om jag avslöjat ämnet i rubriken eller inledningen hade antalet läsare inte ens blivit en tredjedel så stort. Så omedvetna om faran i denna företeelse är människor. Jag talar om ”smarta” övervakningskameror.

Övervakningskameror har funnits så länge, och är så vanligt, att man oftast inte tänker på dem. Det är de vanliga skyltarna, till exempel i matbutiken – butikens namn, glassförtäring förbjuden, vi accepterar Visa/MasterCard m.m., öppettider, kameraövervakat område. Tittar man upp i taket i butiken – skylt, lysrör, kamera, skylt, kamera, högtalare, lysrör, kamera… Kameraövervakningen är så vanlig att det är svårt att hitta matbutiker utan. Anledningen till att jag tar matbutiker som exempel ska jag återkomma till.

Fram tills ungefär nu, har kameraövervakningen inte heller varit någonting som är värt att bry sig om. På sin höjd har det suttit någon vakt och tittat på en när man handlat, men mest sannolikt har materialet blivit inspelat på någon sorts inspelningsutrustning, och raderat några dagar eller veckor senare, när utrymmet behövts för ny video från kamerorna.

Men tekniken utvecklas, tyvärr.

Nuförtiden finns till att börja med kameror och inspelare som kan kopplas till internet. Meningen kan vara att en vakt på en central ska kunna hålla koll på flera butikers kameror, eller att förhindra att brottslingar saboterar videobevisningen genom att stjäla eller förstöra inspelaren.

Dessa syften är förstås bra, men internettrafik kan lätt läsas av obehöriga. Är överföringen krypterad? Kan NSA m.fl. knäcka denna kryptering? Vad är skadan med att video kommer på villovägar, hur skiljer det sig från att några vakter, eller andra kunder, tittar på dig? Se nedan!

Nästa hot är mönster- och ansiktsigenkänning. Algoritmer som kan läsa ut ur en videoström bland annat vem som är i bild, vad personen gör, m.m.

Vi kan börja med den troliga avsikten med en kamera i en butik – att avskräcka från, och bevisa stölder och rån. Man kan tänka sig en algoritm som känner av om någon verkar stjäla någonting eller verkar utföra ett rån. Ska en maskin, vars inre (självlärande) logik inte kan förstås ens av de människor som programmerade den, få bedöma om du håller på att begå ett grovt brott, och flagga dig för vakter och/eller polis att agera därefter? Hur stor är risken för ”falska positiv” (”falsklarm”)?

Många kameror kan också sammankopplas. Hela shoppingcenter, kvarter eller städer som täcks av sammankopplade kameror som kan spåra din minsta rörelse.

Med algoritmerna kommer också möjligheten till databaser. Systemen kan automatiskt, enligt sin egen dolda logik, framställa listor på vilka personer som gör vad, köper vad, var och hur länge de uppehåller sig i butiken, hur sannolikt det är att de utgör ett hot, och hur sannolikt det är att de skulle agera på en viss sorts reklam.

Det är en trolig utveckling, att övervakningssystem kommer att användas för kundanpassad reklam. Utan att veta säkert, tror jag att det är olagligt idag, men med tillräckliga påtryckningar från Svensk Handel m.fl. kommer det nog att ändras…

Och inte minst när man gör reklam, är det bra att veta så mycket om en person som möjligt. Bara på ansiktet går det att utläsa mycket mer med maskiner än vad en människa kan. Med rasbiologi-liknande metoder kan man nu till exempel ta reda på någons sexuella läggning med dessa system! (länk)

Verkar dessa system tillräckligt farliga ännu?

Anledningen till att det är skillnad på att någon tittar på dig och att videodata används är att det går att göra så mycket mer med datorer än vad en människa kan. Databaser kan byggas upp, sparas för alltid, samköras med andra databaser. Antingen av butiker, kamera-/vaktbolag etc. eller av hackers för andra intressen, inklusive den egna eller främmande makt. Datasamlingar kan användas för hot, utpressning, svartmålning, att selektivt bevisa att misshagliga personer begått brott, och till och med att begå folkmord.

Inspelare med internetanslutning och/eller mönsterigenkänningssystem kan kopplas till gamla kameror. Även om din butik haft samma skylt och samma kameror i femton år, finns ingen garanti för att de inte har dessa system. Det finns inga krav på att sådant måste skyltas.

Hade det varit skyltat vilka butiker som använder dessa system, hade man kunnat välja bort sådana butiker (och naturligtvis låtit dem veta varför man gör det, genom att till exempel mejla). Nu är det enda säkra alternativet att välja bort alla kameraövervakade butiker (och hänvisa till risken i ev. mejl), och detta är också anledningen till att jag använt matbutiker som exempel. Man klarar sig bokstavligen inte utan mat. Man måste gå in där.

Försök att hitta en matbutik utan kameraövervakning! Det finns säkert, men för de flesta skulle det innebära många långa resor, och det gör att de flesta tar den stora risk som de tror är liten, och handlar på den övervakade butiken ändå. Det gör att ingen minskning av kunderna på grund av övervakningen märks, och därför fortsätter den.

Man kan tänka sig att fråga butiken eller kamera-/vaktbolaget hur deras system fungerar, och i april gjorde jag just det. Jag valde Securitas LIVE eftersom deras skyltar och namn implicerar att det är fråga om mer än vanlig videoövervakning, och att dessa skyltar just nu sprider sig som pesten där jag bor.

Efter ett autosvar, ett svar ”vi har emottagit dina frågor och kommer att återkomma till dig”, en påminnelse från mig i juli, ett autosvar på den, ett svar från mig på autosvaret, och nu totalt över fem och en halv månad, har jag fortfarande inte fått svar. Tack Securitas…

Men detta förfarande är typiskt för mejlfrågor i vår tidsålder, och skulle man ringa butiksägarna skulle man troligen få ”jag vet inte” som svar på de flesta frågor.

Någonting behöver göras, och jag har slut på idéer. Förslag?

SVT publicerar lögner om datalagringsdirektivet

En artikel från Sveriges Television (länkad på bubb.la) gör gällande att ”Sverige tvingas backa” i datalagringsdirektivets omfattning, sedan EU-domstolen dömt direktivet retroaktivt ogiltigt.

I artikeln (), kan man bland annat läsa följande:

– Man kan inte säga att EU-domen innebär att det är förbjudet med lagring, däremot behöver lagen ändras. Men en riktad lagring är inte bra…

Men det ECJ slog ned på var just generell, ”oriktad” lagring, eftersom det kränker rätten till privatliv.

Men den värsta propagandan, och direkt lögn, är det här:

Ska sluta lagra innehållet i samtal

I förslaget föreslår utredarna att samtal och meddelanden inom det fasta nätet inte längre ska lagras. Det innebär till exempel samtal från en hemtelefon eller mejl som skickas från en fast internetuppkoppling.

Vad som sägs i ett samtal, även mobilsamtal, ska inte heller fortsätta att lagras. Det gäller även samtal och meddelanden via Skype, Gmail, Messenger och andra tjänster som inte tillhör operatörerna, så som lagen ser ut i dag.

Man föreslår att ”i övrigt” ska nummer, klockslag, mast, IP-adresser m.m. fortsätta lagras.

Datalagringsdirektivet, som det implementerats i Sverige har aldrig inneburit att innehållet i samtal lagrats, inte heller via Skype eller andra tjänster, förutom SMS. Sådant kan FRA, och företagen bakom tjänsterna, syssla med, men det har aldrig haft med datalagringsdirektivet att göra. Det är en ren lögn, och motivet verkar ganska uppenbart – att kunna fortsätta med exakt samma datalagring, eller med mycket små skillnader, men påstå att man minskar på integritetsintrånget.

Jag har screenshot.

Körkort föreslås ej vara ID-handling. Anledning att registrera biometri?

Idag sades på nyheterna att Nationellt Forensiskt Centrum föreslår att körkort inte ska gälla som ID-handling längre, utan endast pass, nationellt ID-kort och ID-kort för folkbokförda.

De säger att körkortet innehåller för få säkerhetsdetaljer och är giltigt för länge, för att vara säkert.

Vad som avses med ”säkerhetsdetaljer” framgår inte, men när saker som har med register och identitet att göra tas upp på nyheterna, bör man misstänka det värsta.

Pass har biometrisk information, det vill säga fingeravtryck, lagrade i ett chip i själva passet. Det påstås att det bara lagras där, och inte i något register, men det ska nog tas med en stor nypa salt. Konstigare saker har hänt.

Om ID-kort kräver sådan information är oklart. På olika sidor står det uttryckligen att de gör det, och uttryckligen att de inte gör det.

Många svenskar har bara ett körkort som giltig ID-handling, och körkort innehåller ingen biometri. Med risk för att verka ha foliehatt, misstänker jag att den verkliga anledningen till detta förslag är att bygga upp en komplett fingeravtrycksdatabas över Sveriges befolkning. Kanske kommer det att utökas med irisscanningar och DNA när det gått några år och folk vant sig vid och accepterat integritetskränkningen.

Varför är det fult att säga sanningen: Det var bättre förr!?

Det var bättre förr. Varför ”får” man inte säga så?

Om man gör det, brukar man antingen få höra att även om ett fåtal saker blivit sämre, har faktiskt det stora hela blivit extremt mycket bättre – underförstått ”så klaga inte!”, eller så blir man kort och gott kallad bakåtsträvare.

Tacka fan för att man är bakåtsträvare när det faktiskt var bättre förr!

Ett tredje, lömskt tillrättavisande som en del kör med är: ”Det här är framtiden, vi kan ju inte stoppa utvecklingen!”. Det är i bästa fall uppgivet, men mer sannolikt propagandistiskt.

Rick Falkvinge skrev en bra artikel i december, om hur det verkar meningslöst att ständigt säga de ord som starkast beskriver de nya övergrepp som sker på personlig integritet och andra fri- och rättigheter, eftersom det hela tiden kommer nya, värre, övergrepp.

Han rekommenderar istället att man ska påminna om den tid som varit, när övergreppen inte fanns. Det är kanske det bästa sättet att göra, jag vet inte, men i alla fall i Sverige känner jag att det är att starta i stark motvind.

Varför är det så? Varför svarar folk reflexmässigt att det inte var bättre förr?

I en tid (80-90-tal) där register hanterades för hand eller på lagringsmedia, och inte på internet, hade Transportstyrelsens läcka inte kunnat hända, i alla fall inte utan åtgärder vars direkta syfte var att skada.

På 90-talet var övervakningskameror dyra, och spelade in på VHS – ofta långsammare än vanlig hemvideo och med bilden delad i fyra, för att få plats med mer material och fyra kamerakanaler på samma band. Kanske satt också en vakt och tittade på skärmarna i realtid, någonting som faktiskt kunde göra nytta. Risken att inspelningen skulle hamna på villovägar var minimal, och skulle det hända så var man knappast möjlig att känna igen på den suddiga bilden ändå, och någon användbar ansiktsigenkänningsteknik, eller andra integritetskränkande funktioner, fanns överhuvudtaget inte.

I internets ungdom skapades webbsidor antingen av entusiaster eller med annonser som visserligen kunde vara irriterande, men inte spårade ens varje rörelse.

Länge ägde man (praktiskt, inte juridiskt) kopian av en låt eller film man laddat hem, och kunde sprida dem vidare till vem som helst eller vem man ville. Idag finns film visserligen fortfarande på Pirate Bay, men inte mycket musik, och folk använder mest streamingtjänster som snokar i vad man lyssnar och tittar på och säljer denna information.

Länge behövde man inte läsa licensavtal – det stod bara samma blabla som vanligt ”du får inte kopiera”, ”vi har inget ansvar”, etc. Ingen hade kommit på tanken att registrera vad användaren gör.

Listan fortsätter, lagarna var färre och inte lika hårda, kontanter var kung, kommunicerade gjorde man per telefon och SMS, inte Facebook, kommentarsfält fanns överallt, det var skillnad på kamera och mobiltelefon så att smygfotografering var svårt, och det fanns ingen anledning att ladda upp bilder på internet. Det var ovanligt att man sade upp bekantskapen med någon p.g.a. politiska åsikter, och vänskap var värt mera än några musklick.

Visst, det finns bättre teknik idag. Men det finns också värre teknik idag, som gör oss obekväma, osäkra och sårbara. Många säger att det beror på hur den används. Jag tror att det faktum att den finns, gör att man tjänar pengar på att använda den, och det innebär att konkurrenter som inte använder den konkurreras ut och försvinner, och därmed låses läget så fort någon börjat använda den.

Och även om jag har fel: Jaha, tekniken finns och den används på ett ondskefullt sätt. Sedan, då? Man verkar inte kunna göra särskilt mycket åt det.

Det var bättre förr. Någon gång för 10-15 år sedan nådde vi punkten där teknikutvecklingen vände från att vara huvudsakligen av godo till att vara huvudsakligen av ondo.

Varför är det tabu att säga det?

Övervakning har lett till döden. Vad förstår ni inte?

Till att börja med vill jag be om hjälp, eftersom ingen som borde läsa detta kommer att hitta till denna sida om de inte får den presenterad genom en okonventionell kanal. Skicka ett personligt meddelande på valfritt socialt medium eller forum, skicka ett mejl, eller skriv ut sidan och visa för dem! Det är kanske lite obekvämt, men det behövs verkligen. Sätt annars upp utskriften på en anslagstavla. Vad som helst är bättre än inget.

De flesta människor bryr sig inte om att de är övervakade. De besöker alla möjliga olika sorters webbplatser, de går utan bekymmer in på kameraövervakat område utan en tanke på hur deras beteende där kan tolkas av människor eller maskiner, och de låter sig villigt fotograferas och laddas upp på sociala medier, vilka de själva också använder frikostigt. De rensar inte ens cookies.

En del kastar ur sig floskler som ”den som har rent mjöl i påsen…” och ”har man ingenting att dölja, har man ingenting att frukta”. Andra säger ”men de gör det ju för oss – Google gör det för att söka bättre, butikerna för att stoppa stöld och kunna hålla ned priset, polisen för att ta fast sådana som vill skada oss, och så vidare”.

Åter andra – särskilt sådana som arbetar/arbetat med någon del av tekniken och borde veta vad den är kapabel till – säger någonting om ”1984” eller liknande, men skrattar bort det och fortsätter kolla Facebook…

Ni efterlämnar stora mängder personlig information om er själva och andra. Företagen och staten använder denna information till diverse saker, gemensamt att de allra flesta är dåliga för den övervakade. Informationen kan missbrukas till vad som helst, upp till och inklusive folkmord. Varför fortsätter ni? Vad förstår ni inte?

Jag kan inte tänka mig att ni inte skulle förstå att en övervakningskamera faktiskt filmar, att en tagen och uppladdad bild blir tillgänglig, och i alla fall till viss grad att webbanvändning ofta spåras, särskilt av sociala medier.

Förstår ni inte att det går att identifiera och kartlägga personer och beteende från dessa spår?

Förstår ni inte att det kan göras automatiskt och nästan gratis?

Förstår ni inte att det finns starka incitament att använda denna kartläggning i syfte att göra reklam?

Förstår ni inte att detta faktiskt görs? Läs integritetspolicyerna på de tjänster ni använder! Läs om polisens kameror!

Förstår ni inte att det kan användas emot er, till exempel för att få er att köpa sådant ni varken behöver eller har råd med, för att ta fast er för det där offerlösa småbrottet som ni gjorde häromdagen, eller för att utpressa er?

Förstår ni inte att registerunderlaget är förstklassigt för den som vill begå ett folkmord, vare sig det är en fristående grupp eller en stat som är förövare, vare sig det är en biologisk eller ideologisk/religiös faktor för vem som ska mördas, vare sig det är dagen efter eller flera årtionden efter att informationen samlats in?

Förstår ni inte att läckage av viss information bokstavligen kan leda till ett öde värre än döden, som till exempel för de Ashley Madison-medlemmar som valde att ta sina egna liv efter att information om deras medlemskap läckt?

Förstår ni inte att ni har ett val i de flesta fall, genom att låta bli de tjänster/platser som har mest övervakning?

Förstår ni allt detta, men bryr er ändå inte? Varför? Är ni fullständigt dumma i huvudet?

Om det bara drabbade er själva, hade jag inte blivit arg på er okunskap. Men det gör det inte. När ni laddar upp bilder och filmer på oss, skriver om oss på sociala medier, installerar ”smarta” övervakningskameror etcetera, så kränker ni vår integritet. När ni använder och besöker sociala media, appar, sajter, butiker och platser med avancerad övervakningsteknik skapar ni rörelsemängd som håller utvecklingen mot ökad övervakning igång, ni skapar acceptans för det oacceptabla, och ni gör det vartefter tiden går allt svårare att hitta någon på marknaden som inte redan fullständigt hoppat på övervakningståget. I förlängningen riskerar ni våra liv!

Slanga inte från mig!

Det sägs ju att personliga data som samlas in från webbläsare och appar etc. är ”den nya oljan”.

Är det okej att slanga bensin (olja) ur min bil, bara för att jag passerat en liten skylt, som jag hade behövt stanna en hel kvart för att kunna läsa, inte förstått termerna i, än mindre innebörden av dem, och att de dessutom har verktyg för att kringgå bensinstöldskyddsfjädern som jag satt i påfyllningsröret, samt högaktningsfullt skiter i att jag har en stor dekal vid tanklocket där det står ”Låt bli min bensin!”?

Sluta med kamerahysterin!

Med jämna mellanrum, särskilt efter terrordåd, höjs röster för mer övervakningskameror. Ibland till och med bland sådana som påstår att de vill ha frihet.

Och visst. En vanlig kamera här och där, som bara är ansluten till en inspelare och/eller en skärm, och ingenting annat, är kanske inte så farligt.

Men det finns, och kommer att finnas, allt fler system vars integritetskränkande förmåga inte i den vildaste fantasin kan överskattas. Jag har skrivit om detta förut, men det är så viktigt att jag gör det igen, även om det kan verka tjatigt.

Nätverk av kameror med datorsystem kan spåra personer, samköra med data om dem på internet, identifiera dem, sammanställa listor på var de varit och vad de gjort. Inom högst fem år kommer systemen – även baserat på redan filmad videodata – att kunna ta reda på tankar, avsikter och åsikter. Praktiskt taget verklig tankeläsning. Och mer ändå, som jag inte ens kan föreställa mig idag.

Om dessa system finns på enstaka ställen och det är tydligt skyltat – visst. Då kan man ”rösta med fötterna” och helt enkelt inte gå dit. Men om det inte går att komma till bankomaten/banken, mataffären, jobbet, läkaren, etcetera utan att komma in i ett övervakat område, om det kopplas till befintliga kameror… Om man inte ens får veta att kameran är kopplad till ett sådant system. Hur ska man då göra?

Poliskameror – SR tiger om det viktigaste, som vanligt

Idag rapporterar Sveriges Radio om att Stockholmspolisen ska köpa in 300 kameror som ska bäras på polisernas uniformer. Hur många, varför, och hur mycket det kostar rapporteras, men inte det som avgör om kamerorna bara är ett, troligen fruktlöst, sätt att försöka öka tryggheten – eller ett effektivt sätt att föröda densamma.

Man förvånas väl knappast längre över hur SR konsekvent tar ställning för det mesta som polis och politiker pekar på, och emot medborgarnas fri- och rättigheter, särskilt när det gäller personlig integritet. Detta är inget undantag.

Vi kan börja i slutet av artikeln, där en polisassistent får uttala sig helt oemotsagd om kamerornas fördelar, och inlindat i en mening framföra att den enda anledningen att inte vilja bli filmad är att man håller på med någonting kriminellt…

Det framgår tydligt hur många kameror det handlar om, varför Polisen vill ha dem, och till och med vad de kostar. Det sista kan i och för sig vara intressant eftersom det betalas med skattepengar, men det saknas information om hur videomaterialet används, och därmed om de mestadels ”bara” kastar våra skattepengar i sjön, eller använder dem emot oss. Det trots att det nyligen rapporterats om att Polisen vill bygga upp ett system för det senare.

Om videomaterialet sparas ett par månader och sedan raderas om det inte innehåller bevis för brott, precis som med en vanlig övervakningskamera i t.ex. en butik, är kamerorna mest en meningslös gest, som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig.

Om det däremot strömmas till en central för olika analyser, bland annat ansiktsigenkänning, samkörs, behandlas, lagras och delas mellan myndigheter och kanske andra, kommer det fortfarande vara någonting som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig, men vara en synnerligen allvarlig kränkning av förbipasserandes integritet. I mångas ögon, bland annat mina, skulle det skapa en stark otrygghet. Att möta en polis skulle bli en otvetydigt negativ upplevelse, som jag skulle göra allt som kan göras utan att väcka misstankar, för att undvika.

Detta är den skillnad som Sveriges Radio, bekvämt nog, inte rapporterar om.

Jag är inte ‘bekymrad’ eller ‘orolig’ för system som behandlar video på sådana långtgående, delvis okända, sätt. Jag är rädd för dem. Kalla mig paranoid om du vill, men jag betraktar dem som vapen – inte farliga som sådana, men riktat åt fel håll, använt på fel sätt och/eller av fel personer – och jag skulle inte vilja ha ett pekande mot mitt ansikte. Systemen kan visserligen inte orsaka död eller kroppsskador av sig själva, men deras användning kan få oanade och mycket långtgående konsekvenser, nära eller långt i framtiden. Jag vet ju hur redan små mängder data kan avslöja väldigt mycket, och det kan du läsa om här (på engelska), och det som kan analyseras ur video är på intet sätt små mängder data. Identifikation, sammanhang, ansiktsuttryck, blick, klädsel, gångstil, föremål, you name it – allt blir värdefull information för analysprogram med självlärande algoritmer, som kan ta reda på saker om dig som du knappt visste själv.

 

(Eftersom detta handlar om kameror som poliserna bär på kroppen, räknas de troligen inte som övervakningskameror, och behöver då inget tillstånd från Länsstyrelsen, så SR hade behövt ställa frågan till Polisen. Däremot kommer fast monterade kameror och kameror på drönare att kräva sådana tillstånd, och enligt en mejlkonversation mellan mig och Datainspektionen kommer länsstyrelserna att ta hänsyn till hur materialet används när de godkänner eller avslår ansökningar. Då kommer massmedia också att kunna rapportera vilka kameror som är kopplade till systemet. Däremot är det förstås inte troligt att de kommer att göra det.)

Helt automatiskt, ultraeffektivt REVA

Polisens satsning på övervakningskameror med ansikts- och beteendeigenkänning, har inte fått mycket kritik alls. Det enda kritiska jag kan hitta om den, förutom min egen bloggpost, är Henrik ”HAX” Alexanderssons krönika.

Beror detta bara på att massmedia varit ytterst sparsamma med rapporteringen av det, eller tycker man inte att det är ett problem?

Jag tror att man helt enkelt inte inser kraften i ett sådant system. Därför ska jag jämföra det med någonting som fått mycket kritik, men i effektivitet och kraftfullhet är mindre likt kamerasystemet än en ångbil är lik en Tesla Roadster: REVA.

REVA var ett program som Polisen, Kriminalvården och Migrationsverket hade mellan 2009 och 2014 som gick ut på att avvisa papperslösa genom ett ”Rättssäkert och Effektivt VerkställighetsArbete”. Polisen stod bland annat i tunnelbanan i Stockholm och kontrollerade ID-handlingar. Projektet fick enorma mängder kritik, och det är inte långsökt att dra slutsatsen att det var därför det lades ner.

Sådant som kritiserades var att individer uppfattade det som kränkande, att det handlade om diskriminering eftersom främst människor med utländskt utseende kontrollerades, m.m., men egentligen handlade det nog mest om skillnaden mellan ”lawful” och ”good”, som Rick Falkvinge på ett tydligt sätt har beskrivit i andra sammanhang. Man höll helt enkelt inte med om att det lagen föreskrev var rätt – att söka reda på, och kasta ut dessa människor ur landet.

REVA innehöll mycket manuell hantering, poliserna var helt enkelt tvungna att begära att få se ID-kort. Om någon inte hade något, antar jag att man frågade om namnet och med hjälp av sambandscentralen försökte identifiera personen.

Med kamerasystemet kommer datorer att kunna göra hela hanteringen. En polis ställer sig i närheten av en övervakningskamera, under en omkringflygande drönare, eller patrullerar med en uniformkamera på sig. Videoströmmen skickas till Polisens central, datorn analyserar den och jämför alla ansikten  mot körkortsregistret. Om ingen träff hittas, kollas sociala media. Hur personen ser ut kan användas för att snabba upp sökningen – sådana som ser unga ut finns sannolikt inte i körkortsregistret, mörkhyade som inte hittas i svenska register är troligast att hitta i data från Afrika, personer i närheten av vissa religiösa byggnader är mer sannolika att tillhöra vissa grupper på Facebook, etc. Denna effektivisering är någonting som självlärande algoritmer gör, och ingen människa vet om hur det går till. Det är knappast möjligt att lära en algoritm vad ”diskriminering” betyder, och den enda stora skillnaden skulle vara beräkningshastigheten. Hursomhelst, algoritmen identifierar i realtid människor som går förbi, och kontrollerar om de har rätt att vistas i Sverige; om de har det, eller systemet överhuvudtaget inte kan hitta dem (osannolikt), händer ingenting (förutom att de registreras i ett ”bra att veta”-register, att de varit på platsen vid tidpunkten), om de inte har den rätten får polisen ett meddelande med en bild – ”Grip denna person”. Effektiviteten ökar från att kontrollera någon person per minut och polis, till tiotals (kanske hundratals i kameratäta områden) personer per sekund och polis.

Scenariot är förstås hypotetiskt, men vi vet ju att ändamålsglidning sker, och går mycket fortare än man först tror, så att det inte skulle användas på detta sätt senast år 2025 är ungefär lika sannolikt som att vinna högsta vinsten på lotto.

Detta är ett av de många sätt som övervakningskameror med databehandling kommer att användas.

Sverige -> polisstat om 5, 4, 3…

livsfara

Det rapporteras om att Polisen ska utöka kameraövervakningen kraftigt, med sammankopplade kameror med mönster- och ansiktsigenkänning.

Dagens Nyheter skriver om ett system där bilder från fasta kameror, kameror på polisbilar, drönare och helikoptrar, Trafikverkets kameror (antagligen trängselskatt och trafiksituationskameror), och mobilkameror ska kunna sammanställas och analyseras.

Med andra ord, kommer polisen i varje ögonblick att veta var varje människa befinner sig och gör, och kunna ta reda på var varje människa befunnit sig och gjort vid varje tidpunkt. Till detta kommer funktioner för att larma om vissa personer befinner sig på vissa platser, om någon befinner sig på olika mönster av platser, etc.

Polisen har tillgång till körkortsregistret och därmed en nästintill komplett ansiktsigenkänningsdatabas.

Det är omöjligt att överskatta farligheten i ett sådant system. Polisens makt kommer att bli total, och när – inte om, absolut makt korrumperar absolut – när den börjar missbrukas kommer det inte att gå att göra någonting åt. Polisen kommer att veta allt om, och därmed ha hållhakar på, politiker, massmedia, massmedias källor, och privatpersoner.

Om man skulle fråga, skulle man förstås bara få lugnande besked att det finns regler för hur det får användas, det ska bara användas mot brottslighet, m.m.

Men det är ju samma frågor som alltid när det gäller övervakning i lagens tjänst – Vem övervakar övervakarna, hur vet man att polisen alltid kommer att vara ”god”*? Vad tror polisen och deras system när man t.ex. ofta besöker adresser som förknippas med brott, fast man är där i helt ärliga syften? Vem bestämmer vad som är ”rent mjöl”, vad hade till exempel hänt om detta funnits och applicerats på t.ex. homosexuella när det var ett brott? Hur försäkrar man sig om att data inte läcker? Hur prioriteras brottsbekämpningen när polisen känner till hundratals gånger fler brott än den hinner utreda? Och så vidare…

Detta är ingenting mindre än vansinne, och får inte ske!

*Kan man fortfarande anse att någon som inför ett sådant system är god? Öppen fråga.

SR slår nytt propagandarekord.

Hur uppenbar kan propaganda bli, innan den uppfattas av allmänheten som just propaganda?

Det är en fråga som jag ställer efter att ha lyssnat på P4 Extra idag. Starta det kritiska tänkandet och lyssna: Länk till dagens (10 jan.) P4 Extra

Källkritik på

Barnporr är alltid en infekterad debatt, och inledningen är (avsiktligt) hetsande, men trots det borde väl de flesta kunna höra vad det här egentligen handlar om?

Både justitieminister Morgan Johansson och kriminalkommisarie Anders Ahlqvist framför att datalagringen är avgörande för att bekämpa barnporr, och programledaren Lotta Bromé ger passivt men mycket tydligt medhåll, utan att någon får försvara personlig integritet och grundläggande rättigheter. Det bara veckor efter beslutet från ECJ att datalagringen måste upphöra.

 

(Att det inte ifrågasätts om det är rimligt, utan snarare omtalas som om det vore en självklarhet, att vissa tecknade bilder räknas som ”dokumenterade sexuella övergrepp mot barn” är nog mest en extra ”bonus” i sammanhanget…)

Sveriges Opartiska och Neutrala Radio… SR2

Statistik är nästan alltid avsedd som ett mycket kraftfullt propagandaverktyg (varför skulle man annars lägga ned tid och pengar på att sammanställa den), så man kan återigen fundera på tajmingen efter högsta EU-domstolens dom…

Före nyheterna: ”Bitcoin finansierar IS”

Till att börja med: Ursäkta att jag inte skrivit någonting på länge. Jag håller på med en riktigt lång post, och flera andra projekt också. Det kommer så småningom.

EU och Europeiska Centralbanken håller på att försöka stoppa Bitcoin och andra virtuella valutor.

Därför tänkte jag redan nu bjuda på det som nyheterna kommer att rapportera om, någon gång inom ett år:

IS finansieras genom Bitcoin

Idag kan nyhetsbyrån X avslöja att terrorgruppen IS använder den digitala valutan Bitcoin för att ta emot finansiering och köpa bland annat vapen och sprängämnen. Eftersom överföringarna är anonyma och inte sker genom någon bank, orsakar det problem för USA och deras allierade att försöka stoppa eller spåra terroristernas vapenköp. ”Det här är ett jätteproblem”, säger terrorforskaren Y. EU och Europeiska Centralbanken, ECB, har tagit fram olika förslag på hur digitala valutor skulle kunna regleras för att spåra sådana vapenköp.

-Tidning eller annat massmedia, en snar framtid.

 Nyheten kanske kommer att vara sann, på det sättet att ett enstaka köp har utförts med Bitcoin, men bara en mycket liten del. Även om det framstår tvärtom i artikeln, är Bitcoin spårbart i de flesta fall, även om det kräver mer ansträngning än att spåra banköverföringar. Om att Bitcoin är spårbart och troligen kommer att förbjudas eller regleras hårt har jag skrivit förut, jag tror inte att kryptovaluta har någon framtid. Det är vad jag tror. Jag hoppas förstås att Bitcoin, eller någon kryptovaluta som är mera ospårbar som default, kommer att bli ett viktigt betalningsmedel i framtiden, och göra processen kort med bankernas makt och utnyttjande, och omöjliggöra konfiskeringar som de i Cypern.

Idag: maskeringsförbud på idrott. Imorgon: identitetsregistrering överallt

Idag lades ett förslag fram, att det ska vara förbjudet att helt eller delvis maskera sig för att försvåra identifikation, när man är på idrottsevenemang.

Det handlar förstås om att komma åt huliganer som bråkar, kastar flaskor och pyroteknik och på andra sätt stör ordningen och skadar människor.

Det är kanske effektivt – det vet vi inte än – men det är till att börja med en kollektiv bestraffning. Alltså att ingen får maskera sig eftersom vissa som gör det beter sig illa.

Inrikesminister Anders Ygeman sade såhär:

”Det finns ingen rimlig anledning till att maskera sig om man går på fotbollsmatch eller ishockeymatch”

Inrikesministern läser tydligen inte Rick Falkvinge: https://www.privateinternetaccess.com/blog/2016/04/moscow-to-scan-passenger-faces/

 

Det finns redan ett förbud mot att maskera sig i folksamlingar när det finns risk att ordningen störs. Nu blir det troligen förbjudet att maskera sig överhuvudtaget på idrottsevenemang.

Frågan är vad som kommer först. Insikten att man mycket snart faktiskt kommer att behöva maskera sig till vardags, och acceptansen för detta – eller det totala förbudet mot just det.

Sveriges Radio använder ”magiska” cookies som inte kan tas bort

Alldeles nyss fick jag ett intressant tips: Sveriges Radio använder numer någon sorts cookie som inte går att ta bort, i alla fall inte enligt deras egna instruktioner.

Jag provade detta på följande sätt:

Min webbläsare är inställd på att radera cookies vid avslut, och tredjepartscookies tillåts inte alls. Dessutom har jag ett tillägg som tar bort LSO:er, så kallade ”supercookies” eller ”flashcookies”. Jag har också en anonymitetstjänst.

Jag besökte sverigesradio.se och fick upp Stockholm som lokal station. Det har den alltid återgått till förut, även efter att jag ändrat den till någon annan lokal kanal – eftersom jag som sagt raderar cookies vid avslut.

Jag ställde om den till Jönköping, stängde webbläsaren så att cookies och LSO:er raderades, startade om anonymitetstjänsten så att jag fick en annan IP-adress, och öppnade webbläsaren och besökte åter sverigesradio.se.

Den stod kvar på Jönköping.

I informationslisten om cookies – som jag för övrigt inte tryckt ”godkänn” på – finns en länk till en sida, där det tydligt beskrivs att en cookie är en textfil som skickas – det handlar alltså om en klassisk cookie, ingenting nyare – och att aggregerad, icke-personlig information används för statistik. Där står också hur man gör för att radera cookies – någonting som min webbläsare är inställd för att göra automatiskt.

Trots detta finns alltså någon sorts cookie kvar, som medförde att SR kunde spåra min tidigare användning av sajten, någonting som möjliggör en noggrann profilering om det får fortgå något hundratal besök. Så noggrann att identifiering av mig inte är svårt överhuvudtaget.  Jag vet förstås inte om SR använder informationen på det sättet, men när man inte vet det, måste man ju förutsätta att det är så – better safe than sorry. Det är inte osannolikt att inte ens SR själva vet, om de tagit in tredjepartstjänster – som det talades om på SVT:s nyheter för några veckor sedan att många tidningar gör.

Jag skulle helt enkelt kunna mejla detta till SR, men mina tidigare erfarenheter säger mig att de inte prioriterar personlig integritet, och sannolikt skulle ignorera mejlet helt. Därför publicerar jag det, så får SR gärna kommentera här under eller på sin egen sajt, vad de egentligen använder för slags kakor, hur man blir av med dem, och om de tänker fortsätta med det.

Rätt kameror på rätt plats, fel kameror ingenstans.

Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) har på sajten Security User lagt upp ett upprop för att lätta på lagstiftningen om övervakningskameror, någonting som de kallar ”säkerhetskameror”.

Redan detta ger en indikation på att de – i bästa fall – inte är införstådda med frågan, eller – i värsta fall – är villiga att töja på sanningen för att få sin vilja igenom. Kameror skapar inte säkerhet. De skapar bra bevis, men bara falsk trygghet. En kamera kan aldrig avbryta t.ex. ett pågående rån eller misshandel.

Däremot är de bra för rent monetära värden. En kamera riktad mot kassan kan hjälpa till att ta fast rånare, så att pengar kommer tillrätta, och är bra bevis för försäkringar.

I dessa fall är kameror bra, när man pratar om vanliga övervakningskameror med inspelning som inte är ansluten till internet. Men teknikutvecklingen går framåt och det hotar den personliga integriteten på sätt som man inte ens kunde fantisera om när dagens kameralag stiftades. Läs min artikel om detta för att förstå vad jag menar, det är viktigt: En övervakningskamera är inte längre ”bara” en övervakningskamera.

Bildanalys, samkörning och okrypterad eller dåligt krypterad internetöverföring borde helt enkelt vara förbjudet.

Ett annat problem är den slentrian och ändamålsglidning som kommer att ske. Kameror kommer så småningom att sättas upp utan någon eftertanke om de faktiskt kommer att göra någon nytta, och allt trivialare brott kommer att medföra att videomaterialet tas fram, granskas, och kanske publiceras, innehållande både den skyldiga och tiotals oskyldiga, som lätt och automatiskt kommer att kunna identifieras av vem som helst i framtiden, med ansiktsigenkänningsprogramvara.

Ni skriver:

Idag har i stort sett alla en mobilkamera med sig och bilder distribueras via nätet varje dag. Detta utgör ett avsevärt mycket större hot mot den personliga integriteten än säkerhetskameror, vars enda syften är att förebygga och upptäcka brott samt identifiera de som begår brott.

Det är helt sant, men det är ingen ursäkt. Kalle blir inte frikänd för att han korrekt påpekar att Nisse slår hårdare.

Dessutom är risken mycket stor att bilderna från övervakningskamerorna publiceras på nätet, eller i alla fall kan kommas åt, om inte IT-säkerheten kring kamerorna sköts mycket noga, eller de är frånskilda från nätet. Häromdagen visade SVT en nyhet om usel säkerhet på webbkameror, där DN:s reporter installerat en kamera och haft den igång i ett drygt halvår och fått 6 000 ”besök” som tittat på videon från den. Det finns ingen anledning att tro att kamerasystem som används professionellt är säkrare.

På punkt 3 är vi helt överens.

Men om lagarna ska ändras måste det ske med den personliga integriteten i främsta rummet, av tekniskt kunniga experter. Annars kommer lagarna sannolikt att göra en dålig situation mardrömslik.

Nu skriver jag ett meddelande till petitionsförfattarna på sidan.

Ni är välkomna att svara, till exempel i kommentarsfältet nedan.

Nu har Ny Teknik förstört sitt kommentarsfält.

Det var väl bara en tidsfråga innan en av de få tidningar som hade ett bra, klassiskt kommentarssystem skulle ersätta detta med ett som kräver inloggning.

Förut hade Ny Teknik en lätt överskådlig sida, där de allra flesta artiklar hade ett kommentarsfält, där man inte ens behövde skriva in någon e-postadress utan bara ett namn eller pseudonym, en rubrik och en kommentar. Ett kommentarssystem som jag flera gånger berömt, i kommentarer, i mejl och på bloggen.

Systemet möjliggjorde kommentering som var relativt integritetssäker, om den användes tillsammans med en anonymitetstjänst. Det möjliggjorde snabb, enkel kommentering, utan krångel.

Nu har man, samtidigt som man har försämrat sidans överskådlighet genom att bara ha rubrikerna i länkarna, bytt ut detta förträffliga kommentarssystem mot ett Disqus-system, konfigurerat för att kräva inloggning.

I artikeln om att man numera behöver logga in för att få kommentera, skriver chefredaktör Susanna Baltscheffsky såhär: ” Det finns två skäl till det. Dels har vi av ekonomiska skäl valt att inte utveckla en egen lösning och dels vill vi ha bättre koll på de kommentarer som skrivs”.

”Bättre koll på de kommentarer som skrivs”? Så att ingen kan kritisera någonting i artiklarna? Eller bara för att försäkra sig om att folk känner sig övervakade?

Till Ny Tekniks försvar ska sägas att de i alla fall inte kräver ett personligt verifierat konto såsom ett Facebook-konto, men det är också det enda som kan sägas. Inte många vill lägga så mycket jobb på att vara anonyma att de skapar ett nytt Disquskonto för varje gång de förut skulle ha tagit ett nytt nickname. Se tillägg

”– Det här är ett bra system med fler möjligheter att sortera kommentarerna än det system som fanns på gamla sajten. Kommentarerna är en viktig del av nyteknik.se så vi hoppas att ni också uppskattar förändringen, säger Susanna Baltscheffsky.”

Nej, Susanna. Jag uppskattar inte förändringen, jag avskyr förändringen. Det är riktigt dåligt. Den nya sidan är dålig, men det nya kommentarssystemet är uselt. Jag kommer att skapa ett Disquskonto för att kommentera detta på den artikeln, och jag hoppas att den kommentaren får vara kvar. Den togs bort, se tillägg 2.

Kommentarerna var, som du säger, en viktig del av Ny Teknik. Jag säger upp prenumerationen. Adjö.

TILLÄGG: Ny Teknik kräver dessutom att epostadressen verifieras, något som försvårar anonymitet ytterligare.

TILLÄGG 2: Ny teknik tog bort min kommentar om detta, och har inte svarat på mitt mejl.

Några inlägg om kontanterna

Det har inte blivit mycket skrivet på länge nu, och jag tror tyvärr att det kommer att fortsätta så. Jag har brist på både tid och inspiration att skriva, och dessutom har jag få läsare.

Men jag ska i alla fall länka till tre bra artiklar om kontanter:

Lisa Magnusson – Det kontantlösa samhället är bra för bankerna, men knappast för oss kunder

Expressens ledarredaktion – Utan kontanter stannar Sverige

Johan Thorén (Strand Kapitalförvaltning) – Utan kontanter får vi samhälle likt Orwells

 

Stockholm tar bort möjligheten att parkera för mynt

Snart kan man inte betala med någonting annat än kort eller mobiltelefon när man ska parkera i Stockholm. Parkeringsbolaget anser tydligen att de inte tjänar tillräckligt med pengar när de måste hämta dem i automaterna.

Det kanske verkar som ett litet intrång i integriteten i jämförelse med det kameranätverk med Big Data-teknik som övervakar trafiken i Stockholm, och trängselskattekamerorna, men ”alla bäckar små” gäller förstås övervakning också. Kanske mer än något annat.

Räkna med att dina parkeringsmönster kommer att användas på olika sätt, bland annat för att skicka riktad reklam, och fritt delas med myndigheter.

De andra problemen med kontantlöshet är förstås också kvar. Det riskerar att sprida sig till andra städer nu när det börjat i Stockholm. Var och hur länge du parkerar skickas till USA enligt TFTP. Om kortet inte fungerar får du inte parkera, m.m.

Kanske är det också olagligt att vägra att acceptera mynt. I sådant fall hoppas jag att någon vågar skaffa sig en parkeringsbot och helt enkelt bestrida den och dra det till domstol med motiveringen att de inte följer lagen.

Något som kanske är en ljuspunkt är att särskilda parkeringskort som kan laddas med pengar kommer att finnas. Frågan är bara om anonymitet kommer att tillåtas vid köp av dessa, det framgår inte av artiklarna.

Man kan också starkt ifrågasätta siffran att bara fyra procent av parkeringsintäkterna kommer från mynt. Är en sådan siffra rimlig? Kanske, eftersom det troligen mest är små belopp som betalas med mynt, men det verkar ändå orimligt lite.

Google/Youtube seriously creepy – tracks me across systems and off-line, though I have no account

Today I had a creepy experience on YouTube. And by that I don’t mean a scary video. Much worse that that.

Background: I have many computers, running a few different operating systems. The one I’m blogging from has a Free and Open Source system while most others run different versions of Microsoft Windows, all with different settings and applications for privacy. I use a VPN service, this on both of the computers I’ll be talking about here. A VPN service with several IP addresses, that are shared among users simultaneously, and randomly assigned for every time one connects.

This is what happened: The other computer, running a version of Microsoft Windows (for anonymity reasons I will not expose more details than necessary, but it is not Windows 10), was currently not connected to the network, and hence, not to the Internet. I used it to look at some pictures from two games, pictures that had the names of the games in the file names. Later, I used it to watch YouTube, using the VPN service, Mozilla Firefox, NoScript – disabled only for youtube.com and ytimg.com – and a few other privacy- and ad-block plug-ins, including LSO- and cookie removal.

I have no Google account, and only use YouTube as a guest. When I entered YouTube it looked about as usual, recommendations from what is popular in Sweden and worldwide, mostly. When I had searched and seen a few (completely unrelated) videos, I got a recommendation in the column to the right, of a video where the thumbnail displayed a character from one of the very games I had been seeing pictures from earlier. A character that was in a few of said pictures.

While it is a pretty well-known game, I have only seen video recommendations about it one or two times earlier, and it was years since I watched a video relating to it. This far, it could of course have been a coincidence, but this is what happened next.

Soon I returned to YouTube’s start page, and found a video with a thumbnail containing characters in the same style as the other game – a very specific and easy-to-recognize style. I’m not entirely sure that they were from that particular game as I haven’t played it, but they were very similar.

Also, on the same start page, there was a recommended channel with a video with a title of a clearly negative opinion of prank videos. That is something that I have discussed on this blog, that it seems like ”prank” has become an excuse for all kinds of very violent, dangerous and traumatizing acts, and that many people for some inexplicable reason seem to enjoy watching it, thereby funding the perpetrators. It is also something that I have searched for, maybe sometime using Google, but mostly DuckDuckGo. Anyway, both searching and blogging has been done from this computer, and not from the one I watched YouTube on, being recommended said channel. Also, the searches gave extremely little, so it is a very unusual opinion to voice.

I have no proof that Google can track me off-line and across unrelated systems, and I don’t know how especially the latter could possibly happen – especially as I use a VPN,  block all Google script except where it is necessary, and have two different systems with essentially nothing in common  – but try explaining what recently happened if they can’t. This makes me seriously uncomfortable.