Archive | Lagar och förslag RSS for this section

Sluta med kamerahysterin!

Med jämna mellanrum, särskilt efter terrordåd, höjs röster för mer övervakningskameror. Ibland till och med bland sådana som påstår att de vill ha frihet.

Och visst. En vanlig kamera här och där, som bara är ansluten till en inspelare och/eller en skärm, och ingenting annat, är kanske inte så farligt.

Men det finns, och kommer att finnas, allt fler system vars integritetskränkande förmåga inte i den vildaste fantasin kan överskattas. Jag har skrivit om detta förut, men det är så viktigt att jag gör det igen, även om det kan verka tjatigt.

Nätverk av kameror med datorsystem kan spåra personer, samköra med data om dem på internet, identifiera dem, sammanställa listor på var de varit och vad de gjort. Inom högst fem år kommer systemen – även baserat på redan filmad videodata – att kunna ta reda på tankar, avsikter och åsikter. Praktiskt taget verklig tankeläsning. Och mer ändå, som jag inte ens kan föreställa mig idag.

Om dessa system finns på enstaka ställen och det är tydligt skyltat – visst. Då kan man ”rösta med fötterna” och helt enkelt inte gå dit. Men om det inte går att komma till bankomaten/banken, mataffären, jobbet, läkaren, etcetera utan att komma in i ett övervakat område, om det kopplas till befintliga kameror… Om man inte ens får veta att kameran är kopplad till ett sådant system. Hur ska man då göra?

Poliskameror – SR tiger om det viktigaste, som vanligt

Idag rapporterar Sveriges Radio om att Stockholmspolisen ska köpa in 300 kameror som ska bäras på polisernas uniformer. Hur många, varför, och hur mycket det kostar rapporteras, men inte det som avgör om kamerorna bara är ett, troligen fruktlöst, sätt att försöka öka tryggheten – eller ett effektivt sätt att föröda densamma.

Man förvånas väl knappast längre över hur SR konsekvent tar ställning för det mesta som polis och politiker pekar på, och emot medborgarnas fri- och rättigheter, särskilt när det gäller personlig integritet. Detta är inget undantag.

Vi kan börja i slutet av artikeln, där en polisassistent får uttala sig helt oemotsagd om kamerornas fördelar, och inlindat i en mening framföra att den enda anledningen att inte vilja bli filmad är att man håller på med någonting kriminellt…

Det framgår tydligt hur många kameror det handlar om, varför Polisen vill ha dem, och till och med vad de kostar. Det sista kan i och för sig vara intressant eftersom det betalas med skattepengar, men det saknas information om hur videomaterialet används, och därmed om de mestadels ”bara” kastar våra skattepengar i sjön, eller använder dem emot oss. Det trots att det nyligen rapporterats om att Polisen vill bygga upp ett system för det senare.

Om videomaterialet sparas ett par månader och sedan raderas om det inte innehåller bevis för brott, precis som med en vanlig övervakningskamera i t.ex. en butik, är kamerorna mest en meningslös gest, som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig.

Om det däremot strömmas till en central för olika analyser, bland annat ansiktsigenkänning, samkörs, behandlas, lagras och delas mellan myndigheter och kanske andra, kommer det fortfarande vara någonting som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig, men vara en synnerligen allvarlig kränkning av förbipasserandes integritet. I mångas ögon, bland annat mina, skulle det skapa en stark otrygghet. Att möta en polis skulle bli en otvetydigt negativ upplevelse, som jag skulle göra allt som kan göras utan att väcka misstankar, för att undvika.

Detta är den skillnad som Sveriges Radio, bekvämt nog, inte rapporterar om.

Jag är inte ‘bekymrad’ eller ‘orolig’ för system som behandlar video på sådana långtgående, delvis okända, sätt. Jag är rädd för dem. Kalla mig paranoid om du vill, men jag betraktar dem som vapen – inte farliga som sådana, men riktat åt fel håll, använt på fel sätt och/eller av fel personer – och jag skulle inte vilja ha ett pekande mot mitt ansikte. Systemen kan visserligen inte orsaka död eller kroppsskador av sig själva, men deras användning kan få oanade och mycket långtgående konsekvenser, nära eller långt i framtiden. Jag vet ju hur redan små mängder data kan avslöja väldigt mycket, och det kan du läsa om här (på engelska), och det som kan analyseras ur video är på intet sätt små mängder data. Identifikation, sammanhang, ansiktsuttryck, blick, klädsel, gångstil, föremål, you name it – allt blir värdefull information för analysprogram med självlärande algoritmer, som kan ta reda på saker om dig som du knappt visste själv.

 

(Eftersom detta handlar om kameror som poliserna bär på kroppen, räknas de troligen inte som övervakningskameror, och behöver då inget tillstånd från Länsstyrelsen, så SR hade behövt ställa frågan till Polisen. Däremot kommer fast monterade kameror och kameror på drönare att kräva sådana tillstånd, och enligt en mejlkonversation mellan mig och Datainspektionen kommer länsstyrelserna att ta hänsyn till hur materialet används när de godkänner eller avslår ansökningar. Då kommer massmedia också att kunna rapportera vilka kameror som är kopplade till systemet. Däremot är det förstås inte troligt att de kommer att göra det.)

Hur kan värnplikt ses som någonting positivt?

Idag beslutades det att värnplikten skall återinföras. De flesta reaktioner är positiva. Varför?

Det verkar som om de flesta som ”legat i lumpen” (visserligen andra också) tycker att det är bra att värnplikten ska återinföras. Hur är det ens en åsikt som kan anses normal eller ens rimlig, än mindre vara den dominerande?

Till och med i en undersökning i en artikel som är kritisk till värnplikten, och länkats från frihetliga sajter, tycker nästan 80% av läsarna (i skrivande stund) att det är bra. Artikeln rekommenderas: länk.

Det finns två namn på arbete som utförs till ingen eller försumbar lön, och med hot om straff ifall det inte skulle utföras. Det ena är ”värnplikt”. Det andra är ”slavarbete”.  Gemensamt är i övrigt att mat och logi oftast tillhandahålls av arbetsgivaren, och håller lägsta möjliga kvalitet.

Mycket få i Sverige skulle tycka att slavarbete vore acceptabelt, allra minst våra politiker. Varför är värnplikt inte bara acceptabelt, utan önskvärt? Stockholmssyndrom? Hjärntvätt?

Det är en sak att själv vilja jobba hårt för en spottstyver, och i händelse av krig riskera livet, för att försvara sitt fosterland. Det bör man ha all rätt att göra om man vill. Att tvinga det på andra är någonting helt annat. Det är oacceptabelt.

Det sägs gång på gång att frivillighet och motivation kommer att väga tyngst i uttagningen, och att det är osannolikt att någon, eller i alla fall särskilt många, skulle tvingas göra värnplikten mot sin vilja.

Om så vore fallet, varför ha en plikt? Det luktar lika illa som EU-avtal etc. där man skriver in klausuler som kraftigt inskränker olika fri- och rättigheter, men sedan säger att ”de där kommer vi ju aldrig att använda…”.

Den enda anledningen till att ha en plikt med straff för vägran, är att man väntar sig att folk annars skulle vägra.

Helt automatiskt, ultraeffektivt REVA

Polisens satsning på övervakningskameror med ansikts- och beteendeigenkänning, har inte fått mycket kritik alls. Det enda kritiska jag kan hitta om den, förutom min egen bloggpost, är Henrik ”HAX” Alexanderssons krönika.

Beror detta bara på att massmedia varit ytterst sparsamma med rapporteringen av det, eller tycker man inte att det är ett problem?

Jag tror att man helt enkelt inte inser kraften i ett sådant system. Därför ska jag jämföra det med någonting som fått mycket kritik, men i effektivitet och kraftfullhet är mindre likt kamerasystemet än en ångbil är lik en Tesla Roadster: REVA.

REVA var ett program som Polisen, Kriminalvården och Migrationsverket hade mellan 2009 och 2014 som gick ut på att avvisa papperslösa genom ett ”Rättssäkert och Effektivt VerkställighetsArbete”. Polisen stod bland annat i tunnelbanan i Stockholm och kontrollerade ID-handlingar. Projektet fick enorma mängder kritik, och det är inte långsökt att dra slutsatsen att det var därför det lades ner.

Sådant som kritiserades var att individer uppfattade det som kränkande, att det handlade om diskriminering eftersom främst människor med utländskt utseende kontrollerades, m.m., men egentligen handlade det nog mest om skillnaden mellan ”lawful” och ”good”, som Rick Falkvinge på ett tydligt sätt har beskrivit i andra sammanhang. Man höll helt enkelt inte med om att det lagen föreskrev var rätt – att söka reda på, och kasta ut dessa människor ur landet.

REVA innehöll mycket manuell hantering, poliserna var helt enkelt tvungna att begära att få se ID-kort. Om någon inte hade något, antar jag att man frågade om namnet och med hjälp av sambandscentralen försökte identifiera personen.

Med kamerasystemet kommer datorer att kunna göra hela hanteringen. En polis ställer sig i närheten av en övervakningskamera, under en omkringflygande drönare, eller patrullerar med en uniformkamera på sig. Videoströmmen skickas till Polisens central, datorn analyserar den och jämför alla ansikten  mot körkortsregistret. Om ingen träff hittas, kollas sociala media. Hur personen ser ut kan användas för att snabba upp sökningen – sådana som ser unga ut finns sannolikt inte i körkortsregistret, mörkhyade som inte hittas i svenska register är troligast att hitta i data från Afrika, personer i närheten av vissa religiösa byggnader är mer sannolika att tillhöra vissa grupper på Facebook, etc. Denna effektivisering är någonting som självlärande algoritmer gör, och ingen människa vet om hur det går till. Det är knappast möjligt att lära en algoritm vad ”diskriminering” betyder, och den enda stora skillnaden skulle vara beräkningshastigheten. Hursomhelst, algoritmen identifierar i realtid människor som går förbi, och kontrollerar om de har rätt att vistas i Sverige; om de har det, eller systemet överhuvudtaget inte kan hitta dem (osannolikt), händer ingenting (förutom att de registreras i ett ”bra att veta”-register, att de varit på platsen vid tidpunkten), om de inte har den rätten får polisen ett meddelande med en bild – ”Grip denna person”. Effektiviteten ökar från att kontrollera någon person per minut och polis, till tiotals (kanske hundratals i kameratäta områden) personer per sekund och polis.

Scenariot är förstås hypotetiskt, men vi vet ju att ändamålsglidning sker, och går mycket fortare än man först tror, så att det inte skulle användas på detta sätt senast år 2025 är ungefär lika sannolikt som att vinna högsta vinsten på lotto.

Detta är ett av de många sätt som övervakningskameror med databehandling kommer att användas.

Sverige -> polisstat om 5, 4, 3…

livsfara

Det rapporteras om att Polisen ska utöka kameraövervakningen kraftigt, med sammankopplade kameror med mönster- och ansiktsigenkänning.

Dagens Nyheter skriver om ett system där bilder från fasta kameror, kameror på polisbilar, drönare och helikoptrar, Trafikverkets kameror (antagligen trängselskatt och trafiksituationskameror), och mobilkameror ska kunna sammanställas och analyseras.

Med andra ord, kommer polisen i varje ögonblick att veta var varje människa befinner sig och gör, och kunna ta reda på var varje människa befunnit sig och gjort vid varje tidpunkt. Till detta kommer funktioner för att larma om vissa personer befinner sig på vissa platser, om någon befinner sig på olika mönster av platser, etc.

Polisen har tillgång till körkortsregistret och därmed en nästintill komplett ansiktsigenkänningsdatabas.

Det är omöjligt att överskatta farligheten i ett sådant system. Polisens makt kommer att bli total, och när – inte om, absolut makt korrumperar absolut – när den börjar missbrukas kommer det inte att gå att göra någonting åt. Polisen kommer att veta allt om, och därmed ha hållhakar på, politiker, massmedia, massmedias källor, och privatpersoner.

Om man skulle fråga, skulle man förstås bara få lugnande besked att det finns regler för hur det får användas, det ska bara användas mot brottslighet, m.m.

Men det är ju samma frågor som alltid när det gäller övervakning i lagens tjänst – Vem övervakar övervakarna, hur vet man att polisen alltid kommer att vara ”god”*? Vad tror polisen och deras system när man t.ex. ofta besöker adresser som förknippas med brott, fast man är där i helt ärliga syften? Vem bestämmer vad som är ”rent mjöl”, vad hade till exempel hänt om detta funnits och applicerats på t.ex. homosexuella när det var ett brott? Hur försäkrar man sig om att data inte läcker? Hur prioriteras brottsbekämpningen när polisen känner till hundratals gånger fler brott än den hinner utreda? Och så vidare…

Detta är ingenting mindre än vansinne, och får inte ske!

*Kan man fortfarande anse att någon som inför ett sådant system är god? Öppen fråga.

SR slår nytt propagandarekord.

Hur uppenbar kan propaganda bli, innan den uppfattas av allmänheten som just propaganda?

Det är en fråga som jag ställer efter att ha lyssnat på P4 Extra idag. Starta det kritiska tänkandet och lyssna: Länk till dagens (10 jan.) P4 Extra

Källkritik på

Barnporr är alltid en infekterad debatt, och inledningen är (avsiktligt) hetsande, men trots det borde väl de flesta kunna höra vad det här egentligen handlar om?

Både justitieminister Morgan Johansson och kriminalkommisarie Anders Ahlqvist framför att datalagringen är avgörande för att bekämpa barnporr, och programledaren Lotta Bromé ger passivt men mycket tydligt medhåll, utan att någon får försvara personlig integritet och grundläggande rättigheter. Det bara veckor efter beslutet från ECJ att datalagringen måste upphöra.

 

(Att det inte ifrågasätts om det är rimligt, utan snarare omtalas som om det vore en självklarhet, att vissa tecknade bilder räknas som ”dokumenterade sexuella övergrepp mot barn” är nog mest en extra ”bonus” i sammanhanget…)

Sveriges Opartiska och Neutrala Radio… SR2

Statistik är nästan alltid avsedd som ett mycket kraftfullt propagandaverktyg (varför skulle man annars lägga ned tid och pengar på att sammanställa den), så man kan återigen fundera på tajmingen efter högsta EU-domstolens dom…

Före nyheterna: ”Bitcoin finansierar IS”

Till att börja med: Ursäkta att jag inte skrivit någonting på länge. Jag håller på med en riktigt lång post, och flera andra projekt också. Det kommer så småningom.

EU och Europeiska Centralbanken håller på att försöka stoppa Bitcoin och andra virtuella valutor.

Därför tänkte jag redan nu bjuda på det som nyheterna kommer att rapportera om, någon gång inom ett år:

IS finansieras genom Bitcoin

Idag kan nyhetsbyrån X avslöja att terrorgruppen IS använder den digitala valutan Bitcoin för att ta emot finansiering och köpa bland annat vapen och sprängämnen. Eftersom överföringarna är anonyma och inte sker genom någon bank, orsakar det problem för USA och deras allierade att försöka stoppa eller spåra terroristernas vapenköp. ”Det här är ett jätteproblem”, säger terrorforskaren Y. EU och Europeiska Centralbanken, ECB, har tagit fram olika förslag på hur digitala valutor skulle kunna regleras för att spåra sådana vapenköp.

-Tidning eller annat massmedia, en snar framtid.

 Nyheten kanske kommer att vara sann, på det sättet att ett enstaka köp har utförts med Bitcoin, men bara en mycket liten del. Även om det framstår tvärtom i artikeln, är Bitcoin spårbart i de flesta fall, även om det kräver mer ansträngning än att spåra banköverföringar. Om att Bitcoin är spårbart och troligen kommer att förbjudas eller regleras hårt har jag skrivit förut, jag tror inte att kryptovaluta har någon framtid. Det är vad jag tror. Jag hoppas förstås att Bitcoin, eller någon kryptovaluta som är mera ospårbar som default, kommer att bli ett viktigt betalningsmedel i framtiden, och göra processen kort med bankernas makt och utnyttjande, och omöjliggöra konfiskeringar som de i Cypern.

Idag: maskeringsförbud på idrott. Imorgon: identitetsregistrering överallt

Idag lades ett förslag fram, att det ska vara förbjudet att helt eller delvis maskera sig för att försvåra identifikation, när man är på idrottsevenemang.

Det handlar förstås om att komma åt huliganer som bråkar, kastar flaskor och pyroteknik och på andra sätt stör ordningen och skadar människor.

Det är kanske effektivt – det vet vi inte än – men det är till att börja med en kollektiv bestraffning. Alltså att ingen får maskera sig eftersom vissa som gör det beter sig illa.

Inrikesminister Anders Ygeman sade såhär:

”Det finns ingen rimlig anledning till att maskera sig om man går på fotbollsmatch eller ishockeymatch”

Inrikesministern läser tydligen inte Rick Falkvinge: https://www.privateinternetaccess.com/blog/2016/04/moscow-to-scan-passenger-faces/

 

Det finns redan ett förbud mot att maskera sig i folksamlingar när det finns risk att ordningen störs. Nu blir det troligen förbjudet att maskera sig överhuvudtaget på idrottsevenemang.

Frågan är vad som kommer först. Insikten att man mycket snart faktiskt kommer att behöva maskera sig till vardags, och acceptansen för detta – eller det totala förbudet mot just det.

Rätt kameror på rätt plats, fel kameror ingenstans.

Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) har på sajten Security User lagt upp ett upprop för att lätta på lagstiftningen om övervakningskameror, någonting som de kallar ”säkerhetskameror”.

Redan detta ger en indikation på att de – i bästa fall – inte är införstådda med frågan, eller – i värsta fall – är villiga att töja på sanningen för att få sin vilja igenom. Kameror skapar inte säkerhet. De skapar bra bevis, men bara falsk trygghet. En kamera kan aldrig avbryta t.ex. ett pågående rån eller misshandel.

Däremot är de bra för rent monetära värden. En kamera riktad mot kassan kan hjälpa till att ta fast rånare, så att pengar kommer tillrätta, och är bra bevis för försäkringar.

I dessa fall är kameror bra, när man pratar om vanliga övervakningskameror med inspelning som inte är ansluten till internet. Men teknikutvecklingen går framåt och det hotar den personliga integriteten på sätt som man inte ens kunde fantisera om när dagens kameralag stiftades. Läs min artikel om detta för att förstå vad jag menar, det är viktigt: En övervakningskamera är inte längre ”bara” en övervakningskamera.

Bildanalys, samkörning och okrypterad eller dåligt krypterad internetöverföring borde helt enkelt vara förbjudet.

Ett annat problem är den slentrian och ändamålsglidning som kommer att ske. Kameror kommer så småningom att sättas upp utan någon eftertanke om de faktiskt kommer att göra någon nytta, och allt trivialare brott kommer att medföra att videomaterialet tas fram, granskas, och kanske publiceras, innehållande både den skyldiga och tiotals oskyldiga, som lätt och automatiskt kommer att kunna identifieras av vem som helst i framtiden, med ansiktsigenkänningsprogramvara.

Ni skriver:

Idag har i stort sett alla en mobilkamera med sig och bilder distribueras via nätet varje dag. Detta utgör ett avsevärt mycket större hot mot den personliga integriteten än säkerhetskameror, vars enda syften är att förebygga och upptäcka brott samt identifiera de som begår brott.

Det är helt sant, men det är ingen ursäkt. Kalle blir inte frikänd för att han korrekt påpekar att Nisse slår hårdare.

Dessutom är risken mycket stor att bilderna från övervakningskamerorna publiceras på nätet, eller i alla fall kan kommas åt, om inte IT-säkerheten kring kamerorna sköts mycket noga, eller de är frånskilda från nätet. Häromdagen visade SVT en nyhet om usel säkerhet på webbkameror, där DN:s reporter installerat en kamera och haft den igång i ett drygt halvår och fått 6 000 ”besök” som tittat på videon från den. Det finns ingen anledning att tro att kamerasystem som används professionellt är säkrare.

På punkt 3 är vi helt överens.

Men om lagarna ska ändras måste det ske med den personliga integriteten i främsta rummet, av tekniskt kunniga experter. Annars kommer lagarna sannolikt att göra en dålig situation mardrömslik.

Nu skriver jag ett meddelande till petitionsförfattarna på sidan.

Ni är välkomna att svara, till exempel i kommentarsfältet nedan.

Det är inte ”näthatet” som är ett hot mot demokratin.

”Debatten” om det så kallade näthatet har blossat upp igen, och att jag satt citattecken runt ”debatten” beror på att det snarast är fråga om en monolog.

Spaltmeter och sändningstimmar användes för ett par veckor sedan till att sälja in den nya lagen hos folket, med exempel på mordhot och förhoppningar om våldtäkt, och ”experter” som uttalar sig om att näthatet minsann är ”ett hot mot yttrandefriheten” och ”ett hot mot hela demokratin”.

Men är det verkligen så? Varför finns det så kallade näthatet, och är det enbart dåligt?

Till att börja med behöver vi förstå varför det uppstår.

De som får hat och hot mot sig är mestadels kända feminister, antirasister m.m. – av oftast ganska extrem karaktär – sådana människor som redan har en direktkanal till massmedias megafoner, som ju ständigt står på högsta volym för just de åsikterna.

De motsatta åsikterna, de som de så kallade näthatarna har, är däremot fullständigt blockerade, och alla försök att framföra dessa genom andra, mindre kanaler, blir överröstade av de som har massmedia att tala i.

Då återstår, för att uppmärksammas, att låta illa, eller att försöka dämpa det som stör. Det så kallade näthatet är ingenting annat än ett försök att få någon plats att nyttja sin yttrandefrihet. Om man skriver någonting hatfyllt så är tanken att det kanske uppmärksammas mer än någonting mer neutralt, och om man skriver hotfulla meddelanden till dem som hörs hela tiden så är tanken att de kanske undviker att skriva eller säga någonting, så att man själv kan få sin åsikt lyssnad till.

Nu fungerar det inte så, utan tyvärr tar de som har direktkanalen till massmedia istället och vänder situationen till sin fördel genom att använda denna kanal för att försvaga allmänhetens yttrandefrihet – alla som inte har kanalen ut i massmedia. Eftersom de människor som har de åsikter och den kändhet som gör att de får mycket stort utrymme i massmedia, vet bättre än att låta sig tystas, är det ingenting annat än propagandaosande skitsnack att näthatet skulle vara ett hot mot yttrandefriheten och demokratin genom att just skrämma till tystnad.

Hotet mot yttrandefriheten och demokratin är istället massmedias enhälliga, konstanta och mycket kraftiga selektion av vilka åsikter som presenteras som fakta, vilka som förlöjligas eller behandlas med avsky (ja, hatas, om man så vill), och vilka som förtigs helt.

Internet framställs ofta som en kraft för yttrandefriheten, men det det räcker inte. En aktion som börjar på internet kan, med få undantag, bara bli riktigt stor om den uppmärksammas i massmedia. Sådan är nutidens internets dynamik – under en viss tröskel finns ingen dragkraft, det blir några enstaka eller tiotal visningar om dagen, men om man lyckas komma upp över tröskeln, som jag gissar ligger på något tusental eller tiotusental visningar om dagen, fortsätter det uppåt, eller stannar åtminstone högt. Att bli exponerad i massmedia – positivt eller negativt har liten betydelse – är nästan det enda sättet att komma upp dit.

Just att positiv eller negativ uppmärksamhet är av underordnad betydelse, är förklaringen till att massmedia ytterst sällan nämner så kallade ”hatsajter” eller ”näthatare” vid adress eller alias. Det är inte av hänsyn till dem, utan för att undvika att de får stöd från alla likasinnade som läser, tittar eller lyssnar.

Kina har skapat ett vidrigt verktyg för att styra sin befolkning

Totalitärt styre ska nu verka roligt!

Se här (varning: youtube-länk): Länk

 

Det är mer sannolikt än osannolikt att USA, och sedan Sverige och/eller Europa följer efter, där poängen påverkas av hur man ser på övervakning, konsumtion, ”smart” teknik och ”frivillig” delning av information etc.

Goda nyheter: videodrönare tillståndspliktig på allmän plats

Dom har fallit i målet om att filma med drönare på plats där allmänheten har tillträde, som jag skrev om i september. Domen säger, förvånansvärt nog, att drönarna omfattas av kameraövervakningslagen, rapporterar Sveriges Radio idag.

Detta är en seger för den personliga integriteten, om än en liten sådan – domen kanske överklagas, och egentligen skulle helt nya, mycket hårdare, lagar krävas på området. Men en god nyhet är alltid en god nyhet.

Dashcam – ännu en integritetsfientlig trend.

Tidigt idag rapporterade nyheterna på radion att så kallade dashcams, videokameror som monteras i bilen för att filma körningen, blir allt vanligare.

Datainspektionen anser att de ska betraktas som övervakningskameror och därför vara olagliga att använda utan tillstånd, medan försäkringsbolagen och Sveriges Radio tar tydlig ställning för att det ska vara fritt att använda dem.

Hittills har även domstolarna gått på den linjen, men nu ska det upp i Högsta förvaltningsdomstolen, och jag hoppas innerligt att de tar förnuftet tillfånga och säger tvärtom, för något som också rapporteras i inslaget är att filmerna ofta läggs ut på internet.

Det vore en sak om filmerna endast användes privat – vilket är svårt nog att garantera med dagens molnlösningar som är inbyggda i olika system – men att de läggs ut aktivt på nätet är helt oacceptabelt.

När man sitter i en bil, har man en registreringsskylt som identifierar ägaren till bilen. Om samma person ses köra den flera gånger, kan det antas vara ägaren och kopplas till personens ansikte. Detta kan ske helt automatiskt med ansiktsigenkänning, teckenigenkänning och kommunikation med bilregistret.

Har man redan en koppling mellan ansikte och namn, till exempel om personen finns på Facebook, eller om man gör utdrag ur körkortsregistret, räcker förstås ansiktet, första gången det filmas.

Om många använder dashcams och publicerar, kan automatiska algoritmer ”lägga pussel”, och spåra en bils eller människas position över lång tid och stora avstånd.

Personer med skyddad identitet löper stor risk att avslöjas då de ofta kommer att hamna på filmer som publiceras, färdiga för ansiktsigenkänning.

Filmerna finns kvar för alltid, sökbara med ansiktsigenkänning och nummerplåtsigenkänning, om inte nu så väldigt snart. Då är också gamla filmer sökbara med de nya verktygen. Ta en så enkel sak som att ens kanske blivande chef ser (i 4k-upplösning) att man ställde sig längs vägen för att slå en sjua när man inte trodde att det fanns en bil på flera mils avstånd mitt i natten. Sådant, och mycket allvarligare saker, kommer att hända om kamerorna godkänns.

Fanns det någon proportionalitet överhuvudtaget, skulle den som koms på med att publicera dashcammaterial som innehåller andra människor och bilar – människor som ju inte vet, i alla fall inte förrän det är för sent, än mindre samtyckt – dömas till fleråriga fängelsestraff och skadestånd på upp till mångmiljonbelopp till varje filmad individ.

De som filmar och publicerar känner naturligtvis till att de kränker andras integritet mycket kraftigt, men skiter kategoriskt i det. Då borde sådana lagar stiftas. Dagens lagar fungerade bra till 90-talets teknik och användning av videomaterial. Inte 2010-talets.

Med dagens lagar kommer det, om det visar sig vara olagligt, som mest att vara frågan om fängelse i ett år, men sannolikt bara böter. Men eftersom ekonomiska intressen i form av försäkringsbolag har nytta av det, och det går i linje med statens tydliga mål för vårt samhälle, är det tyvärr osannolikt att Högsta förvaltningsdomstolen kommer fram till att det skulle vara olagligt.

Detta är vad som står i lagen, läs och se om du tycker att det inte skulle stämma med en dashcam:

2 § Med övervakningsutrustning avses i denna lag
1. TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning och separata tekniska anordningar för att behandla eller bevara bilder som tas upp av sådana utrustningar (övervakningskameror) […]

Drönarkameror måste ses i samband med det som kommer sen – mönsterigenkänning.

Idag pratades det om drönare på radion. Frågan gäller om en drönarburen kamera ska betraktas som en övervakningskamera. Datainspektionen tycker det, och två rättsprocesser om detta pågår, och domen faller i höst.

Eftersom ekonomiska intressen är inblandade, kommer förstås domen att bli friande. Eller så kommer lagen att ändras kort efteråt.

UPDATE: Dom har fallit, till integritetens fördel. Se inlägg.

Oavsett hur det går med den saken, bör vi noga tänka igenom konsekvenserna innan vi accepterar filmande drönare i skyn, utan att protestera. I grund och botten är det två friheter som står emot varandra – rätten att få fotografera och rätten till ett privatliv – och då blir det alltid komplicerat att dra gränsen. Det anses ofta att man inte har någon rätt till ett privatliv på offentliga platser, men det är inte sant. Det krävs tillstånd och skyltar för att ha övervakningskameror på sådana platser. Däremot är det fritt fram att fotografera med en handhållen kamera på sådana platser.

För några årtionden sedan fanns fullständig logik i detta. En privatperson som tog en bild, lämnade in filmen på framkallning och satte in bilden i sitt fotoalbum, eller som mest ramade in den och hängde den på väggen, gjorde just det. Förutom fotografen, var det bara släkt, vänner och bekanta som såg bilden. Dessutom kunde inte människor som råkat komma med på bilden identifieras hursomhelst, så även om de gjorde något som de inte ville visa, kunde de räkna med anonymitet, såvida inte någon som kände dem också kände fotografen. Övervakningskameror däremot, visste man inte hur materialet skulle komma att användas. Om ett brott begicks vid samma tidpunkt, skulle ju polisen undersöka, och man kunde ju till och med hamna på TV.

Idag finns inte denna logik kvar, eftersom bilder som tas på olika ställen ofta läggs ut på sociala medier. Där kan de vara tillgängliga för alla människor och i alla fall för NSA m.fl. Verktyg som inte fanns förut, såsom ansiktsigenkänning och Big Data kan användas för att omedelbart identifiera alla i bilden och samköra med annat för att veta exakt vad de gjorde där.

Man kan säga att den faktiska skillnaden mellan en vanlig kamera och en övervakningskamera försvunnit – eller till och med att en vanlig kamera kört om övervakningskamerorna ur integritetskränknignssynpunkt.

Så till drönarna. Kan vi lita på att bilderna stannar hos piloten? Självklart inte, de nämnda ekonomiska intressena livnär sig ju just på sina filmer och bilder genom att sälja undantag från sitt monopol (copyright på utrikiska), och privatpersonerna kommer förstås att göra samma sak med drönarbilder som de gör med bilder från handhållna kameror – många kommer att hamna på t.ex. Instagram och Flickr.

Vill vi verkligen att kamerorna, som man förut i alla fall hade en chans att se när fotografen höjde för att ta en bild, ska börja flyga omkring och filma och fotografera överallt, eventuellt med en upplösning som gör ansiktsigenkänning möjlig även helt utom hörhåll?

Naturligtvis finns fördelar, som möjligheten att filma polisbrutalitet så att man kan bevisa den, möjligheten att filma konserter och föreställningar från en bra vinkel för att lägga ut på torrent m.m., men uppväger det verkligen den integritetskränkning som miljoner människor kommer att drabbas av varje dag? Jag tycker inte det. Jag skulle inte vilja det. Vad du tycker vet bara du än så länge, men om du vill kan du ändra på det genom att använda kommentarsfältet nedan.

Sverige nära totalitär polis-/militärstat

Idag presenterades ”den svenska strategin mot terrorism”. Studio Ett

Praktiskt taget verkar det gå ut på fyra saker:

  1. Ökad övervakning, bl.a. genom att polisen får installera trojaner på misstänktas utrustning. ”Efter domstolsbeslut, på samma sätt som telefonavlyssning idag” påstås det. Kanske, men till att börja med vet vi ju vad som händer efter ett tag, det trappas upp. Sedan är det ju en helt annan möjlighet till kartläggning av personers liv med en trojan än vad som någonsin varit möjligt med telefonavlyssning. Bilder, filmer, mikrofon, webbkamera…
  2. Digitalt samarbete mellan FRA, MUST och Säpo. Det betyder inte en ökning av integritetsintrånget med en faktor tre, utan snarare tre miljoner. Samkörning av data är ett extremt kraftfullt vapen, som används mot alla. Inte bara misstänkta.
  3. ”Utvidgning av det straffbelagda området”, det vill säga att mindre krävs för att det ska vara brottsligt. Det innebär i sin tur att det blir lättare att använda övervakningen bl.a. med trojaner. En formulering är att det ska vara straffbelagt att ”ansluta sig till terrororganisationer”. Vem bestämmer vad som är en terrororganisation? Är Anonymous en terrororganisation? Är kanske till och med Piratpartiet det? Om inte nu så om 5-10 år?
  4. Militären ska få hjälpa polisen. Det finns ett bra citat om detta från filmen Battlestar Galactica. Jag har inte sett filmen, men citatet är lika giltigt i verkligheten:

There’s a reason you separate military and the police. One fights the enemies of the state, the other serves and protects the people. When the military becomes both, then the enemies of the state tend to become the people. –Commander William Adama

En övervakningskamera är inte längre ”bara” en övervakningskamera

Uppdatering: hänsyn tas redan till systemets funktioner vid beviljande av tillstånd.

Kameraövervakning är så vanlig idag, att den ofta inte ens upplevs som integritetskränkande. Men en kamera idag är oftast inte samma sak som det var för 30 år sedan.

När man säger övervakningskamera, tänker nog de flesta på en uniformerad vakt med batong i bältet och en kopp kaffe på bordet, som sitter och halvsover i ett mörkt rum framför 5-10 flimrande tjockskärmar med suddiga bilder. Det kallas TV-övervakning, och är inte alls vanligt längre, i alla fall inte enbart.

Videoövervakning innebär att inspelning sker, förr på VHS-band, i moderna system sker det på hårddisk. När bandet eller hårddisken är full, brukar inspelningen börja om från början, så att det äldsta materialet raderas. Videoövervakning är det vanliga idag, och det känner nog de flesta till.

Av de två systemen upplever inte jag något stort obehag att vara i det övervakade området. Att en vakt ser mig är inte värre än att andra kunder och personal gör det, och förutom vid den mycket lilla risk att ett brott skulle begås när jag är i området, kommer ju inte inspelningen att användas, utan försvinna efter några veckor när platsen behövs för nya inspelningar.

Men utvecklingen går framåt, och det gäller kanske särskilt för övervakningssystem. Oftast är utveckling något positivt, men för den personliga integriteten är det tvärt om nästan alltid negativt, så även i det här fallet. En övervakningskamera är inte alltid längre ”bara” en övervakningskamera. Här är utvecklingarna i ordning från minst till mest kränkande.

HD: Kamerorna har mycket bättre bildkvalitet nu än förr. Inte särskilt kränkande i sig, men det är värt att tänka på att nuförtiden kanske kameran ser dig bättre än du ser den.

Lagringsutrymme: Filmen kan sparas i veckor eller månader, billigare än det var att spara den i dagar förr. Motverkas dock av HD, och det är ändå inte sannolikt att materialet används om inget brott begås just när man är där.

Internetöverföring: Kameror kan vara kopplade till internet, till vaktbolag eller företagets egna vakter. I sig inte värre än att vakterna sitter i ett rum som kablar går till, men är överföringen krypterad? Om inte så kan både (o)säkerhetstjänster och hackers tjuvtitta, och med Snowdens avslöjanden vet vi att den risken finns även om det är krypterat, fast den naturligtvis är mindre.

Ansiktsigenkänning, beteendeigenkänning: Ett av de mer kränkande moderna systemen är mönsterigenkänning, såsom ansiktsigenkänning och gångstilsigenkänning. Med detta kan datorn kondensera stora mängder lågvärdig data – filmen – till små mängder högvärdig data – information om vem du är. På det sättet ökas den möjliga lagringstiden för vem som varit i området omedelbart från veckor till århundraden.

Sammankoppling, Big Data: En kombination av internetöverföring till central, och mönsterigenkänning medför att kamerorna i tusentals områden kan användas för att fullständigt kartlägga din identitet, dina rörelser, vad du köper, vem du träffar, och mycket annat, helt automatiskt. Från detta kan automatiskt slutsatser dras om politisk åsikt, sexuell läggning och kontakter, och annan mycket känslig information. Även denna information är kompakt och kan därför lagras länge.

Publicering: Det allra värsta som kan hända, är att videon publiceras streamat ut på internet. Detta har redan hänt på ett lekland i Jönköping (LÄNK),och felet med det är naturligtvis att ovanstående punkt – sammankoppling, Big Data – kan utföras av vem som helst, och med garanti kommer att utföras av FRA/NSA.

Såvitt jag vet tas ingen hänsyn till systemets tekniska egenskaper idag vid beviljande. Enligt Datainspektionen tar Länsstyrelsen hänsyn vid beviljande, men det tas i alla fall ingen hänsyn till det med hur det måste skyltas. Jag har ingen aning om det område jag går in i lagras en dag på en gammal bandare i källaren, eller publiceras på internet. Meningen med skylten är ju att man ska ha en chans att välja att inte gå in i övervakat område.

Är det inte dags att skylten också berättar hur kränkande övervakningen är?

Mitt förslag är att gärna ta hänsyn till systemet (görs redan) vid utfärdande av tillstånd, men framförallt snarast införa regler för skyltning där en ”integritetsklass” från 1-10 måste skrivas ut på skylten, till exempel enligt följande.

  • Klass 1: Endast TV-övervakning, ej internetansluten.
  • Klass 2: Videoövervakning eller kombinerad TV- och videoövervakning, ej internetansluten.
  • Klass 3: Internetansluten TV- och/eller videoövervakning med stark kryptering.
  • Klass 4: Ej internetansluten TV- och/eller videoövervakning med mönsterigenkänning och certifierat begränsad lagringstid max 2 månader.
  • Klass 5: Starkt krypterad internetansluten, annars som klass 4.
  • Klass 6: Internetansluten med svag eller ingen kryptering, utan mönsterigenkänning eller med 2-månaders begränsning.
  • Klass 7: Ej internetansluten eller starkt krypterad med obegränsad lagringstid på mönsterigenkänning.
  • Klass 8: Som klass 7 men svagt eller okrypterat.
  • Klass 9: Mönsterigenkänningsdata får spridas utanför det egna företaget eller det anställda vaktbolaget.
  • Klass 10: Publicering.

Jag skulle känna mig olustig i område med klass 3-4, undvika klass 5 om alternativ finns, och aldrig sätta min fot i klass 6 eller högre. Men idag har jag ingen aning om vad för slags övervakning det är.

Dagens skyltar med ”TV-övervakning” och ”videoövervakning” hör hemma på 80-talet. Det är dags att göra något bättre.

Om 5 år: Snart får polisen söka bland asylsökandes fingeravtryck om en femtiolapp stulits.

SR2

Idag rapporterar Statens Propaganda – förlåt, Sveriges Radio – att polisen fr.o.m. den 20 juli får söka i de fingeravtrycksdatabaser på asylsökande i EU, som polisen aldrig skulle få söka i.

Som vanligt börjar det med att det bara ska få användas mot grov brottslighet och terrorism. Som vanligt är det ett sluttande plan, och brottens grovhet kommer stegvis att minska för när polisen får söka i registret.

Lite ovanligt är att SR ens tar upp frågan om den personliga integriteten, men precis som vanligt låter de bara polisen kommentera det, och inte någon som inte har intresse av möjligheten, utan ser riskerna.

Det är viktigt att notera något som många kanske inte tänker på: att söka efter fingeravtryck betyder verkligen att söka. Det behövs ingen misstänkt. Om ett fingeravtryck hittas på en bombdel idag, en stulen bil imorgon, eller en stulen sedel eller biblioteksdator som använts för hatmejl i övermorgon, så scannar man in det i datorn och så söker den igenom alla 400 000 fingeravtrycken efter en matchning. Alla 400 000 behandlas som misstänkta.

Det verkar som att talesättet håller vatten: Om insamlad data kan missbrukas, kommer den att missbrukas.

Kontanter, Bitcoin och anonymitetstjänster gör dig till misstänkt penningtvättare och terrorist i nya direktivet

EU:s skärpta direktiv mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska träda i kraft i augusti i år. Rubriken på inlägget är bara delvis sann, för egentligen säger direktivet att alla  människor i EU som har t.ex. ett bankkonto är misstänkta penningtvättare och terrorister, bara mer eller mindre sannolika.

Så som jag förstår direktivet, som likt det gamla säger att alla företag vars huvuduppgift är att hantera pengar i olika former ska registrera sina kunder, säger det bland annat även

 

  • Varenda människa ska vara registrerad i ett EU-register för motverkande av penningtvätt och finansiering av terrorism, och ha en risknivå (alltså misstankenivå) knuten till sig. Den ska kunna sänkas av vissa faktorer och höjas av andra, som till exempel att personen är nära anhörig till en politiker eller bankchef.
  • Höjer riskfaktorn gör även ”products or transactions that might favour anonymity”. Produkter som gynnar anonymitet? VPN-tjänster? Ansiktsmasker till och med?
  • Vid alla kontanta transaktioner över 10 000 € måste kundens identitet fastställas, detta gäller även företag vars huvuduppgift inte är att hantera pengar. (Var förut 15 000 €) Länder får själva sätta lägre gränser.
  • Elektroniska betaltjänster är undantagna från direktivet om de bara fungerar i ett land, inte går att använda med mer än 250 €/månad, med mera, men inte om tjänsten går att ladda med kontanter eller Bitcoin.
  • På minst tjugo ställen formuleringar liknande ”vikten av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism”, ”det stora problemet som PT&FaT utgör”, m.m.
  • De så kallade FIU, Financial Intelligence Unit, som är den ”penningpolis” som varje land ska ha, ska vara en självstyrande, hemlig, skyddad verkstad, som ska få hämta transaktionsinformation automatiskt utan domstolsbeslut, dela denna, misstankeprofiler, m.m. fritt mellan ländernas FIU:er.

Och mitt i smeten hittar man följande

(65)
This Directive respects the fundamental rights and observes the principles recognised by
the Charter, in particular the right to
respect for private and family life, the right to the
protection of personal data, the freedom to conduct a business, the prohibition of
discrimination, the right to an effective remedy and to a fair trial, the presumption of
innocence and the rights of the defence.
I det direktiv där man sida efter sida beskriver hur människor ska diskrimineras och deras integritet kränkas, bestämmer man alltså att ”detta direktiv är inte diskriminerande eller integritetskränkande”.
Ibland är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta…

Idag thepiratebay.se, imorgon alla regimkritiska .se-sidor

Idag hände någonting helt väntat, men lika oroande. Stockholms tingsrätt beslutade att domännamnen piratebay.se och thepiratebay.se ska ”förverkas” – det vill säga stjälas av staten, utan att använda ordet stjäla.

Hur förverkar man då en webbadress? Jo, genom att ändra så att förfrågningar till domännamnservern på dessa adresser inte ger det svar de ska. Istället för att peka till The Pirate Bays IP-adress ska de peka till en som staten har, troligen en enkel sida där det står ”domänen förverkad” eller något liknande, eller inte peka någonstans alls, utan ge en ”sidan kan inte visas”.

Jämför man detta med motsvarigheter i delen av världen som inte koms åt med skärm och tangentbord, blir det ingen perfekt jämförelse eftersom systemen skiljer sig åt, men det skulle ungefär vara som att tvinga adressregistren att stryka Kalle Svensson på Storgatan 25, eller att tvinga Posten att skicka alla brev dit till staten istället, så att de kan svara ”den här postadressen har vi förverkat”, eftersom denna Kalle Svensson skickat information om var man hittar skivor att göra kopior av, genom post.

Detta är i sig självt mer fånigt än oroande, eftersom The Pirate Bay med all säkerhet i världen kommer att fixa en ny adress som snart blir känd, och även om det inte skulle hända så finns många andra sidor med samma funktion.

Det som är oroande är principen. Det har nu slagits fast att staten kan stjäla förverka en adress om domstol dömer så, och då domstolsprocesser är dyra kanske man hellre stryker en adress som staten pekar på, än att gå till domstol och kanske tvingas betala kostnaderna, och oavsett utfall tvingas betala för den tid som den egna personalen måste lägga på det.

Det är troligen hela avsikten med det här. Alla vet att dessa två domännamn är oviktiga, det man vill göra är att få bort misshagliga yttranden om sånt där oviktigt som personlig integritet, yttrandefrihet, demokrati och annat där alla tjänar på att debatten lägger sig…

Jag hoppas förstås att detta överklagas och ändras, men sannolikheten att högre domstolar kommer till andra beslut är väl ungefär samma som för att FRA-lagen skulle rivas upp…

Sveriges Radio låtsas som vanligt som om ingenting har hänt, förutom ett kort inslag i kulturnyheterna.

(Tack till Rick Falkvinge för idén med analoga ekvivalenter.)

 

Uppdatering: The Pirate Bay är mycket snabbare än jag. Jag borde ha kollat innan jag skrev, de har skaffat fem nya adresser. Det är samma som vanligt, men istället för .se: .mn, .gd, .la, .am, och .gs. Hydran fortsätter leva.

EU gör som folket vill – när det skadar folket

EU är bra på två saker. Att införa lagar som folket inte gillar, och att inte införa lagar som folket gillar. Men när folket (majoriteten) gillar en lag, men inte förstår att den kommer att skada oss alla, då inför EU den…

 

Ikväll på nyheterna sades att EU inför en begränsning på hur stor avgift bankerna får ta ut på kortköp. Det låter som en bra lag, men det är ingenting mindre än en katastrof för den personliga integriteten.

När det blir nästan lika billigt att handla med kort som med kontanter, även för butikerna, kommer de i ännu snabbare takt att vilja sluta med kontanterna, och alla som inte ser problemen med integritet och pålitlighet med korten, det vill säga de allra flesta, kommer att tycka att det är bra, eller i alla fall inte se något fel med det.

Kontantupproret kanske också kommer att tappa kraft, eftersom en av anledningarna till att det finns minskat mycket i storlek.

Det borde vara reglerat i lag vad sociala medier får göra.

Fuck Facebook

Någonting jag tänkt på länge utan att veta riktigt hur jag ska beskriva, men fick lite idéer till nu när Rick Falkvinge tog upp en del av i det senaste avsnittet av Liberties Report (Obs! Youtube-länk), är sociala mediers avtal.

Det verkar vara konsensus att det finns ett slags skiljelinje när godtycklig övervakning och icke-statlig censur är ”okej”, och det är när det är frivilligt att använda tjänsten. Till exempel kan ett nätforum ha regeln att man inte får svära, och samlar in personlig information för att kunna skicka riktad reklam. Jag skulle gärna se hårdare regler för det också, men det är accepterat av allmänheten, för det är inte ett tvång att använda just den sidan. Man kan ta ett konkurrerande forum istället.

Det stora problemet är när det inte längre är frivilligt. Och det är det som håller på att hända med framförallt Facebook. Facebook är i princip inte frivilligt. Eller, man kan vara utan det, det är jag själv, men då kan man inte kommunicera överallt där man vill. Sveriges Radio har till exempel bara några få program med kommentarsfält nuförtiden, och de blir färre för varje år. Istället hänvisar de, i Public Service som inte får göra reklam, till Facebook och Twitter, företag som tjänar pengar på användarnas personliga information. Föreningar hänvisar oftare till Facebook i första hand och e-mail i andra hand i stället för tvärtom. Jag förutspår att 2015 är året när samma sak blir vanligt även för företag.

Det bästa vore förstås att Facebook ersattes av en decentraliserad motsvarighet som är fri med öppen källkod, och är gjord så att den varken kan censurera eller övervaka användarna. Men eftersom de allra flesta redan har Facebook skulle det vara svårt att få dem att lämna det som de är vana med. Det vore inte omöjligt, Lunarstorm dog ju ut när Facebook tog över, men även om det skulle ske igen så går det för sakta. Det är NU som Facebook kränker integriteten och yttrandefriheten, och andra kommunikationskanaler stryps.

Det är också ett moment 22, på samma sätt som krypterad e-post. De flesta skulle tycka att det vore meningslöst att skaffa det decentraliserade sociala nätverket även om det vore mycket bättre, eftersom vännerna finns på Facebook, och det är Facebook som används av massmedia, föreningar och företag.

Därför borde alla större sociala nätverk, som Facebook, Twitter, Google+, m.fl. ställas under mycket sträng lagstiftning om hur de får begränsa vad användarna får säga, och vilken information de får sammanställa om användarna.

Framförallt det senare skulle vara katastrofalt för Facebook, eftersom de lever på att sälja personinformation, men det finns inga rimliga alternativ till ett sådant förbud, och det går att göra reklam som inte är personanpassad, fast den är mindre lönsam. Jämför med när man förbjöd freon i kylskåp, tillverkarna gick i taket och sade att det aldrig skulle fungera bra utan, och det drabbade dem säkert ekonomiskt på kort sikt, men idag säljer de fungerande freonfria kylskåp som är bättre än vad de bästa med freon någonsin var.

Om övervakningen fungerar, lät säkerhetstjänsten attentatet ske obehindrat.

Det har inte gått en vecka sedan attentatet mot Charlie Hebdo i Paris, förrän ministrar nu ropar på mer övervakning ”för att förhindra terrorism”. TT och massmedia, t.ex. SvD brölar ut propagandan som en megafon, precis som vanligt, men försäkrar att de nya regler för internet som ska förinta budbärarimmuniteten minsann inte kommer att gälla Sverige, eftersom här ”inte finns lagar som förbjuder sådant material”.

Till att börja med vore det inte så svårt att stifta sådana lagar, men sedan är det ju det lilla problemet att det är ren och skär LÖGN att en sådan inte finns. SvD har själva skrivit om lagen innan den antogs den första december 2010.

Sedan är det ju det där med yttrandefriheten. De säger att attentatet mot Charlie Hebdo var en attack mot yttrandefriheten, men hur var det egentligen det? Tolv nyttjare av yttrandefriheten mördades, men själva yttrandefriheten påverkas inte direkt av attacken.

Däremot är den nyss nämnda lagen en attack mot yttrandefriheten, och den nu föreslagna övervakningen och censuren ett sätt att genomföra denna attack.

 

Gärningsmännen i Frankrike stod redan under övervakning innan dådet. Riktad övervakning mot just dem. Plus den enorma massövervakning som redan finns. Om övervakning verkligen fungerar mot terrorism, betyder det att säkerhetstjänst och polis visste om att attentatet skulle ske, men inte gjorde någonting åt det.

Den enda andra förklaring som finns är ju att övervakningen inte fungerar mot terrorism, och det menar ju ministrarna i fråga att den gör…

2015 – värsta integritetsåret någonsin?

Nytt år, då ska man leka orakel…

Men jag använder inte någon spåkula. Saker jag läst, hört och sett under 2014 och de få dagar på 2015 som varit, är det enda jag baserar gissningarna på.

Följande negativa saker för den personliga integriteten kommer troligen att hända under 2015.

  1. Facebook kommer att bli primär kommunikationskanal framför hemsidor. – Det har redan hänt på en del ställen, till exempel Sveriges Radio, men det verkar snabbt öka. Räkna med att mot slutet på 2015 få se Facebookadressen före webbadressen i mer än hälften av reklamfilmerna på TV.
  2. Bitcoin kommer att regleras. – Om ekonomin fortsätter att bromsa och alla möjligheter med bitcoin blir mer kända, kommer inte bitcoin att tillåtas fortsätta oreglerat. Åtminstone kommer förslag att läggas i år. Reglering innebär ingenting mindre än krav på total övervakning, kanske ett helt förbud. Å andra sidan har bitcoin slutat att dyka upp i nyhetsflödet med jämna mellanrum, så det kanske blir så att det tigs ihjäl och möjligheterna förblir okända. I så fall kanske regleringen inte kommer i år – men den kommer förr eller senare.
  3. Anonymitetstjänster kommer att förbjudas. – Det talas oftare och oftare i massmedia om hur polisen har svårt att hitta IT-brottslingar eftersom de döljer sin IP-adress, i samband med reportage om sådant som barnpornografi, ”näthat” med hot, och identitetsstöld. Det finns tre sätt att dölja IP-adressen, förutom de begränsade webbproxyerna. Att använda öppna nätverk på t.ex. McDonalds eller runt någons lägenhet/hus*, att använda Tor, eller att använda en VPN-tjänst. De senare två kommer att förbjudas, eller föreslås förbjudas, i år. En viktig anledning till det, som inte kommer att nämnas i massmedia, är punkt två i denna lista.
  4. De första ”vanliga” butikerna kommer att sluta ta emot kontanter. – Det finns redan butiker som inte tar emot kontanter, men mest specialbutiker som mobiltelefoni, och tjänster som inte har hård konkurrens, som kollektivtrafik, märkesbilverkstäder, etc. Skyltar som vädjar till kunderna att hellre använda kort för att minska risken för brott är också vanliga i butiker som ändå tar emot kontanter. I år kommer säkert de första vanliga snabbköpen att slänga ut kontanthanteringen, och med den all personlig integritet i penninghanteringen. Motverka detta!
  5. Facebooks, Googles, Apples, och andras integritetspolicyer kommer att bli ännu värre. – Det blir de hela tiden. Långsamt kokas grodorna…

Nu återstår bara att vänta tills året tar slut, och hoppas att jag har fel.

 

*Kom ihåg att spoofa MAC-adressen för att vara anonym på t.ex. McD. Att utan lov utnyttja någons okrypterade WiFi kan utgöra dataintrång.

Sveriges Radio erkänner hur de vill manipulera folket!

I morse hörde jag på nyheterna någonting som jag aldrig trodde att SR skulle erkänna: att de ser folket som någonting mer eller mindre viljelöst som de ska manipulera och styra. Här i samarbete med politikerna.

I det här fallet handlar det om digitalradio, DAB+, och att släcka FM-sändningarna.

Följande sades på nyheterna, och står i artikeln:

Inför dagens utredning har Sveriges Radios vd Cilla Benkö sagt att det är politikerna som får avgöra. Hon anser att det behövs ytterligare anslag för att Sveriges Radio ska klara av att göra extra program som enbart ska gå i DAB+ och som ska locka folk att köpa DAB-radioapparater.

(Fetstilen har jag lagt in)

Lägg till att internet är fullt med kritik mot DAB+-systemet, allt ifrån de tiomiljontals FM-radioapparater som blir e-skrot i onödan, till att ljudkvalitén skulle vara sämre(!) och den kritiken låtsas SR m.fl. att den inte finns.

 

Parentes: ( De säger att FM-bandet ”i princip är fullt”, men ändå kan det tydligen finnas samtidigt som DAB+. Varför vill man släcka FM då? För att få folk att köpa nya radioapparater? Det luktar lobbyism…)

Nu är det rapporteringsskyldigt, misstänkt beteende att köpa metatabletter och se nervös ut…

”Jag matar metatabletter i den, lyssnar och glömmer tiden, tar ett glas vin i ångan från maskin'” sjöng Pierre Isaksson för länge sedan, och även om man är ung, har man nog åtminstone hört en förälder eller far- eller morförälder tralla på låten.

Nu är det slut med metatablettsmatandet. I alla fall om man ser nervös ut när man köper dem, inte vill säga vad man ska göra med dem, är motvillig till att uppge vem man är och var man bor, eller betalar kontant. Då blir man en misstänkt terrorist, som skall rapporteras till polisen.

Det enligt ett EU-direktiv som begränsar kemikalieinköp av privatpersoner, som blev svensk lag den 2 september. Vissa ämnen får inte säljas om de är starkare än vissa koncentrationer, andra måste säljas ”ansvarsfullt”, det vill säga att ”misstänkta transaktioner” måste rapporteras till polisen.

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps informationsblad för handeln.

Var uppmärksam på misstänkta beteenden
Du ska vara uppmärksam på misstänkta beteenden i samband med de berörda produkterna.
Indikationer på misstänkt beteende kan inbegripa att en kund:
•Uppför sig nervöst, undviker kommunikation eller är en ovanlig typ av kund.
•Försöker köpa en ovanlig mängd av en produkt eller en ovanlig kombination av produkter.
•Inte är bekant med den normala användningen av produkten/produkterna, eller med hanteringsinstruktionerna.
•Inte vill berätta vad han/hon avser att använda produkten/produkterna till.
•Vägrar acceptera alternativa produkter eller produkter med lägre (men för den angivna användningen
tillräcklig) koncentration.
•Insisterar på att betala kontant, särskilt större belopp.
•Är ovillig att uppge sin identitet eller hemadress vid förfrågan.
•Begär förpacknings- eller leveransmetoder som avviker från vad som är normalt, rekommenderat eller förväntat.
Rapportera dina iaktagelser
Om du upplever att en transaktion, eller ett försök till transaktion, är misstänkt, rapportera det till Polisen
utan onödigt dröjsmål.
Försök att anteckna så mycket detaljer som möjligt om kunden och transaktionen, så som:
•Längd, kroppstyp, frisyr och hårfärg, ansiktsbehåring
•Tatueringar, piercings, ärr, glasögon och/eller andra utmärkande drag
•Registreringsnummer, märke och modell på eventuellt fordon
•Tidpunkt för försäljningen, samt de inblandade produkterna och mängderna.
Spara kvitton, ID-information och bilder från övervakningskameror; dokument som kunden har vidrört
bevaras för fingeravtryck.
Om en kassör frågar efter ID-handling om man inte köpt alkohol, tobak eller läkemedel, eller frågar vad man heter och var man bor, skulle det i alla fall vara min första reaktion att fråga ”varför vill du veta det?” Det är alltså tillräckligt för att bli en misstänkt terrorist idag, om man köper metatabletter, kylpåsar, aceton eller ett antal andra saker.
Ska kassören stå och fråga kunderna ”vad ska du använda det här till”, ”kan du inte ta det här istället”, ”kan du inte betala med kort istället”, samt ”vem är du och var bor du” eller ”kan jag få se ditt ID, tack” när det står trettio personer i kö en fredagskväll? Oavsett när, är det är ett mycket stort intrång i privatlivet som inte förväntas i en butik.

Extremt yttrandefrihetskränkande lagar på gång?

Häromdagen läste jag Anna Trobergs artikel, som handlade om vitt skilda saker. Till att börja med den vidriga empatilöshet som är spridd över hela internet, men (min kommentar den 8 nov. till artikeln) också till exempel i mångas TV-soffa.

Sedan handlade den om en artikel av Åsa Linderborg – som jag inte kunnat läsa på grund av tekniska problem – och till slut verkar Anna Troberg göra klart hur hon ser på män, genom att använda uttrycken ”mansplaining” och ”vita kränkta män” i texten. Det har jag också svarat på i sagda kommentar.

Nu till saken:

Jag tänkte inte mer på det då, men igår läste jag den artikel på Opassande som var länkad från AT. En kvinna har alltså mördats och bilder lagts ut på forumet 4chan, och mestadels empatilösa kommentarer kommit in. På Facebook har styvmamman förtvivlat skrivit att dottern är död. Sedan spårar artikeln ur i feminism, precis som om inte samma sorts reaktioner i kommentarerna uppstått om det varit en man som blivit mördad. Själv tror jag snarast att det blivit än mer hånfullt då, eftersom män förväntas ”klara sig själva”, ”kunna försvara sig”, m.m.

Igår och idag lyssnade jag på radio. Det gör jag ofta, men det är inte särskilt ofta som det pratas om terrorism där. Det gjordes det igår, när det sades att ISIS har ”sovande celler” i Sverige, och idag när det sades att terrorism skördar allt fler offer.

Det är väldigt mycket samtidig information som skulle kunna användas för att påstå att integritets- och framför allt yttrandefrihetskränkande lagar skulle vara befogade.

Källkritik på

Har någon kollat källorna till 4chan-mordet AFK? Kanske är bilden shoppad, Facebookmeddelandet fejkat och delar av kommentarerna automatpostade. Att empatilösheten är utbredd är ett faktum, så många är säkert äkta, men att underrättelsetjänsterna kan manipulera sådant och posta många fler automatiskt är ju känt nu.

Den avhoppare som sade att ISIS har ”sovande celler” i bl.a. Sverige kan ju precis lika gärna vara t.ex. NSA-agent, eller anställd av massmedierna själva, för att massmedia styr Sverige är ju lika sant för andra länder än just Sverige.

Och att terroroffren ökar är fastställt av en ”tankesmedja”, det vill säga en propagandaorganisation, som sammanställer ”Global Terrorism Index” för BBC, ett TV-bolag i den snabbt framväxande fasciststaten England.

Är det nya, extremt yttrandefrihetskränkande, lagar eller EU-direktiv i görningen?

Sista chansen?

På söndag är det val till riksdagen.

Det kan vara demokratins sista chans.

Många skäller specifikt på Sverigedemokraterna om att de vill förstöra demokratin, men det finns flera partier som är ungefär lika goda kålsupare. Om man tittar på Christian Engströms inlägg om ”Den politiska kompassen”, så ser man att KD, M, S och V ligger nära, FP delvis lika högt, och F! delvis högre än SD, det vill säga åt det auktoritära hållet, på väg till det totalitära.

Sedan har vi Svenskarnas Parti, som själva säger att de vill avveckla demokratin, och därför ligger i en klass för sig.

Det enda parti som helt och hållet ligger under mittlinjen är Piratpartiet. (I ärlighetens namn tillägger jag att det nog finns flera, mindre partier som inte är med på bilden, som gör dem sällskap, t.ex. Partiet De Fria)

Flera stora steg åt borttagning av demokratin, inte minst valhemligheten, har tagits, är planerade, eller har föreslagits. Till exempel, men inte begränsat till

  • Förbud mot anonyma bidrag till politiska partier = tvång på åsiktsregistrering.
  • E-val 2018 = fullständig utplåning av valhemligheten
  • Yttrandefriheten beskärs på punkt efter punkt, t.ex. ”antifeministiska yttranden” = diskussioner om vilken politik vissa vill ha förbjuds, så att bara ej bortvalda områden får reklam – snedvrider hela demokratin och är sannolikt ett sluttande plan.

E-val kan vara tyngdpunkten som allting brakar loss när man överskrider. Om man vet att makten kommer att granska hur man har röstat, vill man inte gärna rösta på någonting som är starkt motsatt det man tror kommer vinna, och det är en naturlig reaktion eftersom det kan få allvarliga konsekvenser, omedelbart eller långt fram. Det betyder att förändring blir omöjligt.

 

 

Hela demokratin är i akut fara. Titta på ”kompassen” och se var det parti som du tänkt rösta på ligger. Ju högre upp, desto mer kommer DU att ha bidragit till det nya Sovjet eller DDR som snabbt, men ganska tyst, byggs upp i just detta nu.

EU blir allt mer ”grönt”, dess undersåtar ser rött. Eller?

I sin konstanta strävan efter att förbjuda för privatpersoner, sådant som företag kan tjäna pengar på, har EU bestämt att råttgift inte ska få köpas av privatpersoner längre. http://www.jaktojagare.se/notiser/eu-stoppar-rattgift

Just råttgift har åtminstone en sida gissat att det kanske finns ett egenintresse i att förbjuda, på http://www.vsovvo.se/Nyheter.htm står det i skrivande stund så här: ”EU förbjuder råttgift (Är man rädd för att drabbas?)”.

Den officiellt angivna anledningen är för att skydda fåglar och andra rovdjur som äter råttor, men till att börja med brukar råttor som äter råttgift inte lägga sig och dö på sådana platser att fåglar kommer åt dem, och råttgift har använts på bondgårdar där man haft katter i oräkneliga år. För det andra, om nu råttorna skulle göra det, vad skulle det vara för skillnad om giftet är utlagt av en yrkesman med licens eller husägaren eller bonden själv?

Det här är bara ett i en lång rad av beslut som EU tar, som ska se bra ut för miljön, men får folk att tappa respekten och uppskattningen av EU, om det finns någon kvar att tappa. De sitter i Bryssel, läser rapporter som designats av lobbyister, utan att ha det minsta erfarenhet av det de bestämmer om.

Fråga vilken bonde som helst vad de tycker om beslutet, och jag lovar att du kommer att få höra många svordomar!

 

 EU-förbud mot saker som verkar miljöfarliga har ingenting med miljön att göra alls. Det är endast fråga om att lobbyister och miljöextremister (MP, Greenpeace, med flera) har överdrivit farorna och sett ett tacksamt område att slå ner på, eftersom det inte är någonting som majoriteten av folket använder.

Om de verkligen ville göra en insats för miljön, skulle de till exempel kunna dubblera skatten på fossila bränslen, och satsa vartenda öre av ökningen på forskning, utveckling och drift av co2-negativ teknik. Det kommer de aldrig att göra, eftersom det skulle bli folkstormar, och framförallt missgynna alla företag – det vill säga ekonomin.

 

Istället hackar man på saker som bara är väldigt viktigt för en minoritet, som till exempel råttgift.

 

På samma linje kan vi förvänta oss att följande kommer att licensbeläggas.

Lösningsmedel, färg och lim – att förbjuda det ger extra fart på ekonomin eftersom det motverkar reparation och renovering, som ironiskt nog är mycket bättre för miljön än att köpa nytt.

Insektsmedel – att behöva beställa bekämpning när insekterna stör eller förstör är bra för bekämpningsfirmorna.

Ogräsmedel – samma resonemang. (Ättika blir svårt eftersom det finns som livsmedel, men tro inte att de inte kommer att försöka)

Effektiva rengöringsmedel – Jättefarliga för miljön, NOT, men städfirmor som får använda dem, dessutom med RUT-avdrag, är de inte bra för när privatpersonerna själva får använda dem.

 

Och mycket annat. Men följande kommer de aldrig att ge sig på.

Koldioxiden, på riktigt – oljeindustrin är en kassako och stor nog att ha väldigt stort inflytande genom lobbyister.

Flygtrafiken – stor klimatbov inte bara på grund av co2, utan också andra ämnen i avgaserna. Men mycket lönsam, inga hårdare krav på den.

Palmolja – är inte olönsamt för någon.

etc.

 

För att EU ska förbjuda eller reglera något, krävs detta.

  1. Det ska se ut att vara farligt på något sätt, t.ex. för miljön, säkerheten eller hälsan.
  2. Det får vara använt av många, bara det inte är till den grad att det blir oroligheter.
  3. Viktigast av allt: Någon måste tjäna pengar på förbudet/regleringen.

 

EU tar bort sak för sak från folket, tills vi bara står med ett bankkonto och en internetanslutning för att beställa tjänster med, och inte får göra någonting själva. Och folket låter det hända.

Så oväntat…

Den svenska datalagringen blir kvar, skriver SR i en artikel präglad av illa dold förtjusning.

 

Kan det vara så att det är Beatrice Ask själv som har valt utredare och kanske till och med formulerat uppdraget?

Du har tre månader på dig att bestämma vad som är viktigast. Skola jobb och omsorg eller grundläggande friheter och demokrati. Massmedia har bestämt sig, lyssna inte på dem. Bilda en egen uppfattning. Du har kanske bara den här chansen, innan det är för sent.

Donationsanonymitetsförbud – ett sätt att trycka ned kontroversiella småpartier

Det talas mycket i media om att anonyma donationer till politiska partier ska förbjudas, bl.a. är det någonting som Cecilia Malmström vill få igenom.Det är en svår fråga, där två viktiga, bra principer står emot varandra, den om öppenhet och den om valhemlighet.

Det finns mycket att säga, men jag börjar med en enkel observation. ”Objektiva” och ”oberoende” Sveriges Radio har inte sagt ett ont ord om förbudet. I alla fall inte när jag har lyssnat, och det är en stor del av dagen. Däremot har det debatterats flitigt om hur det är bra för öppenheten och så vidare.

SR2

Meningen med ett förbud sägs vara att ha öppenhet i sådant som påverkar demokratin. Det låter bra, men vad händer egentligen om eller när förbudet blir verklighet?

De vanliga partierna har redan en sådan policy. I riksdagen är det Sverigedemokraterna som sticker ut, och det är förståeligt, eftersom de för en politik som är kontroversiell och inte någonting som alla vill skryta om att de står för.

Inte i riksdagen än, men i EU-parlamentet finns Piratpartiet. De kan betraktas som kontroversiella, men situationen förvärras mycket av att de för en politik som lockar just oss integritetsmedvetna människor som vet varför valhemligheten är viktig.

Det är framförallt de som drabbas av att folk inte vågar donera när de inte får vara anonyma.

Det är möjligt att det är en oönskad bieffekt, men det är också möjligt att förbudet är en riktad attack mot partier som har potential att hota den etablerade ordningen.

Alldeles oavsett, är effekten oförändrade bidrag för de vanliga partierna och minskade bidrag för kontroversiella partier i allmänhet och integritetsvänliga partier (d.v.s. Piratpartiet) i synnerhet. Det får i alla fall mig att tro att det nog inte är fråga om en oönskad bieffekt, utan något mycket mörkare.

Det är bara spekulation, men med tanke på tidigare läckor kanske det är ett beställningsjobb från ett land som heter en trebokstavsförkortning.