Big Data-utvecklare: Vill ni sitta i fängelse?

Big Data, en trend som har funnits i några år nu, går ut på att sammanställa mycket stora informationsmängder och använda olika algoritmer för att finna samband, mönster, sådant som är användbart. Begreppet är nära besläktat med datamining, och gränserna mellan de två är suddiga.

Oftast handlar det om personlig information, sådan som ”frivilligt” uppges på platser som Facebook, Google-tjänster m.m. Jag skriver ”frivilligt” inom citattecken eftersom inte många läser de avtal de godkänner, som ger Facebook, Google, m.fl. rätt att samla in och använda informationen. Det kan också handla om information där samtycke inte alls givits, som mobiltelefonpositionering med WiFi i städer eller köpcentra, där ingenting godkänts eller personerna ens blivit informerade om att insamlingen sker, eller om de trafikövervakningssystem som finns i bl.a. Stockholm och Göteborg, inte bara med trängselskatten utan även ett annat system, för att upptäcka trafikstockningar, olyckor, m.m.

Big Data har i princip två huvuddelar: Insamling och analys. Insamling sker med olika tekniker – kameror, mobilmaster, WiFi-accesspunkter, cookies, IP-adresser, webbläsarinställningar, m.m.

Analys kan göras källa för källa, men det är när olika källor samkörs som vi börjar prata om Big Data. Till exempel skulle en mobiltelefons position kunna samköras med abonnentinformation ur Eniros register och med kassaapparaten, så vet butiken vad just du handlar, och kan skicka riktad reklam om relaterade produkter och tillbehör. Eller bara samköra kassaapparaten med ansiktsigenkänning från butikens övervakningskameror och Facebooks profilbilder, så blir det samma resultat även om du inte har telefonen med dig, bara du finns på Facebook. Ja, om du inte betalar med kort då, för då behövs ju bara det.

Det här är teknik som finns idag, och/eller inom en mycket snar framtid.

Användningsområdena är många, och en del är helt oskyldiga. Väderleksrapporten kan sägas baseras på Big Data, med bilder från satelliter och flyg, och data från mängder av vädersensorer utspridda över världen, och superdatorer som beräknar väderprognoser från det. Som sagt används system för att förutspå och förebygga trafikköer, system som bygger på ANPR – automatisk registreringsskyltsigenkänning.

Men det senare bygger, till skillnad från vädret, inte på helt ”oskyldiga” data.

När informationen som används är personlig, uppstår faror omedelbart. Risker för läckage och missbruk blir farliga.

Säg att du är gift, är otrogen och köper ett paket kondomer. Sedan råkar din svartsjuka/-e fru/man läsa en redovisning av dina inköp med datum, och hon/han har ju inte sett till några kondomer just då. Tänk sedan att du inte alls är otrogen utan helt enkelt körde ifrån kondompaketet på parkeringen, där du lade det för att låsa upp bilen. Även om du har rent mjöl i påsen kan du drabbas.

När vi ändå är inne på ämnet sex, kan vi ju ta detta: Ansiktsigenkänning och -analys är ett av de längst framskridna verktygen i Big Data-lådan. Om du befinner dig i kameraövervakat område, kopplat till ett sådant analyssystem, är det inte alls otänkbart att det med små förändringar, istället för att märka ut personer som ger uttryck för den nervositet som infinner sig vid stöld, istället kan användas att märka ut ansiktsuttryck när du tittar på någon med sexuell upphetsning. Naturligtvis då också vilket kön den personen tillhör. Och så blev den – din sexuella läggning, en av de mycket känsliga personuppgifterna som vanligtvis inte får registreras – registrerad.

 

 

När jättar som Facebook och Google får tillgång till enorma mängder personinformation, uppstår konsekvenser som inte ens Sci-Fi-författare skulle kunna drömma om. Med beräkningskraft och kontroll över hur, var och när nyheter sprids, är jag rädd att de faktiskt skulle kunna ha möjlighet att ta över och detaljstyra en hel värld. Utan att vi skulle märka det.

Okej, det räcker kanske inte med sexskandaler och dold världskontroll för fängelse (?), men det finns mer som Big Data kan användas till.

I Nederländerna hölls register över folks religion, bland annat över judar, sedan kom andra världskriget. Rick Falkvinge har skrivit om detta. Även om det handlade om gamla pappersarkiv och register som hölls av myndigheter, så spelar det ingen roll. Myndigheter kan samarbeta med företag eller tvinga dem med lag, erövrande makt kan med våld ta över dataanläggningar och skaffa fram eventuella lösenord med allt ifrån mutor till tortyr. Och att dagens register är digitala gör det hela mycket värre.

Även om just ditt register, eller just ditt analysverktyg, inte för sig kan användas för något ondskefullt, kan du inte veta att det inte kombineras eller samkörs med någonting annat, där just det du gjort är avgörande för det hela.

Om man jämför det gamla Stasis register med NSA:s är det en skillnad i storleksordningen en miljard. Det betyder att om NSA förvarade sin information som Stasi förvarade sin, skulle det inte räcka med några enstaka kvarter i Berlin. Det skulle inte ens på långa vägar räcka med hela Tyskland. Och det är vad NSA har. Lägg till Googles och Facebooks data, förutom den som NSA redan har, data från butikskedjor, banker, m.m. så kan du bokstavligen räkna ut vad en människa kommer att tänka och göra innan vederbörande själv vet det.

Därmed är det möjligt att inte basera nästa folkmord på sådant trivialt som religion, utan till exempel på vad folket i fråga tycker om någon viss politisk företeelse, utan att behöva fråga dem, utan att de har möjlighet att ljuga, och framförallt så är de döda innan de ens hinner veta att de behöver kämpa emot, än mindre vad.

 

Det här är inte fiktion. När data kan missbrukas å det grövsta, även om risken är minimal, och mer data samlas in än vad som tas bort, så kommer detta grövsta missbruk att ske förr eller senare. Det är bara logik och matematik.

Åter till andra världskriget och förintelsen, domar har gjort gällande att ”jag följde bara order” inte är en giltig ursäkt, och att även om man bara är med som en liten kugge i dödsmaskineriet så bär man en del av skulden till alltihop.

Så, utvecklare av Big Data, vill ni, förutom att leva med vetskapen om att ni hjälpt till att ta mängder av liv, sitta i fängelse i många år? Det kommer att hända, och det är möjligt att det blir inom er livstid.

Annonser

Taggar:, , , , , , , , , , , , , , ,

5 responses to “Big Data-utvecklare: Vill ni sitta i fängelse?”

  1. skewfield gurkson says :

    Kan vara en del som tänker att ”Om jag är med på detta så får jag åtminstone lite påverkan av vilken väg vi stakar ut. Om jag inte är med så blir jag utanför och får då istället 0 möjlighet att påverka.”

    Sen den självklara följden att så tänker säkert en del personer om inte bara företagande utan politiska rörelser också… Något jag inte gillar, men om jag är med kanske jag kan påverka eller åtminstone ta reda på hur jag ska hjälpa andra försvara mot detta i framtiden.

    • antimon555 says :

      Jag tror att det snarare är så att i dessa tider av arbetslöshet, gör man som chefen säger ganska länge innan man säger ifrån. Kanske finns också några som inte förstår de möjliga konsekvenserna, men de borde inte vara många. Det krävs ändå åtminstone lite intelligens för att programmera.

Kommentera gärna här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: