Archive | Meta RSS for this section

Några saker som det pratas alldeles för lite om

I massmedia pratas det, som du säkert redan vet, alldeles för lite om personlig integritet och friheter, och relaterad information. Det har löst sig lokalt, på den ganska undanskymda del av internet och de bloggar, sociala medier, kommentarsfält med mera som finns här, där framförallt Piratpartiet och dess medlemmar, väljare och andra relaterade, uttrycker sig.

Det är inte mycket, men det är mycket mer än inget. Det som det pratas alldeles för lite om, till och med på dessa platser, är mycket. De punkter jag skriver här gäller inte de vanliga massmedierna, där pratas det för lite om precis allt inom området. De gäller de personer på platser på internet där dessa frågor redan diskuteras, och om du läser detta betyder det att det gäller med största säkerhet dig.

Vad det redan pratas ganska mycket om:

Myndigheternas datainsamling – Denna insamling är den värsta eftersom myndigheterna har möjligheten att använda sitt våldsmonopol och så vidare. Det vet vi redan. Vi vet också mycket om hur det går till, med datalagringsdirektiv, NSA, FRA och de senares insamling från företagen som jag skriver om nedan, bakdörrar, trojaner m.m.

Incidenter av integritetsintrång – Det slås alltid på stora trumman i några dagar eller veckor när en skandal som till och med massmedia rapporterar kommer. Till exempel det senaste, polisens register av våldtagna kvinnor. Det är kanske bra att skriva om sådant som sker i nyheterna för att få fler besökare som är på jakt efter mer information om detta, men som med en aning tur också kan bli intresserade av artiklar man skrivit om någonting de inte visste innan. Så ingenting ont om det egentligen.

Vad det pratas alldeles för lite om:

Företagens datainsamling – Google, Facebook, Apple, Microsoft, reklamföretag m.fl.. De samlar ofantliga mängder ”data”, det vill säga dina vanor, rörelsemönster, favoritprodukter, favoritmusik och -filmer, citat, bilder och annat som du gillar, och mycket mycket mer.
Det behövs mycket mindre än man kan tro av dessa data för att ta reda på vad du till exempel har för politiska åsikter, sexuell läggning, religiös uppfattning, och annan känslig information. Det kan också vara information som man inte tror att det går att utläsa något ur. Med de statistikalgoritmer som t.ex. Facebook säkert har, kan de med stor sannolikhet få reda på både sexuell läggning och politiska åsikter genom att se dina femtio favoritlåtar, tio favoritfilmer, och några hundra ord språkbruk. Inte med 100 procents säkerhet naturligtvis, men kanske 98, och det räcker för att göra reklam. Det räcker också för att en galen makthavare tar det säkra före det osäkra, och låter avrätta dig.

Mycket viktig punkt: Massmedias näst intill totala kontroll över den stora majoritetens åsikter och verklighetsuppfattning.  Det har jag förklarat förut, men kanske inte riktigt hur total den är.

Varför är folk rädda för terrorister, men inte massövervakning? Massmedia. Varför hatar folk rökare? Massmedia. Varför köper vi nya saker hela tiden, även när vi inte alls behöver eller har råd? Massmedias reklam. Varför betraktas varje främling, främst män,  som en potentiell rånare, mördare, pedofil, våldtäktsman, etc? Massmedia.

Hur många människor dödade nazisterna? 6 miljoner? FEL. Rätt svar: mellan 11 och 17 miljoner. ca 6 miljoner judar, men också romer, polacker, homosexuella, handikappade, m.fl. Wikipediaartikel

Hur många människor lät Stalin avrätta eller arbeta ihjäl sig? Någon? Ingen som vet? Rätt svar: mellan 4 och 9 miljoner, enligt vissa forskare, medan andra tror ända upp emot 70 miljoner. Wikipediaartikel

Hur många har dött av folkmord i Indonesien, Kambodja respektive Rwanda? Ingen här heller? Svar: cirka två miljoner, två miljoner, samt 800 000. Wikipediaartikel

Brasklapp: Kanske någon (eventuellt p.g.a. massmedia) vill kalla mig judehatare eller antisemit nu. Det är jag inte, jag anser att liksom judarna ska även de andra folkgrupper och människor som mördats betraktas som just människor.

Det kontantlösa samhället: Det har jag behandlat här.

Teknik för privatpersoner, där syftet eller en garanterad eller mycket sannolik bieffekt eller missbruk är att kränka andras integritet: Till exempel Google Glass, Narrative Clip, Quadrocoptrar/drönare med kamera, appar för att se vem som ringer (skickar denna data till tjänsteleverantören), och förstås de självkörande bilarna.

Piraterna skriver oftast att det inte är teknikens fel, utan hur den används. Drar man det resonemanget till sin spets, bör ju varje människa, utan någon licens eller kontroll, få äga egna kärnvapen.

Det finns säkert mycket mer också, jag återkommer nog till detta ämne.

Problemet med att blogga.

En av internets fördelar är till nackdel ibland. Man hittar lätt den information man söker, men inte någonting annat.

Ett stort problem för den som bloggar för att t.ex. som jag upplysa om att, och hur, den personliga integriteten, yttrandefriheten m.m. är hotade, eller andra mer eller mindre politiska budskap, kan beskrivas genom att dela upp de människor som finns på nätet i tre grupper.

  1. De som har liknande åsikter själva. De läser gärna, håller med, kanske kommenterar, länkar eller rebloggar, men tycker redan i stort sett som man själv gör och vet det mesta som man själv vet.
  2. De som har starkt motsatt åsikt. Till exempel ”Nej Till Pirater”. De kan också läsa, kommentera och så vidare, men bara för att försöka motbevisa ens budskap, de är så övertygade att man har fel att det inte går att få dem att tvivla, ens med det starkaste objektiva, källhänvisade, verifierade, faktagrundade bevis.
  3. De som inte är intresserade av frågan. Det är en stor majoritet av människorna, och de vet inte om att bloggen, eller åsikterna och/eller faktat finns. De kommer inte att hitta bloggen, eftersom de inte letar, och om de skulle hitta den så läser de i bästa fall några artiklar innan de blir uttråkade och letar reda på några söta kattbilder eller någonting annat intressant.

Det är alltså ingen idé att göra som de flesta av oss nog gjort, och skriva artiklar som är riktade till allmänheten, som den här, eller den här.

De enda som har möjlighet att påverka/informera allmänheten är de som har tillgång till kanaler som många i allmänheten ofta tittar på. Nyhetsmedia till exempel. Eller TV-serier. Eller den som lyckas skapa ett viralt videoklipp, bild eller annan meme, som budskapet/faktan är en grundläggande del av.

Det senare är tyvärr lite av en motsättning, eftersom det sällan är något roligt i budskapet. Man kan till exempel skämta om Orwell:Orwell

Men även om man tycker att det är en rolig bild, där ängeln av Orwell kan skryta med att han förutspått dagens övervakning (vilket inte är sant, ‘1984’ beskriver en bråkdel av dagens verklighet) så finns det ingenting i bilden som beskriver varför en förändring är nödvändig eller önskvärd, och inte hur den ska uppnås. Och det måste vara en del i vitsen, för annars kommer det att ignoreras och redigeras bort i första remix.

Det räcker till exempel inte med söta katter som man klistrat in Piratpartiets logga och en långsökt text runt.

Falkvinge.net svartlistad hos Sveriges Radios kommentarscensur.

Igår läste jag en artikel på Sveriges Radios hemsida, och lämnade en kommentar, jag skrev följande.

Jag håller med Rick Falkvinge i dessa frågor, yttrandefrihet är inte relativ.

Det är bättre att folk får skriva elaka saker så att man i bästa fall kan reda ut vad som är felet, oavsett om det är med dem själva eller med samhället, än att man stänger säkerhetsventilen som hatet är, så att de går till våld direkt istället.

Källa: http://falkvinge.net/2013/10/21/acknowledging-the-important-value-of-hate-speech/

Jag skrev ”Anonym” som namn, och en påhittad (asdfghj….) e-postadress. Ett par timmar senare var kommentaren bortcensurerad.

Jag hade sparat den just ifall att det skulle hända, och postade följande.

Det finns ingenting som bryter mot era regler i min kommentar. Kanske nu, om detta räknas som synpunkt på modereringen, men då är ni välkomna att ta bort detta första stycke, men låt resten stå den här, andra, gången!

Jag håller med Rick Falkvinge i dessa frågor, yttrandefrihet är inte relativ.

Det är bättre att folk får skriva elaka saker så att man i bästa fall kan reda ut vad som är felet, oavsett om det är med dem själva eller med samhället, än att man stänger säkerhetsventilen som hatet är, så att de går till våld direkt istället.

Källa: http://falkvinge.net/2013/10/21/acknowledging-the-important-value-of-hate-speech/

Idag är även den kommentaren borttagen i sin helhet, och kommentarsfältet är stängt.

I SRs kommentarsregler kan man läsa att ren länkpostning inte är tillåtet, men att använda länkar som fördjupning eller källhänvisning är tillåtet.

Där står även att synpunkter på modereringen inte får tas upp i kommentarsfältet, utan istället mejlas. Nu tar jag upp det på bloggen istället, så att alla kan se vad SR håller på med.

Det verkar alltså som om falkvinge.net är svartlistad hos SR. Hur många sidor finns det som inte får nämnas i Statens Propagandas kommentarsfält? 10? 100? 1 000?

Man kanske kan tro att det är för att Falkvinge förknippas starkt med Piratpartiet och SR inte får göra reklam för politiska partier, men det gör de ju hela tiden själva i artiklarna. Särskilt för F! i år.

Det handlar nog om att inte göra reklam, men inte allmänt, utan riktat specifikt mot partier som massmedia inte tycker om, som Piratpartiet.

SR2

Dubbeltänk…

Att utföra ett monotont, enkelt arbete av något slag, antingen om man har ett sådant jobb, eller om man har någonting sådant att göra, till exempel att klippa gräs, kan medföra oanade tankekonsekvenser.

Häromdagen, när jag gjorde just ett sådant monotont arbete med hjärnan på autopilot, blev jag helt överrumplad av insikten att jag själv och många andra dubbeltänker.

 

Ur George Orwells ‘1984’:

Dubbeltänkande är förmågan att behålla två motsägande uppfattningar samtidigt och acceptera båda. Partiets intellektuelle vet i vilken riktning hans minne måste förändras, han vet alltså att han bedrar verkligheten, men genom tillämpning av dubbeltänkande övertygar han sig om att verkligheten inte våldförs. Denna process måste vara medveten om den skall kunna utföras med tillräcklig precision, men samtidigt omedveten för att man skall vara fri från känslan av falskhet och skuld.

 

Snowden har avslöjat att NSA kan knäcka många typer av kryptering, bland annat VPN-tunnlar, som används av anonymitetstjänster. Sådana som jag använder, till exempel just nu.

Dessutom har jag länge vetat att det ofta är möjligt att identifiera en person på språkbruket.

Samhället står redo för totalitärt styre, praktiskt taget med ett knapptryck. En sådan ledning skulle med säkerhet sortera ut politiska motståndare och göra vad fascistiska stater brukar göra med politiska motståndare, det vill säga arbetsläger eller avrättning.

Men här har jag suttit i mer än ett halvår, startat min VPN och låtit orden flöda.

Det är dubbeltänk – jag har samtidigt hållit de två uppfattningarna att ”VPN-användare blir övervakade, och riskerar därför livet om de är kritiska mot övervakningen, om och när allt går åt helvete” och ”Jag är säker nog för att våga skriva kraftig kritik mot övervakningssamhället bakom min VPN”

Och det är inte bara jag heller. Jag ser samma sak jämt, hos pirater och andra. Senast var hos Christian Engström i ett inlägg om ”den politiska kompassen”. Han skriver

Gör gärna testetpoliticalcompass.org om du inte redan har gjort det. Det är helt anonymt, tar inte mer än fem minuter, och är om inte annat ganska kul att ha gjort.

 

Helt anonymt? Han skriver själv att det är en amerikansk sajt, och Snowdens avslöjanden tror jag inte att han missat.

Jag anklagar honom inte för hyckleri eller något sådant, jag har ju gjort samma sak själv. Det är nog fullständigt omedvetet. Dubbeltänk. Vi är vakna, men sover i vakenheten, som en dröm i en dröm, fast tvärtom…

Trögt på bloggfronten

Nu har det varit trögt på bloggfronten ett tag. Det beror på att jag har skaffat mig väldigt mycket att göra de senaste veckorna. Lite olägligt, när det snart är EU-val och allt, men det är ingenting som kan vänta och det är sannolikt att det kommer fortsätta att vara trögt några veckor till. Jag ber om ursäkt för det, och hoppas att jag åtminstone ska hinna skriva lite grann, och titta i mejlkorgen och bland kommentarerna med jämna mellanrum.

Att bli fly förbannad på människor för att de har fel åsikt

Det är något som Emma på bloggen Opassande troligtvis har blivit på mig.

Hon hade skrivit två artiklar (1, 2) som jag i tur och ordning kommenterade. Den första med följande kommentar.

Snälla Emma, säg mig att du har missförstått vad “uppsåt” betyder, annars har jag helt och hållet tappat all respekt för dig.

Uppsåt betyder i princip avsikt. Jag är oinsatt i det specifika fallet, men om någon saknat uppsåt för en våldtäkt, måste det ha betytt att den våldtagna inte gjort klart för “våldtäktsmannen” att hon inte ville ha sex. Han har alltså haft sex med henne i tron att hon ville ha sex, och sedan har hon i efterhand sagt att hon inte ville, det är det enda som kan förklara “våldtäkt utan uppsåt”.

Innan du bashar mig och mitt uttalande, tänk efter. Vänd rollerna, som om mannen vore kvinnan och så vidare – det är faktiskt möjligt i det här fallet – så att du inte bara säger något för att en kvinna är “offret”, som det alltför ofta blir i debatter med feminister, som jag antar att du är.

Tänk om någon får en fotboll på näsan så att de bryter den. Är det inte en väldig skillnad om den som sparkat bollen tänkt skjuta mål, och den som fick bollen på sig råkade springa i vägen, än om den som sköt tänkt “Nu skall jag sparka bollen i fejset på den där fan så att han bryter näsan, he he”.

Det är, något hårdraget, skillnaden mellan uppsåt eller inte. Ska det verkligen bedömas lika?

Sedan kommenterade jag den andra artikeln, med en kommentar som handlade om olika uppfattningar av betydelsen av ordet feminism, bl.a. den att det är ett hat mot män. Och om EUs planerade censurförslag på ”antifeminism”.

Båda kommentarerna försvann. Vanan trogen från bl.a. Sveriges Radio, hade jag sparat den långa i en fil – men tyvärr inte den andra, så den kan jag inte ens återge här – och jag har haft problem med kommentarer på andra sidor så jag misstänkte ett tekniskt fel och skickade igen. Jag hade förväntat mig antingen ett ”your comment is awaiting moderation” eller ett till försvinnande.

Istället fick jag överstrykningar och ett argt svar från bloggens ägare.

Antimon555
Jan 19, 2014 @ 20:12:00

Snälla Emma, säg mig att du har missförstått vad “uppsåt” betyder, annars har jag helt och hållet tappat all respekt för dig.

Uppsåt betyder i princip avsikt. Jag är oinsatt i det specifika fallet, men om någon saknat uppsåt för en våldtäkt, måste det ha betytt att den våldtagna inte gjort klart för “våldtäktsmannen” att hon inte ville ha sex. Han har alltså haft sex med henne i tron att hon ville ha sex, och sedan har hon i efterhand sagt att hon inte ville, det är det enda som kan förklara “våldtäkt utan uppsåt”.

Innan du bashar mig och mitt uttalande, tänk efter. Vänd rollerna, som om mannen vore kvinnan och så vidare – det är faktiskt möjligt i det här fallet – så att du inte bara säger något för att en kvinna är “offret”, som det alltför ofta blir i debatter med feminister, som jag antar att du är.

Tänk om någon får en fotboll på näsan så att de bryter den. Är det inte en väldig skillnad om den som sparkat bollen tänkt skjuta mål, och den som fick bollen på sig råkade springa i vägen, än om den som sköt tänkt “Nu skall jag sparka bollen i fejset på den där fan så att han bryter näsan, he he”.

Det är, något hårdraget, skillnaden mellan uppsåt eller inte. Ska det verkligen bedömas lika?

emma
Jan 19, 2014 @ 21:04:23

Så här – om du inte har förmåga att kommentera utan att recensera mig på ett nedvärderande sätt, kommer jag helt enkelt att ta bort dina kommentarer hädanefter. Jag har gjort överstrykningar i din kommentar som ledtrådar till varför jag omöjligen kan ta din kommentar på något annat sätt än att det är för att mucka gräl. Och för att vara riktigt jävla ontopic-pedagogisk så vill jag att du ska förstå att den typen av kommentarer är inte välkomna, jag är inte med på det, jag vill inte ha det så och jag förutsätter att du kan bättre.

Dessutom noterade jag att mitt namn inte längre var en länk till min blogg.

Det var inte min mening att mucka gräl, och i eftertanke var min kommentar kanske lite nedsättande, så jag svarade.

:-o Mucka gräl?

Jag säger bara vad jag tycker och vilka erfarenheter jag har från diskussioner med andra, det var inte alls meningen. Uppsåt är väl det mest grundläggande i hela juridiken näst efter oskyldig tills motsatsen bevisats? Jag blir bara helt paff hur någon – framförallt pirat – kan vilja ignorera ett så viktigt begrepp för rättssäkerheten. Och när självutnämnda feminister – som jag såg efter att ha skickat att du är – pratar om offer och våldsverkare osv så brukar de till slut slå knut på sig själva tills det blir uppenbart att de bara är bakvända sexister. Ta inte illa upp, jag menar det inte personligt, det är bara så det brukar vara. Pär Ström har förklarat mycket av det där, och för det har han fått många hat- och hotbrev av den sortens feminister.

Förlåt för vad som sårade dig.

Men på det fick jag bara ytterligare överstrykningar, och ett fly förbannat, högst nedvärderande svar.

Antimon555
Jan 19, 2014 @ 22:21:18

:-o Mucka gräl?
Jag säger bara vad jag tycker och vilka erfarenheter jag har från diskussioner med andra, det var inte alls meningen. Uppsåt är väl det mest grundläggande i hela juridiken näst efter oskyldig tills motsatsen bevisats? Jag blir bara helt paff hur någon – framförallt pirat – kan vilja ignorera ett så viktigt begrepp för rättssäkerheten. Och när självutnämnda feminister – som jag såg efter att ha skickat att du är – pratar om offer och våldsverkare osv så brukar de till slut slå knut på sig själva tills det blir uppenbart att de bara är bakvända sexister. Ta inte illa upp, jag menar det inte personligt, det är bara så det brukar vara. Pär Ström har förklarat mycket av det där, och för det har han fått många hat- och hotbrev av den sortens feminister.

Förlåt för vad som sårade dig.

emma
Jan 19, 2014 @ 22:30:02

Det där var nog den sämsta ursäkten jag sett på länge! Tänkte att jag testar överstrykning en gång till i pedagogikens namn – denna gång passade jag även på att stryka det som du helt enkelt hittade på och inte hade med mig eller mitt inlägg att göra ens. Strajk två, kan vi väl säga – två gånger har jag nu sagt klart och tydligt ifrån, detta är inte ett spel jag deltar i, önskar mig eller vill ha. Jag kan inte vara tydligare än jag varit hittills. Nästa gång ryker kommentaren helt.

Även här var länken i mitt namn borttagen.

Emma på Opassande ska alltså uppskatta Piratpartiet? Inte för att det är statlig censur, men att helt enkelt hota med att ta bort kommentarer, och faktiskt ta bort länken i mitt namn för att människor inte ska hitta hit, tycker inte jag låter särskilt piratlikt.

Jag vet inte heller varför just mina kommentarer utpekas. Jag har sett många som jag tycker är värre än dem, men det är väl personligt. Jag tror att det egentligen bara handlar om att vara sur på åsikter som inte stämmer med de egna.

Jag vet inte om detta ska tolkas som bevis på det gamla talesättet att ”makt korrumperar”, eller om jag faktiskt är en av de mest provocerande människor som kommenterat på Opassande. Det får du avgöra.

Nu är jag i alla fall sur på hot om censur, så nu skriver jag här på min egen blogg. Jag har sparat en skärmdump på kommentarerna utifall de skulle försvinna också, och Emma kan ju fortsätta att radera länkar till min blogg på sin blogg om hon vill. Jag hoppas och tror att de flesta som brukar läsa där, förr eller senare kommer att hitta hit på andra sätt.

Innan jag fick det andra svaret trodde jag verkligen inte att Emma var en feminist av den manshatande sorten, men kanske skulle kunna överreagera på situationen eftersom en kvinna är offret, eftersom – och därför formuleringen –  det alltför ofta blir [så] i debatter med feminister. Nu är jag inte helt säker längre.

När Piratpartiets ledare inte låter anonyma kommentera, då är det illa.

Tänk dig om ledaren för det största av Sveriges få partier som har yttrandefrihet som en grundfråga skulle stoppa möjligheten att kommentera på sin blogg, bara för att den som kommenterar vill vara anonym. Det skulle inte vara någon bra publicitet.

Ändå är det precis vad som hände mig häromdagen.

Den tjugofemte november hade Anna Troberg, Piratpartiets partiledare, skrivit ett blogginlägg som jag skrev en kommentar till.

Er politik är bra, du skriver själv “Många har de senaste åren redan valt att besvara frågan med aktiv handling.” Det är nog få som inte har åtminstone en grundläggande idé om vad ni står för.

Ändå syns ni inte ens i opinionsmätningarna. Vad är det för fel?

Varför väljer den som sätter värde på demokrati med yttrandefrihet och integritet att inte rösta PP?

Finns det inte så många, eller har de någonting emot er? Eller är det någonting annat?

Att svara på den frågan är det första steget mot framgång. Jag tror inte att informationsspridningen är det som är viktigast just nu.

Jag undertecknade texten med Antimon555, min mejladress och http://www.integritetsnytt.wordpress.com.

Kommentaren såg ut att komma in, men högst upp stod det ”Your comment is awaiting moderation.”

Jag vet sedan tidigare att Anna Troberg inte har förhandsmoderation som förinställning på sin blogg, så det enda som kan ha påverkat något filter är min IP-adress, som är en anonymitetstjänst.

Men det blir värre.

Den tjugosjunde november mejlade jag till Anna Troberg för att fråga om vad som hade hänt.

Hej, jag lämnade en kommentar hos dig i förrgår, på den senaste artikeln. Den har fastnat i modereringskön, jag vet inte varför du inte har släppt in den. Därför mejlar jag och frågar.

Antimon555
http://www.integritetsnytt.wordpress.com

Den tredje december hade jag länkat till den här artikeln i ett inlägg och inte fått någon pingback där, så jag försökte lämna en kommentar istället.

Eftersom jag inte har fått någon pingback här skriver jag in adressen i en kommentar: https://integritetsnytt.wordpress.com/2013/12/02/nar-skiten-traffar-flakten-vad-hander/

Samma uppgifter som förut, samma resultat. ”Your comment is awaiting moderation.”

Jag hade inte fått något svar, så jag skickade om det gamla mejlet men lade till överst

Nu hände det en gång till, på http://www.annatroberg.se/2013/11/20/nar-overvakningssystemen-borjar-prata-med-varandra-traffar-skiten-flakten/Den gamla är fortfarande blockerad också.

Kan du vara snäll och kontrollera vad som har hänt, och svara?

Länkfelet fanns i mejlet också, men jag tror inte att det är skäl nog att ignorera mejlet. Det var precis vad som hände.

Kommentarerna är fortfarande blockerade, och jag har inte fått något svar på mejlen, trots att det står i Anna Trobergs kontaktuppgifter ”Om det inte är så bråttom var snäll och mejla. Jag svarar normalt inom en dag.

Att kommentarer kan fastna i filter har jag förståelse för, men åtminstone på WordPress kan man se det och släppa fram dem om de blivit felaktigt stoppade. Att dessutom ignorera flera mejl om det är elakt, och i egenskap av Piratpartiets ledare är det inget mindre än hyckleri! Skärpning!

Piratpartiet tycker om öppenhet hos politiker, och att oegentligheter och fuffens kommer upp till ytan, så att jag bloggar om det här borde vara välkommet.

Edit: Nu kom en ny kommentar jag skrev på en senare post in. Jag vet inte om det beror på att Anna Troberg avblockerat mig eller om det är något som hänt automatiskt, men problemet verkar nu vara löst även om de gamla kommentarerna fortfarande inte finns.

Början på mycket intressant?

Det här kan vara början på många intressanta poster, om nyheter som har att göra med den personliga integriteten, yttrandefriheten, demokratin, och allt och alla som håller på att sabotera det. Och något sidospår då och då.

Eller så blir det en ”spökblogg” som står nästan tom och aldrig uppdateras.

Eller så stänger jag den.

Eller så stänger någon annan den, någon som ogillar det jag skriver.

Jag hoppas på det första, men det beror inte minst på min tillgång till tid.

Jag kallar mig antimon555, det står för anti-monitoring. Namnet var upptaget, så jag lade till 555.