Dela inte in folk – förutom i sådana som förstår och inte?

Ibland går jag in på bloggen Opassande.

Jag förstår inte riktigt längre varför. Kanske för att ”Emma” som är författaren där, ofta har vettiga åsikter och intressanta inlägg om två frågor som jag också behandlar, personlig integritet och den märkliga psykologi som präglar stora delar av internet.

Det skar sig mellan oss för knappt två år sedan, till stor del på grund av två inlägg och deras svar som tas upp i min bloggpost om det. Därefter fick jag kommentera med förhandsmoderering några månader, men efter det och än idag försvinner alla mina kommentarer innan de ens läggs upp, för att aldrig synas. Den gång jag frågat fick jag svaret att hon inte tar emot kommentarer som bara är till för att ”göra reklam för egna blogginlägg”, och på frågan varför då den kommentar som överhuvudtaget inte innehållit länkar togs bort, fick jag bara mejltystnad tillbaka.

Under perioden jag i alla fall fick kommentera efterhandsmodererat, kommenterade jag en post om ”åsiktskorridorer”, ett ord som har en luddig betydelse och nog är avsett att ha det. Följande diskussion utspelade sig, texten jag nämner är det inlägg som kommentarerna tillhör:

Antimon555
Feb 18, 2015 @ 21:50:32

Vad var egentligen meningen med den här texten?

Jag tycker att man generellt inte bör vara allt för elak när man skriver, men samtidigt, om det stiftas lagar som på ett eller annat sätt begränsar den anonyma yttrandefriheten ännu mera, hoppas jag innerligt att alla, även de så kallade “näthatarna”, snabbt hittar tekniska eller juridiska vägar att effektivt forcera dessa, och att de som stiftade dem snarast avsätts.

Jag vet helt ärligt inte om du är inne på ungefär samma spår, och jag “upprepat” det, eller om du menar precis tvärtom.

emma
Feb 18, 2015 @ 22:19:49

Jag pratar om värderingen som riktas mot pk och åsiktskorridorer. Även vi som förhåller oss till det, är krafter att räkna med – kanske än mer värdefulla eftersom provokation sällan ses som fruktbara vägar att nå samförstånd – i försvaret av yttrandefriheten.

Antimon555
Feb 23, 2015 @ 20:44:59

“vi som förhåller oss till det”?

Som förhåller er/oss vadå till det? Nej, jag leker inte språkpolis, jag förstår inte vad du menar när du utelämnar huvudordet.

Och vilken av värderingarna som riktas mot pk och åsiktskorridorer, och vilken är din definition av det blandade begreppet “åsiktskorridor”?

Helt ärligt, det är tre frågor som jag vill ha svar på, utan dem betyder det du skrev just ingenting.

emma
Feb 23, 2015 @ 22:27:28

Okej, då får det betyda “ingenting” för dig, om syftningen är för svår för dig. Dvs, ordet åsiktskorridor. I meningen innan. Och som hela postningen handlade om. Men men, som sagt, det får väl betyda “ingenting” då.

Häromdagen hittade jag en ny bloggpost på Opassande om att dela in folk i fack, ett litet citat:

Det finns så många olika sociala konstruktioner som man kan välja bland, och försöka passa in i – men priset är nästan alltid att välja nån grupp att se ner på. Jag säger priset, för det är en ruskig sida av oss människor. Jag tycker det är skitjobbigt att se ner på människor.

Det var det som fick mig att tänka på ovanstående kommentarsväxling och det senare totalstoppet. Är inte detta ett exempel på just att se ner på folk som inte förstår en formulering – en formulering som jag personligen tror är gjord för att vara svår att förstå och öppen för tolkning, precis som uttrycket att ”förhålla sig till” något?

PS: Du som tycker att jag är långsint, bör tänka på att jag heller fortfarande inte kan kommentera något inlägg alls på Opassande. Jag försökte senast häromdagen.

Kina har skapat ett vidrigt verktyg för att styra sin befolkning

Totalitärt styre ska nu verka roligt!

Se här (varning: youtube-länk): Länk

 

Det är mer sannolikt än osannolikt att USA, och sedan Sverige och/eller Europa följer efter, där poängen påverkas av hur man ser på övervakning, konsumtion, ”smart” teknik och ”frivillig” delning av information etc.

Goda nyheter: videodrönare tillståndspliktig på allmän plats

Dom har fallit i målet om att filma med drönare på plats där allmänheten har tillträde, som jag skrev om i september. Domen säger, förvånansvärt nog, att drönarna omfattas av kameraövervakningslagen, rapporterar Sveriges Radio idag.

Detta är en seger för den personliga integriteten, om än en liten sådan – domen kanske överklagas, och egentligen skulle helt nya, mycket hårdare, lagar krävas på området. Men en god nyhet är alltid en god nyhet.

Dashcam – ännu en integritetsfientlig trend.

Tidigt idag rapporterade nyheterna på radion att så kallade dashcams, videokameror som monteras i bilen för att filma körningen, blir allt vanligare.

Datainspektionen anser att de ska betraktas som övervakningskameror och därför vara olagliga att använda utan tillstånd, medan försäkringsbolagen och Sveriges Radio tar tydlig ställning för att det ska vara fritt att använda dem.

Hittills har även domstolarna gått på den linjen, men nu ska det upp i Högsta förvaltningsdomstolen, och jag hoppas innerligt att de tar förnuftet tillfånga och säger tvärtom, för något som också rapporteras i inslaget är att filmerna ofta läggs ut på internet.

Det vore en sak om filmerna endast användes privat – vilket är svårt nog att garantera med dagens molnlösningar som är inbyggda i olika system – men att de läggs ut aktivt på nätet är helt oacceptabelt.

När man sitter i en bil, har man en registreringsskylt som identifierar ägaren till bilen. Om samma person ses köra den flera gånger, kan det antas vara ägaren och kopplas till personens ansikte. Detta kan ske helt automatiskt med ansiktsigenkänning, teckenigenkänning och kommunikation med bilregistret.

Har man redan en koppling mellan ansikte och namn, till exempel om personen finns på Facebook, eller om man gör utdrag ur körkortsregistret, räcker förstås ansiktet, första gången det filmas.

Om många använder dashcams och publicerar, kan automatiska algoritmer ”lägga pussel”, och spåra en bils eller människas position över lång tid och stora avstånd.

Personer med skyddad identitet löper stor risk att avslöjas då de ofta kommer att hamna på filmer som publiceras, färdiga för ansiktsigenkänning.

Filmerna finns kvar för alltid, sökbara med ansiktsigenkänning och nummerplåtsigenkänning, om inte nu så väldigt snart. Då är också gamla filmer sökbara med de nya verktygen. Ta en så enkel sak som att ens kanske blivande chef ser (i 4k-upplösning) att man ställde sig längs vägen för att slå en sjua när man inte trodde att det fanns en bil på flera mils avstånd mitt i natten. Sådant, och mycket allvarligare saker, kommer att hända om kamerorna godkänns.

Fanns det någon proportionalitet överhuvudtaget, skulle den som koms på med att publicera dashcammaterial som innehåller andra människor och bilar – människor som ju inte vet, i alla fall inte förrän det är för sent, än mindre samtyckt – dömas till fleråriga fängelsestraff och skadestånd på upp till mångmiljonbelopp till varje filmad individ.

De som filmar och publicerar känner naturligtvis till att de kränker andras integritet mycket kraftigt, men skiter kategoriskt i det. Då borde sådana lagar stiftas. Dagens lagar fungerade bra till 90-talets teknik och användning av videomaterial. Inte 2010-talets.

Med dagens lagar kommer det, om det visar sig vara olagligt, som mest att vara frågan om fängelse i ett år, men sannolikt bara böter. Men eftersom ekonomiska intressen i form av försäkringsbolag har nytta av det, och det går i linje med statens tydliga mål för vårt samhälle, är det tyvärr osannolikt att Högsta förvaltningsdomstolen kommer fram till att det skulle vara olagligt.

Detta är vad som står i lagen, läs och se om du tycker att det inte skulle stämma med en dashcam:

2 § Med övervakningsutrustning avses i denna lag
1. TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning och separata tekniska anordningar för att behandla eller bevara bilder som tas upp av sådana utrustningar (övervakningskameror) […]

Terrordåd i Frankrike – ingen borde vara förvånad.

Förskräckt och förbannad och för-allt-möjligt kan man vara, men förvånad borde faktiskt ingen vara.

Terrorism är, som bekant, att med våld mot oskyldiga civila försöka uppnå ett politiskt mål.

I allmänhet är målet för grupper som vi förknippar med terrorism, att vår västerländska livsstil och frihet ska inskränkas. I alla fall om man får tro många media.

I fallet med Paris, som så ofta annars, är det troligen hämnd och ”försvar” som ligger bakom, eftersom Frankrike varit och är aktivt med att bekämpa IS(-I-S/-L)/Daesh. Målet är att få Frankrike att sluta angripa dem.

Hursomhelst är följande vad som hänt, händer och kommer att hända, precis som vanligt:

1: En stat provocerar en farlig grupp. I det här fallet Frankrike och IS. Om det är rätt eller fel kan man diskutera, men det tänkte jag inte göra här.

2: Gruppen slår tillbaka mot landets civila – terroristattentat. Inte på något sätt legitimerat, men ändå en direkt följd av punkt 1.

3: Massmedia blåser upp, förstorar, vänder och vinklar, men talar mycket lite om provokationen. Mångdubbelt fler dör i trafiken varje år, för att inte tala om de som själva väljer att sluta sina liv. Provokationen legitimerar som sagt inte terrordåden, men det är ofrånkomligt att den är en viktig orsak, och det är någonting som folket måste veta för att kunna göra ett informerat val – för såvitt de får den möjligheten.

4: Staten stiftar lagar som inskränker rättigheter och friheter, folket tror att det är mot terrorism och effektivt. Övervakning, censur, begränsningar i friheten. Det hjälper förstås inte mot terrorister, men det hjälper mot medborgare som inte håller med om att staten ska ha makt över folket och göra vad den vill.

5: Terroristernas och statens mål var detsamma, och uppfylls. I alla fall om man får tro massmedias beskrivning av terroristernas mål. Vår frihet stryps gradvis, tills vi lever i en ren diktatur. I Frankrike kanske detta sker nu, det råder undantagstillstånd just nu, vilket innebär bland annat att polisen får långtgående befogenheter, att mötesfriheten inskränks, m.m. Om undantagstillståndet blir regel istället för undantag, är det praktiskt taget färdigt.

USA: Specialfängelser för att tysta politiska fångar

USA är lika med frihet? Så påstås det ofta, men som vi ju redan vet, är det snarast tvärtom.

CMU, Communications Management Unit, är en avdelning som finns på två fängelser i USA. Communications Management är ett skolboksexempel på nyspråk, eftersom det de är till för är att hålla fångarna isolerade från omvärlden, så att de inte ska kunna sprida några budskap.

CMU:ernas existens har, förstås, gömts undan.

Se TED Talk om detta, av Will Potter.

Samhället där man tvingar varandra till förnedring

Detta inlägg handlar i högsta grad om personlig integritet, men inte på det sätt jag brukar skriva om, alltså övervakning som stater och företag håller på med.

I P4 Extra idag, intervjuades Stina Wollter, en person som jobbat länge på Sveriges Radio och varit programledare för Karlavagnen – enligt mig en bättre sådan än de som är det idag. I intervjun talade hon om hur hon lagt upp bilder på Instagram där hon dansade i underkläder och mockasiner när hon diskade, och ”det fullkomligt exploderade”, varefter hashtaggen  #dansaförstina skapades, som en motaktion på att bilder på henne använts som exempel på en ”fet människa”.

Det fick mig att kunna sätta ord på någonting som har gnagt i mitt huvud under några år: Varför har vi fått ett samhälle där vi försöker tvinga varandra att skämma ut sig?

Att posta videosnuttar eller bilder på när man gör konstiga saker är förstås okej om man själv tycker att det inte är förnedrande, eller själv vill bjuda andra på det.

Men det här är en fråga om grupptryck. Det skulle till och med vara mobbning om det riktas speciellt mot en person.

Långt ifrån alla skulle själva ställa upp på någonting sådant, men redan i hashtaggen ligger ju värderingen ”om du inte dansar och postar det, ogillar du Stina Wollter”.

Sedan fanns ju ”Ice bucket challenge” för något år sedan, ett kedjebrev på sociala medier, där man per definition fick anmodan personligen, att antingen hälla en hink med isvatten över sig och posta en video på det på nätet, samt posta kedjebrevet till minst tre andra, och/ eller donera ca 100 kr till 1 000 kr till ALS-forskning beroende på gren på kedjebrevet.

Det behöver nästan inte sägas att om man vägrar att göra någotdera blir man betraktad som en fegis eller dålig person. (I vissa sällskap kanske man till och med ”får hjälp” att hälla isvatten över sig, filma och posta.)

Att bli tvingad till offentlig förnedring, och veta att filmen eller bilden kommer att ligga kvar på internet för all framtid, skulle i alla fall ge mig djupa psykiska ärr. Jag skulle aldrig utsätta någon för något sådant, och jag är lättad över att risken är liten att jag själv skulle bli utsatt, eftersom jag bara driver en anonym blogg, och inte finns på något av de vanliga sociala medierna. Jag hoppas bara att det kan fortsätta så, då Facebook håller på att bli de facto obligatoriskt.

Det är väl i grunden en fråga om respekt, det verkar som om respekten för andra människor håller på att försvinna.

Insecurity agencies always wins the crypto war

Everywhere, positive thinking is touted as something that is good, healthy and beneficial. However, under certain circumstances, positive thinking can be detrimental, dangerous or even lethal.

One such area may be cryptography. Cryptography, or ”crypto” for short, is used in countless places today, up to and including mass life-or-death defining information.

Once upon a time, someone – probably a Roman emperor, as it is called a Caesar cipher – came up with the idea to write messages in such a way that only people who knew how to decode them could read them. He simply chose a number of steps by which to shift the alphabet, say that number is three, and if we use the English alphabet, then A becomes D, B becomes E and so on. The last letters are circulated back to the beginning, so X becomes A, Y becomes B and Z becomes C. When decoding, the recipient just did the opposite.

Gr brx xqghuvwdqg? Jrrg.

Of course, sooner or later, people who shouldn’t know the secret found out, and if they didn’t know by what number it was shifted, they could simply try different numbers until the text resembled the language it was expected to be written in.

Many different kinds of cryptography followed, (kryptós=hidden, secret. graphein=writing), someone came up with the idea of rotating the Caesar cipher by a few different numbers, or even use an entire book and its letters to indicate how much to shift the alphabet for every letter in the hidden message. Of course, the recipient had to have the list, or the same book. (A similar system is used for special purposes today, but it has to use perfectly random numbers that are only used once, or pattern analysis can break it, and its drawback is obvious – both the sender and the recipient has to have the same list of random numbers, and those mustn’t be transferred in such a way that an adversary can read it, or they too can decode the message. That makes this so called one time pad system impractical for most uses.)

We jump forward in time. During World War II, the Germans had the so called Enigma cipher machine, an advanced electromechanical device that encrypted messages, and they thought it was uncrackable. Today that cipher is most famous for having been cracked, I’m sure you’re already familiar with this.

In the seventies, DES came, in 1999 it was publicly shown to be crackable.

So forth and so on, now it comes out, thanks to Edward Snowden, that something today widely used is also crackable. It is the 1024 bit Diffie-Hellmann key exchange. It uses large prime numbers to exchange cryptographic keys, and many implementations of it uses the same primes everywhere everytime (as if nobody could have guessed that was a bad idea). Long story short, the NSA built an expensive computer to crack every crypto made with these particular primes, about one prime a year. That’s a lot of secrets, when one prime is used in bunches of different applications.

There are three solutions, either use different primes, go up to 2048 bit, or use a different system. I’ll leave that to the experts, which brings us to the next fact.

Making a secure cryptographic protocol is extremely difficult. No, not like planning cities or designing aeroplanes, much, MUCH harder. The math required is completely incomprehensible for the vast majority, myself included, and there is no way of knowing if you succeeded to make it secure, except by more math. And even then, you could of course miss something, if not else by the human factor. And if it passes through all reviews and tests, nobody would know until it’s too late.

There are only some tens of people worldwide who understands and can develop good cryptography. And can review it.

This of course means that the number of available secure, widely used types are few, which means that the NSA et al. only need to target a few, and find their weaknesses. Which has now happened with the 1024 bit Diffie-Hellmann with standard primes.

Even worse is the advent of quantum computers, which will render most kinds of cryptography obsolete. The NSA already has a quantum computer, with unknown capability. But its sibling, owned by amongst others Google, is getting an upgrade from 512 qubits to ”over 1000” according to a Swedish tech magazine (my guess 1024). If Google gets it now, it is likely that the NSA already has it, or at least will get it very soon, and with qubits, the power doesn’t ”just” increase from 2^512 to 2^1024 times something, but far, far more.

People keep saying ”then we need better crypto”. There are quantum-safe types of cryptography, but since the NSA is catching some 70 percent of Internet traffic, most likely targeting encrypted traffic for indefinite storage, we don’t need that in months or years, we needed it many years ago, when computers probably would have needed days to encrypt and decrypt the shortest of messages to such a standard. And if the trend continues, they will crack that too in another 5-20 years.

There doesn’t seem to exist a usable, future-secure crypto.

The conclusion is as follows: As long as the NSA and similar agencies exist, storing everything, everything you send over the Internet, even when it is encrypted, will sooner or later be read by them. And if they have it, it risks leaking.

You can not send data that can remain sensitive for a long time, over the Internet.

Read that again, it is important. You can not send anything that will remain sensitive, over the Internet. Nothing. Ever. Unless the insecurity agencies are shut down.

It’s extremely bad ”news”, but nonetheless I can’t find any reason to why it wouldn’t be true.

Vart tog Ny Tekniks granskande vägen?

Ny Teknik är en av få massmediakanaler som jag fortfarande har något förtroende kvar för. Tyvärr håller även det på att sjunka, sakta men säkert.

För några år sedan syntes ofta artiklar med reflektioner över den nya tekniken som artikeln handlade om, där tveksamheter om bl.a. funktion, användningsområden och möjligheter till missbruk togs upp. Inte varje gång, men när det var tydligt att sådana tveksamheter fanns, skrevs det åtminstone ibland om det.

Till skillnad från de flesta andra tidningar har Ny Teknik fortfarande ett utmärkt kommentarsfält där ingen identifikation, inloggning eller ens e-postadress krävs, och det är verkligen ett stort plus, och en stor anledning till att mitt förtroende för dem inte nått botten. (en annan är att mycket få artiklar är bakom paywall)

I detta fält kan man ofta läsa det som journalisten borde ha skrivit, inte minst i frågor om yttrandefrihet och personlig integritet. Till exempel under artikeln om gatlampor som är som hämtade ur ‘1984’, trots att artikelförfattaren inte ägnat den biten ett ord, låtit någon insatt uttala sig i artikeln, etc.

Det är bra att läsarna kan fylla på med både fakta och reflektioner, men ett kommentarsfält är ett komplement, inte en ersättning för granskande journalistik, ens av den enklaste sort. Privatpersoner som kommenterar har inte alls samma genomslagskraft som själva artikeln. Dessutom finns de ju inte med i pappersversionen.

Ny Teknik verkar tyvärr närma sig den berömda copy-paste-journalistiken, styrd av några som inte vill att vi ska ha några friheter.

Samarbete med Nato mot ”lögner och propaganda”?

Sveriges Radio skriver idag om att Sverige överväger ett samarbete med Nato om att motverka propaganda som sprids på nätet.

De påstår att det handlar om andra länder som vill påverka opinionen här. Hur stor är skillnaden mellan propaganda organiserad av utländska myndigheter, utländska privatpersoners åsikter, och svenska privatpersoners åsikter när de använder VPN eller Tor till utlandet? Oavsett hur stor, och antalet false positives och false negatives, tror ni verkligen att de ens skulle försöka göra skillnad?

Naturligtvis skulle de, och gör troligen redan idag, motverka all politisk information som inte gagnar dem. Den här bloggen? Garanterat propaganda. Sidor som uttrycker önskan om fred och inte krig? Propaganda, propaganda, propaganda. Sidor som vill ha hårdare tag mot brottslingar, mer övervakning och mer resurser till polis och militär? Nej, det är OK…

Lita aldrig på sådana som vill begränsa det fria ordet, även när de talar på ett sådant sätt att de ser ut att vilja skydda det!

Tillägg

MSB startar en egen avdelning för liknande ändamål, som dessutom är hemlig.

Att i media förmedla åsikten att anonymitet bör förbjudas, utan att säga det.

I Karlavagnen i fredags (tid 1:41:25 i versionen med musik), talade Morgan Alling, från TV-programmet ”Morgans mission”, ett program om och mot mobbning. Han säger bland annat följande, efter att Peter Wahlbeck nämnt internet och SMS:

”Vi redde ut ganska snabbt hur vi ska vara med varandra i ett klassrum, det är ju också så att på väggarna står inte allt det där att ”Bosse är si” och ”han är en sån” och ”hon är en si” och sådär, det är helt rent på väggarna och lugnt i klassrummet och så, men då fattade jag då att mobbningen har flyttat ut på sociala medier, så eleverna […] vågade inte prata i grupp, de pratade jättebra en och en framför kameran, då kom det upp jättemycket, men i grupp vågade ingen prata, jag tänkte ”vad sjutton, varför är det så”. Då visade det sig att gör du bort dig så står det anonymt på sociala medier att du är si och du är sådan, en hora hit, en dora dit, och du ska dö, ingen tycker om dig, och det visste inte jag hur stort det var. Och jag fattar inte att man tillåter anonyma människor, alltså, när det gäller barn liksom, att, varför tar de inte bort? När jag har människor hemma hos mig, jag skulle bli galen om någon kom in och betedde sig som ett praktarsle i mitt vardagsrum – nej men herregud, dörren är där. Men när det gäller sociala medier, då tillåter vi det, eller de här barnen tillät detta då. Det tycker jag var en sorg att se faktiskt”

Här lyckas Morgan alltså med följande:

  1. Påstå inte bara att man kan vara anonym på sociala medier (vedertaget Facebook och Twitter), utan att all mobbning där sker anonymt.
  2. Genom att avbryta sig i en mening, få till ordsekvensen ”jag fattar inte att man tillåter anonyma människor”.
  3. Påpeka flera gånger att det är barn det handlar om. (Tänk-på-barnen-argumentet).
  4. Ändå inte egentligen sagt att han vill få bort anonymiteten, utan mobbningsinläggen, även om det uppfattas just som det förra.

Mobbning är ett problem som absolut inte ska underskattas. Att på lösa grunder sammankoppla mobbning med anonymitet, och använda mobbningen som slagträ i propaganda för att förbjuda anonymitet, är riktigt lågt, och dessutom kontraproduktivt för arbetet mot mobbning.

Är missionen att få bort mobbningen – eller att få bort anonymiteten?

Internet of Things – hur smart är det egentligen?

”Smarta” prylar, sammankopplade via internet, ”Internet of Things”. Det har det propagerats för länge nu.

För det är precis vad det är när teknikföretagen själva, EU, massmedia, och alla som delar det vidare, helt okritiskt säger att det är framtiden. Propaganda. Reklam. Ingenting annat.

Om vi bara köper internetanslutna prylar, utan att ifrågasätta varför, var, när, hur, och framförallt hur säkert, kommer det fullständigt garanterat att innebära stora problem förr eller senare.

Friskrivning: Om man uttrycker sig negativt om Internet of Things, brukar man bli kallad bakåtsträvare, Luddite (på engelska), och liknande tillmälen. Jag är ingen sådan. Jag gör inte saker på gammalt sätt bara för sakens skull, och jag kan absolut köpa vissa saker som är internetanslutna. Men inte sådant som är farligt, eller som man inte har kontrollen över. Fortsätt att läsa, så förstår du vad jag menar.

”Smarta” prylar? Internet of Things? Vad är det?

Det kan vara väldigt mycket, men jag tar upp det som diskuteras mest:

Timpris på el: För länge sedan fanns nattaxa, ett lägre elpris på natten, när fabriker och allmänna lokaler som köpcenter osv, var avstängt och släckt, och kraftverken därför inte så hårt lastade. Det kanske fortfarande finns sådana avtal hos vissa bolag. I alla fall hade, och har fortfarande, många tvätt- och diskmaskiner och torktumlare en inbyggd timer, så att man kan ladda tvätt eller disk i maskinen på kvällen, och ställa timern så att den startar när strömmen blir billig.

Det var väldigt ”smart” på 90-talet, även om ordet ”smart” inte börjat användas i det sammanhanget då. Idag duger det inte, utan elpriset ska variera per timme, utan regelbundenhet. Istället ska maskinerna, och framförallt varmvattenberedare, värmepumpar, i allmänhet apparater för värme och kyla, styras över internet, efter det aktuella elpriset, som (i alla fall enligt påstående) beror på tillgång och efterfrågan. Även egna sol- och vindanläggningar och energilager har kommit in i denna debatt.

Kylskåpet som handlar: En riktig käpphäst i propagandan för IoT. Kylskåpet ska känna av vad som finns i, kanske till och med varornas Bäst Före-datum, och skicka notan till mobilen, eller rentav självt beställa varorna.

Fjärrstyrning av kyla, värme, larm, lås, ljus… Det har funnits länge, bland annat över telefon, men nu ska det styras över internet och med smarttelefonen.

Kameror överallt: Kameror, inte bara för att fånga inbrottstjuvar på film, utan för att se att allt står rätt till hemma när man är borta, för att styra saker med gester, och för att se vem som ringer på dörren.

Smarta telefoner, smart TV, etc: Finns redan, behöver inte förklaras.

Även i industrin, kommunala system, etc: Industrimaskiner, gatubelysning, elnät, vattenförsörjning, fordon, det mesta håller på att kopplas upp.

Det finns självklart fördelar, annars skulle det inte göras. De största fördelarna är för tillverkarnas plånböcker, men att kunna styra system efter rådande omständigheter ger i många fall minskad elförbrukning, minskad administration, och i sällsynta fall bättre service. För privatpersonen gäller samma sak, fast just ”servicen” oftast är huvudsyftet då.

Men det har alla redan berättat, så nu får det vara nog om det. Nackdelar och risker talas det mindre om, så det tar jag upp nu:

Vem har kontrollen?

Vem ska ha kontrollen över dina saker? Du, självklart. Men med Internet of Things, är det inte så självklart. Det har lagts förslag på att elbolagen ska ha rätt att sänka värmen eller kylan i ditt hus, för att kapa effekttoppar. Jag sökte och hittade en sida om att de i Kalifornien, visserligen via FM och inte internet, ska kunna sänka och höja temperaturen fyra grader – troligen Fahrenheit eftersom det är USA, dvs ca 2 Celsiusgrader – i ”nödfall” utan att kunden ska kunna avbryta det. ”Nödfall” antas vara när strömmen inte räcker till, så att vissa hus annars skulle bli strömlösa, men det betyder ju bara att elnätet borde byggas ut – om man inte kan tvinga kunderna att dra mindre ström genom att ställa om deras termostater…

Sidan var från 2008, och jag vet inte vad som hände sedan, men jag vet att jag har läst på Flashback Forum att EU ska införa liknande system år 2020. Nu kan jag inte hitta sidan hur mycket jag än söker.

Frivillighet eller tvång?

Termostaterna i Kalifornien, och de i EU från 2020, tvingas på människor genom lagstiftning. Så radikalt blir det nog inte med timpriser på el, men då delar av elmarknaden är monopoliserade, kan priserna bli hur som helst. Det kan bli så att det blir oförsvarbart dyrt att ha ett vanligt elavtal och ”dumma” maskiner, och ännu mer oförsvarbart dyrt att ha timpris och ”dumma” maskiner. Vi kan helt enkelt bli tvingade att köpa ”smarta” maskiner för att inte bli ruinerade på elen.

Personlig information

Ju fler internetanslutna apparater man har, och ju fler funktioner de har, desto mer information genererar de om en. Om apparaterna inte styrs med direkt kommunikation, utan för ”enkelhetens skull” går via tillverkarens servrar – mycket troligt – så vore det naivt att tro att någon tillverkare skulle missa chansen att samla in och sälja den. Dessutom kommer den naturligtvis FRA och NSA tillhanda. Det kan vara allt ifrån information om vad du har i kylen till direkt ljud och bild.

Även om du inte har kameror och mikrofoner, som t.ex. Kinect, så kan många små stycken information om vad du gör läggas samman till en väldigt tydlig karta över dig genom Big Data.

Buggar, säkerhetsuppdateringar, hackers och virus.

Alla IT-system har säkerhetsluckor. Det bara blir så, eftersom de är så komplicerade. Varje gång du uppdaterar ditt operativsystem eller något program, och det står ”säkerhetsuppdatering”, har utvecklarna hittat en lucka, och skrivit en uppdatering som täpper till den. Ibland hundratals eller till och med tusentals. Långt innan något säkerhetsteam skulle kunna säga ”nu har vi nog täppt till de flesta”, kommer en ny funktion som för med sig nya luckor, eller en helt ny version av programmet.

Varje säkerhetslucka är ett fel som kan släppa in en hacker och/eller skadliga program. Ibland på sådana sätt att inte mycket kan hända, eller enbart under mycket speciella omständigheter, ibland en direktkanal för att få fullständig kontroll över hela systemet.

Dessutom finns ofta andra buggar i program och operativsystem, som kan få dem att göra oväntade, oönskade saker, eller plötsligt sluta fungera.

Om operativsystemet är fristående från apparatens programvara – till exempel Linux eller Windows Embedded – kan uppdateringar av det göra så att programvaran inte längre stöds, och om tillverkaren inte längre håller med uppdateringar för produkten, kan den bli obrukbar.

Tillägg, tack vare en påminnelse från Christian i Ny Tekniks kommentarsfält: Att tillverkaren slutar att hålla med uppdateringar till produkterna, särskilt om själva operativsystemet också kommer från dem, betyder förstås att inga säkerhetsluckor längre täpps till. De kommer istället att ligga kvar, upptäckta men öppna. Det ökar dramatiskt risken för att hackers och/eller skadliga program kan ställa till problem, från att kolla vad du har i kylen, till direkt ljud och bild, och kontroll över dina prylars funktioner.

Säkerhetsproblem är illa nog i en PC, där känslig information kan behandlas. Att lägga ut t.ex. patientjournaler på nätet så att patienterna ska kunna se dem är långt värre, och inte alls försvarbart på något sätt, oavsett hur bra man tror att man har skyddat dem.

Men det är ingenting mot vad Internet of Things håller på att bli. Tänk dig följande situation:

Det är Sveriges kallaste vecka på länge. Ikväll visar väderleksrapporten på  -25°C i söder och -45 i norr. Prognosen säger att det blir ungefär samma i tio dygn framåt. Skönt för plånboken att du just köpt en ny, hypereffektiv värmeanläggning, som du dessutom kan styra över internet från telefonen. Du går och lägger dig, men vaknar tidigt av att det är kallt i huset. Jaha, upp och kolla systemet… Nej, det kan du ju göra från telefonen – ERROR, could not connect to your system. Vad nu då? Har proppen gått? Du går upp och kollar anläggningen – den visar en teckning av en penis på displayen, och när du trycker på en knapp piper den melodin till Rick Astleys ‘Never Gonna Give You Up”. Du stänger av strömmen till den och slår på igen, men ingenting händer, mer än att penisen kommer fram igen.

Du tar fram en värmefläkt och startar den i sovrummet, och kan sova tills telefonsupporten för systemet öppnar. Du ringer och möts av en digital röst: ”Du har plats nummer fyra hundra sextio sju i kön. Beräknad kötid är fyrtio två timmar och arton minuter. Du kan besöka oss på Facebook eller på webben.”

På tillverkarens hemsida möts du inte av den fina följsamma design de brukar ha, utan av en svart text på vit bakgrund: ”Vi har drabbats av flera hackerattacker under natten, och ett virus har spridits till våra värmesystem. Vi har ingen prognos när felen kan vara åtgärdade.

Det här går inte, det är bara tio grader i resten av huset och du har ingen mer värmefläkt, och ingen annan värmekälla. Clas Ohlson ligger nära, du går dit och möts av hyllor där element, värmefläktar och kupévärmare ska stå, men de är tomma. Du hittar några terrassvärmare, längst in på en hylla, tar tre av de fem som är kvar. De får duga. I kassorna är det köer av människor som bär på det som stått på de tomma och nästan tomma hyllorna, och du ser din kompis Kalle.

-Tjenare!

-Hej Kalle, har du också problem med värmen?

-Ja, jag köpte ny anläggning i höstas, jag vet inte om du tror mig, men i morse var det en snopp på displayen, och inget hände…

-Jo. Samma sak för mig. Hackerattack och virus, säger tillverkaren.

Framme vid kassorna förstår du varför köerna gick så långsamt, en skylt säger ”Kortbetalning ej möjlig p.g.a. hackerattack.” En liten hög av värmefläktar och element står på golvet bakom. Du tömmer plånboken, och kan precis betala terrassvärmarna, och får fjorton kronor kvar.

Du går hem och ska låsa upp dörren med ditt smarta lås, men upptäcker att det redan är öppet, fast du vet att du låste. Det saknas pengar, det är saker omkringslängda överallt, och i sovrummet finns inte värmefläkten kvar.

Du är törstig och försöker ta ett glas vatten, men det finns inget. Har ledningen frusit? Nej, det är ju fortfarande plusgrader inne, och ute har det ju varit lika kallt förut. Du tittar ut mot vattentornet och ser att det hänger flera meter långa istappar från kanterna på det, och det rinner ner stora mängder vatten. Hackerattack där med.

Plötsligt hör du en smäll – tre bilar krockade just i korsningen en bit bort. Gatlyktorna fungerar inte, så du ser i skenet i snön att det är grönt från alla håll.

Dags att koppla in värmarna, här är kallt. Du plockar upp den första, och ska just sätta i kontakten, när det blir beckmörkt. Förutom ett gult, flackande sken utifrån.

Elstationen står i lågor.

Viltkameror integritetsrisk i skogen om de är uppkopplade

Länsstyrelser placerar ut kameror i skogen för att inventera vilt.

Kamerorna ska placeras och riktas för att risken att människors ansikten ska hamna på bild minskas. Det är bra.

Bilder på människor kommer att raderas så fort som möjligt, det är också bra. Men, hur överförs bilderna till länsstyrelserna?

Det finns två sorters viltkameror, de som endast sparar bilderna på ett minneskort, och de som skickar dem via mobilt internet. Eftersom det skulle vara dyrt att med jämna mellanrum låta anställda gå runt i skogen för att hämta minneskort, är det sannolikt att internetanslutna kameror används.

Om så är fallet, överförs bilderna krypterat? Om det inte är så, kommer teleoperatörer, underrättelsetjänster, m.m. ändå att kunna se bilderna.

Och med de senare vet vi ju att det inte går att gömma sig bakom argumentet ”de har väl inget intresse av dig”. De har intresse av alla, och datorkraft för att analysera allt som kommer in.

EDIT: Antagandet och frågan som numera är överstrukna, är besvarade av vilthandläggare Ellinor Theorin (Tack!). Se kommentarsfältet nedan.

Goda nyheter: Vårdcentralen måste ta emot kontant betalning

Äntligen en god nyhet bland alla dåliga: Domen mot landstinget i Kronoberg har fallit: Vårdcentralen måste ta emot kontanter.

Det kan tyckas vara en liten vinst för integriteten eftersom vårdcentralen ändå behöver veta vem du är, men det finns en aktör till – banken. Den har inte med att göra när du besöker vården, vilken vårdcentral, och hur mycket det kostar. Men det får den veta om du betalar med kort, och åtminstone när och hur mycket om du betalar med faktura. Kontanter är alltså en mycket stor fördel för sekretessen.

Om vi har tur, kommer detta att sprida sig till andra verksamheter – det i riksbankslagen som jag antar avses, är 5 kap 1§:

Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel.

 

Om vi har otur, skrivs riksbankslagen om. Det är mäktiga intressen som vill ha bort kontanterna.

Länkar:

Kontantupproret
Mitt inlägg ”Ett kontantlöst samhälle är ett övervakningssamhälle

 

Svårigheten att sprida negativa åsikter om övervakning

Idag hörde jag på radion om en undersökning om vilka åsikter som man vill, respektive inte vill tala om.

När inslaget började, funderade jag på om övervakning och personlig integritet skulle finnas med. Självklart inte.

Föga förvånande så är frågor om invandring bland det svåraste att prata om, och vänsterinriktade åsikter de lättaste.

I denna undersökning fanns inte frågorna om integritet som svarsalternativ, och det kan vara avsiktligt för att förtiga dem, eller ha blivit så eftersom de är dolda i övrigt.

En anledning till att negativa åsikter om övervakning inte finns med i undersökningen, och en av anledningarna till att de är så dolda i samhället i övrigt, tror jag är lika enkel som allvarlig:

De människor som inte vet vilka möjligheter som finns inom övervakningen, har ingen anledning att ha en sådan åsikt, och de människor som vet vilka möjligheter som finns vågar inte yttra de åsikterna, ens i en ”anonymiserad” undersökning, eftersom de vet att denna ”anonymisering” inte är säker.

Diagram

Tänk igenom detta. De flesta vet inte hur allvarligt det är eller vad det kan leda till, och tycker därför inte att det är så farligt. Jag, som vet ganska mycket, vågar inte vara öppen med mitt namn, och inte sprida informationen på Facebook etc, utan bara blogga här, gömd bakom diverse anonymitetsåtgärder. De som vet mer än jag håller säkert tyst i alla sammanhang utom till sådana de vet att de kan lita på – det vill säga vet lika mycket som de själva.

Allt detta innebär förstås att informationen inte sprids särskilt väl till de som inte vet!

Naturligtvis finns variationer beroende på mod och historia. Jag påstår inte att jag vet mer än t.ex. Rick Falkvinge eller Pär Ström, men de har troligen börjat sprida information om sin åsikt innan läget blev som det är, och inser att det bästa de kan göra är att fortsätta, så kanske det i alla fall väcks misstankar om de skulle ”försvinna” eller ”byta åsikt” någon gång i framtiden. Och så är de kanske modigare än jag, det vet jag ingenting om.

Jag vill också tillägga att ”puckeln” i diagrammet inte är så hög: När man börjar förstå så mycket att det känns creepy, då förstår man också att man inte ska prata hur som helst om det.

Nu vill jag uppmana dig att läsa hela inlägget en gång till, och låta vikten av detta moment 22 sjunka in. Det här är viktigt.

Sveriges Radio tar bort välanvänt kommentarsfält, skyller på låg användning.

Sveriges Radios program Ring P1 kommer från och med på måndag att inte längre ha något kommentarsfält.

 

De skriver att kommentarsfälten lockar ”allt färre deltagare”, och att de endast har ”ett fåtal medverkande”.

Om man tittar på siffrorna, tycker jag att det verkar vara de mest frekventerade kommentarsfälten på hela SR:

Skärmbild från 2015-09-23 20:18:08

Kommentarer: 197, 66, 250

Victor Friberg svarar att ”Det handlar inte om åsikterna som skrivs i sajtens kommentarsfält. Vi har öppet dygnet runt både på Facebook, mail och telefonsvararen – man kan fortsätta att vända sig dit”

Vad har dessa gemensamt, som är motsatt kommentarsfältet? Just det – det är omöjligt eller svårt att vara anonym! Detta är ett led i utrotningen av det fria, anonyma ordet – ett sätt att skrämma till tystnad. Att katter är söta och att rökare är irriterande kommer vi förstås att fortsätta få veta, det är ingenting man blir straffad för att säga, men allt som faktiskt skulle behöva diskuteras, kommer effektivt att tystas. Självcensur.

 

 

SR2

Drönarkameror måste ses i samband med det som kommer sen – mönsterigenkänning.

Idag pratades det om drönare på radion. Frågan gäller om en drönarburen kamera ska betraktas som en övervakningskamera. Datainspektionen tycker det, och två rättsprocesser om detta pågår, och domen faller i höst.

Eftersom ekonomiska intressen är inblandade, kommer förstås domen att bli friande. Eller så kommer lagen att ändras kort efteråt.

UPDATE: Dom har fallit, till integritetens fördel. Se inlägg.

Oavsett hur det går med den saken, bör vi noga tänka igenom konsekvenserna innan vi accepterar filmande drönare i skyn, utan att protestera. I grund och botten är det två friheter som står emot varandra – rätten att få fotografera och rätten till ett privatliv – och då blir det alltid komplicerat att dra gränsen. Det anses ofta att man inte har någon rätt till ett privatliv på offentliga platser, men det är inte sant. Det krävs tillstånd och skyltar för att ha övervakningskameror på sådana platser. Däremot är det fritt fram att fotografera med en handhållen kamera på sådana platser.

För några årtionden sedan fanns fullständig logik i detta. En privatperson som tog en bild, lämnade in filmen på framkallning och satte in bilden i sitt fotoalbum, eller som mest ramade in den och hängde den på väggen, gjorde just det. Förutom fotografen, var det bara släkt, vänner och bekanta som såg bilden. Dessutom kunde inte människor som råkat komma med på bilden identifieras hursomhelst, så även om de gjorde något som de inte ville visa, kunde de räkna med anonymitet, såvida inte någon som kände dem också kände fotografen. Övervakningskameror däremot, visste man inte hur materialet skulle komma att användas. Om ett brott begicks vid samma tidpunkt, skulle ju polisen undersöka, och man kunde ju till och med hamna på TV.

Idag finns inte denna logik kvar, eftersom bilder som tas på olika ställen ofta läggs ut på sociala medier. Där kan de vara tillgängliga för alla människor och i alla fall för NSA m.fl. Verktyg som inte fanns förut, såsom ansiktsigenkänning och Big Data kan användas för att omedelbart identifiera alla i bilden och samköra med annat för att veta exakt vad de gjorde där.

Man kan säga att den faktiska skillnaden mellan en vanlig kamera och en övervakningskamera försvunnit – eller till och med att en vanlig kamera kört om övervakningskamerorna ur integritetskränknignssynpunkt.

Så till drönarna. Kan vi lita på att bilderna stannar hos piloten? Självklart inte, de nämnda ekonomiska intressena livnär sig ju just på sina filmer och bilder genom att sälja undantag från sitt monopol (copyright på utrikiska), och privatpersonerna kommer förstås att göra samma sak med drönarbilder som de gör med bilder från handhållna kameror – många kommer att hamna på t.ex. Instagram och Flickr.

Vill vi verkligen att kamerorna, som man förut i alla fall hade en chans att se när fotografen höjde för att ta en bild, ska börja flyga omkring och filma och fotografera överallt, eventuellt med en upplösning som gör ansiktsigenkänning möjlig även helt utom hörhåll?

Naturligtvis finns fördelar, som möjligheten att filma polisbrutalitet så att man kan bevisa den, möjligheten att filma konserter och föreställningar från en bra vinkel för att lägga ut på torrent m.m., men uppväger det verkligen den integritetskränkning som miljoner människor kommer att drabbas av varje dag? Jag tycker inte det. Jag skulle inte vilja det. Vad du tycker vet bara du än så länge, men om du vill kan du ändra på det genom att använda kommentarsfältet nedan.

Har Piratpartiet dött, eller ännu värre – övergått till Facebook?

Nu behövs, precis som alltid det senaste decenniet, Piratpartiet mer än någonsin. Eftersom det inte är val på tre år till, behövs det främst genom informationsspridning, PR, och att visa att det fortfarande finns.

Idag har jag bland annat tittat in hos Rick Falkvinge på Youtube och på Private Internet Access, hos Anna Troberg, hos Anton Nordenfur, hos Julia Reda, hos Christian Engström, och hos Gustav Nipe vars sida inte ens finns kvar.

Anton Nordenfur på sin blogg och Rick Falkvinge på PIA publicerar ungefär en gång i veckan, på Liberties Report verkar han slutat göra nya avsnitt.(se uppdatering) De andra har som mest enstaka inlägg då och då.

Har ni gett upp? Eller ännu värre, flyttat till Facebook? Det behöver väl inte förklaras att det vore hyckleri av värsta sort att flytta in på en sida där man måste vara medlem för att få kommentera och oftast till och med läsa inläggen, inte får vara anonym, och sidan är den mest integritetskränkande som finns.

UPPDATERING: Svar från Rick Falkvinge, Liberties Report fortsätter har nu fortsatt, i 4K-upplösning. Se kommentarsfält.

Henrik Alexandersson är aktiv dessutom, rekommenderas.

Hur kan en våg få mer uppmärksamhet än vår frihet?

I P4 Extra idag (Här, strax efter sju minuter in i versionen utan musik), talades det om en våg i ett badhus. Inte en sådan i vattnet, utan en sådan man ställer sig på för att se hur mycket man väger.

Badhuset hade en våg, som man helt frivilligt fick använda för att ta reda på hur mycket man väger. Det gillade inte en Facebookanvändare, eftersom hon tyckte att det gör barn för ”viktcentrerade”. Hon fick medhåll av över 20 000 andra, och det gjorde i sin tur att vågen togs bort, och att frågan togs upp av P4 Extra.

När någon klagar på att företag övervakar oss mot vår vilja, säger ett fåtal ”låt bli att använda företagets tjänster”, någon enstaka håller med. När myndigheter övervakar oss, censurerar oss, och på andra sätt förstör våra friheter, säger ett fåtal ”men tänk på terroristerna och pedofilerna som de måste stoppa”, och någon enstaka håller med.

När ett badhus erbjuder en tjänst på köpet av inträde, en tjänst som är 100 % opt-in, då säger över tjugo tusen människor ”TILL ATTACK! BORT MED TJÄNSTEN HELT OCH HÅLLET!”

Är det bara jag, eller verkar inte detta lite bakvänt?

 

Och du som tänker säga något om grupptryck – jaha. Facebook då?

Big Data-utvecklare: Vill ni sitta i fängelse?

Big Data, en trend som har funnits i några år nu, går ut på att sammanställa mycket stora informationsmängder och använda olika algoritmer för att finna samband, mönster, sådant som är användbart. Begreppet är nära besläktat med datamining, och gränserna mellan de två är suddiga.

Oftast handlar det om personlig information, sådan som ”frivilligt” uppges på platser som Facebook, Google-tjänster m.m. Jag skriver ”frivilligt” inom citattecken eftersom inte många läser de avtal de godkänner, som ger Facebook, Google, m.fl. rätt att samla in och använda informationen. Det kan också handla om information där samtycke inte alls givits, som mobiltelefonpositionering med WiFi i städer eller köpcentra, där ingenting godkänts eller personerna ens blivit informerade om att insamlingen sker, eller om de trafikövervakningssystem som finns i bl.a. Stockholm och Göteborg, inte bara med trängselskatten utan även ett annat system, för att upptäcka trafikstockningar, olyckor, m.m.

Big Data har i princip två huvuddelar: Insamling och analys. Insamling sker med olika tekniker – kameror, mobilmaster, WiFi-accesspunkter, cookies, IP-adresser, webbläsarinställningar, m.m.

Analys kan göras källa för källa, men det är när olika källor samkörs som vi börjar prata om Big Data. Till exempel skulle en mobiltelefons position kunna samköras med abonnentinformation ur Eniros register och med kassaapparaten, så vet butiken vad just du handlar, och kan skicka riktad reklam om relaterade produkter och tillbehör. Eller bara samköra kassaapparaten med ansiktsigenkänning från butikens övervakningskameror och Facebooks profilbilder, så blir det samma resultat även om du inte har telefonen med dig, bara du finns på Facebook. Ja, om du inte betalar med kort då, för då behövs ju bara det.

Det här är teknik som finns idag, och/eller inom en mycket snar framtid.

Användningsområdena är många, och en del är helt oskyldiga. Väderleksrapporten kan sägas baseras på Big Data, med bilder från satelliter och flyg, och data från mängder av vädersensorer utspridda över världen, och superdatorer som beräknar väderprognoser från det. Som sagt används system för att förutspå och förebygga trafikköer, system som bygger på ANPR – automatisk registreringsskyltsigenkänning.

Men det senare bygger, till skillnad från vädret, inte på helt ”oskyldiga” data.

När informationen som används är personlig, uppstår faror omedelbart. Risker för läckage och missbruk blir farliga.

Säg att du är gift, är otrogen och köper ett paket kondomer. Sedan råkar din svartsjuka/-e fru/man läsa en redovisning av dina inköp med datum, och hon/han har ju inte sett till några kondomer just då. Tänk sedan att du inte alls är otrogen utan helt enkelt körde ifrån kondompaketet på parkeringen, där du lade det för att låsa upp bilen. Även om du har rent mjöl i påsen kan du drabbas.

När vi ändå är inne på ämnet sex, kan vi ju ta detta: Ansiktsigenkänning och -analys är ett av de längst framskridna verktygen i Big Data-lådan. Om du befinner dig i kameraövervakat område, kopplat till ett sådant analyssystem, är det inte alls otänkbart att det med små förändringar, istället för att märka ut personer som ger uttryck för den nervositet som infinner sig vid stöld, istället kan användas att märka ut ansiktsuttryck när du tittar på någon med sexuell upphetsning. Naturligtvis då också vilket kön den personen tillhör. Och så blev den – din sexuella läggning, en av de mycket känsliga personuppgifterna som vanligtvis inte får registreras – registrerad.

 

 

När jättar som Facebook och Google får tillgång till enorma mängder personinformation, uppstår konsekvenser som inte ens Sci-Fi-författare skulle kunna drömma om. Med beräkningskraft och kontroll över hur, var och när nyheter sprids, är jag rädd att de faktiskt skulle kunna ha möjlighet att ta över och detaljstyra en hel värld. Utan att vi skulle märka det.

Okej, det räcker kanske inte med sexskandaler och dold världskontroll för fängelse (?), men det finns mer som Big Data kan användas till.

I Nederländerna hölls register över folks religion, bland annat över judar, sedan kom andra världskriget. Rick Falkvinge har skrivit om detta. Även om det handlade om gamla pappersarkiv och register som hölls av myndigheter, så spelar det ingen roll. Myndigheter kan samarbeta med företag eller tvinga dem med lag, erövrande makt kan med våld ta över dataanläggningar och skaffa fram eventuella lösenord med allt ifrån mutor till tortyr. Och att dagens register är digitala gör det hela mycket värre.

Även om just ditt register, eller just ditt analysverktyg, inte för sig kan användas för något ondskefullt, kan du inte veta att det inte kombineras eller samkörs med någonting annat, där just det du gjort är avgörande för det hela.

Om man jämför det gamla Stasis register med NSA:s är det en skillnad i storleksordningen en miljard. Det betyder att om NSA förvarade sin information som Stasi förvarade sin, skulle det inte räcka med några enstaka kvarter i Berlin. Det skulle inte ens på långa vägar räcka med hela Tyskland. Och det är vad NSA har. Lägg till Googles och Facebooks data, förutom den som NSA redan har, data från butikskedjor, banker, m.m. så kan du bokstavligen räkna ut vad en människa kommer att tänka och göra innan vederbörande själv vet det.

Därmed är det möjligt att inte basera nästa folkmord på sådant trivialt som religion, utan till exempel på vad folket i fråga tycker om någon viss politisk företeelse, utan att behöva fråga dem, utan att de har möjlighet att ljuga, och framförallt så är de döda innan de ens hinner veta att de behöver kämpa emot, än mindre vad.

 

Det här är inte fiktion. När data kan missbrukas å det grövsta, även om risken är minimal, och mer data samlas in än vad som tas bort, så kommer detta grövsta missbruk att ske förr eller senare. Det är bara logik och matematik.

Åter till andra världskriget och förintelsen, domar har gjort gällande att ”jag följde bara order” inte är en giltig ursäkt, och att även om man bara är med som en liten kugge i dödsmaskineriet så bär man en del av skulden till alltihop.

Så, utvecklare av Big Data, vill ni, förutom att leva med vetskapen om att ni hjälpt till att ta mängder av liv, sitta i fängelse i många år? Det kommer att hända, och det är möjligt att det blir inom er livstid.

Det här är en post om ingenting

Nej, det är inte en sång om ingenting, så alla brats kan hoppa omkring, går i baren, köper en Jäger, för att visa vem som äger…(Youtube-länk: länk) Nej, det här är ett blogginlägg om ingenting.

Eller kanske lite om magneter…

Det handlar inte om Game of Thrones. Det handlar inte om Orange Is the New Black. Det handlar inte ens om HBO, Netflix eller Viaplay, eller musikens Spotify, även om det vore intressant att skriva något om de integritetsavtal man måste läsa och godkänna för att få använda dem.

Inte heller handlar det om The Hunger Games, eller Hungerspelen, som i alla fall böckerna heter på svenska.

Det handlar inte om spel heller. Varken Skyrim, Bloodborne, eller ens det gamla hederliga(?) World of Warcraft.

Men ta gärna en titt på hur Microsoft börjat spionera på dig, även i Windows 7 och 8. Eller vad de senaste antiterrorlagförslagen kan innebära. Och tänk på det här innan du tar fram betalkortet nästa gång.

Tänk på och utforska detta själv, för massmedia kommer inte att göra det för dig.

Ursäkta för att inlägget inte handlade om någonting. Det kommer nästa att göra. Godkväll.

F–k you, Hushmail

July 7’th, I wrote the following:

April 2:nd, I wrote this post, about it being hard to find a good E-mail provider where one can be anonymous, and that the Canadian provider Hushmail had let us down by beginning to require verification by cell phone.

I haven’t checked in a long time, so I don’t know when it happened, but now, that requirement is gone. One can again register a Hushmail account without giving up any personally identifiable information. Paired with an anonymizing service, it gives a fairly good level of anonymity and security for general use.

Thank You Hushmail!

It turns out I was wrong, I noticed when I tried to create another account today. Hushmail only has it hidden as the last step when creating a new account.

So instead of saying ”thank you, Hushmail”, I now say Fuck you, Hushmail. It’s harsh words, but you seriously deserve them!

Sverige nära totalitär polis-/militärstat

Idag presenterades ”den svenska strategin mot terrorism”. Studio Ett

Praktiskt taget verkar det gå ut på fyra saker:

  1. Ökad övervakning, bl.a. genom att polisen får installera trojaner på misstänktas utrustning. ”Efter domstolsbeslut, på samma sätt som telefonavlyssning idag” påstås det. Kanske, men till att börja med vet vi ju vad som händer efter ett tag, det trappas upp. Sedan är det ju en helt annan möjlighet till kartläggning av personers liv med en trojan än vad som någonsin varit möjligt med telefonavlyssning. Bilder, filmer, mikrofon, webbkamera…
  2. Digitalt samarbete mellan FRA, MUST och Säpo. Det betyder inte en ökning av integritetsintrånget med en faktor tre, utan snarare tre miljoner. Samkörning av data är ett extremt kraftfullt vapen, som används mot alla. Inte bara misstänkta.
  3. ”Utvidgning av det straffbelagda området”, det vill säga att mindre krävs för att det ska vara brottsligt. Det innebär i sin tur att det blir lättare att använda övervakningen bl.a. med trojaner. En formulering är att det ska vara straffbelagt att ”ansluta sig till terrororganisationer”. Vem bestämmer vad som är en terrororganisation? Är Anonymous en terrororganisation? Är kanske till och med Piratpartiet det? Om inte nu så om 5-10 år?
  4. Militären ska få hjälpa polisen. Det finns ett bra citat om detta från filmen Battlestar Galactica. Jag har inte sett filmen, men citatet är lika giltigt i verkligheten:

There’s a reason you separate military and the police. One fights the enemies of the state, the other serves and protects the people. When the military becomes both, then the enemies of the state tend to become the people. –Commander William Adama

Hushmail accepts anonymous accounts again

Read this.

April 2:nd, I wrote this post, about it being hard to find a good E-mail provider where one can be anonymous, and that the Canadian provider Hushmail had let us down by beginning to require verification by cell phone.

I haven’t checked in a long time, so I don’t know when it happened, but now, that requirement is gone. One can again register a Hushmail account without giving up any personally identifiable information. Paired with an anonymizing service, it gives a fairly good level of anonymity and security for general use.

Thank You Hushmail!

The biggest, and really the single, threat to all our liberties

If you’ve found this page, you probably know that our liberties are under attack from many actors, both commercial, government, and government using commercial services’ data about us.

This is not uncommon knowledge. Most people know it to some extent, and everyone who reads this is likely to know it very well.

What is not as known is why most people don’t care enough to do very much about it. I have written a little about this in Swedish before, but I think it’s time to post something that is more complete in the explaining, and I might as well write it in English since I may want to link to it from a comment field in English sometime.

What kind of power would you have, if you were in control of all mass media that your country’s people consumes? Sure, you could make yourself the king of kings, never having to lift a finger again, having money pouring out of your pockets but not even needing it, because everyone would just give you the best of the best in goods, services etc. because of who you are.

That’s not what I mean.

If you were to play your cards right, people wouldn’t be treating you so well because they feel they have to. They would be doing it because they want to. You would not just be in full control of people’s knowledge, not just in control of people’s thoughts. You would be in control of people’s emotions.

The people wouldn’t want democracy. They would want you. Or, rather, you would be the democracy, because everybody wants you to be their leader.

This is only the beginning however. If you had control of all the mass media, you could alter, even completely invert, any commonly accepted general, scientific or moral standpoint of the people, gradually, over the course of maybe 5-40 years depending of how radical the change would be, but definitely within a human lifetime. Memory is shorter than one might think, if handled in certain ways.

Seriously, if you wanted to, you could for example make people think, do and feel:

  • That people with, say,  brown hair should not be entitled to operate motor vehicles or heavy machinery, because they have slower reflexes that others. This in spite of reaction tests currently being the most popular game and hair colour doesn’t affect the score one bit.
  • That cats are the most vile creatures that have ever existed, should never be touched without a two-metre self-sterilizing grip hook, and even seeing one means bad luck.
  • That having sex with your own children when they are young is good and necessary for teaching them about sexuality.
  • That killing people that have the opinion that you are not great and awesome, is the right thing to do.

 

To us, this is of course ridiculous and disgusting, but if all the mass media gradually came to these conclusions, repeated them in thousands of different ways, showing scientists reporting that it is confirmed in science, making statistics asked in such a way that they show that people are accepting and liking it all, made movies, music, comics, books, all with these standpoints embedded in them and very little although not necessarily nothing to the contrary, the people would look back and say ”I wonder how many millions of lives would have been saved if those brown haired people in the 2000’s wouldn’t have driven cars, and if people didn’t have those horrible cats, and it’s strange how we can even exist, how did people even know how to have sex when nobody showed them? And how could they possibly think of Your Highest Highness as an equal, some even as a bad person, they should have been slowly roasted to death…”

There is absolutely nothing more powerful than a unified mass media.

In reality of course, there isn’t one person that control all the news to the people. Except possibly in North Korea. But the mass media actors are collaborating very much, probably controlled by an unknown small group of people. It probably differs a bit between countries, but not too much since many of the trends I’m about to write about are more or less global. I’m writing from a mostly Swedish perspective, because that’s where I live.

The following things are real. They are subjects that the mass media of today and yesterday are and have been very uniform and persistent about.

Tobacco: In the past, tobacco companies had huge influence over the mass media. Everyone was smoking in the movies, ads everywhere, and tobacco was the healthiest substance known to man. (What cigarette do you smoke, Doctor?). Then something changed, and today they agitate for everything that reduces tobacco use. Every single time a scientist says something about tobacco in the media, it is that it is much more dangerous than previously believed. When recommendations of anti-smoking laws such as warning pictures, prohibited smoking in bus stops and train platforms, etc. are brought up, they always interview people that say it is a good idea, but never ever anyone who thinks it is bad.

Coffee: Much like tobacco, but the other way around, every time something about coffee is reported in Swedish mass media, it is that it has some newly discovered beneficial effect on health. It reduces depression and risk of suicide, it reduces the risk of cancer, it keeps your heart in a better condition and whatnot. Nothing bad about coffee, ever. Energy drinks however, are always reported as bad.

 Russia: A year or two before the activity started in Crimea, Swedish mass media began reporting every tiny bad thing that the Russian government was doing. Sure, the Russian government does indeed do bad things, I don’t deny that, but this was seriously ridiculous. In some cases the Swedish government had done similar things without the Swedish media saying a single word about it. How and why this happened at the time it did, I leave to you to think about. I don’t even know myself, even if I have some suspicions.

Now we come to the things regarding what this blog is about.

Anonymity: The word anonymity is seldom used when describing good things such as whistle blowing and sensitive discussions, and when interviewing for example crime victims that are anonymous in the current media. Then they say ”We can now expose leaked information…” ”They don’t have to use their name there” and for example ”Sara’s real name is something else.” When discussing child pornography, on line fraud, so-called Internet hate, etcetera however, the word anonymity is used in every other sentence.

Privacy: Privacy is very rarely mentioned. When a new service, technology or law is reported, that any reasonable person would use almost half of the space discussing its privacy implications, such as social media functions, drones, surveillance cameras in elderly people’s homes (reassuring us that it’s for extra safety, not for saving money!), Google Glass, Data Retention Directive, etc. They always focus on what good it can do for society, often say that the development is inevitable, and sometimes just briefly cover the privacy implications, often with someone who reassures everyone it won’t be abused getting the final word.

Freedom of speech and expression: Freedom of speech and freedom of expression are generally combined in the word ”yttrandefrihet” in Swedish, so it will be a bit clumsy to translate, however Swedish mass media talks about it sometimes. When they do, it is either about something that prevents them from reporting something, or it is paradoxically enough about some more or less known person – usually hardcore feminist, way past the line into misandry – whose freedom of speech and expression ”is being trampled on” by means of ”näthat” (”Internet hate”) – angry, mean, sometimes threatening comments and e-mails. Never ever EVER does freedom of speech and expression have anything to do with regular citizens being able to speak and express themselves, most notably on the Internet, especially not anonymously.

Facebook: This is part of the above three, but deserves its own chapter: Facebook, and to a lesser extent Instagram and Twitter, the mass media loves. Almost every Swedish newspaper, TV- and radio station have removed their comment fields where anonymous comments could be made, and are instead telling people to discuss on social media, especially Facebook. Public Service Sveriges Radio and Sveriges Television are prohibited from advertising any commercial products or services, but especially Sveriges Radio very often tell its listeners to ”enter our Facebook page and comment this and that”, literally 20-30 times a day. If that’s not advertisement, I don’t know what is. And, as mentioned above, Facebook’s data collection is rarely mentioned, at the very most shortly, about once a year.

Music: Even the music often seems to contain propaganda. One of the most popular topics of Swedish artists, singing in both Swedish and English, and not unusual for English-singing artists from other countries either, is ”live now”, ”don’t worry about tomorrow”, etc. Politics of all kinds concern tomorrow and not today, per se. So if the message is only slightly analyzed, it means ”don’t get involved in, or even worry about, political matters”.

 

What to watch out for: If the following is being reported in the mass media, fire up your critical thinking!

Unanimous or near-unanimous support for a standpoint, opinion or even a claimed fact: This may be propaganda. Or it may be legit. Don’t just accept it without at least thinking of who might profit from people believing it, preferably also do a little research yourself.

Incompatible facts: Especially combined with above point. Be vigilant of facts used in an argument, article or other mass media message, that doesn’t seem to add up. This can of course happen from mistake, or facts sometimes appear to not add up, but they in reality do. But it is a warning sign that something may be wrong.

Statistics: This is one of the most important points: Statistics are almost always pure, ultra high-powered propaganda. Statistics are usually ordered by someone with an agenda, and that is reflected in what information respondents are given before answering, and it is reflected in how questions are asked, a fairly recent example being ”Are you afraid of surveillance?”. Not many people are genuinely afraid of surveillance (in some cases they should be, however), but most people are uncomfortable under surveillance, and alter their behaviour. The agenda is reflected in how things are measured: For example, three different newspapers could brag with statistics and all be right: 1:We are the newspaper with the most readers. 2:We are the newspaper with the fastest growing number of readers. 3: We are the newspaper with the most daily readers. The agenda is reflected in how the statistics are presented, headlines, descriptions, scale, colour, shapes, etc.

Other things giving statistics their propaganda power is that they are seen as mathematical (and everyone knows that math never lies) and that they are often used to measure what most people think or do:

”Many people are…”, ”More and more people are…” etc: Whether it’s through statistics, through interviews or pretty much any means, very often the mass media wants to make it known that a large amount of people or a quickly growing amount of people are doing this or that, or having this or that opinion. Ever wondered why? Would that be something especially interesting to know? Maybe, but the real reason is psychology 101. People usually want to do like most other people do. Why would the newspapers in the example above even want to brag about being read by many? To make even more people want to read them, of course. To attract customers! This has been used in advertising for decades, probably even centuries. The reason when it is used in the news is exactly the same: to ”sell” an opinion or a behaviour. You can be absolutely sure that many more people than you hear, see or read about are interviewed. Then the ones with the ”correct” opinions are published, maybe with a few exceptions for credibility. In November last year, Riksbanken, the central bank of Sweden, ordered statistics of the use of cash, cards and mobile payment services. In the newspaper Ystads Allehanda, a person using cards and not having much cash in her wallet was described like this (translation by me)

In that way, she is typical. A survey that Riksbanken have ordered, shows that 53 % of Swedes have between 100 and 500 crowns* in cash and a majority nowadays choose to use a card also for purchases under 100 kr. Different mobile services are also gaining ground…

*Crowns or kronor is the Swedish currency, when writing, 1 kr is about €0.11 and $0.12.

This survey can of course not be trusted. The banks makes billions from card fees and such, which they don’t on the cash. Of course they want to make people use their payment services even more.

(Cards and mobile services are unsafe – every transaction is traceable and stored for a very long time, during which values and opinions of what is okay to buy may change, and every purchase is a withdrawal from the bank, so if your money gets frozen, there is a major IT problem, power outage, etc. you can’t even buy food. If you have money corresponding to a few hundred € or $ at home or in the wallet, you have money for the most essential for a few weeks until the problem hopefully is corrected.)

That which is missing, layered propaganda: All mass media in Sweden has a clear anti-racist immigration-positive opinion, and this is by many people thought to be the huge propaganda drive in Swedish mass media. This is probably a big factor in the Sweden Democrats’ recent success, an immigration-critical party that the mass media is very clear about not supporting. But if you think that is the case, you are mistaken. The immigration debate and apparent non-representation of many people’s opinion is merely a distraction. The thoughts that the mass media doesn’t want the people to think, are neither advertised nor criticized, they are not discussed at all. This is true of our liberties such as privacy. It is very rarely mentioned, and when mentioned it is always in ways reassuring that it’s nothing to worry about.

However, privacy has been unusually much discussed in the Swedish media the last months, maybe five times. There may even be another layer, of something even more important, that is now urgent and must be kept out of people’s minds even at the cost of higher awareness of liberties and privacy. I don’t know what, though. Possibly the total monetary collapse that may arise from Greece going bankrupt(Warning – YouTube link) (which Bitcoin will not solve at all, for obvious reasons). Possibly World War III. Possibly something completely different.

 

 The role of the Internet in this

Many privacy activists claim that the Internet saves the free information and truth, but I say that is a big exaggeration. What is being discussed on the Internet, for example on blogs, discussion forums, social media, podcasts, videos etc. is almost exclusively sourced from the mass media. If it’s not, it’s either mindless entertainment or it’s just a small fringe group discussing it, and it has no chance of reaching any significant number of people. If ”regular” people see it, most will call the people discussing it ”tinfoil hats”, even if the evidence is presented and verified in front of them. This is of course because of the mass media’s propaganda, the circle is closed. Don’t stop discussing however, any resistance is better than no resistance.

En övervakningskamera är inte längre ”bara” en övervakningskamera

Uppdatering: hänsyn tas redan till systemets funktioner vid beviljande av tillstånd.

Kameraövervakning är så vanlig idag, att den ofta inte ens upplevs som integritetskränkande. Men en kamera idag är oftast inte samma sak som det var för 30 år sedan.

När man säger övervakningskamera, tänker nog de flesta på en uniformerad vakt med batong i bältet och en kopp kaffe på bordet, som sitter och halvsover i ett mörkt rum framför 5-10 flimrande tjockskärmar med suddiga bilder. Det kallas TV-övervakning, och är inte alls vanligt längre, i alla fall inte enbart.

Videoövervakning innebär att inspelning sker, förr på VHS-band, i moderna system sker det på hårddisk. När bandet eller hårddisken är full, brukar inspelningen börja om från början, så att det äldsta materialet raderas. Videoövervakning är det vanliga idag, och det känner nog de flesta till.

Av de två systemen upplever inte jag något stort obehag att vara i det övervakade området. Att en vakt ser mig är inte värre än att andra kunder och personal gör det, och förutom vid den mycket lilla risk att ett brott skulle begås när jag är i området, kommer ju inte inspelningen att användas, utan försvinna efter några veckor när platsen behövs för nya inspelningar.

Men utvecklingen går framåt, och det gäller kanske särskilt för övervakningssystem. Oftast är utveckling något positivt, men för den personliga integriteten är det tvärt om nästan alltid negativt, så även i det här fallet. En övervakningskamera är inte alltid längre ”bara” en övervakningskamera. Här är utvecklingarna i ordning från minst till mest kränkande.

HD: Kamerorna har mycket bättre bildkvalitet nu än förr. Inte särskilt kränkande i sig, men det är värt att tänka på att nuförtiden kanske kameran ser dig bättre än du ser den.

Lagringsutrymme: Filmen kan sparas i veckor eller månader, billigare än det var att spara den i dagar förr. Motverkas dock av HD, och det är ändå inte sannolikt att materialet används om inget brott begås just när man är där.

Internetöverföring: Kameror kan vara kopplade till internet, till vaktbolag eller företagets egna vakter. I sig inte värre än att vakterna sitter i ett rum som kablar går till, men är överföringen krypterad? Om inte så kan både (o)säkerhetstjänster och hackers tjuvtitta, och med Snowdens avslöjanden vet vi att den risken finns även om det är krypterat, fast den naturligtvis är mindre.

Ansiktsigenkänning, beteendeigenkänning: Ett av de mer kränkande moderna systemen är mönsterigenkänning, såsom ansiktsigenkänning och gångstilsigenkänning. Med detta kan datorn kondensera stora mängder lågvärdig data – filmen – till små mängder högvärdig data – information om vem du är. På det sättet ökas den möjliga lagringstiden för vem som varit i området omedelbart från veckor till århundraden.

Sammankoppling, Big Data: En kombination av internetöverföring till central, och mönsterigenkänning medför att kamerorna i tusentals områden kan användas för att fullständigt kartlägga din identitet, dina rörelser, vad du köper, vem du träffar, och mycket annat, helt automatiskt. Från detta kan automatiskt slutsatser dras om politisk åsikt, sexuell läggning och kontakter, och annan mycket känslig information. Även denna information är kompakt och kan därför lagras länge.

Publicering: Det allra värsta som kan hända, är att videon publiceras streamat ut på internet. Detta har redan hänt på ett lekland i Jönköping (LÄNK),och felet med det är naturligtvis att ovanstående punkt – sammankoppling, Big Data – kan utföras av vem som helst, och med garanti kommer att utföras av FRA/NSA.

Såvitt jag vet tas ingen hänsyn till systemets tekniska egenskaper idag vid beviljande. Enligt Datainspektionen tar Länsstyrelsen hänsyn vid beviljande, men det tas i alla fall ingen hänsyn till det med hur det måste skyltas. Jag har ingen aning om det område jag går in i lagras en dag på en gammal bandare i källaren, eller publiceras på internet. Meningen med skylten är ju att man ska ha en chans att välja att inte gå in i övervakat område.

Är det inte dags att skylten också berättar hur kränkande övervakningen är?

Mitt förslag är att gärna ta hänsyn till systemet (görs redan) vid utfärdande av tillstånd, men framförallt snarast införa regler för skyltning där en ”integritetsklass” från 1-10 måste skrivas ut på skylten, till exempel enligt följande.

  • Klass 1: Endast TV-övervakning, ej internetansluten.
  • Klass 2: Videoövervakning eller kombinerad TV- och videoövervakning, ej internetansluten.
  • Klass 3: Internetansluten TV- och/eller videoövervakning med stark kryptering.
  • Klass 4: Ej internetansluten TV- och/eller videoövervakning med mönsterigenkänning och certifierat begränsad lagringstid max 2 månader.
  • Klass 5: Starkt krypterad internetansluten, annars som klass 4.
  • Klass 6: Internetansluten med svag eller ingen kryptering, utan mönsterigenkänning eller med 2-månaders begränsning.
  • Klass 7: Ej internetansluten eller starkt krypterad med obegränsad lagringstid på mönsterigenkänning.
  • Klass 8: Som klass 7 men svagt eller okrypterat.
  • Klass 9: Mönsterigenkänningsdata får spridas utanför det egna företaget eller det anställda vaktbolaget.
  • Klass 10: Publicering.

Jag skulle känna mig olustig i område med klass 3-4, undvika klass 5 om alternativ finns, och aldrig sätta min fot i klass 6 eller högre. Men idag har jag ingen aning om vad för slags övervakning det är.

Dagens skyltar med ”TV-övervakning” och ”videoövervakning” hör hemma på 80-talet. Det är dags att göra något bättre.

Om 5 år: Snart får polisen söka bland asylsökandes fingeravtryck om en femtiolapp stulits.

SR2

Idag rapporterar Statens Propaganda – förlåt, Sveriges Radio – att polisen fr.o.m. den 20 juli får söka i de fingeravtrycksdatabaser på asylsökande i EU, som polisen aldrig skulle få söka i.

Som vanligt börjar det med att det bara ska få användas mot grov brottslighet och terrorism. Som vanligt är det ett sluttande plan, och brottens grovhet kommer stegvis att minska för när polisen får söka i registret.

Lite ovanligt är att SR ens tar upp frågan om den personliga integriteten, men precis som vanligt låter de bara polisen kommentera det, och inte någon som inte har intresse av möjligheten, utan ser riskerna.

Det är viktigt att notera något som många kanske inte tänker på: att söka efter fingeravtryck betyder verkligen att söka. Det behövs ingen misstänkt. Om ett fingeravtryck hittas på en bombdel idag, en stulen bil imorgon, eller en stulen sedel eller biblioteksdator som använts för hatmejl i övermorgon, så scannar man in det i datorn och så söker den igenom alla 400 000 fingeravtrycken efter en matchning. Alla 400 000 behandlas som misstänkta.

Det verkar som att talesättet håller vatten: Om insamlad data kan missbrukas, kommer den att missbrukas.

Boktips

Nu har jag läst boken The Circle av Dave Eggers.

Huvudkaraktären Mae Holland får jobb på företaget the Circle, som har köpt upp Google, Facebook, Twitter m.m. Där börjar hon med att svara på reklamkundernas frågor, och följa upp varför de kunder som inte gett supporten 100/100 i betyg inte är helt nöjda, men får snart många fler arbetsuppgifter, inte minst att vara aktiv på det sociala mediet som the Circle utvecklat, och en stor majoritet av folket använder.

The Circle köper upp och uppfinner idéer till tjänster och teknik, bland annat SeeChange, en kamera med ultrahög upplösning, satellitlänk till internet och ett batteri som räcker i två år, och är liten som en godisklubba. Den är också billig, vattensäker, slagsäker, ”allt-säker”, så att den kan sättas upp var som helst, flera tusen i en stad.

Men snart händer märkliga saker. Vartefter The Circles tjänster och uppfinningar blir allt mer vågade, dyker bland annat en mystisk figur upp, och varnar för att det hela kanske inte är enbart gott…

 

The Circle har fått blandad kritik, den belyser viktiga problem och frågeställningar, som vi alla väldigt snart behöver ta ställning till – boken beskriver samhället som det ungefär kan komma att se ut inom 2-10 år – men författaren har fått kritik bland annat för att vara övertydlig, inte följa upp många spår, och till och med att ”inte förstå internet”.

 

Det senare tycker jag är överdrivet. Visserligen finns vissa faktafel och anomalier, till exempel skulle SeeChange i verkligheten förstås vara uppkopplad med WiFi och 3G/4G istället för satellit, att behöva identifiera sig för all interaktion på internet skulle inte alls få bort alla ”troll” (i betydelsen ”näthatare”), och en del annat, men förutom detta beskriver han mycket väl inte minst hur dagens socialt uppkopplade människor fungerar.

Däremot blev jag ganska irriterad just på att han påbörjar många intressanta spår, men som sedan inte följs upp. Det är svårt att beskriva det utan spoilers, men du förstår vad jag menar när du läser boken. Mycket onödigt händer också, saker som bara verkar finnas för att fylla sidor, och varken har något budskap eller underhållningsvärde. Också att han beskriver tekniken mest från ”framsidan” eller från ”baksidan med skalet på”, alltså inte något djupare om hur alla samkörningar görs, bilder analyseras, pengar rör sig, med mera, stör mig som är lite mer insatt i det än många andra.

Trots allt detta är boken på det hela taget läsvärd, och jag rekommenderar dig mycket starkt att läsa den.

Men jag har en gnagande oro, och det är att boken faktiskt kommer att uppfattas som utopisk snarare än dystopisk av en del av dagens onlinemänniskor…

Kontanter, Bitcoin och anonymitetstjänster gör dig till misstänkt penningtvättare och terrorist i nya direktivet

EU:s skärpta direktiv mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska träda i kraft i augusti i år. Rubriken på inlägget är bara delvis sann, för egentligen säger direktivet att alla  människor i EU som har t.ex. ett bankkonto är misstänkta penningtvättare och terrorister, bara mer eller mindre sannolika.

Så som jag förstår direktivet, som likt det gamla säger att alla företag vars huvuduppgift är att hantera pengar i olika former ska registrera sina kunder, säger det bland annat även

 

  • Varenda människa ska vara registrerad i ett EU-register för motverkande av penningtvätt och finansiering av terrorism, och ha en risknivå (alltså misstankenivå) knuten till sig. Den ska kunna sänkas av vissa faktorer och höjas av andra, som till exempel att personen är nära anhörig till en politiker eller bankchef.
  • Höjer riskfaktorn gör även ”products or transactions that might favour anonymity”. Produkter som gynnar anonymitet? VPN-tjänster? Ansiktsmasker till och med?
  • Vid alla kontanta transaktioner över 10 000 € måste kundens identitet fastställas, detta gäller även företag vars huvuduppgift inte är att hantera pengar. (Var förut 15 000 €) Länder får själva sätta lägre gränser.
  • Elektroniska betaltjänster är undantagna från direktivet om de bara fungerar i ett land, inte går att använda med mer än 250 €/månad, med mera, men inte om tjänsten går att ladda med kontanter eller Bitcoin.
  • På minst tjugo ställen formuleringar liknande ”vikten av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism”, ”det stora problemet som PT&FaT utgör”, m.m.
  • De så kallade FIU, Financial Intelligence Unit, som är den ”penningpolis” som varje land ska ha, ska vara en självstyrande, hemlig, skyddad verkstad, som ska få hämta transaktionsinformation automatiskt utan domstolsbeslut, dela denna, misstankeprofiler, m.m. fritt mellan ländernas FIU:er.

Och mitt i smeten hittar man följande

(65)
This Directive respects the fundamental rights and observes the principles recognised by
the Charter, in particular the right to
respect for private and family life, the right to the
protection of personal data, the freedom to conduct a business, the prohibition of
discrimination, the right to an effective remedy and to a fair trial, the presumption of
innocence and the rights of the defence.
I det direktiv där man sida efter sida beskriver hur människor ska diskrimineras och deras integritet kränkas, bestämmer man alltså att ”detta direktiv är inte diskriminerande eller integritetskränkande”.
Ibland är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta…

Idag thepiratebay.se, imorgon alla regimkritiska .se-sidor

Idag hände någonting helt väntat, men lika oroande. Stockholms tingsrätt beslutade att domännamnen piratebay.se och thepiratebay.se ska ”förverkas” – det vill säga stjälas av staten, utan att använda ordet stjäla.

Hur förverkar man då en webbadress? Jo, genom att ändra så att förfrågningar till domännamnservern på dessa adresser inte ger det svar de ska. Istället för att peka till The Pirate Bays IP-adress ska de peka till en som staten har, troligen en enkel sida där det står ”domänen förverkad” eller något liknande, eller inte peka någonstans alls, utan ge en ”sidan kan inte visas”.

Jämför man detta med motsvarigheter i delen av världen som inte koms åt med skärm och tangentbord, blir det ingen perfekt jämförelse eftersom systemen skiljer sig åt, men det skulle ungefär vara som att tvinga adressregistren att stryka Kalle Svensson på Storgatan 25, eller att tvinga Posten att skicka alla brev dit till staten istället, så att de kan svara ”den här postadressen har vi förverkat”, eftersom denna Kalle Svensson skickat information om var man hittar skivor att göra kopior av, genom post.

Detta är i sig självt mer fånigt än oroande, eftersom The Pirate Bay med all säkerhet i världen kommer att fixa en ny adress som snart blir känd, och även om det inte skulle hända så finns många andra sidor med samma funktion.

Det som är oroande är principen. Det har nu slagits fast att staten kan stjäla förverka en adress om domstol dömer så, och då domstolsprocesser är dyra kanske man hellre stryker en adress som staten pekar på, än att gå till domstol och kanske tvingas betala kostnaderna, och oavsett utfall tvingas betala för den tid som den egna personalen måste lägga på det.

Det är troligen hela avsikten med det här. Alla vet att dessa två domännamn är oviktiga, det man vill göra är att få bort misshagliga yttranden om sånt där oviktigt som personlig integritet, yttrandefrihet, demokrati och annat där alla tjänar på att debatten lägger sig…

Jag hoppas förstås att detta överklagas och ändras, men sannolikheten att högre domstolar kommer till andra beslut är väl ungefär samma som för att FRA-lagen skulle rivas upp…

Sveriges Radio låtsas som vanligt som om ingenting har hänt, förutom ett kort inslag i kulturnyheterna.

(Tack till Rick Falkvinge för idén med analoga ekvivalenter.)

 

Uppdatering: The Pirate Bay är mycket snabbare än jag. Jag borde ha kollat innan jag skrev, de har skaffat fem nya adresser. Det är samma som vanligt, men istället för .se: .mn, .gd, .la, .am, och .gs. Hydran fortsätter leva.