Livsmedelsindustrin, kostskribenter och nyttig mat

Till att börja med vill jag skriva att detta är helt off-topic för min blogg. Om du vill läsa om personlig integritet och yttrandefrihet kan du hoppa över detta inlägg.

Detta inlägg är inte avsett som personkritik. Det är avsett som kritik mot vissa inslag som är en del av råden från snart sagt alla alternativa, och även många konventionella skribenter i frågor om dieter och hälsosam kost.

Dieter och råd om hälsosam kost är ett ämne som har exploderat de senaste åren, och vi översköljs ständigt av nya varianter och detaljer i tidningar, radio, tv, bloggar och säkerligen också på sociala media (jag skriver ”säkerligen” då jag inte är medlem där). Men trots olikheterna finns det ett antal stående punkter som är nästan likadana vad man än läser. Sådant gör mig misstänksam, och vissa av dem är bevisligen falska, överdrivna eller otillräckligt förklarade.

Följande är de punkter som är praktiskt taget identiska, vad man än läser, i svagt överdriven och sarkastisk form:

  • Socker är extremsuperdunderultrajättefarligt! Om ett livsmedel innehåller ett gram socker per portion, så är det tio gram för mycket. Det enda som är farligare än vitt socker är High Fructose Corn Syrup, som kan döda på avstånd, omedelbart.
  • Processad mat är farlig mat. Vad processen består i spelar ingen roll, har maten varit i kontakt med en livsmedelsindustriell maskin, är den hälsovådlig.
  • Alla konstgjorda ämnen är farliga, och allt naturligt är nyttigt. Ät bara naturliga saker (såsom vit flugsvamp och bolmört).
  • Det är extrem skillnad på vanliga råvaror och ekologiska, närodlade, obehandlade, naturråvaror.
  • Livsmedelsindustrin gör maten billigare och sämre för att tjäna pengar.

Livsmedelsindustrin vill tjäna pengar. Om det tror jag inte att någon tror något annat. Vissa metoder som används för detta är högst tveksamma och ibland direkt ondskefulla, till exempel lobbyism för lagar som inskränker producenters och konsumenters möjligheter att handla utan mellanled, eller dikterar hur mat ska framställas och behandlas trots att det inte ger några fördelar för någon annan än livsmedelsindustrin själv. Men att försöka tillverka maten så billigt som möjligt är inte något fel. Det är bara om det försämrar kvalitén som det är problematiskt. Tvärtom innebär ju billigare mat, just billigare mat – även för konsumenten. Denna skillnad mellan orsak och verkan tas aldrig upp av kostskribenterna, istället framhålls det ibland till och med att det skulle vara bra med dyrare mat, utan någon mer förklaring. (Tips till dig som tycker det: begär att få betala dubbla priset nästa gång du handlar mat! Din livsmedelsaffär kommer att älska dig!)

Sötningsmedel är ett bra exempel på punkten om konstgjort/naturligt. Stevia är en växt som smakar sött utan att innehålla särskilt mycket energi (kJ/kcal). I princip alla alternativa kostskribenter är överens om att konstgjorda sötningsmedel som aspartam, acesulfam-K, sackarin, etc. är otroligt farliga, medan stevia är ofarligt. Stevia är ju naturligt, och har använts av indianer för mycket länge sedan. Indianer har också för mycket länge sedan rökt ekologiskt odlad, naturlig tobak, så stark att den troligen framkallade hallucinationer, och druckit naturligt jäst alkohol tills de kräkts, varefter de övergått till att inta den rektalt för att bli ännu fullare. Att någonting är naturligt och har använts av naturfolk sedan urminnes tider är inte liktydigt med att det är ofarligt.
Personligen tror jag inte att stevia är farligt, men det tror jag inte heller om de flesta konstgjorda sötningsmedel. Däremot undviker jag ofta sötningsmedel överhuvudtaget eftersom de helt enkelt inte smakar gott. Aspartam är jag också försiktig med, då det varnats mycket för det, men jag tror inte att konstgjort automatiskt betyder farligt.

Det verkar som att grunden som dessa kostskribenters råd baseras på egentligen inte är att maten ska ha så bra näringssammansättning som möjligt, utan att den ska: 1: vara så dyr som möjligt och 2: innebära så mycket arbete för konsumenten som möjligt!
Betänk följande citat,
som jag inte tänker uppge källan för, då detta är generell kritik och det kunde vara skrivet av vilken kostskribent som helst:

”Tänk på att alla juicer är mer eller mindre rent socker, trots att de är ”nypressade”! Vill du absolut dricka en färskpressad apelsinjuice; pressa apelsinen själv och drick den omedelbart.”

Produkter som saluförs som ”juice” i Sverige får enligt lag inte innehålla tillsatt socker. Sockret kommer från själva apelsinerna, och du får varken i dig mer eller mindre om du dricker köpt juice än om du pressar den själv. Möjligen kan andra näringsämnen påverkas om den nypressade köpejuicen pastöriserats, men sockerinnehållet kommer inte att påverkas, och framförallt inte öka, som citatet insinuerar.

Som en sidonotering är här intressant att nämna att frukt nästan alltid beskrivs som nyttigt av samma personer som ondgör sig över HFCS – majssirap med hög fruktoshalt. Frukt innehåller fruktsocker=fruktos. Jag tror att det man borde titta på när det gäller HFCS inte framförallt är om en produkt innehåller det, utan hur mycket man får i sig om man intar produkten i den mängd man gör. Det gäller förstås även vanligt socker.
Ketchup är också ett hatobjekt för att det innehåller mycket socker. Men man dricker inte ketchup som läsk, man har några enstaka gram på maten. Är det för mycket begärt att tänka detta extra steg, istället för bara hur många procent av någonting en viss produkt innehåller, eller att den innehåller det överhuvudtaget?

Som fortsättning på att det verkar vara högt pris och arbetsinsats som är huvudmålet, kan vi ta hel- halv- och kvartsfabrikat (rimmat fläsk, hackade grönsaker, etc.). Jag törs påstå att alla dessa kostskribenter tar avstånd från sådant, och förespråkar att man bara ska köpa råvaror och själv tillaga dem. Men vad är det egentligen man håller på med när man lagar mat? Jo, man processar maten! Hackning, skalning, borstning, strimling, saltning, syrning, inläggning, blandning, vispning, bakning, kokning, stekning, grillning, fritering, ev. packning i matlåda och återuppvärmning av densamma. Allt du gör med din mat är en process, även om den utförs med handverktyg och relativt små maskiner för hemmabruk. Men när samma sak utförs i större skala i en fabrik eller bakom livsmedelsbutikens dörrar märkta ”endast personal”, är det plötsligt farligt. Vissa processer skadar matens näringsinnehåll, och de bör givetvis undvikas, såväl i fabriken som i hemmet, (åter vissa utförs bara i fabriker) men att genomgående påstå att ”processad mat är ohälsosam” är ett så dumt resonemang att klockorna stannar. Det man naturligtvis borde fokusera på, är att få industrins processer lika bra, ur näringsvärdessynpunkt, som de som sker hemma i köket. Då kan den som vill lägga tid på det laga sin egen mat, och den som vill lägga tiden på annat köpa halv- eller helfärdig mat, utan att få sämre hälsa av detta.

Vi är inte där än. Hemlagat är troligen oftast nyttigare än köpt. Men det verkar inte vara ovanstående som kostskribenterna vill, utan att människor alltid ska lägga sin dyrbara tid på att laga sin egen mat, helst flera timmar om dagen, och nobba allt som haft någon kontakt alls med någon process annan än de på bondgården/trädgårdslandet och i köket.
Kanske bottnar detta i en rädsla för att människor kommer att glömma bort hur man lagar mat från grunden – en vällovlig omtanke ur en preppingsynvinkel – men det är ogrundat. Många kommer fortfarande, åtminstone ibland, att laga egen mat. Att laga egen mat ger ju en mycket större frihet gällande komponering, uppläggning, kryddning, portionsstorlek och mycket annat, än att köpa en tråkig papplåda att slänga i mikron.

Ekologiskt och naturligt: Många kostskribenter pratar sig varma för ekologiskt och på andra sätt naturligt framställd mat. Det kan ligga någonting i detta – långtidseffekter av många bekämpningsmedel för både människa och miljö är inte helt kända, och enligt uppgift i vissa fall förtigna. Men det finns mycket desinformation också. Till exempel gällande genmodifierade organismer (GMO). Livsmedelsverket skriver (på en visserligen uppenbart GMO-positiv sida) att GMO finns i ett fåtal produkter i Sverige, men dessa måste märkas. Produkter från djur som utfodrats med GMO behöver inte märkas, men sådant foder finns ännu inte i Sverige. Däremot kan man utläsa på samma sida att framtiden i GMO-frågan (liksom i de flesta frågor) ser mörk ut.
Sverige har också en mycket sträng djurskyddslag. Svenska kor måste få gå ute och beta på somrarna. Så skillnaden mellan svenskt ”vanligt” nötkött och ekologiskt dito är i alla fall mindre än vad som ofta påstås. Men med det inte sagt att den inte finns, och bekämpningsmedel får ju fortfarande användas på svenska konventionella vegetabilier, och djurfoder till icke-ekologiska djur.
Den stora frågan för svenska konventionella råvaror är alltså huruvida bekämpningsmedlen är farliga, och hur man vill hantera den risken eftersom vi inte vet det än: Ta risken för billigare mat, eller ”better safe than sorry”. Det får konsumenten avgöra i butiken.

</rant>

Har jag missat något? Är jag ute och cyklar och i så fall varför? Kommentera!

Annonser

Taggar:, , , , , , , , , , , , , , ,

One response to “Livsmedelsindustrin, kostskribenter och nyttig mat”

  1. Anonym says :

    Smart inlägg, relaterar starkt

Kommentera gärna här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: