Svar på Thaler i ekonomispecialen

(Detta hade kanske passat bättre som ett lyssnarbrev, men jag har inte haft någon tur med sådana förut, kanske på grund av tekniska orsaker, så på det här sättet är chansen större)

I fredagens ekonomispecial av Radio Bubbla talades det om Richard H. Thaler, och hans idéer om ”nudging”. Jag hade läst artikeln i förbifarten när den var ny, och inte reflekterat så mycket över den, men blev förvånad över att Martin och Johnny (osäker på stavning, har bara hört namnet), inte såg det som någonting särskilt dåligt.

För vad är egentligen ”nudging”? Det är inte ett fysiskt tvång, eftersom det inte inbegriper något våld eller hot om våld, men det är inte heller någonting ömsesidigt.

Kanske kan det ändå beskrivas som ett slags milt tvång, men ett psykologiskt sådant. Det anförda exemplet att placera efterrätten bakom salladen till exempel, tvingar matgästen att konfronteras med tankar på sin vikt, och därmed sin hälsa eller – mera troligt – hur den påverkar hans/hennes sociala liv, tankar som tvingar honom/henne att låta bli efterrätten eller ta mindre av den än vad som först var avsikten.

Detta blir väl mer filosofi, men jag själv anser i alla fall att det är den person jag är just nu, med de tankar, det ”mindset”, jag har just nu, som är det ”jag” som liksom ”gäller”. Om man tvingar mig att tänka tankar som jag just nu inte vill tänka, har man på något sätt anbringat ”psykologiskt, mjukt våld” på mig. Jag är medveten att jag går på gränsen till hyckleri här, eftersom denna blogg ju har för avsikt att väcka obehagliga tankar om övervakning m.m., men ”nudging” är på något vis så, utstuderat ondskefullt och fördolt…

Jag gör för övrigt ingen skillnad på om det är staten eller privata aktörer som sysslar med det. Staten kommer att försöka använda det för att ”knuffa” folk att bete sig så att man får in mer skattepengar eller sparar på dem som redan tas in (lev hälsosammare, betala ”vitt”, etc.). Privata aktörer kommer att använda det likt aggressiv reklam för att förmå människor att spendera mer än de egentligen vill på företagets produkter eller tjänster (nagware, sociala nätverk där kompisarna finns, etc.). Oavsett vem som gör det, är ”nudging” alltid dåligt för offret, om man har ovanstående uppfattning om vad ”jag” betyder.

Och kom igen – ni är libertarianer, en av era käpphästar är ju att människor själva är bäst lämpade att styra sin situation. ”Nudging” går ju fullständigt stick i stäv med det.

Annonser

Taggar:, , , ,

3 responses to “Svar på Thaler i ekonomispecialen”

  1. Vafalls says :

    ”Nudging” kan vara okej om det görs valfritt, offentligt och medvetet. Men oftast är det ju inte det makten vill göra.
    Dom flesta affärer använder en form av nudging när dom placerar ut konsumtionsvaror i butiker för att man ta vägen förbi sånt man kanske inte behöver men lockas att köpa tex godis vid kassan.
    Men du kan ju fritt välja butik, om offentlig monopolsektor gör detta blir det obehagligt.

    • antimon555 says :

      Valfritt och medvetet för vem? Offret är sällan medvetet – ofta är det avsikten.

      Valfritt är det så länge inte alla gör likadant, vilket oftast blir fallet (jämför med mitt förra inlägg, ”Den osynliga, expanderande faran i taket”). Eller om det är ett monopol, som du skrev.

      Jag håller fast vid att ”nudging” är någonting alltigenom elakt, oavsett vem som gör det.

Kommentera gärna här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: