Arkiv | Övrigt RSS for this section

Dela inte in folk – förutom i sådana som förstår och inte?

Ibland går jag in på bloggen Opassande.

Jag förstår inte riktigt längre varför. Kanske för att ”Emma” som är författaren där, ofta har vettiga åsikter och intressanta inlägg om två frågor som jag också behandlar, personlig integritet och den märkliga psykologi som präglar stora delar av internet.

Det skar sig mellan oss för knappt två år sedan, till stor del på grund av två inlägg och deras svar som tas upp i min bloggpost om det. Därefter fick jag kommentera med förhandsmoderering några månader, men efter det och än idag försvinner alla mina kommentarer innan de ens läggs upp, för att aldrig synas. Den gång jag frågat fick jag svaret att hon inte tar emot kommentarer som bara är till för att ”göra reklam för egna blogginlägg”, och på frågan varför då den kommentar som överhuvudtaget inte innehållit länkar togs bort, fick jag bara mejltystnad tillbaka.

Under perioden jag i alla fall fick kommentera efterhandsmodererat, kommenterade jag en post om ”åsiktskorridorer”, ett ord som har en luddig betydelse och nog är avsett att ha det. Följande diskussion utspelade sig, texten jag nämner är det inlägg som kommentarerna tillhör:

Antimon555
Feb 18, 2015 @ 21:50:32

Vad var egentligen meningen med den här texten?

Jag tycker att man generellt inte bör vara allt för elak när man skriver, men samtidigt, om det stiftas lagar som på ett eller annat sätt begränsar den anonyma yttrandefriheten ännu mera, hoppas jag innerligt att alla, även de så kallade “näthatarna”, snabbt hittar tekniska eller juridiska vägar att effektivt forcera dessa, och att de som stiftade dem snarast avsätts.

Jag vet helt ärligt inte om du är inne på ungefär samma spår, och jag “upprepat” det, eller om du menar precis tvärtom.

emma
Feb 18, 2015 @ 22:19:49

Jag pratar om värderingen som riktas mot pk och åsiktskorridorer. Även vi som förhåller oss till det, är krafter att räkna med – kanske än mer värdefulla eftersom provokation sällan ses som fruktbara vägar att nå samförstånd – i försvaret av yttrandefriheten.

Antimon555
Feb 23, 2015 @ 20:44:59

“vi som förhåller oss till det”?

Som förhåller er/oss vadå till det? Nej, jag leker inte språkpolis, jag förstår inte vad du menar när du utelämnar huvudordet.

Och vilken av värderingarna som riktas mot pk och åsiktskorridorer, och vilken är din definition av det blandade begreppet “åsiktskorridor”?

Helt ärligt, det är tre frågor som jag vill ha svar på, utan dem betyder det du skrev just ingenting.

emma
Feb 23, 2015 @ 22:27:28

Okej, då får det betyda “ingenting” för dig, om syftningen är för svår för dig. Dvs, ordet åsiktskorridor. I meningen innan. Och som hela postningen handlade om. Men men, som sagt, det får väl betyda “ingenting” då.

Häromdagen hittade jag en ny bloggpost på Opassande om att dela in folk i fack, ett litet citat:

Det finns så många olika sociala konstruktioner som man kan välja bland, och försöka passa in i – men priset är nästan alltid att välja nån grupp att se ner på. Jag säger priset, för det är en ruskig sida av oss människor. Jag tycker det är skitjobbigt att se ner på människor.

Det var det som fick mig att tänka på ovanstående kommentarsväxling och det senare totalstoppet. Är inte detta ett exempel på just att se ner på folk som inte förstår en formulering – en formulering som jag personligen tror är gjord för att vara svår att förstå och öppen för tolkning, precis som uttrycket att ”förhålla sig till” något?

PS: Du som tycker att jag är långsint, bör tänka på att jag heller fortfarande inte kan kommentera något inlägg alls på Opassande. Jag försökte senast häromdagen.

Annonser

Terrordåd i Frankrike – ingen borde vara förvånad.

Förskräckt och förbannad och för-allt-möjligt kan man vara, men förvånad borde faktiskt ingen vara.

Terrorism är, som bekant, att med våld mot oskyldiga civila försöka uppnå ett politiskt mål.

I allmänhet är målet för grupper som vi förknippar med terrorism, att vår västerländska livsstil och frihet ska inskränkas. I alla fall om man får tro många media.

I fallet med Paris, som så ofta annars, är det troligen hämnd och ”försvar” som ligger bakom, eftersom Frankrike varit och är aktivt med att bekämpa IS(-I-S/-L)/Daesh. Målet är att få Frankrike att sluta angripa dem.

Hursomhelst är följande vad som hänt, händer och kommer att hända, precis som vanligt:

1: En stat provocerar en farlig grupp. I det här fallet Frankrike och IS. Om det är rätt eller fel kan man diskutera, men det tänkte jag inte göra här.

2: Gruppen slår tillbaka mot landets civila – terroristattentat. Inte på något sätt legitimerat, men ändå en direkt följd av punkt 1.

3: Massmedia blåser upp, förstorar, vänder och vinklar, men talar mycket lite om provokationen. Mångdubbelt fler dör i trafiken varje år, för att inte tala om de som själva väljer att sluta sina liv. Provokationen legitimerar som sagt inte terrordåden, men det är ofrånkomligt att den är en viktig orsak, och det är någonting som folket måste veta för att kunna göra ett informerat val – för såvitt de får den möjligheten.

4: Staten stiftar lagar som inskränker rättigheter och friheter, folket tror att det är mot terrorism och effektivt. Övervakning, censur, begränsningar i friheten. Det hjälper förstås inte mot terrorister, men det hjälper mot medborgare som inte håller med om att staten ska ha makt över folket och göra vad den vill.

5: Terroristernas och statens mål var detsamma, och uppfylls. I alla fall om man får tro massmedias beskrivning av terroristernas mål. Vår frihet stryps gradvis, tills vi lever i en ren diktatur. I Frankrike kanske detta sker nu, det råder undantagstillstånd just nu, vilket innebär bland annat att polisen får långtgående befogenheter, att mötesfriheten inskränks, m.m. Om undantagstillståndet blir regel istället för undantag, är det praktiskt taget färdigt.

USA: Specialfängelser för att tysta politiska fångar

USA är lika med frihet? Så påstås det ofta, men som vi ju redan vet, är det snarast tvärtom.

CMU, Communications Management Unit, är en avdelning som finns på två fängelser i USA. Communications Management är ett skolboksexempel på nyspråk, eftersom det de är till för är att hålla fångarna isolerade från omvärlden, så att de inte ska kunna sprida några budskap.

CMU:ernas existens har, förstås, gömts undan.

Se TED Talk om detta, av Will Potter.

Har Piratpartiet dött, eller ännu värre – övergått till Facebook?

Nu behövs, precis som alltid det senaste decenniet, Piratpartiet mer än någonsin. Eftersom det inte är val på tre år till, behövs det främst genom informationsspridning, PR, och att visa att det fortfarande finns.

Idag har jag bland annat tittat in hos Rick Falkvinge på Youtube och på Private Internet Access, hos Anna Troberg, hos Anton Nordenfur, hos Julia Reda, hos Christian Engström, och hos Gustav Nipe vars sida inte ens finns kvar.

Anton Nordenfur på sin blogg och Rick Falkvinge på PIA publicerar ungefär en gång i veckan, på Liberties Report verkar han slutat göra nya avsnitt.(se uppdatering) De andra har som mest enstaka inlägg då och då.

Har ni gett upp? Eller ännu värre, flyttat till Facebook? Det behöver väl inte förklaras att det vore hyckleri av värsta sort att flytta in på en sida där man måste vara medlem för att få kommentera och oftast till och med läsa inläggen, inte får vara anonym, och sidan är den mest integritetskränkande som finns.

UPPDATERING: Svar från Rick Falkvinge, Liberties Report fortsätter har nu fortsatt, i 4K-upplösning. Se kommentarsfält.

Henrik Alexandersson är aktiv dessutom, rekommenderas.

Hur kan en våg få mer uppmärksamhet än vår frihet?

I P4 Extra idag (Här, strax efter sju minuter in i versionen utan musik), talades det om en våg i ett badhus. Inte en sådan i vattnet, utan en sådan man ställer sig på för att se hur mycket man väger.

Badhuset hade en våg, som man helt frivilligt fick använda för att ta reda på hur mycket man väger. Det gillade inte en Facebookanvändare, eftersom hon tyckte att det gör barn för ”viktcentrerade”. Hon fick medhåll av över 20 000 andra, och det gjorde i sin tur att vågen togs bort, och att frågan togs upp av P4 Extra.

När någon klagar på att företag övervakar oss mot vår vilja, säger ett fåtal ”låt bli att använda företagets tjänster”, någon enstaka håller med. När myndigheter övervakar oss, censurerar oss, och på andra sätt förstör våra friheter, säger ett fåtal ”men tänk på terroristerna och pedofilerna som de måste stoppa”, och någon enstaka håller med.

När ett badhus erbjuder en tjänst på köpet av inträde, en tjänst som är 100 % opt-in, då säger över tjugo tusen människor ”TILL ATTACK! BORT MED TJÄNSTEN HELT OCH HÅLLET!”

Är det bara jag, eller verkar inte detta lite bakvänt?

 

Och du som tänker säga något om grupptryck – jaha. Facebook då?

Det här är en post om ingenting

Nej, det är inte en sång om ingenting, så alla brats kan hoppa omkring, går i baren, köper en Jäger, för att visa vem som äger…(Youtube-länk: länk) Nej, det här är ett blogginlägg om ingenting.

Eller kanske lite om magneter…

Det handlar inte om Game of Thrones. Det handlar inte om Orange Is the New Black. Det handlar inte ens om HBO, Netflix eller Viaplay, eller musikens Spotify, även om det vore intressant att skriva något om de integritetsavtal man måste läsa och godkänna för att få använda dem.

Inte heller handlar det om The Hunger Games, eller Hungerspelen, som i alla fall böckerna heter på svenska.

Det handlar inte om spel heller. Varken Skyrim, Bloodborne, eller ens det gamla hederliga(?) World of Warcraft.

Men ta gärna en titt på hur Microsoft börjat spionera på dig, även i Windows 7 och 8. Eller vad de senaste antiterrorlagförslagen kan innebära. Och tänk på det här innan du tar fram betalkortet nästa gång.

Tänk på och utforska detta själv, för massmedia kommer inte att göra det för dig.

Ursäkta för att inlägget inte handlade om någonting. Det kommer nästa att göra. Godkväll.

Boktips

Nu har jag läst boken The Circle av Dave Eggers.

Huvudkaraktären Mae Holland får jobb på företaget the Circle, som har köpt upp Google, Facebook, Twitter m.m. Där börjar hon med att svara på reklamkundernas frågor, och följa upp varför de kunder som inte gett supporten 100/100 i betyg inte är helt nöjda, men får snart många fler arbetsuppgifter, inte minst att vara aktiv på det sociala mediet som the Circle utvecklat, och en stor majoritet av folket använder.

The Circle köper upp och uppfinner idéer till tjänster och teknik, bland annat SeeChange, en kamera med ultrahög upplösning, satellitlänk till internet och ett batteri som räcker i två år, och är liten som en godisklubba. Den är också billig, vattensäker, slagsäker, ”allt-säker”, så att den kan sättas upp var som helst, flera tusen i en stad.

Men snart händer märkliga saker. Vartefter The Circles tjänster och uppfinningar blir allt mer vågade, dyker bland annat en mystisk figur upp, och varnar för att det hela kanske inte är enbart gott…

 

The Circle har fått blandad kritik, den belyser viktiga problem och frågeställningar, som vi alla väldigt snart behöver ta ställning till – boken beskriver samhället som det ungefär kan komma att se ut inom 2-10 år – men författaren har fått kritik bland annat för att vara övertydlig, inte följa upp många spår, och till och med att ”inte förstå internet”.

 

Det senare tycker jag är överdrivet. Visserligen finns vissa faktafel och anomalier, till exempel skulle SeeChange i verkligheten förstås vara uppkopplad med WiFi och 3G/4G istället för satellit, att behöva identifiera sig för all interaktion på internet skulle inte alls få bort alla ”troll” (i betydelsen ”näthatare”), och en del annat, men förutom detta beskriver han mycket väl inte minst hur dagens socialt uppkopplade människor fungerar.

Däremot blev jag ganska irriterad just på att han påbörjar många intressanta spår, men som sedan inte följs upp. Det är svårt att beskriva det utan spoilers, men du förstår vad jag menar när du läser boken. Mycket onödigt händer också, saker som bara verkar finnas för att fylla sidor, och varken har något budskap eller underhållningsvärde. Också att han beskriver tekniken mest från ”framsidan” eller från ”baksidan med skalet på”, alltså inte något djupare om hur alla samkörningar görs, bilder analyseras, pengar rör sig, med mera, stör mig som är lite mer insatt i det än många andra.

Trots allt detta är boken på det hela taget läsvärd, och jag rekommenderar dig mycket starkt att läsa den.

Men jag har en gnagande oro, och det är att boken faktiskt kommer att uppfattas som utopisk snarare än dystopisk av en del av dagens onlinemänniskor…

Sveriges Radio tar för en gångs skull upp andra sidan av kontantfrågan. Men inte det viktigaste.

Idag gästade förre rikspolischefen Björn Eriksson P4 Extra, inslaget börjar vid tidsindex 13:57 i versionen med musik. Han har startat ett ”kontantuppror”.

Han tar upp många intressanta saker, som hur bankerna vill göra det svårt att hantera kontanter eftersom de tjänar på att man använder kort.

Det varken han eller någon annan tar upp är det viktigaste, den övervakning och kontroll som andra betalningslösningar medför. Det har han tagit upp på andra ställen, bland annat på TV4 och på hemsidan, men varken Lotta Bromé eller Per Bolund, som är finansmarknadsminister och miljöpartist, och intervjuades på telefon, tar heller upp det.

Trots det är det värt att lyssna på, och besöka hemsidan.

Kontantupprorets hemsida: http://www.kontantupproret.se

Varför kastar inte Piratpartiet smuts?

Det har talats mycket om ”negative campaigning” den senaste tiden. Det har blivit populärt, till exempel reklamfilmen med tårtorna (varning: Youtube.)

Samtidigt kör Piratpartiet med sina katter med långsökta eller irrelevanta texter och hoppas att det ska räcka till de redan lågt uppsatta målen 1 eller 2,6%.

Varför?

Negative campaigning används för att det fungerar, och PP skulle ha ett guldläge med samma approach.

 

Tänk dig en bild på Åsa Romson med MP:s logga och texten ”Hon ville förbjuda anonyma bloggar, en halv dag” och längst ned ”Rösta på ett parti som vet vad det vill med yttrandefrihet och personlig integritet” och så PP:s logga.

Eller ”Folkpartiet Antiliberalerna” vars Cecilia Malmström ju är upphov till Datalagringsdirektivet.

Eller ”Fascistiskt Initiativ” som vill förbjuda porr och ”omskola” alla män.

Eller Sverigedemokraterna – Svensk kontroll över varje svensk, resten får inte komma in för dem har vi inte råd att övervaka…

 

Ja, PP skulle kunna säga någonting ont om varenda riksdagsparti framförallt i integritets- och yttrandefrihetsfrågorna. Eftersom varje riksdagsparti har någonting att säga ont om.

Är kampanjen tillräckligt skandalös kanske det till och med skulle gå att bryta igenom massmedias   betongvägg.

Så varför gör ni inte det?

Piratpartiet går emot sina egna ideal för att vara HBTQ-konforma

Borde inte Piratpartiet byta namn? Den frågan har ställts många gånger, och syftat på att namnet Piratpartiet inte skulle förmedla tydligt att partiet inte bara handlar om fildelning, utan även om yttrandefrihet, privatliv och sedan breddningen många fler frågor.

Idag ställer jag den, av anledningen att Piratpartiet, framförallt genom sin ledare Anna Troberg, verkar gå ifrån frågorna om fildelning, yttrandefrihet och privatliv/personlig integritet. Fläckvis går de rakt emot en av sagda frågor, och det kommer jag snart till.

 

På bara några månader har Piratpartiets gjort en tvärvändning från att framförallt driva de frågorna, till att nästan uteslutande driva HBTQ-frågor. Alltifrån den obefogat överdrivna användningen av hittepåordet ”hen”, till exempel hos Christian Engström, som annars verkar vara en av de pirater som fortfarande är vettiga, till Anna Trobergs (och enligt henne själv många andra piraters) önskan om en utökning i stället för en förmildring eller borttagning av lagen om hets mot folkgrupp, som ju inskränker yttrandefriheten. Cred till signaturen ”Ano Nym”, som uppmärksammade det. Jag undrar varför Troberg, med de åsikterna, i nästa blogginlägg valde att besvara en homofob, rasistisk och förtalande text, istället för att polisanmäla den… Notera även att Troberg konsekvent omnämner författaren till texten som ”hen”, fast det framgår tydligt att det är en man.

Alltsammans får mig att undra om det inte är dags att Piratpartiet byter namn till HBTQ-partiet, och ställer ”Piratpartiet” till förfogande för nya (och gamla) pirater som fortfarande brinner för fildelning, och framförallt för yttrandefrihet och privatliv!

Om denna bloggpost är tillräcklig för att även jag ska belönas med Trobergs ”homofob”-gummistämpel återstår att se, men om det blir så, hoppas jag att hon är tillräckligt ärlig för att länka till min bloggpost tidigt i texten, så att läsarna själva kan bedöma.

EU blir allt mer ”grönt”, dess undersåtar ser rött. Eller?

I sin konstanta strävan efter att förbjuda för privatpersoner, sådant som företag kan tjäna pengar på, har EU bestämt att råttgift inte ska få köpas av privatpersoner längre. http://www.jaktojagare.se/notiser/eu-stoppar-rattgift

Just råttgift har åtminstone en sida gissat att det kanske finns ett egenintresse i att förbjuda, på http://www.vsovvo.se/Nyheter.htm står det i skrivande stund så här: ”EU förbjuder råttgift (Är man rädd för att drabbas?)”.

Den officiellt angivna anledningen är för att skydda fåglar och andra rovdjur som äter råttor, men till att börja med brukar råttor som äter råttgift inte lägga sig och dö på sådana platser att fåglar kommer åt dem, och råttgift har använts på bondgårdar där man haft katter i oräkneliga år. För det andra, om nu råttorna skulle göra det, vad skulle det vara för skillnad om giftet är utlagt av en yrkesman med licens eller husägaren eller bonden själv?

Det här är bara ett i en lång rad av beslut som EU tar, som ska se bra ut för miljön, men får folk att tappa respekten och uppskattningen av EU, om det finns någon kvar att tappa. De sitter i Bryssel, läser rapporter som designats av lobbyister, utan att ha det minsta erfarenhet av det de bestämmer om.

Fråga vilken bonde som helst vad de tycker om beslutet, och jag lovar att du kommer att få höra många svordomar!

 

 EU-förbud mot saker som verkar miljöfarliga har ingenting med miljön att göra alls. Det är endast fråga om att lobbyister och miljöextremister (MP, Greenpeace, med flera) har överdrivit farorna och sett ett tacksamt område att slå ner på, eftersom det inte är någonting som majoriteten av folket använder.

Om de verkligen ville göra en insats för miljön, skulle de till exempel kunna dubblera skatten på fossila bränslen, och satsa vartenda öre av ökningen på forskning, utveckling och drift av co2-negativ teknik. Det kommer de aldrig att göra, eftersom det skulle bli folkstormar, och framförallt missgynna alla företag – det vill säga ekonomin.

 

Istället hackar man på saker som bara är väldigt viktigt för en minoritet, som till exempel råttgift.

 

På samma linje kan vi förvänta oss att följande kommer att licensbeläggas.

Lösningsmedel, färg och lim – att förbjuda det ger extra fart på ekonomin eftersom det motverkar reparation och renovering, som ironiskt nog är mycket bättre för miljön än att köpa nytt.

Insektsmedel – att behöva beställa bekämpning när insekterna stör eller förstör är bra för bekämpningsfirmorna.

Ogräsmedel – samma resonemang. (Ättika blir svårt eftersom det finns som livsmedel, men tro inte att de inte kommer att försöka)

Effektiva rengöringsmedel – Jättefarliga för miljön, NOT, men städfirmor som får använda dem, dessutom med RUT-avdrag, är de inte bra för när privatpersonerna själva får använda dem.

 

Och mycket annat. Men följande kommer de aldrig att ge sig på.

Koldioxiden, på riktigt – oljeindustrin är en kassako och stor nog att ha väldigt stort inflytande genom lobbyister.

Flygtrafiken – stor klimatbov inte bara på grund av co2, utan också andra ämnen i avgaserna. Men mycket lönsam, inga hårdare krav på den.

Palmolja – är inte olönsamt för någon.

etc.

 

För att EU ska förbjuda eller reglera något, krävs detta.

  1. Det ska se ut att vara farligt på något sätt, t.ex. för miljön, säkerheten eller hälsan.
  2. Det får vara använt av många, bara det inte är till den grad att det blir oroligheter.
  3. Viktigast av allt: Någon måste tjäna pengar på förbudet/regleringen.

 

EU tar bort sak för sak från folket, tills vi bara står med ett bankkonto och en internetanslutning för att beställa tjänster med, och inte får göra någonting själva. Och folket låter det hända.

Demokratin kan vara död

Jag läste med intresse och förskräckelse Christian Engströms artikel Vet Reinfeldt verkligen vad FRA faktiskt gör? I den beskriver han hur Storbritanniens GCHQ-agenter utbildas i att smutskasta, underminera, manipulera och lura personer och organisationer på internet.

Det jag inte tycker framgår så tydligt av hans artikel är hur illa situationen är. Han förstår det förstås, men jag är rädd att det har blivit lite av det klassiska fenomenet att man utan att tänka på det antar att andra förstår lika mycket – och har samma referenser – som en själv. Om det är ett felaktigt antagande vill jag be om ursäkt, men låt mig i alla fall förklara hur illa GCHQ:s program är.

Det de bland annat lär sig, är att infiltrera diskussionsgrupper och -forum, publicera saker i andras namn genom att hacka sig in, och kanske till exempel koppla ihop legitim information med de mest löjeväckande konspirationsteorier, så att alltihopa – inklusive det legitima – ser absurt ut.

Gissningsvis har de botar som kan posta mängder av kommentarer under olika pseudonymer – inklusive sådana stulna från riktiga personer – och hålla ordning på sig så att de är mer trovärdiga ”människor” är riktiga människor.

Och mycket, mycket mer.

Om detta använts så lite som en gång mot en politisk organisation, kan hela Storbritanniens demokrati vara totalt förstörd idag.

Det är den så kallade fjärilseffekten, som kan göra att det politiska landskapen kunde vara helt annorlunda om någon skrivit något – eller inte skrivit något, eller skrivit något annat – veckor, månader eller många år bakåt i tiden.

Kan man förutse den, alltså hur väldigt många människor reagerar på viss information och hur den sprids, – och med den oerhörda mängd information om folk på t.ex. Facebook, och de extrema superdatorer de har, tror jag inte att det är omöjligt för dem att åtminstone i viss mån göra det – så kan man sätta in attacken på just det ställe som förändrar en kedja händelser som påverkar politiken, så att det politiska läget vrids till just det som är till ens största fördel, och alltså sätta sig över demokratin.

Och de behöver inte bara operera i Storbritannien, det dan vara så att de på samma sätt påverkar andra länders politik. Kanske Sveriges också. Det är inte otänkbart att de i just detta nu utför beräkningarna för vilka artiklar på vilka bloggar, sidor, diskussionsfora, Facebookdiskussioner, kommentarsfält och Twitterflöden de ska ändra för att Piratpartiet och andra frihetsvänliga aktörer inte ska komma in, och för att de blå, rödgröna och andra ska få rätt proportioner för att den officiella eller inofficiella uppdragsgivaren ska få mest medvind. Ett omplacerat skiljetecken kan räcka.

Donationsanonymitetsförbud – ett sätt att trycka ned kontroversiella småpartier

Det talas mycket i media om att anonyma donationer till politiska partier ska förbjudas, bl.a. är det någonting som Cecilia Malmström vill få igenom.Det är en svår fråga, där två viktiga, bra principer står emot varandra, den om öppenhet och den om valhemlighet.

Det finns mycket att säga, men jag börjar med en enkel observation. ”Objektiva” och ”oberoende” Sveriges Radio har inte sagt ett ont ord om förbudet. I alla fall inte när jag har lyssnat, och det är en stor del av dagen. Däremot har det debatterats flitigt om hur det är bra för öppenheten och så vidare.

SR2

Meningen med ett förbud sägs vara att ha öppenhet i sådant som påverkar demokratin. Det låter bra, men vad händer egentligen om eller när förbudet blir verklighet?

De vanliga partierna har redan en sådan policy. I riksdagen är det Sverigedemokraterna som sticker ut, och det är förståeligt, eftersom de för en politik som är kontroversiell och inte någonting som alla vill skryta om att de står för.

Inte i riksdagen än, men i EU-parlamentet finns Piratpartiet. De kan betraktas som kontroversiella, men situationen förvärras mycket av att de för en politik som lockar just oss integritetsmedvetna människor som vet varför valhemligheten är viktig.

Det är framförallt de som drabbas av att folk inte vågar donera när de inte får vara anonyma.

Det är möjligt att det är en oönskad bieffekt, men det är också möjligt att förbudet är en riktad attack mot partier som har potential att hota den etablerade ordningen.

Alldeles oavsett, är effekten oförändrade bidrag för de vanliga partierna och minskade bidrag för kontroversiella partier i allmänhet och integritetsvänliga partier (d.v.s. Piratpartiet) i synnerhet. Det får i alla fall mig att tro att det nog inte är fråga om en oönskad bieffekt, utan något mycket mörkare.

Det är bara spekulation, men med tanke på tidigare läckor kanske det är ett beställningsjobb från ett land som heter en trebokstavsförkortning.

Väckarklockor ringer överallt – Svensson behöver flyglarm för att vakna

Flyglarmklocka

Emma på bloggen Opassande publicerade på årets första dag ett inlägg om vad regeringen passade på att göra, i mellandagarna när prylar och kläder på rea, fyrverkerier, fin mat och champagne ska handlas, och åtminstone de senare tre avnjutas. När folk är för upptagna för att tänka på politiken.

Jag fastnade för ett särskilt ord i hennes inlägg: ”larmklocka”

När någonting tyder på att saker inte står rätt till, brukar det beskrivas med metaforer och liknelser till ljud. Alarmerande, varningsklockor, väckarklocka.

Ljud brukar ha egenskapen att de får människor att rikta sin uppmärksamhet mot dem, men de väckarklockor som hörs nu måste vara ohyggligt små.

Vi som trots allt vaknat av dem förstår vad signalerna betyder.

Sverige har kanske blivit lomhört av allt skränande i medierna om allting annat, och medelmåttiga ljudnivå om just sådana frågor som jag och Opassande-Emma med flera skriver om. Och sängen är skön att ligga kvar i. Det är en otrevlig verklighet som möter den som öppnar ögonen, men ju längre allmänheten sover, desto otrevligare hinner verkligheten bli.

Signalerna som hela tiden blir fler, men inte högre, betyder att hela demokratin, och med den kanske i förlängningen väldigt många människoliv, är hotade. Det är signaler som inte förtjänar att bara förmedlas av mikroskopiska väckarklockor, utan istället borde få metaforiska flyglarm.

Så hur gör vi för att omvandla de där små tysta väckarklockorna till högljudda flyglarm, när den enda makt som har sådana – media – inte bryr sig, eller aktivt undviker att bry sig?

Hur ser framtiden ut?

Hur kommer framtiden att se ut? Det är en gammal, välanvänd fråga som aldrig går att ge ett säkert svar på, men man kan titta på trender, åsikter och handlingar och uppskatta.

Det ger några olika, möjliga händelseutvecklingar som de flesta ger en mycket, mycket mörk bild av framtiden. Det finns undantag, men då är det bråttom.

Här presenterar jag några olika snapshots av olika möjliga framtider, utan någon särskild ordning eller specifik tidpunkt.

Framtid 1

Snowdenavslöjandena med mera har fått folk att börja tänka efter, göra val där frågorna om personlig integritet och andra friheter inte glöms bort, företag tjänar på att begränsa sin insamling och användning av personlig information, politiker som värnar om sina väljares privatliv väljs in, FRA och SÄPO får stor kritik och tvingas lägga ner stora delar av sin verksamhet.

Framtid 2

Media lyckas undertrycka förändring i folkets syn på integriteten, livet återgår till det vanliga, FRA/GCHQ/NSA läser allting som skrivs på internet, men agerar bara om det är fara för terrorism eller rikets säkerhet. Ingen annan upptäcker deras bakdörrar, ingen personlig information läcker eller missbrukas mer än vad som redan gjorts.

Det behöver väl inte ens skrivas att det här är omöjligt.

Framtid 3

Media lyckas undertrycka förändring i folkets syn på integriteten, livet återgår till det vanliga, ett tag. Sedan kommer någon eller några som har högst totalitärfascistiska åsikter in på fel ställe, får se att det finns ett system för totalt och livslångt härskande på plats, och aktiverar det. Alla som har haft, har eller beräknas få åsikter som riskerar att orsaka ett beteende som hotar härskarna elimineras snabbt och effektivt, kanske med hjälp av drönare, kanske helt enkelt att alla personernas möjligheter att betala i det kontantlösa samhället fryser, så att de svälter ihjäl. Eller så skickas de i etapper till utrotningsläger, som i exemplet som åter bekräftar Godwins lag. Rykten kommer förstås att gå om att det de skickas till är en säker död, men det är ju bara foliehatteri. Så elak kan väl ingen vara i dag? Eller…

Eller så har man från början sett till att folket är harmlöst mot ledarna, genom att förbjuda alla former av sammankomster, kritiska yttranden med mera, och gör stora exempel av dem som trotsar det, till exempel att tala nedsättande om ledarna= tio års fängelse, att samlas i grupp utan att någon myndighet vetat vad man pratat om= tortyr tills man erkänner, därefter böter till dödsstraff beroende på vad det var som diskuterades, m.m. Alla ”förhörssessioner” och ”rättegångar” sänds förstås i teve.

Framtid 4

Krig startas för att få allmänheten att inse ”behovet” av massövervakningen, begränsningen av friheter m.m.

Framtid 5

Snowdenavslöjandena med mera har fått folk att börja tänka efter, men bara kortsiktigt. Visserligen förbjuds FRA och NSA från att ta del av mycket ”dold” information, men Google Glass, olika spårningstjänster och annan teknik, och fortsättningen på delandet av information gör att vem som helst nu är en nästan lika effektiv övervakare som FRA och NSA. Och ”vem som helst” innehåller förstås FRA och NSA också.

Framtid 6

Som framtid 3, men härskaren/härskarna har inte lyckats undertrycka motståndet. Den fjärde boxen plockas fram – om polisen kommer gör man bäst i att skjuta dem. Ledaren kallar förstås in militären. Det blir inbördeskrig och massor av blod spills, men regimen störtas till slut, precis som historien visat att det förr eller senare alltid händer i det här stadiet. Å andra sidan har det aldrig funnits så mycket övervakningssystem och automatiserade vapen som nu (se framtid 3 för alternativt slut).

 

De flesta bilderna här är inte roliga, men jag är inte optimist, jag är realist. Det är inte alls omöjligt att något av detta blir sant, förutom framtid 2. Och i ärlighetens namn, jag tror inte att chansen för framtid 1 är så stor. Men av uppgivenhet blir den mindre, så gör allt du kan för att påpeka riskerna med övervakningen. Prata, sätt upp plakat, kommentera, och rösta på några som bryr sig, supervalåret 2014. Den här frågan måste bli högre prioriterad än skolfrågan, som Sveriges Radio vill se till att det blir den huvudsakliga valfrågan, genom repetitiv, illa dold propaganda.

Har du kommit på en annan möjlig framtid? Skriv den i kommentarsfältet!