Tag Archive | Polisen

Nu stoppas den sista möjligheten att ringa, tillika tipsa polisen, anonymt

I ett av HAX senaste blogginlägg, tas det upp att den nya regeringen med Löfven i spetsen, börjar med att utlova kraftigt utökad övervakning och kontroll.

Förutom att polisen nu ska få bestämma själv om att sätta upp övervakningskameror (potentiellt kopplade till deras avskyvärda system för ansikts- och mönsterigenkänning), fann jag detta särskilt otrevligt: Oregistrerade kontantkort till mobiltelefoner förbjuds.

Eftersom det inte längre finns några telefonkiosker i Sverige, betyder detta alltså att det blir förbjudet att göra anonyma telefonsamtal.

Detta medför i sin tur att det blir omöjligt att tipsa polisen om brott anonymt. Då det skett att polisen spårat samtal och kallat in tipsaren att vittna, innebär detta ett extremt incitament att inte anmäla brott av grövre, organiserad karaktär, som det kunnat vara värt kostnaden och besväret att skaffa ett kontantkort och en billig mobiltelefon endast för detta ändamål, att anmäla.

Visserligen kan man använda Tor eller en VPN-tjänst och tipsa i textform på polisens hemsida, men det är en inte alls lika säker anonymitet. Om en läcka upptäckts och ”hamstrats”, eller upptäcks i framtiden och rådatat sparats, kommer det att kunna spåras. Dessutom är det tekniskt krångligare.

Som politiker behöver man, i ännu större utsträckning än normalt, beräkna konsekvenserna av sitt handlande. Om detta inte är ett totalt misslyckande på den punkten, kan vi alltså utgå ifrån att minskad anmälningsbenägenhet är en önskad, eller i vart fall inte tillräckligt starkt oönskad, effekt av detta förbud.

Annonser

Poliskameror – SR tiger om det viktigaste, som vanligt

Idag rapporterar Sveriges Radio om att Stockholmspolisen ska köpa in 300 kameror som ska bäras på polisernas uniformer. Hur många, varför, och hur mycket det kostar rapporteras, men inte det som avgör om kamerorna bara är ett, troligen fruktlöst, sätt att försöka öka tryggheten – eller ett effektivt sätt att föröda densamma.

Man förvånas väl knappast längre över hur SR konsekvent tar ställning för det mesta som polis och politiker pekar på, och emot medborgarnas fri- och rättigheter, särskilt när det gäller personlig integritet. Detta är inget undantag.

Vi kan börja i slutet av artikeln, där en polisassistent får uttala sig helt oemotsagd om kamerornas fördelar, och inlindat i en mening framföra att den enda anledningen att inte vilja bli filmad är att man håller på med någonting kriminellt…

Det framgår tydligt hur många kameror det handlar om, varför Polisen vill ha dem, och till och med vad de kostar. Det sista kan i och för sig vara intressant eftersom det betalas med skattepengar, men det saknas information om hur videomaterialet används, och därmed om de mestadels ”bara” kastar våra skattepengar i sjön, eller använder dem emot oss. Det trots att det nyligen rapporterats om att Polisen vill bygga upp ett system för det senare.

Om videomaterialet sparas ett par månader och sedan raderas om det inte innehåller bevis för brott, precis som med en vanlig övervakningskamera i t.ex. en butik, är kamerorna mest en meningslös gest, som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig.

Om det däremot strömmas till en central för olika analyser, bland annat ansiktsigenkänning, samkörs, behandlas, lagras och delas mellan myndigheter och kanske andra, kommer det fortfarande vara någonting som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig, men vara en synnerligen allvarlig kränkning av förbipasserandes integritet. I mångas ögon, bland annat mina, skulle det skapa en stark otrygghet. Att möta en polis skulle bli en otvetydigt negativ upplevelse, som jag skulle göra allt som kan göras utan att väcka misstankar, för att undvika.

Detta är den skillnad som Sveriges Radio, bekvämt nog, inte rapporterar om.

Jag är inte ‘bekymrad’ eller ‘orolig’ för system som behandlar video på sådana långtgående, delvis okända, sätt. Jag är rädd för dem. Kalla mig paranoid om du vill, men jag betraktar dem som vapen – inte farliga som sådana, men riktat åt fel håll, använt på fel sätt och/eller av fel personer – och jag skulle inte vilja ha ett pekande mot mitt ansikte. Systemen kan visserligen inte orsaka död eller kroppsskador av sig själva, men deras användning kan få oanade och mycket långtgående konsekvenser, nära eller långt i framtiden. Jag vet ju hur redan små mängder data kan avslöja väldigt mycket, och det kan du läsa om här (på engelska), och det som kan analyseras ur video är på intet sätt små mängder data. Identifikation, sammanhang, ansiktsuttryck, blick, klädsel, gångstil, föremål, you name it – allt blir värdefull information för analysprogram med självlärande algoritmer, som kan ta reda på saker om dig som du knappt visste själv.

 

(Eftersom detta handlar om kameror som poliserna bär på kroppen, räknas de troligen inte som övervakningskameror, och behöver då inget tillstånd från Länsstyrelsen, så SR hade behövt ställa frågan till Polisen. Däremot kommer fast monterade kameror och kameror på drönare att kräva sådana tillstånd, och enligt en mejlkonversation mellan mig och Datainspektionen kommer länsstyrelserna att ta hänsyn till hur materialet används när de godkänner eller avslår ansökningar. Då kommer massmedia också att kunna rapportera vilka kameror som är kopplade till systemet. Däremot är det förstås inte troligt att de kommer att göra det.)

Helt automatiskt, ultraeffektivt REVA

Polisens satsning på övervakningskameror med ansikts- och beteendeigenkänning, har inte fått mycket kritik alls. Det enda kritiska jag kan hitta om den, förutom min egen bloggpost, är Henrik ”HAX” Alexanderssons krönika.

Beror detta bara på att massmedia varit ytterst sparsamma med rapporteringen av det, eller tycker man inte att det är ett problem?

Jag tror att man helt enkelt inte inser kraften i ett sådant system. Därför ska jag jämföra det med någonting som fått mycket kritik, men i effektivitet och kraftfullhet är mindre likt kamerasystemet än en ångbil är lik en Tesla Roadster: REVA.

REVA var ett program som Polisen, Kriminalvården och Migrationsverket hade mellan 2009 och 2014 som gick ut på att avvisa papperslösa genom ett ”Rättssäkert och Effektivt VerkställighetsArbete”. Polisen stod bland annat i tunnelbanan i Stockholm och kontrollerade ID-handlingar. Projektet fick enorma mängder kritik, och det är inte långsökt att dra slutsatsen att det var därför det lades ner.

Sådant som kritiserades var att individer uppfattade det som kränkande, att det handlade om diskriminering eftersom främst människor med utländskt utseende kontrollerades, m.m., men egentligen handlade det nog mest om skillnaden mellan ”lawful” och ”good”, som Rick Falkvinge på ett tydligt sätt har beskrivit i andra sammanhang. Man höll helt enkelt inte med om att det lagen föreskrev var rätt – att söka reda på, och kasta ut dessa människor ur landet.

REVA innehöll mycket manuell hantering, poliserna var helt enkelt tvungna att begära att få se ID-kort. Om någon inte hade något, antar jag att man frågade om namnet och med hjälp av sambandscentralen försökte identifiera personen.

Med kamerasystemet kommer datorer att kunna göra hela hanteringen. En polis ställer sig i närheten av en övervakningskamera, under en omkringflygande drönare, eller patrullerar med en uniformkamera på sig. Videoströmmen skickas till Polisens central, datorn analyserar den och jämför alla ansikten  mot körkortsregistret. Om ingen träff hittas, kollas sociala media. Hur personen ser ut kan användas för att snabba upp sökningen – sådana som ser unga ut finns sannolikt inte i körkortsregistret, mörkhyade som inte hittas i svenska register är troligast att hitta i data från Afrika, personer i närheten av vissa religiösa byggnader är mer sannolika att tillhöra vissa grupper på Facebook, etc. Denna effektivisering är någonting som självlärande algoritmer gör, och ingen människa vet om hur det går till. Det är knappast möjligt att lära en algoritm vad ”diskriminering” betyder, och den enda stora skillnaden skulle vara beräkningshastigheten. Hursomhelst, algoritmen identifierar i realtid människor som går förbi, och kontrollerar om de har rätt att vistas i Sverige; om de har det, eller systemet överhuvudtaget inte kan hitta dem (osannolikt), händer ingenting (förutom att de registreras i ett ”bra att veta”-register, att de varit på platsen vid tidpunkten), om de inte har den rätten får polisen ett meddelande med en bild – ”Grip denna person”. Effektiviteten ökar från att kontrollera någon person per minut och polis, till tiotals (kanske hundratals i kameratäta områden) personer per sekund och polis.

Scenariot är förstås hypotetiskt, men vi vet ju att ändamålsglidning sker, och går mycket fortare än man först tror, så att det inte skulle användas på detta sätt senast år 2025 är ungefär lika sannolikt som att vinna högsta vinsten på lotto.

Detta är ett av de många sätt som övervakningskameror med databehandling kommer att användas.

Sverige -> polisstat om 5, 4, 3…

livsfara

Det rapporteras om att Polisen ska utöka kameraövervakningen kraftigt, med sammankopplade kameror med mönster- och ansiktsigenkänning.

Dagens Nyheter skriver om ett system där bilder från fasta kameror, kameror på polisbilar, drönare och helikoptrar, Trafikverkets kameror (antagligen trängselskatt och trafiksituationskameror), och mobilkameror ska kunna sammanställas och analyseras.

Med andra ord, kommer polisen i varje ögonblick att veta var varje människa befinner sig och gör, och kunna ta reda på var varje människa befunnit sig och gjort vid varje tidpunkt. Till detta kommer funktioner för att larma om vissa personer befinner sig på vissa platser, om någon befinner sig på olika mönster av platser, etc.

Polisen har tillgång till körkortsregistret och därmed en nästintill komplett ansiktsigenkänningsdatabas.

Det är omöjligt att överskatta farligheten i ett sådant system. Polisens makt kommer att bli total, och när – inte om, absolut makt korrumperar absolut – när den börjar missbrukas kommer det inte att gå att göra någonting åt. Polisen kommer att veta allt om, och därmed ha hållhakar på, politiker, massmedia, massmedias källor, och privatpersoner.

Om man skulle fråga, skulle man förstås bara få lugnande besked att det finns regler för hur det får användas, det ska bara användas mot brottslighet, m.m.

Men det är ju samma frågor som alltid när det gäller övervakning i lagens tjänst – Vem övervakar övervakarna, hur vet man att polisen alltid kommer att vara ”god”*? Vad tror polisen och deras system när man t.ex. ofta besöker adresser som förknippas med brott, fast man är där i helt ärliga syften? Vem bestämmer vad som är ”rent mjöl”, vad hade till exempel hänt om detta funnits och applicerats på t.ex. homosexuella när det var ett brott? Hur försäkrar man sig om att data inte läcker? Hur prioriteras brottsbekämpningen när polisen känner till hundratals gånger fler brott än den hinner utreda? Och så vidare…

Detta är ingenting mindre än vansinne, och får inte ske!

*Kan man fortfarande anse att någon som inför ett sådant system är god? Öppen fråga.

Sverige nära totalitär polis-/militärstat

Idag presenterades ”den svenska strategin mot terrorism”. Studio Ett

Praktiskt taget verkar det gå ut på fyra saker:

  1. Ökad övervakning, bl.a. genom att polisen får installera trojaner på misstänktas utrustning. ”Efter domstolsbeslut, på samma sätt som telefonavlyssning idag” påstås det. Kanske, men till att börja med vet vi ju vad som händer efter ett tag, det trappas upp. Sedan är det ju en helt annan möjlighet till kartläggning av personers liv med en trojan än vad som någonsin varit möjligt med telefonavlyssning. Bilder, filmer, mikrofon, webbkamera…
  2. Digitalt samarbete mellan FRA, MUST och Säpo. Det betyder inte en ökning av integritetsintrånget med en faktor tre, utan snarare tre miljoner. Samkörning av data är ett extremt kraftfullt vapen, som används mot alla. Inte bara misstänkta.
  3. ”Utvidgning av det straffbelagda området”, det vill säga att mindre krävs för att det ska vara brottsligt. Det innebär i sin tur att det blir lättare att använda övervakningen bl.a. med trojaner. En formulering är att det ska vara straffbelagt att ”ansluta sig till terrororganisationer”. Vem bestämmer vad som är en terrororganisation? Är Anonymous en terrororganisation? Är kanske till och med Piratpartiet det? Om inte nu så om 5-10 år?
  4. Militären ska få hjälpa polisen. Det finns ett bra citat om detta från filmen Battlestar Galactica. Jag har inte sett filmen, men citatet är lika giltigt i verkligheten:

There’s a reason you separate military and the police. One fights the enemies of the state, the other serves and protects the people. When the military becomes both, then the enemies of the state tend to become the people. –Commander William Adama