Tag Archive | Övervakning

Nu stoppas den sista möjligheten att ringa, tillika tipsa polisen, anonymt

I ett av HAX senaste blogginlägg, tas det upp att den nya regeringen med Löfven i spetsen, börjar med att utlova kraftigt utökad övervakning och kontroll.

Förutom att polisen nu ska få bestämma själv om att sätta upp övervakningskameror (potentiellt kopplade till deras avskyvärda system för ansikts- och mönsterigenkänning), fann jag detta särskilt otrevligt: Oregistrerade kontantkort till mobiltelefoner förbjuds.

Eftersom det inte längre finns några telefonkiosker i Sverige, betyder detta alltså att det blir förbjudet att göra anonyma telefonsamtal.

Detta medför i sin tur att det blir omöjligt att tipsa polisen om brott anonymt. Då det skett att polisen spårat samtal och kallat in tipsaren att vittna, innebär detta ett extremt incitament att inte anmäla brott av grövre, organiserad karaktär, som det kunnat vara värt kostnaden och besväret att skaffa ett kontantkort och en billig mobiltelefon endast för detta ändamål, att anmäla.

Visserligen kan man använda Tor eller en VPN-tjänst och tipsa i textform på polisens hemsida, men det är en inte alls lika säker anonymitet. Om en läcka upptäckts och ”hamstrats”, eller upptäcks i framtiden och rådatat sparats, kommer det att kunna spåras. Dessutom är det tekniskt krångligare.

Som politiker behöver man, i ännu större utsträckning än normalt, beräkna konsekvenserna av sitt handlande. Om detta inte är ett totalt misslyckande på den punkten, kan vi alltså utgå ifrån att minskad anmälningsbenägenhet är en önskad, eller i vart fall inte tillräckligt starkt oönskad, effekt av detta förbud.

Annonser

Ett till nytt jävla år

Jaha. Då var ett till år slut. Ett år med ökande övervakning och censur, och minskande frihet. Några ljuspunkter har förstås funnits, men har – lika självklart – visat sig mindre ljusa än man först trodde. GDPR, till exempel. Det trädde i kraft ganska tidigt på året, men har inte märkts genom någon minskad spårning på nätet, bara att fler sidor informerar om att de använder cookies (90-talet ringde…). Däremot har GDPR redan försökts missbrukas för att efterforska anonyma källor till journalister. Bra jobbat för en integritetsskyddslag…

Nu står det 2019 i kalendern. Man behöver inte tvivla en sekund på att det under detta år kommer:

  • Fler krav på, förslag om, och genomklubbade beslut om ökad övervakning, på nätet och i den fysiska verkligheten.
  • Fler uppfinningar för att spåra användare.
  • Fler krav på, förslag om, och genomklubbade beslut om censur.
  • En hårdare begränsning av vad man får skriva på internet, både från myndigheter (via ”samtal” med tjänsteleverantörerna på nätet) och tjänsteleverantörerna själva, och reklambyråerna de samarbetar med.
  • Fler förbud och regleringar.
  • Mer propaganda.
  • Sämre IT-säkerhet.
  • Minskad kontantanvändning.
  • Fler kontantlösa butiker.
  • Fler stängda bankkontor, eller bankkontor som inte hanterar kontanter.
  • Ökad användning av biometri.
  • Fler, och mer avancerade, övervakningskameror.
  • Sämre service i samhället, framförallt från stat och kommuner, men även andra.
  • Mer hot, våld, stölder, våldtäkter och mord.
  • Legitimerande av övriga punkter med den förra.

Helt enkelt mer av allt dåligt, och restriktioner på allt bra.

Det är den sura verklighet vi lever i, och hur mycket vi än gör för att motarbeta det, fortsätter det att gå åt fel håll. Så har det varit i över tio år, inom vissa områden betydligt längre, och det finns ingen anledning alls att tro att det skulle vända inom rimlig tid, kanske inte ens inom vår livstid.

Med det vill jag inte rekommendera någon att sluta motarbeta det, men man blir uppgiven ibland. Inte minst vid nyår.

Registrering av drönare? Vad är anledningen?

I nyheterna på Sveriges Radio idag, hördes ett kraftigt propagandavinklat inslag om drönare. Från och med 1 januari kommer man för drönare tyngre än 7 kg behöva tillstånd och drönaren ska vara registrerad och spårbar till ägaren. Vinklingen går ut på att alla drönare, även lättare, ska vara spårbara och eventuellt tillståndspliktiga, något som EU redan jobbar på. Det påstås att det handlar om flygsäkerheten, att en drönare som hamnar i en flygplansmotor kan orsaka katastrof.

Visst finns det integritetsfördelar med detta förslag – färre drönare som flyger omkring och filmar, video som eventuellt kan publiceras.

Men att staten, SR och EU tar till så långtgående åtgärder har nog egentligen varken med integritet eller flygsäkerhet att göra, i alla fall inte flygsäkerhet i den mening som avses här.

Det är mer troligt att det handlar om att de inser att en drönare med lätthet kan utrustas med vapen. Och det går ju inte alls för sig. Precis som metatabletter

Varför är det fult att säga sanningen: Det var bättre förr!?

Det var bättre förr. Varför ”får” man inte säga så?

Om man gör det, brukar man antingen få höra att även om ett fåtal saker blivit sämre, har faktiskt det stora hela blivit extremt mycket bättre – underförstått ”så klaga inte!”, eller så blir man kort och gott kallad bakåtsträvare.

Tacka fan för att man är bakåtsträvare när det faktiskt var bättre förr!

Ett tredje, lömskt tillrättavisande som en del kör med är: ”Det här är framtiden, vi kan ju inte stoppa utvecklingen!”. Det är i bästa fall uppgivet, men mer sannolikt propagandistiskt.

Rick Falkvinge skrev en bra artikel i december, om hur det verkar meningslöst att ständigt säga de ord som starkast beskriver de nya övergrepp som sker på personlig integritet och andra fri- och rättigheter, eftersom det hela tiden kommer nya, värre, övergrepp.

Han rekommenderar istället att man ska påminna om den tid som varit, när övergreppen inte fanns. Det är kanske det bästa sättet att göra, jag vet inte, men i alla fall i Sverige känner jag att det är att starta i stark motvind.

Varför är det så? Varför svarar folk reflexmässigt att det inte var bättre förr?

I en tid (80-90-tal) där register hanterades för hand eller på lagringsmedia, och inte på internet, hade Transportstyrelsens läcka inte kunnat hända, i alla fall inte utan åtgärder vars direkta syfte var att skada.

På 90-talet var övervakningskameror dyra, och spelade in på VHS – ofta långsammare än vanlig hemvideo och med bilden delad i fyra, för att få plats med mer material och fyra kamerakanaler på samma band. Kanske satt också en vakt och tittade på skärmarna i realtid, någonting som faktiskt kunde göra nytta. Risken att inspelningen skulle hamna på villovägar var minimal, och skulle det hända så var man knappast möjlig att känna igen på den suddiga bilden ändå, och någon användbar ansiktsigenkänningsteknik, eller andra integritetskränkande funktioner, fanns överhuvudtaget inte.

I internets ungdom skapades webbsidor antingen av entusiaster eller med annonser som visserligen kunde vara irriterande, men inte spårade ens varje rörelse.

Länge ägde man (praktiskt, inte juridiskt) kopian av en låt eller film man laddat hem, och kunde sprida dem vidare till vem som helst eller vem man ville. Idag finns film visserligen fortfarande på Pirate Bay, men inte mycket musik, och folk använder mest streamingtjänster som snokar i vad man lyssnar och tittar på och säljer denna information.

Länge behövde man inte läsa licensavtal – det stod bara samma blabla som vanligt ”du får inte kopiera”, ”vi har inget ansvar”, etc. Ingen hade kommit på tanken att registrera vad användaren gör.

Listan fortsätter, lagarna var färre och inte lika hårda, kontanter var kung, kommunicerade gjorde man per telefon och SMS, inte Facebook, kommentarsfält fanns överallt, det var skillnad på kamera och mobiltelefon så att smygfotografering var svårt, och det fanns ingen anledning att ladda upp bilder på internet. Det var ovanligt att man sade upp bekantskapen med någon p.g.a. politiska åsikter, och vänskap var värt mera än några musklick.

Visst, det finns bättre teknik idag. Men det finns också värre teknik idag, som gör oss obekväma, osäkra och sårbara. Många säger att det beror på hur den används. Jag tror att det faktum att den finns, gör att man tjänar pengar på att använda den, och det innebär att konkurrenter som inte använder den konkurreras ut och försvinner, och därmed låses läget så fort någon börjat använda den.

Och även om jag har fel: Jaha, tekniken finns och den används på ett ondskefullt sätt. Sedan, då? Man verkar inte kunna göra särskilt mycket åt det.

Det var bättre förr. Någon gång för 10-15 år sedan nådde vi punkten där teknikutvecklingen vände från att vara huvudsakligen av godo till att vara huvudsakligen av ondo.

Varför är det tabu att säga det?

Övervakning har lett till döden. Vad förstår ni inte?

Till att börja med vill jag be om hjälp, eftersom ingen som borde läsa detta kommer att hitta till denna sida om de inte får den presenterad genom en okonventionell kanal. Skicka ett personligt meddelande på valfritt socialt medium eller forum, skicka ett mejl, eller skriv ut sidan och visa för dem! Det är kanske lite obekvämt, men det behövs verkligen. Sätt annars upp utskriften på en anslagstavla. Vad som helst är bättre än inget.

De flesta människor bryr sig inte om att de är övervakade. De besöker alla möjliga olika sorters webbplatser, de går utan bekymmer in på kameraövervakat område utan en tanke på hur deras beteende där kan tolkas av människor eller maskiner, och de låter sig villigt fotograferas och laddas upp på sociala medier, vilka de själva också använder frikostigt. De rensar inte ens cookies.

En del kastar ur sig floskler som ”den som har rent mjöl i påsen…” och ”har man ingenting att dölja, har man ingenting att frukta”. Andra säger ”men de gör det ju för oss – Google gör det för att söka bättre, butikerna för att stoppa stöld och kunna hålla ned priset, polisen för att ta fast sådana som vill skada oss, och så vidare”.

Åter andra – särskilt sådana som arbetar/arbetat med någon del av tekniken och borde veta vad den är kapabel till – säger någonting om ”1984” eller liknande, men skrattar bort det och fortsätter kolla Facebook…

Ni efterlämnar stora mängder personlig information om er själva och andra. Företagen och staten använder denna information till diverse saker, gemensamt att de allra flesta är dåliga för den övervakade. Informationen kan missbrukas till vad som helst, upp till och inklusive folkmord. Varför fortsätter ni? Vad förstår ni inte?

Jag kan inte tänka mig att ni inte skulle förstå att en övervakningskamera faktiskt filmar, att en tagen och uppladdad bild blir tillgänglig, och i alla fall till viss grad att webbanvändning ofta spåras, särskilt av sociala medier.

Förstår ni inte att det går att identifiera och kartlägga personer och beteende från dessa spår?

Förstår ni inte att det kan göras automatiskt och nästan gratis?

Förstår ni inte att det finns starka incitament att använda denna kartläggning i syfte att göra reklam?

Förstår ni inte att detta faktiskt görs? Läs integritetspolicyerna på de tjänster ni använder! Läs om polisens kameror!

Förstår ni inte att det kan användas emot er, till exempel för att få er att köpa sådant ni varken behöver eller har råd med, för att ta fast er för det där offerlösa småbrottet som ni gjorde häromdagen, eller för att utpressa er?

Förstår ni inte att registerunderlaget är förstklassigt för den som vill begå ett folkmord, vare sig det är en fristående grupp eller en stat som är förövare, vare sig det är en biologisk eller ideologisk/religiös faktor för vem som ska mördas, vare sig det är dagen efter eller flera årtionden efter att informationen samlats in?

Förstår ni inte att läckage av viss information bokstavligen kan leda till ett öde värre än döden, som till exempel för de Ashley Madison-medlemmar som valde att ta sina egna liv efter att information om deras medlemskap läckt?

Förstår ni inte att ni har ett val i de flesta fall, genom att låta bli de tjänster/platser som har mest övervakning?

Förstår ni allt detta, men bryr er ändå inte? Varför? Är ni fullständigt dumma i huvudet?

Om det bara drabbade er själva, hade jag inte blivit arg på er okunskap. Men det gör det inte. När ni laddar upp bilder och filmer på oss, skriver om oss på sociala medier, installerar ”smarta” övervakningskameror etcetera, så kränker ni vår integritet. När ni använder och besöker sociala media, appar, sajter, butiker och platser med avancerad övervakningsteknik skapar ni rörelsemängd som håller utvecklingen mot ökad övervakning igång, ni skapar acceptans för det oacceptabla, och ni gör det vartefter tiden går allt svårare att hitta någon på marknaden som inte redan fullständigt hoppat på övervakningståget. I förlängningen riskerar ni våra liv!

Sluta med kamerahysterin!

Med jämna mellanrum, särskilt efter terrordåd, höjs röster för mer övervakningskameror. Ibland till och med bland sådana som påstår att de vill ha frihet.

Och visst. En vanlig kamera här och där, som bara är ansluten till en inspelare och/eller en skärm, och ingenting annat, är kanske inte så farligt.

Men det finns, och kommer att finnas, allt fler system vars integritetskränkande förmåga inte i den vildaste fantasin kan överskattas. Jag har skrivit om detta förut, men det är så viktigt att jag gör det igen, även om det kan verka tjatigt.

Nätverk av kameror med datorsystem kan spåra personer, samköra med data om dem på internet, identifiera dem, sammanställa listor på var de varit och vad de gjort. Inom högst fem år kommer systemen – även baserat på redan filmad videodata – att kunna ta reda på tankar, avsikter och åsikter. Praktiskt taget verklig tankeläsning. Och mer ändå, som jag inte ens kan föreställa mig idag.

Om dessa system finns på enstaka ställen och det är tydligt skyltat – visst. Då kan man ”rösta med fötterna” och helt enkelt inte gå dit. Men om det inte går att komma till bankomaten/banken, mataffären, jobbet, läkaren, etcetera utan att komma in i ett övervakat område, om det kopplas till befintliga kameror… Om man inte ens får veta att kameran är kopplad till ett sådant system. Hur ska man då göra?

Poliskameror – SR tiger om det viktigaste, som vanligt

Idag rapporterar Sveriges Radio om att Stockholmspolisen ska köpa in 300 kameror som ska bäras på polisernas uniformer. Hur många, varför, och hur mycket det kostar rapporteras, men inte det som avgör om kamerorna bara är ett, troligen fruktlöst, sätt att försöka öka tryggheten – eller ett effektivt sätt att föröda densamma.

Man förvånas väl knappast längre över hur SR konsekvent tar ställning för det mesta som polis och politiker pekar på, och emot medborgarnas fri- och rättigheter, särskilt när det gäller personlig integritet. Detta är inget undantag.

Vi kan börja i slutet av artikeln, där en polisassistent får uttala sig helt oemotsagd om kamerornas fördelar, och inlindat i en mening framföra att den enda anledningen att inte vilja bli filmad är att man håller på med någonting kriminellt…

Det framgår tydligt hur många kameror det handlar om, varför Polisen vill ha dem, och till och med vad de kostar. Det sista kan i och för sig vara intressant eftersom det betalas med skattepengar, men det saknas information om hur videomaterialet används, och därmed om de mestadels ”bara” kastar våra skattepengar i sjön, eller använder dem emot oss. Det trots att det nyligen rapporterats om att Polisen vill bygga upp ett system för det senare.

Om videomaterialet sparas ett par månader och sedan raderas om det inte innehåller bevis för brott, precis som med en vanlig övervakningskamera i t.ex. en butik, är kamerorna mest en meningslös gest, som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig.

Om det däremot strömmas till en central för olika analyser, bland annat ansiktsigenkänning, samkörs, behandlas, lagras och delas mellan myndigheter och kanske andra, kommer det fortfarande vara någonting som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig, men vara en synnerligen allvarlig kränkning av förbipasserandes integritet. I mångas ögon, bland annat mina, skulle det skapa en stark otrygghet. Att möta en polis skulle bli en otvetydigt negativ upplevelse, som jag skulle göra allt som kan göras utan att väcka misstankar, för att undvika.

Detta är den skillnad som Sveriges Radio, bekvämt nog, inte rapporterar om.

Jag är inte ‘bekymrad’ eller ‘orolig’ för system som behandlar video på sådana långtgående, delvis okända, sätt. Jag är rädd för dem. Kalla mig paranoid om du vill, men jag betraktar dem som vapen – inte farliga som sådana, men riktat åt fel håll, använt på fel sätt och/eller av fel personer – och jag skulle inte vilja ha ett pekande mot mitt ansikte. Systemen kan visserligen inte orsaka död eller kroppsskador av sig själva, men deras användning kan få oanade och mycket långtgående konsekvenser, nära eller långt i framtiden. Jag vet ju hur redan små mängder data kan avslöja väldigt mycket, och det kan du läsa om här (på engelska), och det som kan analyseras ur video är på intet sätt små mängder data. Identifikation, sammanhang, ansiktsuttryck, blick, klädsel, gångstil, föremål, you name it – allt blir värdefull information för analysprogram med självlärande algoritmer, som kan ta reda på saker om dig som du knappt visste själv.

 

(Eftersom detta handlar om kameror som poliserna bär på kroppen, räknas de troligen inte som övervakningskameror, och behöver då inget tillstånd från Länsstyrelsen, så SR hade behövt ställa frågan till Polisen. Däremot kommer fast monterade kameror och kameror på drönare att kräva sådana tillstånd, och enligt en mejlkonversation mellan mig och Datainspektionen kommer länsstyrelserna att ta hänsyn till hur materialet används när de godkänner eller avslår ansökningar. Då kommer massmedia också att kunna rapportera vilka kameror som är kopplade till systemet. Däremot är det förstås inte troligt att de kommer att göra det.)

Helt automatiskt, ultraeffektivt REVA

Polisens satsning på övervakningskameror med ansikts- och beteendeigenkänning, har inte fått mycket kritik alls. Det enda kritiska jag kan hitta om den, förutom min egen bloggpost, är Henrik ”HAX” Alexanderssons krönika.

Beror detta bara på att massmedia varit ytterst sparsamma med rapporteringen av det, eller tycker man inte att det är ett problem?

Jag tror att man helt enkelt inte inser kraften i ett sådant system. Därför ska jag jämföra det med någonting som fått mycket kritik, men i effektivitet och kraftfullhet är mindre likt kamerasystemet än en ångbil är lik en Tesla Roadster: REVA.

REVA var ett program som Polisen, Kriminalvården och Migrationsverket hade mellan 2009 och 2014 som gick ut på att avvisa papperslösa genom ett ”Rättssäkert och Effektivt VerkställighetsArbete”. Polisen stod bland annat i tunnelbanan i Stockholm och kontrollerade ID-handlingar. Projektet fick enorma mängder kritik, och det är inte långsökt att dra slutsatsen att det var därför det lades ner.

Sådant som kritiserades var att individer uppfattade det som kränkande, att det handlade om diskriminering eftersom främst människor med utländskt utseende kontrollerades, m.m., men egentligen handlade det nog mest om skillnaden mellan ”lawful” och ”good”, som Rick Falkvinge på ett tydligt sätt har beskrivit i andra sammanhang. Man höll helt enkelt inte med om att det lagen föreskrev var rätt – att söka reda på, och kasta ut dessa människor ur landet.

REVA innehöll mycket manuell hantering, poliserna var helt enkelt tvungna att begära att få se ID-kort. Om någon inte hade något, antar jag att man frågade om namnet och med hjälp av sambandscentralen försökte identifiera personen.

Med kamerasystemet kommer datorer att kunna göra hela hanteringen. En polis ställer sig i närheten av en övervakningskamera, under en omkringflygande drönare, eller patrullerar med en uniformkamera på sig. Videoströmmen skickas till Polisens central, datorn analyserar den och jämför alla ansikten  mot körkortsregistret. Om ingen träff hittas, kollas sociala media. Hur personen ser ut kan användas för att snabba upp sökningen – sådana som ser unga ut finns sannolikt inte i körkortsregistret, mörkhyade som inte hittas i svenska register är troligast att hitta i data från Afrika, personer i närheten av vissa religiösa byggnader är mer sannolika att tillhöra vissa grupper på Facebook, etc. Denna effektivisering är någonting som självlärande algoritmer gör, och ingen människa vet om hur det går till. Det är knappast möjligt att lära en algoritm vad ”diskriminering” betyder, och den enda stora skillnaden skulle vara beräkningshastigheten. Hursomhelst, algoritmen identifierar i realtid människor som går förbi, och kontrollerar om de har rätt att vistas i Sverige; om de har det, eller systemet överhuvudtaget inte kan hitta dem (osannolikt), händer ingenting (förutom att de registreras i ett ”bra att veta”-register, att de varit på platsen vid tidpunkten), om de inte har den rätten får polisen ett meddelande med en bild – ”Grip denna person”. Effektiviteten ökar från att kontrollera någon person per minut och polis, till tiotals (kanske hundratals i kameratäta områden) personer per sekund och polis.

Scenariot är förstås hypotetiskt, men vi vet ju att ändamålsglidning sker, och går mycket fortare än man först tror, så att det inte skulle användas på detta sätt senast år 2025 är ungefär lika sannolikt som att vinna högsta vinsten på lotto.

Detta är ett av de många sätt som övervakningskameror med databehandling kommer att användas.

Sverige -> polisstat om 5, 4, 3…

livsfara

Det rapporteras om att Polisen ska utöka kameraövervakningen kraftigt, med sammankopplade kameror med mönster- och ansiktsigenkänning.

Dagens Nyheter skriver om ett system där bilder från fasta kameror, kameror på polisbilar, drönare och helikoptrar, Trafikverkets kameror (antagligen trängselskatt och trafiksituationskameror), och mobilkameror ska kunna sammanställas och analyseras.

Med andra ord, kommer polisen i varje ögonblick att veta var varje människa befinner sig och gör, och kunna ta reda på var varje människa befunnit sig och gjort vid varje tidpunkt. Till detta kommer funktioner för att larma om vissa personer befinner sig på vissa platser, om någon befinner sig på olika mönster av platser, etc.

Polisen har tillgång till körkortsregistret och därmed en nästintill komplett ansiktsigenkänningsdatabas.

Det är omöjligt att överskatta farligheten i ett sådant system. Polisens makt kommer att bli total, och när – inte om, absolut makt korrumperar absolut – när den börjar missbrukas kommer det inte att gå att göra någonting åt. Polisen kommer att veta allt om, och därmed ha hållhakar på, politiker, massmedia, massmedias källor, och privatpersoner.

Om man skulle fråga, skulle man förstås bara få lugnande besked att det finns regler för hur det får användas, det ska bara användas mot brottslighet, m.m.

Men det är ju samma frågor som alltid när det gäller övervakning i lagens tjänst – Vem övervakar övervakarna, hur vet man att polisen alltid kommer att vara ”god”*? Vad tror polisen och deras system när man t.ex. ofta besöker adresser som förknippas med brott, fast man är där i helt ärliga syften? Vem bestämmer vad som är ”rent mjöl”, vad hade till exempel hänt om detta funnits och applicerats på t.ex. homosexuella när det var ett brott? Hur försäkrar man sig om att data inte läcker? Hur prioriteras brottsbekämpningen när polisen känner till hundratals gånger fler brott än den hinner utreda? Och så vidare…

Detta är ingenting mindre än vansinne, och får inte ske!

*Kan man fortfarande anse att någon som inför ett sådant system är god? Öppen fråga.

SR slår nytt propagandarekord.

Hur uppenbar kan propaganda bli, innan den uppfattas av allmänheten som just propaganda?

Det är en fråga som jag ställer efter att ha lyssnat på P4 Extra idag. Starta det kritiska tänkandet och lyssna: Länk till dagens (10 jan.) P4 Extra

Källkritik på

Barnporr är alltid en infekterad debatt, och inledningen är (avsiktligt) hetsande, men trots det borde väl de flesta kunna höra vad det här egentligen handlar om?

Både justitieminister Morgan Johansson och kriminalkommisarie Anders Ahlqvist framför att datalagringen är avgörande för att bekämpa barnporr, och programledaren Lotta Bromé ger passivt men mycket tydligt medhåll, utan att någon får försvara personlig integritet och grundläggande rättigheter. Det bara veckor efter beslutet från ECJ att datalagringen måste upphöra.

 

(Att det inte ifrågasätts om det är rimligt, utan snarare omtalas som om det vore en självklarhet, att vissa tecknade bilder räknas som ”dokumenterade sexuella övergrepp mot barn” är nog mest en extra ”bonus” i sammanhanget…)

Sveriges Opartiska och Neutrala Radio… SR2

Statistik är nästan alltid avsedd som ett mycket kraftfullt propagandaverktyg (varför skulle man annars lägga ned tid och pengar på att sammanställa den), så man kan återigen fundera på tajmingen efter högsta EU-domstolens dom…

Sveriges Radio använder ”magiska” cookies som inte kan tas bort

Alldeles nyss fick jag ett intressant tips: Sveriges Radio använder numer någon sorts cookie som inte går att ta bort, i alla fall inte enligt deras egna instruktioner.

Jag provade detta på följande sätt:

Min webbläsare är inställd på att radera cookies vid avslut, och tredjepartscookies tillåts inte alls. Dessutom har jag ett tillägg som tar bort LSO:er, så kallade ”supercookies” eller ”flashcookies”. Jag har också en anonymitetstjänst.

Jag besökte sverigesradio.se och fick upp Stockholm som lokal station. Det har den alltid återgått till förut, även efter att jag ändrat den till någon annan lokal kanal – eftersom jag som sagt raderar cookies vid avslut.

Jag ställde om den till Jönköping, stängde webbläsaren så att cookies och LSO:er raderades, startade om anonymitetstjänsten så att jag fick en annan IP-adress, och öppnade webbläsaren och besökte åter sverigesradio.se.

Den stod kvar på Jönköping.

I informationslisten om cookies – som jag för övrigt inte tryckt ”godkänn” på – finns en länk till en sida, där det tydligt beskrivs att en cookie är en textfil som skickas – det handlar alltså om en klassisk cookie, ingenting nyare – och att aggregerad, icke-personlig information används för statistik. Där står också hur man gör för att radera cookies – någonting som min webbläsare är inställd för att göra automatiskt.

Trots detta finns alltså någon sorts cookie kvar, som medförde att SR kunde spåra min tidigare användning av sajten, någonting som möjliggör en noggrann profilering om det får fortgå något hundratal besök. Så noggrann att identifiering av mig inte är svårt överhuvudtaget.  Jag vet förstås inte om SR använder informationen på det sättet, men när man inte vet det, måste man ju förutsätta att det är så – better safe than sorry. Det är inte osannolikt att inte ens SR själva vet, om de tagit in tredjepartstjänster – som det talades om på SVT:s nyheter för några veckor sedan att många tidningar gör.

Jag skulle helt enkelt kunna mejla detta till SR, men mina tidigare erfarenheter säger mig att de inte prioriterar personlig integritet, och sannolikt skulle ignorera mejlet helt. Därför publicerar jag det, så får SR gärna kommentera här under eller på sin egen sajt, vad de egentligen använder för slags kakor, hur man blir av med dem, och om de tänker fortsätta med det.

Rätt kameror på rätt plats, fel kameror ingenstans.

Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) har på sajten Security User lagt upp ett upprop för att lätta på lagstiftningen om övervakningskameror, någonting som de kallar ”säkerhetskameror”.

Redan detta ger en indikation på att de – i bästa fall – inte är införstådda med frågan, eller – i värsta fall – är villiga att töja på sanningen för att få sin vilja igenom. Kameror skapar inte säkerhet. De skapar bra bevis, men bara falsk trygghet. En kamera kan aldrig avbryta t.ex. ett pågående rån eller misshandel.

Däremot är de bra för rent monetära värden. En kamera riktad mot kassan kan hjälpa till att ta fast rånare, så att pengar kommer tillrätta, och är bra bevis för försäkringar.

I dessa fall är kameror bra, när man pratar om vanliga övervakningskameror med inspelning som inte är ansluten till internet. Men teknikutvecklingen går framåt och det hotar den personliga integriteten på sätt som man inte ens kunde fantisera om när dagens kameralag stiftades. Läs min artikel om detta för att förstå vad jag menar, det är viktigt: En övervakningskamera är inte längre ”bara” en övervakningskamera.

Bildanalys, samkörning och okrypterad eller dåligt krypterad internetöverföring borde helt enkelt vara förbjudet.

Ett annat problem är den slentrian och ändamålsglidning som kommer att ske. Kameror kommer så småningom att sättas upp utan någon eftertanke om de faktiskt kommer att göra någon nytta, och allt trivialare brott kommer att medföra att videomaterialet tas fram, granskas, och kanske publiceras, innehållande både den skyldiga och tiotals oskyldiga, som lätt och automatiskt kommer att kunna identifieras av vem som helst i framtiden, med ansiktsigenkänningsprogramvara.

Ni skriver:

Idag har i stort sett alla en mobilkamera med sig och bilder distribueras via nätet varje dag. Detta utgör ett avsevärt mycket större hot mot den personliga integriteten än säkerhetskameror, vars enda syften är att förebygga och upptäcka brott samt identifiera de som begår brott.

Det är helt sant, men det är ingen ursäkt. Kalle blir inte frikänd för att han korrekt påpekar att Nisse slår hårdare.

Dessutom är risken mycket stor att bilderna från övervakningskamerorna publiceras på nätet, eller i alla fall kan kommas åt, om inte IT-säkerheten kring kamerorna sköts mycket noga, eller de är frånskilda från nätet. Häromdagen visade SVT en nyhet om usel säkerhet på webbkameror, där DN:s reporter installerat en kamera och haft den igång i ett drygt halvår och fått 6 000 ”besök” som tittat på videon från den. Det finns ingen anledning att tro att kamerasystem som används professionellt är säkrare.

På punkt 3 är vi helt överens.

Men om lagarna ska ändras måste det ske med den personliga integriteten i främsta rummet, av tekniskt kunniga experter. Annars kommer lagarna sannolikt att göra en dålig situation mardrömslik.

Nu skriver jag ett meddelande till petitionsförfattarna på sidan.

Ni är välkomna att svara, till exempel i kommentarsfältet nedan.

Några inlägg om kontanterna

Det har inte blivit mycket skrivet på länge nu, och jag tror tyvärr att det kommer att fortsätta så. Jag har brist på både tid och inspiration att skriva, och dessutom har jag få läsare.

Men jag ska i alla fall länka till tre bra artiklar om kontanter:

Lisa Magnusson – Det kontantlösa samhället är bra för bankerna, men knappast för oss kunder

Expressens ledarredaktion – Utan kontanter stannar Sverige

Johan Thorén (Strand Kapitalförvaltning) – Utan kontanter får vi samhälle likt Orwells

 

Dashcam – ännu en integritetsfientlig trend.

Tidigt idag rapporterade nyheterna på radion att så kallade dashcams, videokameror som monteras i bilen för att filma körningen, blir allt vanligare.

Datainspektionen anser att de ska betraktas som övervakningskameror och därför vara olagliga att använda utan tillstånd, medan försäkringsbolagen och Sveriges Radio tar tydlig ställning för att det ska vara fritt att använda dem.

Hittills har även domstolarna gått på den linjen, men nu ska det upp i Högsta förvaltningsdomstolen, och jag hoppas innerligt att de tar förnuftet tillfånga och säger tvärtom, för något som också rapporteras i inslaget är att filmerna ofta läggs ut på internet.

Det vore en sak om filmerna endast användes privat – vilket är svårt nog att garantera med dagens molnlösningar som är inbyggda i olika system – men att de läggs ut aktivt på nätet är helt oacceptabelt.

När man sitter i en bil, har man en registreringsskylt som identifierar ägaren till bilen. Om samma person ses köra den flera gånger, kan det antas vara ägaren och kopplas till personens ansikte. Detta kan ske helt automatiskt med ansiktsigenkänning, teckenigenkänning och kommunikation med bilregistret.

Har man redan en koppling mellan ansikte och namn, till exempel om personen finns på Facebook, eller om man gör utdrag ur körkortsregistret, räcker förstås ansiktet, första gången det filmas.

Om många använder dashcams och publicerar, kan automatiska algoritmer ”lägga pussel”, och spåra en bils eller människas position över lång tid och stora avstånd.

Personer med skyddad identitet löper stor risk att avslöjas då de ofta kommer att hamna på filmer som publiceras, färdiga för ansiktsigenkänning.

Filmerna finns kvar för alltid, sökbara med ansiktsigenkänning och nummerplåtsigenkänning, om inte nu så väldigt snart. Då är också gamla filmer sökbara med de nya verktygen. Ta en så enkel sak som att ens kanske blivande chef ser (i 4k-upplösning) att man ställde sig längs vägen för att slå en sjua när man inte trodde att det fanns en bil på flera mils avstånd mitt i natten. Sådant, och mycket allvarligare saker, kommer att hända om kamerorna godkänns.

Fanns det någon proportionalitet överhuvudtaget, skulle den som koms på med att publicera dashcammaterial som innehåller andra människor och bilar – människor som ju inte vet, i alla fall inte förrän det är för sent, än mindre samtyckt – dömas till fleråriga fängelsestraff och skadestånd på upp till mångmiljonbelopp till varje filmad individ.

De som filmar och publicerar känner naturligtvis till att de kränker andras integritet mycket kraftigt, men skiter kategoriskt i det. Då borde sådana lagar stiftas. Dagens lagar fungerade bra till 90-talets teknik och användning av videomaterial. Inte 2010-talets.

Med dagens lagar kommer det, om det visar sig vara olagligt, som mest att vara frågan om fängelse i ett år, men sannolikt bara böter. Men eftersom ekonomiska intressen i form av försäkringsbolag har nytta av det, och det går i linje med statens tydliga mål för vårt samhälle, är det tyvärr osannolikt att Högsta förvaltningsdomstolen kommer fram till att det skulle vara olagligt.

Detta är vad som står i lagen, läs och se om du tycker att det inte skulle stämma med en dashcam:

2 § Med övervakningsutrustning avses i denna lag
1. TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning och separata tekniska anordningar för att behandla eller bevara bilder som tas upp av sådana utrustningar (övervakningskameror) […]

Internet of Things – hur smart är det egentligen?

”Smarta” prylar, sammankopplade via internet, ”Internet of Things”. Det har det propagerats för länge nu.

För det är precis vad det är när teknikföretagen själva, EU, massmedia, och alla som delar det vidare, helt okritiskt säger att det är framtiden. Propaganda. Reklam. Ingenting annat.

Om vi bara köper internetanslutna prylar, utan att ifrågasätta varför, var, när, hur, och framförallt hur säkert, kommer det fullständigt garanterat att innebära stora problem förr eller senare.

Friskrivning: Om man uttrycker sig negativt om Internet of Things, brukar man bli kallad bakåtsträvare, Luddite (på engelska), och liknande tillmälen. Jag är ingen sådan. Jag gör inte saker på gammalt sätt bara för sakens skull, och jag kan absolut köpa vissa saker som är internetanslutna. Men inte sådant som är farligt, eller som man inte har kontrollen över. Fortsätt att läsa, så förstår du vad jag menar.

”Smarta” prylar? Internet of Things? Vad är det?

Det kan vara väldigt mycket, men jag tar upp det som diskuteras mest:

Timpris på el: För länge sedan fanns nattaxa, ett lägre elpris på natten, när fabriker och allmänna lokaler som köpcenter osv, var avstängt och släckt, och kraftverken därför inte så hårt lastade. Det kanske fortfarande finns sådana avtal hos vissa bolag. I alla fall hade, och har fortfarande, många tvätt- och diskmaskiner och torktumlare en inbyggd timer, så att man kan ladda tvätt eller disk i maskinen på kvällen, och ställa timern så att den startar när strömmen blir billig.

Det var väldigt ”smart” på 90-talet, även om ordet ”smart” inte börjat användas i det sammanhanget då. Idag duger det inte, utan elpriset ska variera per timme, utan regelbundenhet. Istället ska maskinerna, och framförallt varmvattenberedare, värmepumpar, i allmänhet apparater för värme och kyla, styras över internet, efter det aktuella elpriset, som (i alla fall enligt påstående) beror på tillgång och efterfrågan. Även egna sol- och vindanläggningar och energilager har kommit in i denna debatt.

Kylskåpet som handlar: En riktig käpphäst i propagandan för IoT. Kylskåpet ska känna av vad som finns i, kanske till och med varornas Bäst Före-datum, och skicka notan till mobilen, eller rentav självt beställa varorna.

Fjärrstyrning av kyla, värme, larm, lås, ljus… Det har funnits länge, bland annat över telefon, men nu ska det styras över internet och med smarttelefonen.

Kameror överallt: Kameror, inte bara för att fånga inbrottstjuvar på film, utan för att se att allt står rätt till hemma när man är borta, för att styra saker med gester, och för att se vem som ringer på dörren.

Smarta telefoner, smart TV, etc: Finns redan, behöver inte förklaras.

Även i industrin, kommunala system, etc: Industrimaskiner, gatubelysning, elnät, vattenförsörjning, fordon, det mesta håller på att kopplas upp.

Det finns självklart fördelar, annars skulle det inte göras. De största fördelarna är för tillverkarnas plånböcker, men att kunna styra system efter rådande omständigheter ger i många fall minskad elförbrukning, minskad administration, och i sällsynta fall bättre service. För privatpersonen gäller samma sak, fast just ”servicen” oftast är huvudsyftet då.

Men det har alla redan berättat, så nu får det vara nog om det. Nackdelar och risker talas det mindre om, så det tar jag upp nu:

Vem har kontrollen?

Vem ska ha kontrollen över dina saker? Du, självklart. Men med Internet of Things, är det inte så självklart. Det har lagts förslag på att elbolagen ska ha rätt att sänka värmen eller kylan i ditt hus, för att kapa effekttoppar. Jag sökte och hittade en sida om att de i Kalifornien, visserligen via FM och inte internet, ska kunna sänka och höja temperaturen fyra grader – troligen Fahrenheit eftersom det är USA, dvs ca 2 Celsiusgrader – i ”nödfall” utan att kunden ska kunna avbryta det. ”Nödfall” antas vara när strömmen inte räcker till, så att vissa hus annars skulle bli strömlösa, men det betyder ju bara att elnätet borde byggas ut – om man inte kan tvinga kunderna att dra mindre ström genom att ställa om deras termostater…

Sidan var från 2008, och jag vet inte vad som hände sedan, men jag vet att jag har läst på Flashback Forum att EU ska införa liknande system år 2020. Nu kan jag inte hitta sidan hur mycket jag än söker.

Frivillighet eller tvång?

Termostaterna i Kalifornien, och de i EU från 2020, tvingas på människor genom lagstiftning. Så radikalt blir det nog inte med timpriser på el, men då delar av elmarknaden är monopoliserade, kan priserna bli hur som helst. Det kan bli så att det blir oförsvarbart dyrt att ha ett vanligt elavtal och ”dumma” maskiner, och ännu mer oförsvarbart dyrt att ha timpris och ”dumma” maskiner. Vi kan helt enkelt bli tvingade att köpa ”smarta” maskiner för att inte bli ruinerade på elen.

Personlig information

Ju fler internetanslutna apparater man har, och ju fler funktioner de har, desto mer information genererar de om en. Om apparaterna inte styrs med direkt kommunikation, utan för ”enkelhetens skull” går via tillverkarens servrar – mycket troligt – så vore det naivt att tro att någon tillverkare skulle missa chansen att samla in och sälja den. Dessutom kommer den naturligtvis FRA och NSA tillhanda. Det kan vara allt ifrån information om vad du har i kylen till direkt ljud och bild.

Även om du inte har kameror och mikrofoner, som t.ex. Kinect, så kan många små stycken information om vad du gör läggas samman till en väldigt tydlig karta över dig genom Big Data.

Buggar, säkerhetsuppdateringar, hackers och virus.

Alla IT-system har säkerhetsluckor. Det bara blir så, eftersom de är så komplicerade. Varje gång du uppdaterar ditt operativsystem eller något program, och det står ”säkerhetsuppdatering”, har utvecklarna hittat en lucka, och skrivit en uppdatering som täpper till den. Ibland hundratals eller till och med tusentals. Långt innan något säkerhetsteam skulle kunna säga ”nu har vi nog täppt till de flesta”, kommer en ny funktion som för med sig nya luckor, eller en helt ny version av programmet.

Varje säkerhetslucka är ett fel som kan släppa in en hacker och/eller skadliga program. Ibland på sådana sätt att inte mycket kan hända, eller enbart under mycket speciella omständigheter, ibland en direktkanal för att få fullständig kontroll över hela systemet.

Dessutom finns ofta andra buggar i program och operativsystem, som kan få dem att göra oväntade, oönskade saker, eller plötsligt sluta fungera.

Om operativsystemet är fristående från apparatens programvara – till exempel Linux eller Windows Embedded – kan uppdateringar av det göra så att programvaran inte längre stöds, och om tillverkaren inte längre håller med uppdateringar för produkten, kan den bli obrukbar.

Tillägg, tack vare en påminnelse från Christian i Ny Tekniks kommentarsfält: Att tillverkaren slutar att hålla med uppdateringar till produkterna, särskilt om själva operativsystemet också kommer från dem, betyder förstås att inga säkerhetsluckor längre täpps till. De kommer istället att ligga kvar, upptäckta men öppna. Det ökar dramatiskt risken för att hackers och/eller skadliga program kan ställa till problem, från att kolla vad du har i kylen, till direkt ljud och bild, och kontroll över dina prylars funktioner.

Säkerhetsproblem är illa nog i en PC, där känslig information kan behandlas. Att lägga ut t.ex. patientjournaler på nätet så att patienterna ska kunna se dem är långt värre, och inte alls försvarbart på något sätt, oavsett hur bra man tror att man har skyddat dem.

Men det är ingenting mot vad Internet of Things håller på att bli. Tänk dig följande situation:

Det är Sveriges kallaste vecka på länge. Ikväll visar väderleksrapporten på  -25°C i söder och -45 i norr. Prognosen säger att det blir ungefär samma i tio dygn framåt. Skönt för plånboken att du just köpt en ny, hypereffektiv värmeanläggning, som du dessutom kan styra över internet från telefonen. Du går och lägger dig, men vaknar tidigt av att det är kallt i huset. Jaha, upp och kolla systemet… Nej, det kan du ju göra från telefonen – ERROR, could not connect to your system. Vad nu då? Har proppen gått? Du går upp och kollar anläggningen – den visar en teckning av en penis på displayen, och när du trycker på en knapp piper den melodin till Rick Astleys ‘Never Gonna Give You Up”. Du stänger av strömmen till den och slår på igen, men ingenting händer, mer än att penisen kommer fram igen.

Du tar fram en värmefläkt och startar den i sovrummet, och kan sova tills telefonsupporten för systemet öppnar. Du ringer och möts av en digital röst: ”Du har plats nummer fyra hundra sextio sju i kön. Beräknad kötid är fyrtio två timmar och arton minuter. Du kan besöka oss på Facebook eller på webben.”

På tillverkarens hemsida möts du inte av den fina följsamma design de brukar ha, utan av en svart text på vit bakgrund: ”Vi har drabbats av flera hackerattacker under natten, och ett virus har spridits till våra värmesystem. Vi har ingen prognos när felen kan vara åtgärdade.

Det här går inte, det är bara tio grader i resten av huset och du har ingen mer värmefläkt, och ingen annan värmekälla. Clas Ohlson ligger nära, du går dit och möts av hyllor där element, värmefläktar och kupévärmare ska stå, men de är tomma. Du hittar några terrassvärmare, längst in på en hylla, tar tre av de fem som är kvar. De får duga. I kassorna är det köer av människor som bär på det som stått på de tomma och nästan tomma hyllorna, och du ser din kompis Kalle.

-Tjenare!

-Hej Kalle, har du också problem med värmen?

-Ja, jag köpte ny anläggning i höstas, jag vet inte om du tror mig, men i morse var det en snopp på displayen, och inget hände…

-Jo. Samma sak för mig. Hackerattack och virus, säger tillverkaren.

Framme vid kassorna förstår du varför köerna gick så långsamt, en skylt säger ”Kortbetalning ej möjlig p.g.a. hackerattack.” En liten hög av värmefläktar och element står på golvet bakom. Du tömmer plånboken, och kan precis betala terrassvärmarna, och får fjorton kronor kvar.

Du går hem och ska låsa upp dörren med ditt smarta lås, men upptäcker att det redan är öppet, fast du vet att du låste. Det saknas pengar, det är saker omkringslängda överallt, och i sovrummet finns inte värmefläkten kvar.

Du är törstig och försöker ta ett glas vatten, men det finns inget. Har ledningen frusit? Nej, det är ju fortfarande plusgrader inne, och ute har det ju varit lika kallt förut. Du tittar ut mot vattentornet och ser att det hänger flera meter långa istappar från kanterna på det, och det rinner ner stora mängder vatten. Hackerattack där med.

Plötsligt hör du en smäll – tre bilar krockade just i korsningen en bit bort. Gatlyktorna fungerar inte, så du ser i skenet i snön att det är grönt från alla håll.

Dags att koppla in värmarna, här är kallt. Du plockar upp den första, och ska just sätta i kontakten, när det blir beckmörkt. Förutom ett gult, flackande sken utifrån.

Elstationen står i lågor.

Viltkameror integritetsrisk i skogen om de är uppkopplade

Länsstyrelser placerar ut kameror i skogen för att inventera vilt.

Kamerorna ska placeras och riktas för att risken att människors ansikten ska hamna på bild minskas. Det är bra.

Bilder på människor kommer att raderas så fort som möjligt, det är också bra. Men, hur överförs bilderna till länsstyrelserna?

Det finns två sorters viltkameror, de som endast sparar bilderna på ett minneskort, och de som skickar dem via mobilt internet. Eftersom det skulle vara dyrt att med jämna mellanrum låta anställda gå runt i skogen för att hämta minneskort, är det sannolikt att internetanslutna kameror används.

Om så är fallet, överförs bilderna krypterat? Om det inte är så, kommer teleoperatörer, underrättelsetjänster, m.m. ändå att kunna se bilderna.

Och med de senare vet vi ju att det inte går att gömma sig bakom argumentet ”de har väl inget intresse av dig”. De har intresse av alla, och datorkraft för att analysera allt som kommer in.

EDIT: Antagandet och frågan som numera är överstrukna, är besvarade av vilthandläggare Ellinor Theorin (Tack!). Se kommentarsfältet nedan.

Svårigheten att sprida negativa åsikter om övervakning

Idag hörde jag på radion om en undersökning om vilka åsikter som man vill, respektive inte vill tala om.

När inslaget började, funderade jag på om övervakning och personlig integritet skulle finnas med. Självklart inte.

Föga förvånande så är frågor om invandring bland det svåraste att prata om, och vänsterinriktade åsikter de lättaste.

I denna undersökning fanns inte frågorna om integritet som svarsalternativ, och det kan vara avsiktligt för att förtiga dem, eller ha blivit så eftersom de är dolda i övrigt.

En anledning till att negativa åsikter om övervakning inte finns med i undersökningen, och en av anledningarna till att de är så dolda i samhället i övrigt, tror jag är lika enkel som allvarlig:

De människor som inte vet vilka möjligheter som finns inom övervakningen, har ingen anledning att ha en sådan åsikt, och de människor som vet vilka möjligheter som finns vågar inte yttra de åsikterna, ens i en ”anonymiserad” undersökning, eftersom de vet att denna ”anonymisering” inte är säker.

Diagram

Tänk igenom detta. De flesta vet inte hur allvarligt det är eller vad det kan leda till, och tycker därför inte att det är så farligt. Jag, som vet ganska mycket, vågar inte vara öppen med mitt namn, och inte sprida informationen på Facebook etc, utan bara blogga här, gömd bakom diverse anonymitetsåtgärder. De som vet mer än jag håller säkert tyst i alla sammanhang utom till sådana de vet att de kan lita på – det vill säga vet lika mycket som de själva.

Allt detta innebär förstås att informationen inte sprids särskilt väl till de som inte vet!

Naturligtvis finns variationer beroende på mod och historia. Jag påstår inte att jag vet mer än t.ex. Rick Falkvinge eller Pär Ström, men de har troligen börjat sprida information om sin åsikt innan läget blev som det är, och inser att det bästa de kan göra är att fortsätta, så kanske det i alla fall väcks misstankar om de skulle ”försvinna” eller ”byta åsikt” någon gång i framtiden. Och så är de kanske modigare än jag, det vet jag ingenting om.

Jag vill också tillägga att ”puckeln” i diagrammet inte är så hög: När man börjar förstå så mycket att det känns creepy, då förstår man också att man inte ska prata hur som helst om det.

Nu vill jag uppmana dig att läsa hela inlägget en gång till, och låta vikten av detta moment 22 sjunka in. Det här är viktigt.

Drönarkameror måste ses i samband med det som kommer sen – mönsterigenkänning.

Idag pratades det om drönare på radion. Frågan gäller om en drönarburen kamera ska betraktas som en övervakningskamera. Datainspektionen tycker det, och två rättsprocesser om detta pågår, och domen faller i höst.

Eftersom ekonomiska intressen är inblandade, kommer förstås domen att bli friande. Eller så kommer lagen att ändras kort efteråt.

UPDATE: Dom har fallit, till integritetens fördel. Se inlägg.

Oavsett hur det går med den saken, bör vi noga tänka igenom konsekvenserna innan vi accepterar filmande drönare i skyn, utan att protestera. I grund och botten är det två friheter som står emot varandra – rätten att få fotografera och rätten till ett privatliv – och då blir det alltid komplicerat att dra gränsen. Det anses ofta att man inte har någon rätt till ett privatliv på offentliga platser, men det är inte sant. Det krävs tillstånd och skyltar för att ha övervakningskameror på sådana platser. Däremot är det fritt fram att fotografera med en handhållen kamera på sådana platser.

För några årtionden sedan fanns fullständig logik i detta. En privatperson som tog en bild, lämnade in filmen på framkallning och satte in bilden i sitt fotoalbum, eller som mest ramade in den och hängde den på väggen, gjorde just det. Förutom fotografen, var det bara släkt, vänner och bekanta som såg bilden. Dessutom kunde inte människor som råkat komma med på bilden identifieras hursomhelst, så även om de gjorde något som de inte ville visa, kunde de räkna med anonymitet, såvida inte någon som kände dem också kände fotografen. Övervakningskameror däremot, visste man inte hur materialet skulle komma att användas. Om ett brott begicks vid samma tidpunkt, skulle ju polisen undersöka, och man kunde ju till och med hamna på TV.

Idag finns inte denna logik kvar, eftersom bilder som tas på olika ställen ofta läggs ut på sociala medier. Där kan de vara tillgängliga för alla människor och i alla fall för NSA m.fl. Verktyg som inte fanns förut, såsom ansiktsigenkänning och Big Data kan användas för att omedelbart identifiera alla i bilden och samköra med annat för att veta exakt vad de gjorde där.

Man kan säga att den faktiska skillnaden mellan en vanlig kamera och en övervakningskamera försvunnit – eller till och med att en vanlig kamera kört om övervakningskamerorna ur integritetskränknignssynpunkt.

Så till drönarna. Kan vi lita på att bilderna stannar hos piloten? Självklart inte, de nämnda ekonomiska intressena livnär sig ju just på sina filmer och bilder genom att sälja undantag från sitt monopol (copyright på utrikiska), och privatpersonerna kommer förstås att göra samma sak med drönarbilder som de gör med bilder från handhållna kameror – många kommer att hamna på t.ex. Instagram och Flickr.

Vill vi verkligen att kamerorna, som man förut i alla fall hade en chans att se när fotografen höjde för att ta en bild, ska börja flyga omkring och filma och fotografera överallt, eventuellt med en upplösning som gör ansiktsigenkänning möjlig även helt utom hörhåll?

Naturligtvis finns fördelar, som möjligheten att filma polisbrutalitet så att man kan bevisa den, möjligheten att filma konserter och föreställningar från en bra vinkel för att lägga ut på torrent m.m., men uppväger det verkligen den integritetskränkning som miljoner människor kommer att drabbas av varje dag? Jag tycker inte det. Jag skulle inte vilja det. Vad du tycker vet bara du än så länge, men om du vill kan du ändra på det genom att använda kommentarsfältet nedan.

Big Data-utvecklare: Vill ni sitta i fängelse?

Big Data, en trend som har funnits i några år nu, går ut på att sammanställa mycket stora informationsmängder och använda olika algoritmer för att finna samband, mönster, sådant som är användbart. Begreppet är nära besläktat med datamining, och gränserna mellan de två är suddiga.

Oftast handlar det om personlig information, sådan som ”frivilligt” uppges på platser som Facebook, Google-tjänster m.m. Jag skriver ”frivilligt” inom citattecken eftersom inte många läser de avtal de godkänner, som ger Facebook, Google, m.fl. rätt att samla in och använda informationen. Det kan också handla om information där samtycke inte alls givits, som mobiltelefonpositionering med WiFi i städer eller köpcentra, där ingenting godkänts eller personerna ens blivit informerade om att insamlingen sker, eller om de trafikövervakningssystem som finns i bl.a. Stockholm och Göteborg, inte bara med trängselskatten utan även ett annat system, för att upptäcka trafikstockningar, olyckor, m.m.

Big Data har i princip två huvuddelar: Insamling och analys. Insamling sker med olika tekniker – kameror, mobilmaster, WiFi-accesspunkter, cookies, IP-adresser, webbläsarinställningar, m.m.

Analys kan göras källa för källa, men det är när olika källor samkörs som vi börjar prata om Big Data. Till exempel skulle en mobiltelefons position kunna samköras med abonnentinformation ur Eniros register och med kassaapparaten, så vet butiken vad just du handlar, och kan skicka riktad reklam om relaterade produkter och tillbehör. Eller bara samköra kassaapparaten med ansiktsigenkänning från butikens övervakningskameror och Facebooks profilbilder, så blir det samma resultat även om du inte har telefonen med dig, bara du finns på Facebook. Ja, om du inte betalar med kort då, för då behövs ju bara det.

Det här är teknik som finns idag, och/eller inom en mycket snar framtid.

Användningsområdena är många, och en del är helt oskyldiga. Väderleksrapporten kan sägas baseras på Big Data, med bilder från satelliter och flyg, och data från mängder av vädersensorer utspridda över världen, och superdatorer som beräknar väderprognoser från det. Som sagt används system för att förutspå och förebygga trafikköer, system som bygger på ANPR – automatisk registreringsskyltsigenkänning.

Men det senare bygger, till skillnad från vädret, inte på helt ”oskyldiga” data.

När informationen som används är personlig, uppstår faror omedelbart. Risker för läckage och missbruk blir farliga.

Säg att du är gift, är otrogen och köper ett paket kondomer. Sedan råkar din svartsjuka/-e fru/man läsa en redovisning av dina inköp med datum, och hon/han har ju inte sett till några kondomer just då. Tänk sedan att du inte alls är otrogen utan helt enkelt körde ifrån kondompaketet på parkeringen, där du lade det för att låsa upp bilen. Även om du har rent mjöl i påsen kan du drabbas.

När vi ändå är inne på ämnet sex, kan vi ju ta detta: Ansiktsigenkänning och -analys är ett av de längst framskridna verktygen i Big Data-lådan. Om du befinner dig i kameraövervakat område, kopplat till ett sådant analyssystem, är det inte alls otänkbart att det med små förändringar, istället för att märka ut personer som ger uttryck för den nervositet som infinner sig vid stöld, istället kan användas att märka ut ansiktsuttryck när du tittar på någon med sexuell upphetsning. Naturligtvis då också vilket kön den personen tillhör. Och så blev den – din sexuella läggning, en av de mycket känsliga personuppgifterna som vanligtvis inte får registreras – registrerad.

 

 

När jättar som Facebook och Google får tillgång till enorma mängder personinformation, uppstår konsekvenser som inte ens Sci-Fi-författare skulle kunna drömma om. Med beräkningskraft och kontroll över hur, var och när nyheter sprids, är jag rädd att de faktiskt skulle kunna ha möjlighet att ta över och detaljstyra en hel värld. Utan att vi skulle märka det.

Okej, det räcker kanske inte med sexskandaler och dold världskontroll för fängelse (?), men det finns mer som Big Data kan användas till.

I Nederländerna hölls register över folks religion, bland annat över judar, sedan kom andra världskriget. Rick Falkvinge har skrivit om detta. Även om det handlade om gamla pappersarkiv och register som hölls av myndigheter, så spelar det ingen roll. Myndigheter kan samarbeta med företag eller tvinga dem med lag, erövrande makt kan med våld ta över dataanläggningar och skaffa fram eventuella lösenord med allt ifrån mutor till tortyr. Och att dagens register är digitala gör det hela mycket värre.

Även om just ditt register, eller just ditt analysverktyg, inte för sig kan användas för något ondskefullt, kan du inte veta att det inte kombineras eller samkörs med någonting annat, där just det du gjort är avgörande för det hela.

Om man jämför det gamla Stasis register med NSA:s är det en skillnad i storleksordningen en miljard. Det betyder att om NSA förvarade sin information som Stasi förvarade sin, skulle det inte räcka med några enstaka kvarter i Berlin. Det skulle inte ens på långa vägar räcka med hela Tyskland. Och det är vad NSA har. Lägg till Googles och Facebooks data, förutom den som NSA redan har, data från butikskedjor, banker, m.m. så kan du bokstavligen räkna ut vad en människa kommer att tänka och göra innan vederbörande själv vet det.

Därmed är det möjligt att inte basera nästa folkmord på sådant trivialt som religion, utan till exempel på vad folket i fråga tycker om någon viss politisk företeelse, utan att behöva fråga dem, utan att de har möjlighet att ljuga, och framförallt så är de döda innan de ens hinner veta att de behöver kämpa emot, än mindre vad.

 

Det här är inte fiktion. När data kan missbrukas å det grövsta, även om risken är minimal, och mer data samlas in än vad som tas bort, så kommer detta grövsta missbruk att ske förr eller senare. Det är bara logik och matematik.

Åter till andra världskriget och förintelsen, domar har gjort gällande att ”jag följde bara order” inte är en giltig ursäkt, och att även om man bara är med som en liten kugge i dödsmaskineriet så bär man en del av skulden till alltihop.

Så, utvecklare av Big Data, vill ni, förutom att leva med vetskapen om att ni hjälpt till att ta mängder av liv, sitta i fängelse i många år? Det kommer att hända, och det är möjligt att det blir inom er livstid.

Sverige nära totalitär polis-/militärstat

Idag presenterades ”den svenska strategin mot terrorism”. Studio Ett

Praktiskt taget verkar det gå ut på fyra saker:

  1. Ökad övervakning, bl.a. genom att polisen får installera trojaner på misstänktas utrustning. ”Efter domstolsbeslut, på samma sätt som telefonavlyssning idag” påstås det. Kanske, men till att börja med vet vi ju vad som händer efter ett tag, det trappas upp. Sedan är det ju en helt annan möjlighet till kartläggning av personers liv med en trojan än vad som någonsin varit möjligt med telefonavlyssning. Bilder, filmer, mikrofon, webbkamera…
  2. Digitalt samarbete mellan FRA, MUST och Säpo. Det betyder inte en ökning av integritetsintrånget med en faktor tre, utan snarare tre miljoner. Samkörning av data är ett extremt kraftfullt vapen, som används mot alla. Inte bara misstänkta.
  3. ”Utvidgning av det straffbelagda området”, det vill säga att mindre krävs för att det ska vara brottsligt. Det innebär i sin tur att det blir lättare att använda övervakningen bl.a. med trojaner. En formulering är att det ska vara straffbelagt att ”ansluta sig till terrororganisationer”. Vem bestämmer vad som är en terrororganisation? Är Anonymous en terrororganisation? Är kanske till och med Piratpartiet det? Om inte nu så om 5-10 år?
  4. Militären ska få hjälpa polisen. Det finns ett bra citat om detta från filmen Battlestar Galactica. Jag har inte sett filmen, men citatet är lika giltigt i verkligheten:

There’s a reason you separate military and the police. One fights the enemies of the state, the other serves and protects the people. When the military becomes both, then the enemies of the state tend to become the people. –Commander William Adama

En övervakningskamera är inte längre ”bara” en övervakningskamera

Uppdatering: hänsyn tas redan till systemets funktioner vid beviljande av tillstånd.

Kameraövervakning är så vanlig idag, att den ofta inte ens upplevs som integritetskränkande. Men en kamera idag är oftast inte samma sak som det var för 30 år sedan.

När man säger övervakningskamera, tänker nog de flesta på en uniformerad vakt med batong i bältet och en kopp kaffe på bordet, som sitter och halvsover i ett mörkt rum framför 5-10 flimrande tjockskärmar med suddiga bilder. Det kallas TV-övervakning, och är inte alls vanligt längre, i alla fall inte enbart.

Videoövervakning innebär att inspelning sker, förr på VHS-band, i moderna system sker det på hårddisk. När bandet eller hårddisken är full, brukar inspelningen börja om från början, så att det äldsta materialet raderas. Videoövervakning är det vanliga idag, och det känner nog de flesta till.

Av de två systemen upplever inte jag något stort obehag att vara i det övervakade området. Att en vakt ser mig är inte värre än att andra kunder och personal gör det, och förutom vid den mycket lilla risk att ett brott skulle begås när jag är i området, kommer ju inte inspelningen att användas, utan försvinna efter några veckor när platsen behövs för nya inspelningar.

Men utvecklingen går framåt, och det gäller kanske särskilt för övervakningssystem. Oftast är utveckling något positivt, men för den personliga integriteten är det tvärt om nästan alltid negativt, så även i det här fallet. En övervakningskamera är inte alltid längre ”bara” en övervakningskamera. Här är utvecklingarna i ordning från minst till mest kränkande.

HD: Kamerorna har mycket bättre bildkvalitet nu än förr. Inte särskilt kränkande i sig, men det är värt att tänka på att nuförtiden kanske kameran ser dig bättre än du ser den.

Lagringsutrymme: Filmen kan sparas i veckor eller månader, billigare än det var att spara den i dagar förr. Motverkas dock av HD, och det är ändå inte sannolikt att materialet används om inget brott begås just när man är där.

Internetöverföring: Kameror kan vara kopplade till internet, till vaktbolag eller företagets egna vakter. I sig inte värre än att vakterna sitter i ett rum som kablar går till, men är överföringen krypterad? Om inte så kan både (o)säkerhetstjänster och hackers tjuvtitta, och med Snowdens avslöjanden vet vi att den risken finns även om det är krypterat, fast den naturligtvis är mindre.

Ansiktsigenkänning, beteendeigenkänning: Ett av de mer kränkande moderna systemen är mönsterigenkänning, såsom ansiktsigenkänning och gångstilsigenkänning. Med detta kan datorn kondensera stora mängder lågvärdig data – filmen – till små mängder högvärdig data – information om vem du är. På det sättet ökas den möjliga lagringstiden för vem som varit i området omedelbart från veckor till århundraden.

Sammankoppling, Big Data: En kombination av internetöverföring till central, och mönsterigenkänning medför att kamerorna i tusentals områden kan användas för att fullständigt kartlägga din identitet, dina rörelser, vad du köper, vem du träffar, och mycket annat, helt automatiskt. Från detta kan automatiskt slutsatser dras om politisk åsikt, sexuell läggning och kontakter, och annan mycket känslig information. Även denna information är kompakt och kan därför lagras länge.

Publicering: Det allra värsta som kan hända, är att videon publiceras streamat ut på internet. Detta har redan hänt på ett lekland i Jönköping (LÄNK),och felet med det är naturligtvis att ovanstående punkt – sammankoppling, Big Data – kan utföras av vem som helst, och med garanti kommer att utföras av FRA/NSA.

Såvitt jag vet tas ingen hänsyn till systemets tekniska egenskaper idag vid beviljande. Enligt Datainspektionen tar Länsstyrelsen hänsyn vid beviljande, men det tas i alla fall ingen hänsyn till det med hur det måste skyltas. Jag har ingen aning om det område jag går in i lagras en dag på en gammal bandare i källaren, eller publiceras på internet. Meningen med skylten är ju att man ska ha en chans att välja att inte gå in i övervakat område.

Är det inte dags att skylten också berättar hur kränkande övervakningen är?

Mitt förslag är att gärna ta hänsyn till systemet (görs redan) vid utfärdande av tillstånd, men framförallt snarast införa regler för skyltning där en ”integritetsklass” från 1-10 måste skrivas ut på skylten, till exempel enligt följande.

  • Klass 1: Endast TV-övervakning, ej internetansluten.
  • Klass 2: Videoövervakning eller kombinerad TV- och videoövervakning, ej internetansluten.
  • Klass 3: Internetansluten TV- och/eller videoövervakning med stark kryptering.
  • Klass 4: Ej internetansluten TV- och/eller videoövervakning med mönsterigenkänning och certifierat begränsad lagringstid max 2 månader.
  • Klass 5: Starkt krypterad internetansluten, annars som klass 4.
  • Klass 6: Internetansluten med svag eller ingen kryptering, utan mönsterigenkänning eller med 2-månaders begränsning.
  • Klass 7: Ej internetansluten eller starkt krypterad med obegränsad lagringstid på mönsterigenkänning.
  • Klass 8: Som klass 7 men svagt eller okrypterat.
  • Klass 9: Mönsterigenkänningsdata får spridas utanför det egna företaget eller det anställda vaktbolaget.
  • Klass 10: Publicering.

Jag skulle känna mig olustig i område med klass 3-4, undvika klass 5 om alternativ finns, och aldrig sätta min fot i klass 6 eller högre. Men idag har jag ingen aning om vad för slags övervakning det är.

Dagens skyltar med ”TV-övervakning” och ”videoövervakning” hör hemma på 80-talet. Det är dags att göra något bättre.

Om 5 år: Snart får polisen söka bland asylsökandes fingeravtryck om en femtiolapp stulits.

SR2

Idag rapporterar Statens Propaganda – förlåt, Sveriges Radio – att polisen fr.o.m. den 20 juli får söka i de fingeravtrycksdatabaser på asylsökande i EU, som polisen aldrig skulle få söka i.

Som vanligt börjar det med att det bara ska få användas mot grov brottslighet och terrorism. Som vanligt är det ett sluttande plan, och brottens grovhet kommer stegvis att minska för när polisen får söka i registret.

Lite ovanligt är att SR ens tar upp frågan om den personliga integriteten, men precis som vanligt låter de bara polisen kommentera det, och inte någon som inte har intresse av möjligheten, utan ser riskerna.

Det är viktigt att notera något som många kanske inte tänker på: att söka efter fingeravtryck betyder verkligen att söka. Det behövs ingen misstänkt. Om ett fingeravtryck hittas på en bombdel idag, en stulen bil imorgon, eller en stulen sedel eller biblioteksdator som använts för hatmejl i övermorgon, så scannar man in det i datorn och så söker den igenom alla 400 000 fingeravtrycken efter en matchning. Alla 400 000 behandlas som misstänkta.

Det verkar som att talesättet håller vatten: Om insamlad data kan missbrukas, kommer den att missbrukas.

EU gör som folket vill – när det skadar folket

EU är bra på två saker. Att införa lagar som folket inte gillar, och att inte införa lagar som folket gillar. Men när folket (majoriteten) gillar en lag, men inte förstår att den kommer att skada oss alla, då inför EU den…

 

Ikväll på nyheterna sades att EU inför en begränsning på hur stor avgift bankerna får ta ut på kortköp. Det låter som en bra lag, men det är ingenting mindre än en katastrof för den personliga integriteten.

När det blir nästan lika billigt att handla med kort som med kontanter, även för butikerna, kommer de i ännu snabbare takt att vilja sluta med kontanterna, och alla som inte ser problemen med integritet och pålitlighet med korten, det vill säga de allra flesta, kommer att tycka att det är bra, eller i alla fall inte se något fel med det.

Kontantupproret kanske också kommer att tappa kraft, eftersom en av anledningarna till att det finns minskat mycket i storlek.

Det borde vara reglerat i lag vad sociala medier får göra.

Fuck Facebook

Någonting jag tänkt på länge utan att veta riktigt hur jag ska beskriva, men fick lite idéer till nu när Rick Falkvinge tog upp en del av i det senaste avsnittet av Liberties Report (Obs! Youtube-länk), är sociala mediers avtal.

Det verkar vara konsensus att det finns ett slags skiljelinje när godtycklig övervakning och icke-statlig censur är ”okej”, och det är när det är frivilligt att använda tjänsten. Till exempel kan ett nätforum ha regeln att man inte får svära, och samlar in personlig information för att kunna skicka riktad reklam. Jag skulle gärna se hårdare regler för det också, men det är accepterat av allmänheten, för det är inte ett tvång att använda just den sidan. Man kan ta ett konkurrerande forum istället.

Det stora problemet är när det inte längre är frivilligt. Och det är det som håller på att hända med framförallt Facebook. Facebook är i princip inte frivilligt. Eller, man kan vara utan det, det är jag själv, men då kan man inte kommunicera överallt där man vill. Sveriges Radio har till exempel bara några få program med kommentarsfält nuförtiden, och de blir färre för varje år. Istället hänvisar de, i Public Service som inte får göra reklam, till Facebook och Twitter, företag som tjänar pengar på användarnas personliga information. Föreningar hänvisar oftare till Facebook i första hand och e-mail i andra hand i stället för tvärtom. Jag förutspår att 2015 är året när samma sak blir vanligt även för företag.

Det bästa vore förstås att Facebook ersattes av en decentraliserad motsvarighet som är fri med öppen källkod, och är gjord så att den varken kan censurera eller övervaka användarna. Men eftersom de allra flesta redan har Facebook skulle det vara svårt att få dem att lämna det som de är vana med. Det vore inte omöjligt, Lunarstorm dog ju ut när Facebook tog över, men även om det skulle ske igen så går det för sakta. Det är NU som Facebook kränker integriteten och yttrandefriheten, och andra kommunikationskanaler stryps.

Det är också ett moment 22, på samma sätt som krypterad e-post. De flesta skulle tycka att det vore meningslöst att skaffa det decentraliserade sociala nätverket även om det vore mycket bättre, eftersom vännerna finns på Facebook, och det är Facebook som används av massmedia, föreningar och företag.

Därför borde alla större sociala nätverk, som Facebook, Twitter, Google+, m.fl. ställas under mycket sträng lagstiftning om hur de får begränsa vad användarna får säga, och vilken information de får sammanställa om användarna.

Framförallt det senare skulle vara katastrofalt för Facebook, eftersom de lever på att sälja personinformation, men det finns inga rimliga alternativ till ett sådant förbud, och det går att göra reklam som inte är personanpassad, fast den är mindre lönsam. Jämför med när man förbjöd freon i kylskåp, tillverkarna gick i taket och sade att det aldrig skulle fungera bra utan, och det drabbade dem säkert ekonomiskt på kort sikt, men idag säljer de fungerande freonfria kylskåp som är bättre än vad de bästa med freon någonsin var.

Spion-TV

Idag pratade de på P4 Extra om Samsungs TV som spionerar på användarna.

Det fanns förstås inget kommentarsfält, när det handlar om personlig integritet, så att uppmärksamma de lyssnare som går in på sidan på faktumet att TV:n i fråga inte bara spelar in ljud utan också filmar sina användare, var inte möjligt. Så är det i alla fall, enligt en snabb sökning.

Jag har för mig att jag läste på något diskussionsforum om den här TV:n för flera år sedan, där det talades om likheten med de teleskärmar som finns i George Orwells ‘1984’.

De personer de intervjuade såg inte hur röstinformationen skulle kunna användas för marknadsföring, utan pratade om att det beräknas i ”molnet” vad TV:n ska göra utifrån vad man säger.

Det finns ingen anledning att göra det i molnet istället för i den inbyggda datorn, om det inte finns något annat motiv med det. Om en mobiltelefon från millennieskiftet kunde göra det på den inbyggda datorn, kan nog en TV från 2010-talet också…

Om övervakningen fungerar, lät säkerhetstjänsten attentatet ske obehindrat.

Det har inte gått en vecka sedan attentatet mot Charlie Hebdo i Paris, förrän ministrar nu ropar på mer övervakning ”för att förhindra terrorism”. TT och massmedia, t.ex. SvD brölar ut propagandan som en megafon, precis som vanligt, men försäkrar att de nya regler för internet som ska förinta budbärarimmuniteten minsann inte kommer att gälla Sverige, eftersom här ”inte finns lagar som förbjuder sådant material”.

Till att börja med vore det inte så svårt att stifta sådana lagar, men sedan är det ju det lilla problemet att det är ren och skär LÖGN att en sådan inte finns. SvD har själva skrivit om lagen innan den antogs den första december 2010.

Sedan är det ju det där med yttrandefriheten. De säger att attentatet mot Charlie Hebdo var en attack mot yttrandefriheten, men hur var det egentligen det? Tolv nyttjare av yttrandefriheten mördades, men själva yttrandefriheten påverkas inte direkt av attacken.

Däremot är den nyss nämnda lagen en attack mot yttrandefriheten, och den nu föreslagna övervakningen och censuren ett sätt att genomföra denna attack.

 

Gärningsmännen i Frankrike stod redan under övervakning innan dådet. Riktad övervakning mot just dem. Plus den enorma massövervakning som redan finns. Om övervakning verkligen fungerar mot terrorism, betyder det att säkerhetstjänst och polis visste om att attentatet skulle ske, men inte gjorde någonting åt det.

Den enda andra förklaring som finns är ju att övervakningen inte fungerar mot terrorism, och det menar ju ministrarna i fråga att den gör…

Nu är det rapporteringsskyldigt, misstänkt beteende att köpa metatabletter och se nervös ut…

”Jag matar metatabletter i den, lyssnar och glömmer tiden, tar ett glas vin i ångan från maskin'” sjöng Pierre Isaksson för länge sedan, och även om man är ung, har man nog åtminstone hört en förälder eller far- eller morförälder tralla på låten.

Nu är det slut med metatablettsmatandet. I alla fall om man ser nervös ut när man köper dem, inte vill säga vad man ska göra med dem, är motvillig till att uppge vem man är och var man bor, eller betalar kontant. Då blir man en misstänkt terrorist, som skall rapporteras till polisen.

Det enligt ett EU-direktiv som begränsar kemikalieinköp av privatpersoner, som blev svensk lag den 2 september. Vissa ämnen får inte säljas om de är starkare än vissa koncentrationer, andra måste säljas ”ansvarsfullt”, det vill säga att ”misstänkta transaktioner” måste rapporteras till polisen.

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps informationsblad för handeln.

Var uppmärksam på misstänkta beteenden
Du ska vara uppmärksam på misstänkta beteenden i samband med de berörda produkterna.
Indikationer på misstänkt beteende kan inbegripa att en kund:
•Uppför sig nervöst, undviker kommunikation eller är en ovanlig typ av kund.
•Försöker köpa en ovanlig mängd av en produkt eller en ovanlig kombination av produkter.
•Inte är bekant med den normala användningen av produkten/produkterna, eller med hanteringsinstruktionerna.
•Inte vill berätta vad han/hon avser att använda produkten/produkterna till.
•Vägrar acceptera alternativa produkter eller produkter med lägre (men för den angivna användningen
tillräcklig) koncentration.
•Insisterar på att betala kontant, särskilt större belopp.
•Är ovillig att uppge sin identitet eller hemadress vid förfrågan.
•Begär förpacknings- eller leveransmetoder som avviker från vad som är normalt, rekommenderat eller förväntat.
Rapportera dina iaktagelser
Om du upplever att en transaktion, eller ett försök till transaktion, är misstänkt, rapportera det till Polisen
utan onödigt dröjsmål.
Försök att anteckna så mycket detaljer som möjligt om kunden och transaktionen, så som:
•Längd, kroppstyp, frisyr och hårfärg, ansiktsbehåring
•Tatueringar, piercings, ärr, glasögon och/eller andra utmärkande drag
•Registreringsnummer, märke och modell på eventuellt fordon
•Tidpunkt för försäljningen, samt de inblandade produkterna och mängderna.
Spara kvitton, ID-information och bilder från övervakningskameror; dokument som kunden har vidrört
bevaras för fingeravtryck.
Om en kassör frågar efter ID-handling om man inte köpt alkohol, tobak eller läkemedel, eller frågar vad man heter och var man bor, skulle det i alla fall vara min första reaktion att fråga ”varför vill du veta det?” Det är alltså tillräckligt för att bli en misstänkt terrorist idag, om man köper metatabletter, kylpåsar, aceton eller ett antal andra saker.
Ska kassören stå och fråga kunderna ”vad ska du använda det här till”, ”kan du inte ta det här istället”, ”kan du inte betala med kort istället”, samt ”vem är du och var bor du” eller ”kan jag få se ditt ID, tack” när det står trettio personer i kö en fredagskväll? Oavsett när, är det är ett mycket stort intrång i privatlivet som inte förväntas i en butik.

Rädsla för övervakning sätter stopp för 3D-skrivare?

Nu har jag hört argumentet från två håll. Första gången i ett kommentarsfält hos någon av Piratpartiets medlemmar, jag kommer inte ihåg vem och jag hittade det inte nu, andra gången häromdagen AFK.

Det finns människor som inte vågar köpa 3D-skrivare på grund av rädsla för att polisen, FRA, SÄPO eller liknande aktörer skulle intressera sig för dem.

Det handlar alltså om ståhejet om att det går att skriva ut vapen. Det har talats mycket om att 3D-skrivare kan användas för att skriva ut vapen, och det har höjts röster för DRM eller till och med förbud mot 3D-skrivare.

Det har fått de här människorna att vara rädda för att SÄPO eller liknande lägger in extra övervakning eller värre mot köpare av 3D-skrivare. Och jag kan inte lova att de har fel. Konstigare saker har hänt.

Jag undrar hur många fler det finns som inte vågar köpa en 3D-skrivare på grund av övervakningen. Två är två för mycket, men det är ju bara dem jag har sett. Hur många människor vågar inte köpa någonting så häftigt och användbart som en 3D-skrivare på grund av att de inte känner sig trygga för  staten?