Tag Archive | massövervakning

Nu stoppas den sista möjligheten att ringa, tillika tipsa polisen, anonymt

I ett av HAX senaste blogginlägg, tas det upp att den nya regeringen med Löfven i spetsen, börjar med att utlova kraftigt utökad övervakning och kontroll.

Förutom att polisen nu ska få bestämma själv om att sätta upp övervakningskameror (potentiellt kopplade till deras avskyvärda system för ansikts- och mönsterigenkänning), fann jag detta särskilt otrevligt: Oregistrerade kontantkort till mobiltelefoner förbjuds.

Eftersom det inte längre finns några telefonkiosker i Sverige, betyder detta alltså att det blir förbjudet att göra anonyma telefonsamtal.

Detta medför i sin tur att det blir omöjligt att tipsa polisen om brott anonymt. Då det skett att polisen spårat samtal och kallat in tipsaren att vittna, innebär detta ett extremt incitament att inte anmäla brott av grövre, organiserad karaktär, som det kunnat vara värt kostnaden och besväret att skaffa ett kontantkort och en billig mobiltelefon endast för detta ändamål, att anmäla.

Visserligen kan man använda Tor eller en VPN-tjänst och tipsa i textform på polisens hemsida, men det är en inte alls lika säker anonymitet. Om en läcka upptäckts och ”hamstrats”, eller upptäcks i framtiden och rådatat sparats, kommer det att kunna spåras. Dessutom är det tekniskt krångligare.

Som politiker behöver man, i ännu större utsträckning än normalt, beräkna konsekvenserna av sitt handlande. Om detta inte är ett totalt misslyckande på den punkten, kan vi alltså utgå ifrån att minskad anmälningsbenägenhet är en önskad, eller i vart fall inte tillräckligt starkt oönskad, effekt av detta förbud.

Annonser

Ett till nytt jävla år

Jaha. Då var ett till år slut. Ett år med ökande övervakning och censur, och minskande frihet. Några ljuspunkter har förstås funnits, men har – lika självklart – visat sig mindre ljusa än man först trodde. GDPR, till exempel. Det trädde i kraft ganska tidigt på året, men har inte märkts genom någon minskad spårning på nätet, bara att fler sidor informerar om att de använder cookies (90-talet ringde…). Däremot har GDPR redan försökts missbrukas för att efterforska anonyma källor till journalister. Bra jobbat för en integritetsskyddslag…

Nu står det 2019 i kalendern. Man behöver inte tvivla en sekund på att det under detta år kommer:

  • Fler krav på, förslag om, och genomklubbade beslut om ökad övervakning, på nätet och i den fysiska verkligheten.
  • Fler uppfinningar för att spåra användare.
  • Fler krav på, förslag om, och genomklubbade beslut om censur.
  • En hårdare begränsning av vad man får skriva på internet, både från myndigheter (via ”samtal” med tjänsteleverantörerna på nätet) och tjänsteleverantörerna själva, och reklambyråerna de samarbetar med.
  • Fler förbud och regleringar.
  • Mer propaganda.
  • Sämre IT-säkerhet.
  • Minskad kontantanvändning.
  • Fler kontantlösa butiker.
  • Fler stängda bankkontor, eller bankkontor som inte hanterar kontanter.
  • Ökad användning av biometri.
  • Fler, och mer avancerade, övervakningskameror.
  • Sämre service i samhället, framförallt från stat och kommuner, men även andra.
  • Mer hot, våld, stölder, våldtäkter och mord.
  • Legitimerande av övriga punkter med den förra.

Helt enkelt mer av allt dåligt, och restriktioner på allt bra.

Det är den sura verklighet vi lever i, och hur mycket vi än gör för att motarbeta det, fortsätter det att gå åt fel håll. Så har det varit i över tio år, inom vissa områden betydligt längre, och det finns ingen anledning alls att tro att det skulle vända inom rimlig tid, kanske inte ens inom vår livstid.

Med det vill jag inte rekommendera någon att sluta motarbeta det, men man blir uppgiven ibland. Inte minst vid nyår.

Bubbla på väg åt fel håll

Jag har, med vissa uppehåll och påföljande ikapplyssning, följt Radio Bubbla i drygt ett år. Jag har skrivit om det förut, att jag uppskattar det – även om jag inte håller med om allt som sägs, är det 9 av 10 gånger vettigare åsikter än på t.ex. Sveriges Radio. Nåja, just det är väl inte så svårt, men det ska faktiskt göras – och det gör Bubbla-gänget. Långt, regelbundet och med hög kvalité på både innehåll och ljud.

Genom ekonomispecialen har jag fått många misstankar som jag själv och människor omkring mig funderat ut, tvärt emot ekonomiskribenter på andra håll, bekräftade, och lärt mig väldigt mycket nytt om ekonomi.

Nu har man börjat ta betalt för att få lyssna på ekonomispecialen. Nåja, även om jag, som piratkopierat sedan barndomen och sympatiserat starkt med Piratpartiets tidiga idéer, personligen hade föredragit ett donationssystem, är det inte så att jag skulle tveka att betala – sju euro i månaden är ju en spottstyver för ett sådant program, särskilt om det nu kommer ut oftare, vilket det har hintats om tidigare, och jag vet ju att pengarna går till ett bra ändamål – att försörja Martin och Johnny så att deras tid frigörs till projektet, eventuellt köpa in utrustning, etc.

Problemet är betalningsmetoden. Jag har tidigare funderat på att bli medlem i Premium, men det blev jag inte eftersom man inte kunde betala anonymt. (Dessutom får man inte vara anonym på forumet – det finns kanske någon fördel med det, även om jag främst ser nackdelar och därmed aldrig skulle sätta min fot där.)

Men nu om man ska lyssna på ekonomispecialen måste man betala med kort. Det finns många fel med det. Till att börja med fortsätter det legitimerandet av banksystemets blivande monopol på transaktioner. Men än viktigare: det innebär en fullständig registrering av alla som är intresserade av ett libertarianskt, österrikiskt synsätt på ekonomi. Kanske tänker somliga att FRA m.fl. ändå vet allt, så att det inte spelar någon roll, men sådant är ändå inte alls 100% säkert, särskilt vid användning av anonymitetstjänster, till skillnad från ett betalkort som är personligt och uppbyggt för att registrera precis allt.

Detta är så allvarligt att frågan slagit mig, om hela Bubbla-projektet är kontrollerad opposition, och denna manöver är för att säkerställa identiteten på alla som man vill se till att sätta fast, eller i alla fall hålla ett mycket vaksamt öga på. Jag tror inte det, men man blir ju misstänksam…

Istället tror jag att det handlar om slentrian och lite lathet och/eller ren tidsbrist. Jag är inte immun heller – jag bloggar på WordPress, som har en allt annat än smickrande integritetspolicy, fast jag nog egentligen borde ha egen server på Tor. Jag skulle inte ha något emot att ha en sådan i ett skåp någonstans, den skulle knappast behöva vara dyrare eller mer strömslukande än en äldre PC med den låga trafik jag har, men jag vet inte hur man sätter upp en sådan server, och det skulle troligen krävas veckors jobb att lära sig.

Men, (säger jag som inte vet ett dugg om Bubblas system) det borde vara ganska enkelt att göra som Mullvad. Låt kunden skicka kontanter i ett kuvert, tillsammans med ett kundnummer. När pengarna kommer fram, aktiveras tjänsten för detta nummer i den tid som man betalat för.

</rant>

Den osynliga, expanderande faran i taket

Hur gör man för att skydda sig mot hot som man inte kan se?

Eller, rättare sagt, någonting som är precis likadant som förut, kanske till och med samma som förut, men ändå så annorlunda – någonting vi är vana vid att det är närmast ofarligt, till och med uppskattat av många, som plötsligt och utan förvarning blir ett hot som inte märks förrän det är för sent, och vars hotfullhet de flesta är omedvetna om.

Mutationen kommer sakta men säkert, och det är kanske först efter flera år eller årtionden som de fullskaliga konsekvenserna blir kända, men då kommer de att bli kända med besked.

Vad talar jag om? Mögel? Cancer? Militant islamism? Någonting i politiken? Nej.

Lova mig, kära läsare, innan jag avslöjar vad jag syftar på, att fortsätta läsa inlägget och ta det på allvar, för detta är en ödesfråga även för just dig. Ingen gillar clickbait – förlåt – men få har varit intresserade, och om jag avslöjat ämnet i rubriken eller inledningen hade antalet läsare inte ens blivit en tredjedel så stort. Så omedvetna om faran i denna företeelse är människor. Jag talar om ”smarta” övervakningskameror.

Övervakningskameror har funnits så länge, och är så vanligt, att man oftast inte tänker på dem. Det är de vanliga skyltarna, till exempel i matbutiken – butikens namn, glassförtäring förbjuden, vi accepterar Visa/MasterCard m.m., öppettider, kameraövervakat område. Tittar man upp i taket i butiken – skylt, lysrör, kamera, skylt, kamera, högtalare, lysrör, kamera… Kameraövervakningen är så vanlig att det är svårt att hitta matbutiker utan. Anledningen till att jag tar matbutiker som exempel ska jag återkomma till.

Fram tills ungefär nu, har kameraövervakningen inte heller varit någonting som är värt att bry sig om. På sin höjd har det suttit någon vakt och tittat på en när man handlat, men mest sannolikt har materialet blivit inspelat på någon sorts inspelningsutrustning, och raderat några dagar eller veckor senare, när utrymmet behövts för ny video från kamerorna.

Men tekniken utvecklas, tyvärr.

Nuförtiden finns till att börja med kameror och inspelare som kan kopplas till internet. Meningen kan vara att en vakt på en central ska kunna hålla koll på flera butikers kameror, eller att förhindra att brottslingar saboterar videobevisningen genom att stjäla eller förstöra inspelaren.

Dessa syften är förstås bra, men internettrafik kan lätt läsas av obehöriga. Är överföringen krypterad? Kan NSA m.fl. knäcka denna kryptering? Vad är skadan med att video kommer på villovägar, hur skiljer det sig från att några vakter, eller andra kunder, tittar på dig? Se nedan!

Nästa hot är mönster- och ansiktsigenkänning. Algoritmer som kan läsa ut ur en videoström bland annat vem som är i bild, vad personen gör, m.m.

Vi kan börja med den troliga avsikten med en kamera i en butik – att avskräcka från, och bevisa stölder och rån. Man kan tänka sig en algoritm som känner av om någon verkar stjäla någonting eller verkar utföra ett rån. Ska en maskin, vars inre (självlärande) logik inte kan förstås ens av de människor som programmerade den, få bedöma om du håller på att begå ett grovt brott, och flagga dig för vakter och/eller polis att agera därefter? Hur stor är risken för ”falska positiv” (”falsklarm”)?

Många kameror kan också sammankopplas. Hela shoppingcenter, kvarter eller städer som täcks av sammankopplade kameror som kan spåra din minsta rörelse.

Med algoritmerna kommer också möjligheten till databaser. Systemen kan automatiskt, enligt sin egen dolda logik, framställa listor på vilka personer som gör vad, köper vad, var och hur länge de uppehåller sig i butiken, hur sannolikt det är att de utgör ett hot, och hur sannolikt det är att de skulle agera på en viss sorts reklam.

Det är en trolig utveckling, att övervakningssystem kommer att användas för kundanpassad reklam. Utan att veta säkert, tror jag att det är olagligt idag, men med tillräckliga påtryckningar från Svensk Handel m.fl. kommer det nog att ändras…

Och inte minst när man gör reklam, är det bra att veta så mycket om en person som möjligt. Bara på ansiktet går det att utläsa mycket mer med maskiner än vad en människa kan. Med rasbiologi-liknande metoder kan man nu till exempel ta reda på någons sexuella läggning med dessa system! (länk)

Verkar dessa system tillräckligt farliga ännu?

Anledningen till att det är skillnad på att någon tittar på dig och att videodata används är att det går att göra så mycket mer med datorer än vad en människa kan. Databaser kan byggas upp, sparas för alltid, samköras med andra databaser. Antingen av butiker, kamera-/vaktbolag etc. eller av hackers för andra intressen, inklusive den egna eller främmande makt. Datasamlingar kan användas för hot, utpressning, svartmålning, att selektivt bevisa att misshagliga personer begått brott, och till och med att begå folkmord.

Inspelare med internetanslutning och/eller mönsterigenkänningssystem kan kopplas till gamla kameror. Även om din butik haft samma skylt och samma kameror i femton år, finns ingen garanti för att de inte har dessa system. Det finns inga krav på att sådant måste skyltas.

Hade det varit skyltat vilka butiker som använder dessa system, hade man kunnat välja bort sådana butiker (och naturligtvis låtit dem veta varför man gör det, genom att till exempel mejla). Nu är det enda säkra alternativet att välja bort alla kameraövervakade butiker (och hänvisa till risken i ev. mejl), och detta är också anledningen till att jag använt matbutiker som exempel. Man klarar sig bokstavligen inte utan mat. Man måste gå in där.

Försök att hitta en matbutik utan kameraövervakning! Det finns säkert, men för de flesta skulle det innebära många långa resor, och det gör att de flesta tar den stora risk som de tror är liten, och handlar på den övervakade butiken ändå. Det gör att ingen minskning av kunderna på grund av övervakningen märks, och därför fortsätter den.

Man kan tänka sig att fråga butiken eller kamera-/vaktbolaget hur deras system fungerar, och i april gjorde jag just det. Jag valde Securitas LIVE eftersom deras skyltar och namn implicerar att det är fråga om mer än vanlig videoövervakning, och att dessa skyltar just nu sprider sig som pesten där jag bor.

Efter ett autosvar, ett svar ”vi har emottagit dina frågor och kommer att återkomma till dig”, en påminnelse från mig i juli, ett autosvar på den, ett svar från mig på autosvaret, och nu totalt över fem och en halv månad, har jag fortfarande inte fått svar. Tack Securitas…

Men detta förfarande är typiskt för mejlfrågor i vår tidsålder, och skulle man ringa butiksägarna skulle man troligen få ”jag vet inte” som svar på de flesta frågor.

Någonting behöver göras, och jag har slut på idéer. Förslag?

SVT publicerar lögner om datalagringsdirektivet

En artikel från Sveriges Television (länkad på bubb.la) gör gällande att ”Sverige tvingas backa” i datalagringsdirektivets omfattning, sedan EU-domstolen dömt direktivet retroaktivt ogiltigt.

I artikeln (), kan man bland annat läsa följande:

– Man kan inte säga att EU-domen innebär att det är förbjudet med lagring, däremot behöver lagen ändras. Men en riktad lagring är inte bra…

Men det ECJ slog ned på var just generell, ”oriktad” lagring, eftersom det kränker rätten till privatliv.

Men den värsta propagandan, och direkt lögn, är det här:

Ska sluta lagra innehållet i samtal

I förslaget föreslår utredarna att samtal och meddelanden inom det fasta nätet inte längre ska lagras. Det innebär till exempel samtal från en hemtelefon eller mejl som skickas från en fast internetuppkoppling.

Vad som sägs i ett samtal, även mobilsamtal, ska inte heller fortsätta att lagras. Det gäller även samtal och meddelanden via Skype, Gmail, Messenger och andra tjänster som inte tillhör operatörerna, så som lagen ser ut i dag.

Man föreslår att ”i övrigt” ska nummer, klockslag, mast, IP-adresser m.m. fortsätta lagras.

Datalagringsdirektivet, som det implementerats i Sverige har aldrig inneburit att innehållet i samtal lagrats, inte heller via Skype eller andra tjänster, förutom SMS. Sådant kan FRA, och företagen bakom tjänsterna, syssla med, men det har aldrig haft med datalagringsdirektivet att göra. Det är en ren lögn, och motivet verkar ganska uppenbart – att kunna fortsätta med exakt samma datalagring, eller med mycket små skillnader, men påstå att man minskar på integritetsintrånget.

Jag har screenshot.

Varför är det fult att säga sanningen: Det var bättre förr!?

Det var bättre förr. Varför ”får” man inte säga så?

Om man gör det, brukar man antingen få höra att även om ett fåtal saker blivit sämre, har faktiskt det stora hela blivit extremt mycket bättre – underförstått ”så klaga inte!”, eller så blir man kort och gott kallad bakåtsträvare.

Tacka fan för att man är bakåtsträvare när det faktiskt var bättre förr!

Ett tredje, lömskt tillrättavisande som en del kör med är: ”Det här är framtiden, vi kan ju inte stoppa utvecklingen!”. Det är i bästa fall uppgivet, men mer sannolikt propagandistiskt.

Rick Falkvinge skrev en bra artikel i december, om hur det verkar meningslöst att ständigt säga de ord som starkast beskriver de nya övergrepp som sker på personlig integritet och andra fri- och rättigheter, eftersom det hela tiden kommer nya, värre, övergrepp.

Han rekommenderar istället att man ska påminna om den tid som varit, när övergreppen inte fanns. Det är kanske det bästa sättet att göra, jag vet inte, men i alla fall i Sverige känner jag att det är att starta i stark motvind.

Varför är det så? Varför svarar folk reflexmässigt att det inte var bättre förr?

I en tid (80-90-tal) där register hanterades för hand eller på lagringsmedia, och inte på internet, hade Transportstyrelsens läcka inte kunnat hända, i alla fall inte utan åtgärder vars direkta syfte var att skada.

På 90-talet var övervakningskameror dyra, och spelade in på VHS – ofta långsammare än vanlig hemvideo och med bilden delad i fyra, för att få plats med mer material och fyra kamerakanaler på samma band. Kanske satt också en vakt och tittade på skärmarna i realtid, någonting som faktiskt kunde göra nytta. Risken att inspelningen skulle hamna på villovägar var minimal, och skulle det hända så var man knappast möjlig att känna igen på den suddiga bilden ändå, och någon användbar ansiktsigenkänningsteknik, eller andra integritetskränkande funktioner, fanns överhuvudtaget inte.

I internets ungdom skapades webbsidor antingen av entusiaster eller med annonser som visserligen kunde vara irriterande, men inte spårade ens varje rörelse.

Länge ägde man (praktiskt, inte juridiskt) kopian av en låt eller film man laddat hem, och kunde sprida dem vidare till vem som helst eller vem man ville. Idag finns film visserligen fortfarande på Pirate Bay, men inte mycket musik, och folk använder mest streamingtjänster som snokar i vad man lyssnar och tittar på och säljer denna information.

Länge behövde man inte läsa licensavtal – det stod bara samma blabla som vanligt ”du får inte kopiera”, ”vi har inget ansvar”, etc. Ingen hade kommit på tanken att registrera vad användaren gör.

Listan fortsätter, lagarna var färre och inte lika hårda, kontanter var kung, kommunicerade gjorde man per telefon och SMS, inte Facebook, kommentarsfält fanns överallt, det var skillnad på kamera och mobiltelefon så att smygfotografering var svårt, och det fanns ingen anledning att ladda upp bilder på internet. Det var ovanligt att man sade upp bekantskapen med någon p.g.a. politiska åsikter, och vänskap var värt mera än några musklick.

Visst, det finns bättre teknik idag. Men det finns också värre teknik idag, som gör oss obekväma, osäkra och sårbara. Många säger att det beror på hur den används. Jag tror att det faktum att den finns, gör att man tjänar pengar på att använda den, och det innebär att konkurrenter som inte använder den konkurreras ut och försvinner, och därmed låses läget så fort någon börjat använda den.

Och även om jag har fel: Jaha, tekniken finns och den används på ett ondskefullt sätt. Sedan, då? Man verkar inte kunna göra särskilt mycket åt det.

Det var bättre förr. Någon gång för 10-15 år sedan nådde vi punkten där teknikutvecklingen vände från att vara huvudsakligen av godo till att vara huvudsakligen av ondo.

Varför är det tabu att säga det?

Övervakning har lett till döden. Vad förstår ni inte?

Till att börja med vill jag be om hjälp, eftersom ingen som borde läsa detta kommer att hitta till denna sida om de inte får den presenterad genom en okonventionell kanal. Skicka ett personligt meddelande på valfritt socialt medium eller forum, skicka ett mejl, eller skriv ut sidan och visa för dem! Det är kanske lite obekvämt, men det behövs verkligen. Sätt annars upp utskriften på en anslagstavla. Vad som helst är bättre än inget.

De flesta människor bryr sig inte om att de är övervakade. De besöker alla möjliga olika sorters webbplatser, de går utan bekymmer in på kameraövervakat område utan en tanke på hur deras beteende där kan tolkas av människor eller maskiner, och de låter sig villigt fotograferas och laddas upp på sociala medier, vilka de själva också använder frikostigt. De rensar inte ens cookies.

En del kastar ur sig floskler som ”den som har rent mjöl i påsen…” och ”har man ingenting att dölja, har man ingenting att frukta”. Andra säger ”men de gör det ju för oss – Google gör det för att söka bättre, butikerna för att stoppa stöld och kunna hålla ned priset, polisen för att ta fast sådana som vill skada oss, och så vidare”.

Åter andra – särskilt sådana som arbetar/arbetat med någon del av tekniken och borde veta vad den är kapabel till – säger någonting om ”1984” eller liknande, men skrattar bort det och fortsätter kolla Facebook…

Ni efterlämnar stora mängder personlig information om er själva och andra. Företagen och staten använder denna information till diverse saker, gemensamt att de allra flesta är dåliga för den övervakade. Informationen kan missbrukas till vad som helst, upp till och inklusive folkmord. Varför fortsätter ni? Vad förstår ni inte?

Jag kan inte tänka mig att ni inte skulle förstå att en övervakningskamera faktiskt filmar, att en tagen och uppladdad bild blir tillgänglig, och i alla fall till viss grad att webbanvändning ofta spåras, särskilt av sociala medier.

Förstår ni inte att det går att identifiera och kartlägga personer och beteende från dessa spår?

Förstår ni inte att det kan göras automatiskt och nästan gratis?

Förstår ni inte att det finns starka incitament att använda denna kartläggning i syfte att göra reklam?

Förstår ni inte att detta faktiskt görs? Läs integritetspolicyerna på de tjänster ni använder! Läs om polisens kameror!

Förstår ni inte att det kan användas emot er, till exempel för att få er att köpa sådant ni varken behöver eller har råd med, för att ta fast er för det där offerlösa småbrottet som ni gjorde häromdagen, eller för att utpressa er?

Förstår ni inte att registerunderlaget är förstklassigt för den som vill begå ett folkmord, vare sig det är en fristående grupp eller en stat som är förövare, vare sig det är en biologisk eller ideologisk/religiös faktor för vem som ska mördas, vare sig det är dagen efter eller flera årtionden efter att informationen samlats in?

Förstår ni inte att läckage av viss information bokstavligen kan leda till ett öde värre än döden, som till exempel för de Ashley Madison-medlemmar som valde att ta sina egna liv efter att information om deras medlemskap läckt?

Förstår ni inte att ni har ett val i de flesta fall, genom att låta bli de tjänster/platser som har mest övervakning?

Förstår ni allt detta, men bryr er ändå inte? Varför? Är ni fullständigt dumma i huvudet?

Om det bara drabbade er själva, hade jag inte blivit arg på er okunskap. Men det gör det inte. När ni laddar upp bilder och filmer på oss, skriver om oss på sociala medier, installerar ”smarta” övervakningskameror etcetera, så kränker ni vår integritet. När ni använder och besöker sociala media, appar, sajter, butiker och platser med avancerad övervakningsteknik skapar ni rörelsemängd som håller utvecklingen mot ökad övervakning igång, ni skapar acceptans för det oacceptabla, och ni gör det vartefter tiden går allt svårare att hitta någon på marknaden som inte redan fullständigt hoppat på övervakningståget. I förlängningen riskerar ni våra liv!

Slanga inte från mig!

Det sägs ju att personliga data som samlas in från webbläsare och appar etc. är ”den nya oljan”.

Är det okej att slanga bensin (olja) ur min bil, bara för att jag passerat en liten skylt, som jag hade behövt stanna en hel kvart för att kunna läsa, inte förstått termerna i, än mindre innebörden av dem, och att de dessutom har verktyg för att kringgå bensinstöldskyddsfjädern som jag satt i påfyllningsröret, samt högaktningsfullt skiter i att jag har en stor dekal vid tanklocket där det står ”Låt bli min bensin!”?

Sluta med kamerahysterin!

Med jämna mellanrum, särskilt efter terrordåd, höjs röster för mer övervakningskameror. Ibland till och med bland sådana som påstår att de vill ha frihet.

Och visst. En vanlig kamera här och där, som bara är ansluten till en inspelare och/eller en skärm, och ingenting annat, är kanske inte så farligt.

Men det finns, och kommer att finnas, allt fler system vars integritetskränkande förmåga inte i den vildaste fantasin kan överskattas. Jag har skrivit om detta förut, men det är så viktigt att jag gör det igen, även om det kan verka tjatigt.

Nätverk av kameror med datorsystem kan spåra personer, samköra med data om dem på internet, identifiera dem, sammanställa listor på var de varit och vad de gjort. Inom högst fem år kommer systemen – även baserat på redan filmad videodata – att kunna ta reda på tankar, avsikter och åsikter. Praktiskt taget verklig tankeläsning. Och mer ändå, som jag inte ens kan föreställa mig idag.

Om dessa system finns på enstaka ställen och det är tydligt skyltat – visst. Då kan man ”rösta med fötterna” och helt enkelt inte gå dit. Men om det inte går att komma till bankomaten/banken, mataffären, jobbet, läkaren, etcetera utan att komma in i ett övervakat område, om det kopplas till befintliga kameror… Om man inte ens får veta att kameran är kopplad till ett sådant system. Hur ska man då göra?

Poliskameror – SR tiger om det viktigaste, som vanligt

Idag rapporterar Sveriges Radio om att Stockholmspolisen ska köpa in 300 kameror som ska bäras på polisernas uniformer. Hur många, varför, och hur mycket det kostar rapporteras, men inte det som avgör om kamerorna bara är ett, troligen fruktlöst, sätt att försöka öka tryggheten – eller ett effektivt sätt att föröda densamma.

Man förvånas väl knappast längre över hur SR konsekvent tar ställning för det mesta som polis och politiker pekar på, och emot medborgarnas fri- och rättigheter, särskilt när det gäller personlig integritet. Detta är inget undantag.

Vi kan börja i slutet av artikeln, där en polisassistent får uttala sig helt oemotsagd om kamerornas fördelar, och inlindat i en mening framföra att den enda anledningen att inte vilja bli filmad är att man håller på med någonting kriminellt…

Det framgår tydligt hur många kameror det handlar om, varför Polisen vill ha dem, och till och med vad de kostar. Det sista kan i och för sig vara intressant eftersom det betalas med skattepengar, men det saknas information om hur videomaterialet används, och därmed om de mestadels ”bara” kastar våra skattepengar i sjön, eller använder dem emot oss. Det trots att det nyligen rapporterats om att Polisen vill bygga upp ett system för det senare.

Om videomaterialet sparas ett par månader och sedan raderas om det inte innehåller bevis för brott, precis som med en vanlig övervakningskamera i t.ex. en butik, är kamerorna mest en meningslös gest, som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig.

Om det däremot strömmas till en central för olika analyser, bland annat ansiktsigenkänning, samkörs, behandlas, lagras och delas mellan myndigheter och kanske andra, kommer det fortfarande vara någonting som stenkastande gäng lätt kan undvika genom att maskera sig, men vara en synnerligen allvarlig kränkning av förbipasserandes integritet. I mångas ögon, bland annat mina, skulle det skapa en stark otrygghet. Att möta en polis skulle bli en otvetydigt negativ upplevelse, som jag skulle göra allt som kan göras utan att väcka misstankar, för att undvika.

Detta är den skillnad som Sveriges Radio, bekvämt nog, inte rapporterar om.

Jag är inte ‘bekymrad’ eller ‘orolig’ för system som behandlar video på sådana långtgående, delvis okända, sätt. Jag är rädd för dem. Kalla mig paranoid om du vill, men jag betraktar dem som vapen – inte farliga som sådana, men riktat åt fel håll, använt på fel sätt och/eller av fel personer – och jag skulle inte vilja ha ett pekande mot mitt ansikte. Systemen kan visserligen inte orsaka död eller kroppsskador av sig själva, men deras användning kan få oanade och mycket långtgående konsekvenser, nära eller långt i framtiden. Jag vet ju hur redan små mängder data kan avslöja väldigt mycket, och det kan du läsa om här (på engelska), och det som kan analyseras ur video är på intet sätt små mängder data. Identifikation, sammanhang, ansiktsuttryck, blick, klädsel, gångstil, föremål, you name it – allt blir värdefull information för analysprogram med självlärande algoritmer, som kan ta reda på saker om dig som du knappt visste själv.

 

(Eftersom detta handlar om kameror som poliserna bär på kroppen, räknas de troligen inte som övervakningskameror, och behöver då inget tillstånd från Länsstyrelsen, så SR hade behövt ställa frågan till Polisen. Däremot kommer fast monterade kameror och kameror på drönare att kräva sådana tillstånd, och enligt en mejlkonversation mellan mig och Datainspektionen kommer länsstyrelserna att ta hänsyn till hur materialet används när de godkänner eller avslår ansökningar. Då kommer massmedia också att kunna rapportera vilka kameror som är kopplade till systemet. Däremot är det förstås inte troligt att de kommer att göra det.)

Helt automatiskt, ultraeffektivt REVA

Polisens satsning på övervakningskameror med ansikts- och beteendeigenkänning, har inte fått mycket kritik alls. Det enda kritiska jag kan hitta om den, förutom min egen bloggpost, är Henrik ”HAX” Alexanderssons krönika.

Beror detta bara på att massmedia varit ytterst sparsamma med rapporteringen av det, eller tycker man inte att det är ett problem?

Jag tror att man helt enkelt inte inser kraften i ett sådant system. Därför ska jag jämföra det med någonting som fått mycket kritik, men i effektivitet och kraftfullhet är mindre likt kamerasystemet än en ångbil är lik en Tesla Roadster: REVA.

REVA var ett program som Polisen, Kriminalvården och Migrationsverket hade mellan 2009 och 2014 som gick ut på att avvisa papperslösa genom ett ”Rättssäkert och Effektivt VerkställighetsArbete”. Polisen stod bland annat i tunnelbanan i Stockholm och kontrollerade ID-handlingar. Projektet fick enorma mängder kritik, och det är inte långsökt att dra slutsatsen att det var därför det lades ner.

Sådant som kritiserades var att individer uppfattade det som kränkande, att det handlade om diskriminering eftersom främst människor med utländskt utseende kontrollerades, m.m., men egentligen handlade det nog mest om skillnaden mellan ”lawful” och ”good”, som Rick Falkvinge på ett tydligt sätt har beskrivit i andra sammanhang. Man höll helt enkelt inte med om att det lagen föreskrev var rätt – att söka reda på, och kasta ut dessa människor ur landet.

REVA innehöll mycket manuell hantering, poliserna var helt enkelt tvungna att begära att få se ID-kort. Om någon inte hade något, antar jag att man frågade om namnet och med hjälp av sambandscentralen försökte identifiera personen.

Med kamerasystemet kommer datorer att kunna göra hela hanteringen. En polis ställer sig i närheten av en övervakningskamera, under en omkringflygande drönare, eller patrullerar med en uniformkamera på sig. Videoströmmen skickas till Polisens central, datorn analyserar den och jämför alla ansikten  mot körkortsregistret. Om ingen träff hittas, kollas sociala media. Hur personen ser ut kan användas för att snabba upp sökningen – sådana som ser unga ut finns sannolikt inte i körkortsregistret, mörkhyade som inte hittas i svenska register är troligast att hitta i data från Afrika, personer i närheten av vissa religiösa byggnader är mer sannolika att tillhöra vissa grupper på Facebook, etc. Denna effektivisering är någonting som självlärande algoritmer gör, och ingen människa vet om hur det går till. Det är knappast möjligt att lära en algoritm vad ”diskriminering” betyder, och den enda stora skillnaden skulle vara beräkningshastigheten. Hursomhelst, algoritmen identifierar i realtid människor som går förbi, och kontrollerar om de har rätt att vistas i Sverige; om de har det, eller systemet överhuvudtaget inte kan hitta dem (osannolikt), händer ingenting (förutom att de registreras i ett ”bra att veta”-register, att de varit på platsen vid tidpunkten), om de inte har den rätten får polisen ett meddelande med en bild – ”Grip denna person”. Effektiviteten ökar från att kontrollera någon person per minut och polis, till tiotals (kanske hundratals i kameratäta områden) personer per sekund och polis.

Scenariot är förstås hypotetiskt, men vi vet ju att ändamålsglidning sker, och går mycket fortare än man först tror, så att det inte skulle användas på detta sätt senast år 2025 är ungefär lika sannolikt som att vinna högsta vinsten på lotto.

Detta är ett av de många sätt som övervakningskameror med databehandling kommer att användas.

Sverige -> polisstat om 5, 4, 3…

livsfara

Det rapporteras om att Polisen ska utöka kameraövervakningen kraftigt, med sammankopplade kameror med mönster- och ansiktsigenkänning.

Dagens Nyheter skriver om ett system där bilder från fasta kameror, kameror på polisbilar, drönare och helikoptrar, Trafikverkets kameror (antagligen trängselskatt och trafiksituationskameror), och mobilkameror ska kunna sammanställas och analyseras.

Med andra ord, kommer polisen i varje ögonblick att veta var varje människa befinner sig och gör, och kunna ta reda på var varje människa befunnit sig och gjort vid varje tidpunkt. Till detta kommer funktioner för att larma om vissa personer befinner sig på vissa platser, om någon befinner sig på olika mönster av platser, etc.

Polisen har tillgång till körkortsregistret och därmed en nästintill komplett ansiktsigenkänningsdatabas.

Det är omöjligt att överskatta farligheten i ett sådant system. Polisens makt kommer att bli total, och när – inte om, absolut makt korrumperar absolut – när den börjar missbrukas kommer det inte att gå att göra någonting åt. Polisen kommer att veta allt om, och därmed ha hållhakar på, politiker, massmedia, massmedias källor, och privatpersoner.

Om man skulle fråga, skulle man förstås bara få lugnande besked att det finns regler för hur det får användas, det ska bara användas mot brottslighet, m.m.

Men det är ju samma frågor som alltid när det gäller övervakning i lagens tjänst – Vem övervakar övervakarna, hur vet man att polisen alltid kommer att vara ”god”*? Vad tror polisen och deras system när man t.ex. ofta besöker adresser som förknippas med brott, fast man är där i helt ärliga syften? Vem bestämmer vad som är ”rent mjöl”, vad hade till exempel hänt om detta funnits och applicerats på t.ex. homosexuella när det var ett brott? Hur försäkrar man sig om att data inte läcker? Hur prioriteras brottsbekämpningen när polisen känner till hundratals gånger fler brott än den hinner utreda? Och så vidare…

Detta är ingenting mindre än vansinne, och får inte ske!

*Kan man fortfarande anse att någon som inför ett sådant system är god? Öppen fråga.

SR slår nytt propagandarekord.

Hur uppenbar kan propaganda bli, innan den uppfattas av allmänheten som just propaganda?

Det är en fråga som jag ställer efter att ha lyssnat på P4 Extra idag. Starta det kritiska tänkandet och lyssna: Länk till dagens (10 jan.) P4 Extra

Källkritik på

Barnporr är alltid en infekterad debatt, och inledningen är (avsiktligt) hetsande, men trots det borde väl de flesta kunna höra vad det här egentligen handlar om?

Både justitieminister Morgan Johansson och kriminalkommisarie Anders Ahlqvist framför att datalagringen är avgörande för att bekämpa barnporr, och programledaren Lotta Bromé ger passivt men mycket tydligt medhåll, utan att någon får försvara personlig integritet och grundläggande rättigheter. Det bara veckor efter beslutet från ECJ att datalagringen måste upphöra.

 

(Att det inte ifrågasätts om det är rimligt, utan snarare omtalas som om det vore en självklarhet, att vissa tecknade bilder räknas som ”dokumenterade sexuella övergrepp mot barn” är nog mest en extra ”bonus” i sammanhanget…)

Sveriges Opartiska och Neutrala Radio… SR2

Statistik är nästan alltid avsedd som ett mycket kraftfullt propagandaverktyg (varför skulle man annars lägga ned tid och pengar på att sammanställa den), så man kan återigen fundera på tajmingen efter högsta EU-domstolens dom…

Idag: maskeringsförbud på idrott. Imorgon: identitetsregistrering överallt

Idag lades ett förslag fram, att det ska vara förbjudet att helt eller delvis maskera sig för att försvåra identifikation, när man är på idrottsevenemang.

Det handlar förstås om att komma åt huliganer som bråkar, kastar flaskor och pyroteknik och på andra sätt stör ordningen och skadar människor.

Det är kanske effektivt – det vet vi inte än – men det är till att börja med en kollektiv bestraffning. Alltså att ingen får maskera sig eftersom vissa som gör det beter sig illa.

Inrikesminister Anders Ygeman sade såhär:

”Det finns ingen rimlig anledning till att maskera sig om man går på fotbollsmatch eller ishockeymatch”

Inrikesministern läser tydligen inte Rick Falkvinge: https://www.privateinternetaccess.com/blog/2016/04/moscow-to-scan-passenger-faces/

 

Det finns redan ett förbud mot att maskera sig i folksamlingar när det finns risk att ordningen störs. Nu blir det troligen förbjudet att maskera sig överhuvudtaget på idrottsevenemang.

Frågan är vad som kommer först. Insikten att man mycket snart faktiskt kommer att behöva maskera sig till vardags, och acceptansen för detta – eller det totala förbudet mot just det.

Rätt kameror på rätt plats, fel kameror ingenstans.

Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS) har på sajten Security User lagt upp ett upprop för att lätta på lagstiftningen om övervakningskameror, någonting som de kallar ”säkerhetskameror”.

Redan detta ger en indikation på att de – i bästa fall – inte är införstådda med frågan, eller – i värsta fall – är villiga att töja på sanningen för att få sin vilja igenom. Kameror skapar inte säkerhet. De skapar bra bevis, men bara falsk trygghet. En kamera kan aldrig avbryta t.ex. ett pågående rån eller misshandel.

Däremot är de bra för rent monetära värden. En kamera riktad mot kassan kan hjälpa till att ta fast rånare, så att pengar kommer tillrätta, och är bra bevis för försäkringar.

I dessa fall är kameror bra, när man pratar om vanliga övervakningskameror med inspelning som inte är ansluten till internet. Men teknikutvecklingen går framåt och det hotar den personliga integriteten på sätt som man inte ens kunde fantisera om när dagens kameralag stiftades. Läs min artikel om detta för att förstå vad jag menar, det är viktigt: En övervakningskamera är inte längre ”bara” en övervakningskamera.

Bildanalys, samkörning och okrypterad eller dåligt krypterad internetöverföring borde helt enkelt vara förbjudet.

Ett annat problem är den slentrian och ändamålsglidning som kommer att ske. Kameror kommer så småningom att sättas upp utan någon eftertanke om de faktiskt kommer att göra någon nytta, och allt trivialare brott kommer att medföra att videomaterialet tas fram, granskas, och kanske publiceras, innehållande både den skyldiga och tiotals oskyldiga, som lätt och automatiskt kommer att kunna identifieras av vem som helst i framtiden, med ansiktsigenkänningsprogramvara.

Ni skriver:

Idag har i stort sett alla en mobilkamera med sig och bilder distribueras via nätet varje dag. Detta utgör ett avsevärt mycket större hot mot den personliga integriteten än säkerhetskameror, vars enda syften är att förebygga och upptäcka brott samt identifiera de som begår brott.

Det är helt sant, men det är ingen ursäkt. Kalle blir inte frikänd för att han korrekt påpekar att Nisse slår hårdare.

Dessutom är risken mycket stor att bilderna från övervakningskamerorna publiceras på nätet, eller i alla fall kan kommas åt, om inte IT-säkerheten kring kamerorna sköts mycket noga, eller de är frånskilda från nätet. Häromdagen visade SVT en nyhet om usel säkerhet på webbkameror, där DN:s reporter installerat en kamera och haft den igång i ett drygt halvår och fått 6 000 ”besök” som tittat på videon från den. Det finns ingen anledning att tro att kamerasystem som används professionellt är säkrare.

På punkt 3 är vi helt överens.

Men om lagarna ska ändras måste det ske med den personliga integriteten i främsta rummet, av tekniskt kunniga experter. Annars kommer lagarna sannolikt att göra en dålig situation mardrömslik.

Nu skriver jag ett meddelande till petitionsförfattarna på sidan.

Ni är välkomna att svara, till exempel i kommentarsfältet nedan.

Några inlägg om kontanterna

Det har inte blivit mycket skrivet på länge nu, och jag tror tyvärr att det kommer att fortsätta så. Jag har brist på både tid och inspiration att skriva, och dessutom har jag få läsare.

Men jag ska i alla fall länka till tre bra artiklar om kontanter:

Lisa Magnusson – Det kontantlösa samhället är bra för bankerna, men knappast för oss kunder

Expressens ledarredaktion – Utan kontanter stannar Sverige

Johan Thorén (Strand Kapitalförvaltning) – Utan kontanter får vi samhälle likt Orwells

 

Dashcam – ännu en integritetsfientlig trend.

Tidigt idag rapporterade nyheterna på radion att så kallade dashcams, videokameror som monteras i bilen för att filma körningen, blir allt vanligare.

Datainspektionen anser att de ska betraktas som övervakningskameror och därför vara olagliga att använda utan tillstånd, medan försäkringsbolagen och Sveriges Radio tar tydlig ställning för att det ska vara fritt att använda dem.

Hittills har även domstolarna gått på den linjen, men nu ska det upp i Högsta förvaltningsdomstolen, och jag hoppas innerligt att de tar förnuftet tillfånga och säger tvärtom, för något som också rapporteras i inslaget är att filmerna ofta läggs ut på internet.

Det vore en sak om filmerna endast användes privat – vilket är svårt nog att garantera med dagens molnlösningar som är inbyggda i olika system – men att de läggs ut aktivt på nätet är helt oacceptabelt.

När man sitter i en bil, har man en registreringsskylt som identifierar ägaren till bilen. Om samma person ses köra den flera gånger, kan det antas vara ägaren och kopplas till personens ansikte. Detta kan ske helt automatiskt med ansiktsigenkänning, teckenigenkänning och kommunikation med bilregistret.

Har man redan en koppling mellan ansikte och namn, till exempel om personen finns på Facebook, eller om man gör utdrag ur körkortsregistret, räcker förstås ansiktet, första gången det filmas.

Om många använder dashcams och publicerar, kan automatiska algoritmer ”lägga pussel”, och spåra en bils eller människas position över lång tid och stora avstånd.

Personer med skyddad identitet löper stor risk att avslöjas då de ofta kommer att hamna på filmer som publiceras, färdiga för ansiktsigenkänning.

Filmerna finns kvar för alltid, sökbara med ansiktsigenkänning och nummerplåtsigenkänning, om inte nu så väldigt snart. Då är också gamla filmer sökbara med de nya verktygen. Ta en så enkel sak som att ens kanske blivande chef ser (i 4k-upplösning) att man ställde sig längs vägen för att slå en sjua när man inte trodde att det fanns en bil på flera mils avstånd mitt i natten. Sådant, och mycket allvarligare saker, kommer att hända om kamerorna godkänns.

Fanns det någon proportionalitet överhuvudtaget, skulle den som koms på med att publicera dashcammaterial som innehåller andra människor och bilar – människor som ju inte vet, i alla fall inte förrän det är för sent, än mindre samtyckt – dömas till fleråriga fängelsestraff och skadestånd på upp till mångmiljonbelopp till varje filmad individ.

De som filmar och publicerar känner naturligtvis till att de kränker andras integritet mycket kraftigt, men skiter kategoriskt i det. Då borde sådana lagar stiftas. Dagens lagar fungerade bra till 90-talets teknik och användning av videomaterial. Inte 2010-talets.

Med dagens lagar kommer det, om det visar sig vara olagligt, som mest att vara frågan om fängelse i ett år, men sannolikt bara böter. Men eftersom ekonomiska intressen i form av försäkringsbolag har nytta av det, och det går i linje med statens tydliga mål för vårt samhälle, är det tyvärr osannolikt att Högsta förvaltningsdomstolen kommer fram till att det skulle vara olagligt.

Detta är vad som står i lagen, läs och se om du tycker att det inte skulle stämma med en dashcam:

2 § Med övervakningsutrustning avses i denna lag
1. TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning och separata tekniska anordningar för att behandla eller bevara bilder som tas upp av sådana utrustningar (övervakningskameror) […]

Terrordåd i Frankrike – ingen borde vara förvånad.

Förskräckt och förbannad och för-allt-möjligt kan man vara, men förvånad borde faktiskt ingen vara.

Terrorism är, som bekant, att med våld mot oskyldiga civila försöka uppnå ett politiskt mål.

I allmänhet är målet för grupper som vi förknippar med terrorism, att vår västerländska livsstil och frihet ska inskränkas. I alla fall om man får tro många media.

I fallet med Paris, som så ofta annars, är det troligen hämnd och ”försvar” som ligger bakom, eftersom Frankrike varit och är aktivt med att bekämpa IS(-I-S/-L)/Daesh. Målet är att få Frankrike att sluta angripa dem.

Hursomhelst är följande vad som hänt, händer och kommer att hända, precis som vanligt:

1: En stat provocerar en farlig grupp. I det här fallet Frankrike och IS. Om det är rätt eller fel kan man diskutera, men det tänkte jag inte göra här.

2: Gruppen slår tillbaka mot landets civila – terroristattentat. Inte på något sätt legitimerat, men ändå en direkt följd av punkt 1.

3: Massmedia blåser upp, förstorar, vänder och vinklar, men talar mycket lite om provokationen. Mångdubbelt fler dör i trafiken varje år, för att inte tala om de som själva väljer att sluta sina liv. Provokationen legitimerar som sagt inte terrordåden, men det är ofrånkomligt att den är en viktig orsak, och det är någonting som folket måste veta för att kunna göra ett informerat val – för såvitt de får den möjligheten.

4: Staten stiftar lagar som inskränker rättigheter och friheter, folket tror att det är mot terrorism och effektivt. Övervakning, censur, begränsningar i friheten. Det hjälper förstås inte mot terrorister, men det hjälper mot medborgare som inte håller med om att staten ska ha makt över folket och göra vad den vill.

5: Terroristernas och statens mål var detsamma, och uppfylls. I alla fall om man får tro massmedias beskrivning av terroristernas mål. Vår frihet stryps gradvis, tills vi lever i en ren diktatur. I Frankrike kanske detta sker nu, det råder undantagstillstånd just nu, vilket innebär bland annat att polisen får långtgående befogenheter, att mötesfriheten inskränks, m.m. Om undantagstillståndet blir regel istället för undantag, är det praktiskt taget färdigt.

Viltkameror integritetsrisk i skogen om de är uppkopplade

Länsstyrelser placerar ut kameror i skogen för att inventera vilt.

Kamerorna ska placeras och riktas för att risken att människors ansikten ska hamna på bild minskas. Det är bra.

Bilder på människor kommer att raderas så fort som möjligt, det är också bra. Men, hur överförs bilderna till länsstyrelserna?

Det finns två sorters viltkameror, de som endast sparar bilderna på ett minneskort, och de som skickar dem via mobilt internet. Eftersom det skulle vara dyrt att med jämna mellanrum låta anställda gå runt i skogen för att hämta minneskort, är det sannolikt att internetanslutna kameror används.

Om så är fallet, överförs bilderna krypterat? Om det inte är så, kommer teleoperatörer, underrättelsetjänster, m.m. ändå att kunna se bilderna.

Och med de senare vet vi ju att det inte går att gömma sig bakom argumentet ”de har väl inget intresse av dig”. De har intresse av alla, och datorkraft för att analysera allt som kommer in.

EDIT: Antagandet och frågan som numera är överstrukna, är besvarade av vilthandläggare Ellinor Theorin (Tack!). Se kommentarsfältet nedan.

Svårigheten att sprida negativa åsikter om övervakning

Idag hörde jag på radion om en undersökning om vilka åsikter som man vill, respektive inte vill tala om.

När inslaget började, funderade jag på om övervakning och personlig integritet skulle finnas med. Självklart inte.

Föga förvånande så är frågor om invandring bland det svåraste att prata om, och vänsterinriktade åsikter de lättaste.

I denna undersökning fanns inte frågorna om integritet som svarsalternativ, och det kan vara avsiktligt för att förtiga dem, eller ha blivit så eftersom de är dolda i övrigt.

En anledning till att negativa åsikter om övervakning inte finns med i undersökningen, och en av anledningarna till att de är så dolda i samhället i övrigt, tror jag är lika enkel som allvarlig:

De människor som inte vet vilka möjligheter som finns inom övervakningen, har ingen anledning att ha en sådan åsikt, och de människor som vet vilka möjligheter som finns vågar inte yttra de åsikterna, ens i en ”anonymiserad” undersökning, eftersom de vet att denna ”anonymisering” inte är säker.

Diagram

Tänk igenom detta. De flesta vet inte hur allvarligt det är eller vad det kan leda till, och tycker därför inte att det är så farligt. Jag, som vet ganska mycket, vågar inte vara öppen med mitt namn, och inte sprida informationen på Facebook etc, utan bara blogga här, gömd bakom diverse anonymitetsåtgärder. De som vet mer än jag håller säkert tyst i alla sammanhang utom till sådana de vet att de kan lita på – det vill säga vet lika mycket som de själva.

Allt detta innebär förstås att informationen inte sprids särskilt väl till de som inte vet!

Naturligtvis finns variationer beroende på mod och historia. Jag påstår inte att jag vet mer än t.ex. Rick Falkvinge eller Pär Ström, men de har troligen börjat sprida information om sin åsikt innan läget blev som det är, och inser att det bästa de kan göra är att fortsätta, så kanske det i alla fall väcks misstankar om de skulle ”försvinna” eller ”byta åsikt” någon gång i framtiden. Och så är de kanske modigare än jag, det vet jag ingenting om.

Jag vill också tillägga att ”puckeln” i diagrammet inte är så hög: När man börjar förstå så mycket att det känns creepy, då förstår man också att man inte ska prata hur som helst om det.

Nu vill jag uppmana dig att läsa hela inlägget en gång till, och låta vikten av detta moment 22 sjunka in. Det här är viktigt.

Big Data-utvecklare: Vill ni sitta i fängelse?

Big Data, en trend som har funnits i några år nu, går ut på att sammanställa mycket stora informationsmängder och använda olika algoritmer för att finna samband, mönster, sådant som är användbart. Begreppet är nära besläktat med datamining, och gränserna mellan de två är suddiga.

Oftast handlar det om personlig information, sådan som ”frivilligt” uppges på platser som Facebook, Google-tjänster m.m. Jag skriver ”frivilligt” inom citattecken eftersom inte många läser de avtal de godkänner, som ger Facebook, Google, m.fl. rätt att samla in och använda informationen. Det kan också handla om information där samtycke inte alls givits, som mobiltelefonpositionering med WiFi i städer eller köpcentra, där ingenting godkänts eller personerna ens blivit informerade om att insamlingen sker, eller om de trafikövervakningssystem som finns i bl.a. Stockholm och Göteborg, inte bara med trängselskatten utan även ett annat system, för att upptäcka trafikstockningar, olyckor, m.m.

Big Data har i princip två huvuddelar: Insamling och analys. Insamling sker med olika tekniker – kameror, mobilmaster, WiFi-accesspunkter, cookies, IP-adresser, webbläsarinställningar, m.m.

Analys kan göras källa för källa, men det är när olika källor samkörs som vi börjar prata om Big Data. Till exempel skulle en mobiltelefons position kunna samköras med abonnentinformation ur Eniros register och med kassaapparaten, så vet butiken vad just du handlar, och kan skicka riktad reklam om relaterade produkter och tillbehör. Eller bara samköra kassaapparaten med ansiktsigenkänning från butikens övervakningskameror och Facebooks profilbilder, så blir det samma resultat även om du inte har telefonen med dig, bara du finns på Facebook. Ja, om du inte betalar med kort då, för då behövs ju bara det.

Det här är teknik som finns idag, och/eller inom en mycket snar framtid.

Användningsområdena är många, och en del är helt oskyldiga. Väderleksrapporten kan sägas baseras på Big Data, med bilder från satelliter och flyg, och data från mängder av vädersensorer utspridda över världen, och superdatorer som beräknar väderprognoser från det. Som sagt används system för att förutspå och förebygga trafikköer, system som bygger på ANPR – automatisk registreringsskyltsigenkänning.

Men det senare bygger, till skillnad från vädret, inte på helt ”oskyldiga” data.

När informationen som används är personlig, uppstår faror omedelbart. Risker för läckage och missbruk blir farliga.

Säg att du är gift, är otrogen och köper ett paket kondomer. Sedan råkar din svartsjuka/-e fru/man läsa en redovisning av dina inköp med datum, och hon/han har ju inte sett till några kondomer just då. Tänk sedan att du inte alls är otrogen utan helt enkelt körde ifrån kondompaketet på parkeringen, där du lade det för att låsa upp bilen. Även om du har rent mjöl i påsen kan du drabbas.

När vi ändå är inne på ämnet sex, kan vi ju ta detta: Ansiktsigenkänning och -analys är ett av de längst framskridna verktygen i Big Data-lådan. Om du befinner dig i kameraövervakat område, kopplat till ett sådant analyssystem, är det inte alls otänkbart att det med små förändringar, istället för att märka ut personer som ger uttryck för den nervositet som infinner sig vid stöld, istället kan användas att märka ut ansiktsuttryck när du tittar på någon med sexuell upphetsning. Naturligtvis då också vilket kön den personen tillhör. Och så blev den – din sexuella läggning, en av de mycket känsliga personuppgifterna som vanligtvis inte får registreras – registrerad.

 

 

När jättar som Facebook och Google får tillgång till enorma mängder personinformation, uppstår konsekvenser som inte ens Sci-Fi-författare skulle kunna drömma om. Med beräkningskraft och kontroll över hur, var och när nyheter sprids, är jag rädd att de faktiskt skulle kunna ha möjlighet att ta över och detaljstyra en hel värld. Utan att vi skulle märka det.

Okej, det räcker kanske inte med sexskandaler och dold världskontroll för fängelse (?), men det finns mer som Big Data kan användas till.

I Nederländerna hölls register över folks religion, bland annat över judar, sedan kom andra världskriget. Rick Falkvinge har skrivit om detta. Även om det handlade om gamla pappersarkiv och register som hölls av myndigheter, så spelar det ingen roll. Myndigheter kan samarbeta med företag eller tvinga dem med lag, erövrande makt kan med våld ta över dataanläggningar och skaffa fram eventuella lösenord med allt ifrån mutor till tortyr. Och att dagens register är digitala gör det hela mycket värre.

Även om just ditt register, eller just ditt analysverktyg, inte för sig kan användas för något ondskefullt, kan du inte veta att det inte kombineras eller samkörs med någonting annat, där just det du gjort är avgörande för det hela.

Om man jämför det gamla Stasis register med NSA:s är det en skillnad i storleksordningen en miljard. Det betyder att om NSA förvarade sin information som Stasi förvarade sin, skulle det inte räcka med några enstaka kvarter i Berlin. Det skulle inte ens på långa vägar räcka med hela Tyskland. Och det är vad NSA har. Lägg till Googles och Facebooks data, förutom den som NSA redan har, data från butikskedjor, banker, m.m. så kan du bokstavligen räkna ut vad en människa kommer att tänka och göra innan vederbörande själv vet det.

Därmed är det möjligt att inte basera nästa folkmord på sådant trivialt som religion, utan till exempel på vad folket i fråga tycker om någon viss politisk företeelse, utan att behöva fråga dem, utan att de har möjlighet att ljuga, och framförallt så är de döda innan de ens hinner veta att de behöver kämpa emot, än mindre vad.

 

Det här är inte fiktion. När data kan missbrukas å det grövsta, även om risken är minimal, och mer data samlas in än vad som tas bort, så kommer detta grövsta missbruk att ske förr eller senare. Det är bara logik och matematik.

Åter till andra världskriget och förintelsen, domar har gjort gällande att ”jag följde bara order” inte är en giltig ursäkt, och att även om man bara är med som en liten kugge i dödsmaskineriet så bär man en del av skulden till alltihop.

Så, utvecklare av Big Data, vill ni, förutom att leva med vetskapen om att ni hjälpt till att ta mängder av liv, sitta i fängelse i många år? Det kommer att hända, och det är möjligt att det blir inom er livstid.

Sverige nära totalitär polis-/militärstat

Idag presenterades ”den svenska strategin mot terrorism”. Studio Ett

Praktiskt taget verkar det gå ut på fyra saker:

  1. Ökad övervakning, bl.a. genom att polisen får installera trojaner på misstänktas utrustning. ”Efter domstolsbeslut, på samma sätt som telefonavlyssning idag” påstås det. Kanske, men till att börja med vet vi ju vad som händer efter ett tag, det trappas upp. Sedan är det ju en helt annan möjlighet till kartläggning av personers liv med en trojan än vad som någonsin varit möjligt med telefonavlyssning. Bilder, filmer, mikrofon, webbkamera…
  2. Digitalt samarbete mellan FRA, MUST och Säpo. Det betyder inte en ökning av integritetsintrånget med en faktor tre, utan snarare tre miljoner. Samkörning av data är ett extremt kraftfullt vapen, som används mot alla. Inte bara misstänkta.
  3. ”Utvidgning av det straffbelagda området”, det vill säga att mindre krävs för att det ska vara brottsligt. Det innebär i sin tur att det blir lättare att använda övervakningen bl.a. med trojaner. En formulering är att det ska vara straffbelagt att ”ansluta sig till terrororganisationer”. Vem bestämmer vad som är en terrororganisation? Är Anonymous en terrororganisation? Är kanske till och med Piratpartiet det? Om inte nu så om 5-10 år?
  4. Militären ska få hjälpa polisen. Det finns ett bra citat om detta från filmen Battlestar Galactica. Jag har inte sett filmen, men citatet är lika giltigt i verkligheten:

There’s a reason you separate military and the police. One fights the enemies of the state, the other serves and protects the people. When the military becomes both, then the enemies of the state tend to become the people. –Commander William Adama

En övervakningskamera är inte längre ”bara” en övervakningskamera

Uppdatering: hänsyn tas redan till systemets funktioner vid beviljande av tillstånd.

Kameraövervakning är så vanlig idag, att den ofta inte ens upplevs som integritetskränkande. Men en kamera idag är oftast inte samma sak som det var för 30 år sedan.

När man säger övervakningskamera, tänker nog de flesta på en uniformerad vakt med batong i bältet och en kopp kaffe på bordet, som sitter och halvsover i ett mörkt rum framför 5-10 flimrande tjockskärmar med suddiga bilder. Det kallas TV-övervakning, och är inte alls vanligt längre, i alla fall inte enbart.

Videoövervakning innebär att inspelning sker, förr på VHS-band, i moderna system sker det på hårddisk. När bandet eller hårddisken är full, brukar inspelningen börja om från början, så att det äldsta materialet raderas. Videoövervakning är det vanliga idag, och det känner nog de flesta till.

Av de två systemen upplever inte jag något stort obehag att vara i det övervakade området. Att en vakt ser mig är inte värre än att andra kunder och personal gör det, och förutom vid den mycket lilla risk att ett brott skulle begås när jag är i området, kommer ju inte inspelningen att användas, utan försvinna efter några veckor när platsen behövs för nya inspelningar.

Men utvecklingen går framåt, och det gäller kanske särskilt för övervakningssystem. Oftast är utveckling något positivt, men för den personliga integriteten är det tvärt om nästan alltid negativt, så även i det här fallet. En övervakningskamera är inte alltid längre ”bara” en övervakningskamera. Här är utvecklingarna i ordning från minst till mest kränkande.

HD: Kamerorna har mycket bättre bildkvalitet nu än förr. Inte särskilt kränkande i sig, men det är värt att tänka på att nuförtiden kanske kameran ser dig bättre än du ser den.

Lagringsutrymme: Filmen kan sparas i veckor eller månader, billigare än det var att spara den i dagar förr. Motverkas dock av HD, och det är ändå inte sannolikt att materialet används om inget brott begås just när man är där.

Internetöverföring: Kameror kan vara kopplade till internet, till vaktbolag eller företagets egna vakter. I sig inte värre än att vakterna sitter i ett rum som kablar går till, men är överföringen krypterad? Om inte så kan både (o)säkerhetstjänster och hackers tjuvtitta, och med Snowdens avslöjanden vet vi att den risken finns även om det är krypterat, fast den naturligtvis är mindre.

Ansiktsigenkänning, beteendeigenkänning: Ett av de mer kränkande moderna systemen är mönsterigenkänning, såsom ansiktsigenkänning och gångstilsigenkänning. Med detta kan datorn kondensera stora mängder lågvärdig data – filmen – till små mängder högvärdig data – information om vem du är. På det sättet ökas den möjliga lagringstiden för vem som varit i området omedelbart från veckor till århundraden.

Sammankoppling, Big Data: En kombination av internetöverföring till central, och mönsterigenkänning medför att kamerorna i tusentals områden kan användas för att fullständigt kartlägga din identitet, dina rörelser, vad du köper, vem du träffar, och mycket annat, helt automatiskt. Från detta kan automatiskt slutsatser dras om politisk åsikt, sexuell läggning och kontakter, och annan mycket känslig information. Även denna information är kompakt och kan därför lagras länge.

Publicering: Det allra värsta som kan hända, är att videon publiceras streamat ut på internet. Detta har redan hänt på ett lekland i Jönköping (LÄNK),och felet med det är naturligtvis att ovanstående punkt – sammankoppling, Big Data – kan utföras av vem som helst, och med garanti kommer att utföras av FRA/NSA.

Såvitt jag vet tas ingen hänsyn till systemets tekniska egenskaper idag vid beviljande. Enligt Datainspektionen tar Länsstyrelsen hänsyn vid beviljande, men det tas i alla fall ingen hänsyn till det med hur det måste skyltas. Jag har ingen aning om det område jag går in i lagras en dag på en gammal bandare i källaren, eller publiceras på internet. Meningen med skylten är ju att man ska ha en chans att välja att inte gå in i övervakat område.

Är det inte dags att skylten också berättar hur kränkande övervakningen är?

Mitt förslag är att gärna ta hänsyn till systemet (görs redan) vid utfärdande av tillstånd, men framförallt snarast införa regler för skyltning där en ”integritetsklass” från 1-10 måste skrivas ut på skylten, till exempel enligt följande.

  • Klass 1: Endast TV-övervakning, ej internetansluten.
  • Klass 2: Videoövervakning eller kombinerad TV- och videoövervakning, ej internetansluten.
  • Klass 3: Internetansluten TV- och/eller videoövervakning med stark kryptering.
  • Klass 4: Ej internetansluten TV- och/eller videoövervakning med mönsterigenkänning och certifierat begränsad lagringstid max 2 månader.
  • Klass 5: Starkt krypterad internetansluten, annars som klass 4.
  • Klass 6: Internetansluten med svag eller ingen kryptering, utan mönsterigenkänning eller med 2-månaders begränsning.
  • Klass 7: Ej internetansluten eller starkt krypterad med obegränsad lagringstid på mönsterigenkänning.
  • Klass 8: Som klass 7 men svagt eller okrypterat.
  • Klass 9: Mönsterigenkänningsdata får spridas utanför det egna företaget eller det anställda vaktbolaget.
  • Klass 10: Publicering.

Jag skulle känna mig olustig i område med klass 3-4, undvika klass 5 om alternativ finns, och aldrig sätta min fot i klass 6 eller högre. Men idag har jag ingen aning om vad för slags övervakning det är.

Dagens skyltar med ”TV-övervakning” och ”videoövervakning” hör hemma på 80-talet. Det är dags att göra något bättre.

Om 5 år: Snart får polisen söka bland asylsökandes fingeravtryck om en femtiolapp stulits.

SR2

Idag rapporterar Statens Propaganda – förlåt, Sveriges Radio – att polisen fr.o.m. den 20 juli får söka i de fingeravtrycksdatabaser på asylsökande i EU, som polisen aldrig skulle få söka i.

Som vanligt börjar det med att det bara ska få användas mot grov brottslighet och terrorism. Som vanligt är det ett sluttande plan, och brottens grovhet kommer stegvis att minska för när polisen får söka i registret.

Lite ovanligt är att SR ens tar upp frågan om den personliga integriteten, men precis som vanligt låter de bara polisen kommentera det, och inte någon som inte har intresse av möjligheten, utan ser riskerna.

Det är viktigt att notera något som många kanske inte tänker på: att söka efter fingeravtryck betyder verkligen att söka. Det behövs ingen misstänkt. Om ett fingeravtryck hittas på en bombdel idag, en stulen bil imorgon, eller en stulen sedel eller biblioteksdator som använts för hatmejl i övermorgon, så scannar man in det i datorn och så söker den igenom alla 400 000 fingeravtrycken efter en matchning. Alla 400 000 behandlas som misstänkta.

Det verkar som att talesättet håller vatten: Om insamlad data kan missbrukas, kommer den att missbrukas.

Boktips

Nu har jag läst boken The Circle av Dave Eggers.

Huvudkaraktären Mae Holland får jobb på företaget the Circle, som har köpt upp Google, Facebook, Twitter m.m. Där börjar hon med att svara på reklamkundernas frågor, och följa upp varför de kunder som inte gett supporten 100/100 i betyg inte är helt nöjda, men får snart många fler arbetsuppgifter, inte minst att vara aktiv på det sociala mediet som the Circle utvecklat, och en stor majoritet av folket använder.

The Circle köper upp och uppfinner idéer till tjänster och teknik, bland annat SeeChange, en kamera med ultrahög upplösning, satellitlänk till internet och ett batteri som räcker i två år, och är liten som en godisklubba. Den är också billig, vattensäker, slagsäker, ”allt-säker”, så att den kan sättas upp var som helst, flera tusen i en stad.

Men snart händer märkliga saker. Vartefter The Circles tjänster och uppfinningar blir allt mer vågade, dyker bland annat en mystisk figur upp, och varnar för att det hela kanske inte är enbart gott…

 

The Circle har fått blandad kritik, den belyser viktiga problem och frågeställningar, som vi alla väldigt snart behöver ta ställning till – boken beskriver samhället som det ungefär kan komma att se ut inom 2-10 år – men författaren har fått kritik bland annat för att vara övertydlig, inte följa upp många spår, och till och med att ”inte förstå internet”.

 

Det senare tycker jag är överdrivet. Visserligen finns vissa faktafel och anomalier, till exempel skulle SeeChange i verkligheten förstås vara uppkopplad med WiFi och 3G/4G istället för satellit, att behöva identifiera sig för all interaktion på internet skulle inte alls få bort alla ”troll” (i betydelsen ”näthatare”), och en del annat, men förutom detta beskriver han mycket väl inte minst hur dagens socialt uppkopplade människor fungerar.

Däremot blev jag ganska irriterad just på att han påbörjar många intressanta spår, men som sedan inte följs upp. Det är svårt att beskriva det utan spoilers, men du förstår vad jag menar när du läser boken. Mycket onödigt händer också, saker som bara verkar finnas för att fylla sidor, och varken har något budskap eller underhållningsvärde. Också att han beskriver tekniken mest från ”framsidan” eller från ”baksidan med skalet på”, alltså inte något djupare om hur alla samkörningar görs, bilder analyseras, pengar rör sig, med mera, stör mig som är lite mer insatt i det än många andra.

Trots allt detta är boken på det hela taget läsvärd, och jag rekommenderar dig mycket starkt att läsa den.

Men jag har en gnagande oro, och det är att boken faktiskt kommer att uppfattas som utopisk snarare än dystopisk av en del av dagens onlinemänniskor…

Kontanter, Bitcoin och anonymitetstjänster gör dig till misstänkt penningtvättare och terrorist i nya direktivet

EU:s skärpta direktiv mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska träda i kraft i augusti i år. Rubriken på inlägget är bara delvis sann, för egentligen säger direktivet att alla  människor i EU som har t.ex. ett bankkonto är misstänkta penningtvättare och terrorister, bara mer eller mindre sannolika.

Så som jag förstår direktivet, som likt det gamla säger att alla företag vars huvuduppgift är att hantera pengar i olika former ska registrera sina kunder, säger det bland annat även

 

  • Varenda människa ska vara registrerad i ett EU-register för motverkande av penningtvätt och finansiering av terrorism, och ha en risknivå (alltså misstankenivå) knuten till sig. Den ska kunna sänkas av vissa faktorer och höjas av andra, som till exempel att personen är nära anhörig till en politiker eller bankchef.
  • Höjer riskfaktorn gör även ”products or transactions that might favour anonymity”. Produkter som gynnar anonymitet? VPN-tjänster? Ansiktsmasker till och med?
  • Vid alla kontanta transaktioner över 10 000 € måste kundens identitet fastställas, detta gäller även företag vars huvuduppgift inte är att hantera pengar. (Var förut 15 000 €) Länder får själva sätta lägre gränser.
  • Elektroniska betaltjänster är undantagna från direktivet om de bara fungerar i ett land, inte går att använda med mer än 250 €/månad, med mera, men inte om tjänsten går att ladda med kontanter eller Bitcoin.
  • På minst tjugo ställen formuleringar liknande ”vikten av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism”, ”det stora problemet som PT&FaT utgör”, m.m.
  • De så kallade FIU, Financial Intelligence Unit, som är den ”penningpolis” som varje land ska ha, ska vara en självstyrande, hemlig, skyddad verkstad, som ska få hämta transaktionsinformation automatiskt utan domstolsbeslut, dela denna, misstankeprofiler, m.m. fritt mellan ländernas FIU:er.

Och mitt i smeten hittar man följande

(65)
This Directive respects the fundamental rights and observes the principles recognised by
the Charter, in particular the right to
respect for private and family life, the right to the
protection of personal data, the freedom to conduct a business, the prohibition of
discrimination, the right to an effective remedy and to a fair trial, the presumption of
innocence and the rights of the defence.
I det direktiv där man sida efter sida beskriver hur människor ska diskrimineras och deras integritet kränkas, bestämmer man alltså att ”detta direktiv är inte diskriminerande eller integritetskränkande”.
Ibland är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta…

EU gör som folket vill – när det skadar folket

EU är bra på två saker. Att införa lagar som folket inte gillar, och att inte införa lagar som folket gillar. Men när folket (majoriteten) gillar en lag, men inte förstår att den kommer att skada oss alla, då inför EU den…

 

Ikväll på nyheterna sades att EU inför en begränsning på hur stor avgift bankerna får ta ut på kortköp. Det låter som en bra lag, men det är ingenting mindre än en katastrof för den personliga integriteten.

När det blir nästan lika billigt att handla med kort som med kontanter, även för butikerna, kommer de i ännu snabbare takt att vilja sluta med kontanterna, och alla som inte ser problemen med integritet och pålitlighet med korten, det vill säga de allra flesta, kommer att tycka att det är bra, eller i alla fall inte se något fel med det.

Kontantupproret kanske också kommer att tappa kraft, eftersom en av anledningarna till att det finns minskat mycket i storlek.

Det borde vara reglerat i lag vad sociala medier får göra.

Fuck Facebook

Någonting jag tänkt på länge utan att veta riktigt hur jag ska beskriva, men fick lite idéer till nu när Rick Falkvinge tog upp en del av i det senaste avsnittet av Liberties Report (Obs! Youtube-länk), är sociala mediers avtal.

Det verkar vara konsensus att det finns ett slags skiljelinje när godtycklig övervakning och icke-statlig censur är ”okej”, och det är när det är frivilligt att använda tjänsten. Till exempel kan ett nätforum ha regeln att man inte får svära, och samlar in personlig information för att kunna skicka riktad reklam. Jag skulle gärna se hårdare regler för det också, men det är accepterat av allmänheten, för det är inte ett tvång att använda just den sidan. Man kan ta ett konkurrerande forum istället.

Det stora problemet är när det inte längre är frivilligt. Och det är det som håller på att hända med framförallt Facebook. Facebook är i princip inte frivilligt. Eller, man kan vara utan det, det är jag själv, men då kan man inte kommunicera överallt där man vill. Sveriges Radio har till exempel bara några få program med kommentarsfält nuförtiden, och de blir färre för varje år. Istället hänvisar de, i Public Service som inte får göra reklam, till Facebook och Twitter, företag som tjänar pengar på användarnas personliga information. Föreningar hänvisar oftare till Facebook i första hand och e-mail i andra hand i stället för tvärtom. Jag förutspår att 2015 är året när samma sak blir vanligt även för företag.

Det bästa vore förstås att Facebook ersattes av en decentraliserad motsvarighet som är fri med öppen källkod, och är gjord så att den varken kan censurera eller övervaka användarna. Men eftersom de allra flesta redan har Facebook skulle det vara svårt att få dem att lämna det som de är vana med. Det vore inte omöjligt, Lunarstorm dog ju ut när Facebook tog över, men även om det skulle ske igen så går det för sakta. Det är NU som Facebook kränker integriteten och yttrandefriheten, och andra kommunikationskanaler stryps.

Det är också ett moment 22, på samma sätt som krypterad e-post. De flesta skulle tycka att det vore meningslöst att skaffa det decentraliserade sociala nätverket även om det vore mycket bättre, eftersom vännerna finns på Facebook, och det är Facebook som används av massmedia, föreningar och företag.

Därför borde alla större sociala nätverk, som Facebook, Twitter, Google+, m.fl. ställas under mycket sträng lagstiftning om hur de får begränsa vad användarna får säga, och vilken information de får sammanställa om användarna.

Framförallt det senare skulle vara katastrofalt för Facebook, eftersom de lever på att sälja personinformation, men det finns inga rimliga alternativ till ett sådant förbud, och det går att göra reklam som inte är personanpassad, fast den är mindre lönsam. Jämför med när man förbjöd freon i kylskåp, tillverkarna gick i taket och sade att det aldrig skulle fungera bra utan, och det drabbade dem säkert ekonomiskt på kort sikt, men idag säljer de fungerande freonfria kylskåp som är bättre än vad de bästa med freon någonsin var.

Mer propaganda mot kontanterna på SR

På nyheterna idag talade man med en mycket glad röst om att kontanthanteringen fortsätter att minska och att Sverige och Norge har den minsta andelen kontanter i Europa.

Undersökningen var gjord av kortföretaget Visa, och det kanske säger en del om syftet med den.

Som jag skrivit om förut, är rapporteringen av detta, på det sätt den utförts, en propagandakampanj för att ta bort kontanterna, och det skulle förstås innebära att alla transaktioner kan spåras.

 

Begreppet som är bland de vassaste vapnen mot anonym yttrandefrihet – näthat.

Nu är massmedia igång igen, med pratet om så kallat näthat.

Brottsförebyggande Rådet har tydligen kommit ut med en ny rapport om det, som Sveriges Radio rapporterat om.

Näthat finns, och det är av olika anledningar. En är helt säkert att man på många platser inte får kritisera överhuvudtaget. Då blir det desto hårdare där man kan.

Men ordet näthat har blivit ett verktyg som används för att försöka utplåna anonymitet och yttranden som inte stämmer med massmedias propaganda. Det har mycket slagkraft som just detta.

  1. Det är diffust. Vad är näthat, är det mordhot, är det utstuderade smutskastningskampanjer som involverar många utövare, är det påståenden om att någon t.ex. är en hora, är det en kommentar ”du är ful/dum/äcklig/något annat otrevligt”, är det en kommentar ”det du säger är inte sant, därför att (förklaring)…”? Massmedia vill få oss att tro att svaren är ja, ja, ja, ja och ja, och det är egentligen det sista ja:et som är det viktigaste för dem, när det ”näthataren” försöker motbevisa är deras egen beskrivning av verkligheten.
  2. Det är svårt att argumentera emot ökad övervakning och censur utan att antingen verka alldeles för oempatisk gentemot de drabbade, eller att själv verka gå med på för mycket av censuren och övervakningen. Anna Troberg faller i den senare fällan i artikeln på SVT Opinion, med meningar som ”Det har blivit en allmänt vedertagen sanning att polisen saknar verktyg, men det finns verktyg. Problemet är att de ligger oanvända.”, fastän (jag antar att) det tänkta budskapet är precis tvärtom, att det är ett problem att polisen har för kraftfulla verktyg.
  3. Det ger tillfälle att få polisen att framstå som inkompetent på IT-området. Vi får inte tro på detta, och slappna av. Att polisen skulle ha mängder med övervakningsmöjligheter och inte använda dem är absurt. Räkna med att FRA, Säpo och polisen har ett tätt samarbete, och avancerade program som markerar och arkiverar alla brott som sker på internet. Vid behov kan man sedan ta fram en individ som man tycker är ett problem, se vad vederbörande har begått för brott, och helt enkelt ta de lämpligaste för det straff man tycker skulle passa, och presentera för domstolen.