Tag Archive | Anonymitet

Favorit i repris, med ekonomi-eftertanke, eller: varför Dissenter kommer att floppa

På senare tid har det talats mycket om Dissenter, ett system för att kunna kommentera på vilken sida som helst, även om den har en kommentarspolicy (läs: PK-krav) som man vill bryta emot, eller inte har något kommentarsfält överhuvudtaget. Jag har inte provat det, men idén är inte ny. Avpixlat hade ”avpixlade kommentarer”, en speciell länk som man lade till i sina Favoriter, som tog fram ett Disqus-kommentarsfält på vilken sida som helst.

Enligt vad jag kan läsa på Wikipedia, kräver Dissenter ett Gab-konto, och kommentarerna kan röstas upp och ner av andra användare. Enligt mig är båda nackdelar. Att kommentarerna är kopplade till ett konto innebär att man inte kan använda en annan pseudonym för vissa kommentarer, något som visserligen är bra för att undvika ett falskt konsensus i ett kommentarsfält genom masspostning från olika pseudonymer, men också gör att man inte vill uttrycka sin sanna åsikt i vissa frågor, där den inte passar ihop med vad som brukar förknippas med det man vanligtvis skriver om. Upp- och nedröstning är dåligt av samma orsak – det främjar konsensus genom att kommentarer som uttrycker en lite ovanligare åsikt röstas ned och inte syns (om rösterna påverkar placeringen), eller åtminstone, av grupptänkare, anses vara mindre värda då de har många nedröster.

Men detta är bara vad jag tycker. Det som kommer att göra att Dissenter floppar är att det är centraliserat. Ju fler användare ett sådant system har, desto mer serverkraft krävs. Serverkraft kostar pengar, och pengarna måste komma någonstans ifrån – reklam, betalningar eller donationer. Alla tre är föremål för nedstängning, om reklambyråer eller betalningsförmedlare tycker att det blir för kontroversiellt, eller blir föremål för påtryckningar eller lagstiftning.

Därför ska jag, skamlöst, slå ett slag för min egen idé från 2016 igen: Help us – we need decentralized comments:

Det som behövs är ett decentraliserat kommentarssystem, som bygger på blockchain-teknik eller något liknande, där en kommentar, likt en bitcoinöverföring, sker från en specifik adress som skapas och återanvänds om man vill skriva undertecknat eller pseudonymt, men bara används en gång om man vill kommentera anonymt. Där kommentarshanteringen inte sker på en central server, utan decentraliserat, och den process som motsvarar mining sker i bakgrunden på varje webbläsare som har tillägget igång, och helst – om möjligt – där kommentarer bara hanteras i sin helhet när de skickas och när de visas, det vill säga när man besöker den sida som kommentaren ska lämnas/är lämnad på, detta för att undvika att bli ansvarig för de kommentarer som ens dator hanterar i bakgrunden (se originalinlägget). Om det kan undvikas, bör IP-adressen naturligtvis inte sparas på blockkedjan, eller åtminstone inte kunna knytas till en viss kommentar eller pseudonym.

En ny idé har jag dock kommit på sedan dess, tack vare ökad insikt om ekonomi, som jag mestadels fått tack vare Bubbla och därtill allierade: Ett kommentarssystem som inte kräver någon form av insats för att lämna en kommentar, kommer troligen snabbt att fyllas med spam. Samtidigt vill man inte behöva betala pengar för att få kommentera, särskilt med tanke på de ovan nämnda nackdelar som troligen kommer att ta knäcken på Dissenter. Men ekonomi behöver ju inte betyda pengar: en kommentar bör istället kosta processortid. Säg att bakgrundsprocessen kör en processorkärna på 10%. Låt då en kommentar kosta tjugo minuters sådan beräkning för en genomsnittlig PC. Bevisen för detta utförda arbete bör inte heller gå att överföra från enhet till enhet om detta kan undvikas, för då kommer det att bildas en marknad för dessa, där de köps just för att kunna fylla kommentarsfälten med reklam.

Denna kostnad medför också att det falska konsensus som är möjligt att skapa med fritt valda pseudonymer och anonyma kommentarer, begränsas, utan att tumma på den personliga integriteten genom att kräva någon form av inloggning eller registrering.

 

Så, om någon läsare är, eller känner, en inbiten programmerare med kunskap om blockchain, och intresse av att skapa yttrandefrihet: Varsågod!

Annonser

Sveriges Radio vinklar som vanligt

Vår kära opartiska, neutrala och snart skattefinansierade Public Service förnekar sig sällan. Här följer tre vinklingar av samma nyhet från i tisdags, två av mig och en av SR. Du får en gissning på vilken som är citerad från radion.

 

”En stor donation på hundratusentals kronor till Alzheimerfonden går inte att använda, eftersom pengarna inte längre är giltiga. Fonden fick ett större antal gamla 500-lappar i ett kuvert, Pengarna kan fortfarande lösas in hos Riksbanken, men där krävs för detta att man får veta varifrån de kommer, och varför de inte har lösts in tidigare, och det kan Alzheimerfonden inte svara på.”

”En stor anonym donation på hundratusentals kronor till Alzheimerfonden går inte att använda, på grund av lagen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Fonden fick ett större antal gamla 500-lappar i ett kuvert, men för att lösa in pengarna behöver Riksbanken enligt denna lag veta varifrån de kommer, och varför de inte har lösts in tidigare, och det kan Alzheimerfonden inte svara på.”

”En stor donation på hundratusentals kronor till Alzheimerfonden går inte att använda, eftersom givaren är anonym. Fonden fick ett större antal gamla 500-lappar i ett kuvert, men för att lösa in pengarna behöver Riksbanken veta varifrån de kommer, och varför de inte har lösts in tidigare, och det kan Alzheimerfonden inte svara på.”

 

Ser du vinklingen? Den första utpekar riksbanken som skyldig, den andra utpekar lagen (lagstiftaren) som skyldig, och den tredje utpekar donatorn (i egenskap av att vara anonym) som skyldig (implicerande att anonymitet är fel). Självklart är det den tredje som är ett ordagrant citat av SR.

 

Bonusmaterial: ”Forskare” med agenda: ”Forskare” (jag skulle hellre säga propagandister) får ganska okritiserat uttala sig om att de vill att kilometerskatt för personbilar införs, ingen kritik överhuvudtaget om den övervakning som det innebär. Studio Ett, spola fram till ca 0:15:30

Nu stoppas den sista möjligheten att ringa, tillika tipsa polisen, anonymt

I ett av HAX senaste blogginlägg, tas det upp att den nya regeringen med Löfven i spetsen, börjar med att utlova kraftigt utökad övervakning och kontroll.

Förutom att polisen nu ska få bestämma själv om att sätta upp övervakningskameror (potentiellt kopplade till deras avskyvärda system för ansikts- och mönsterigenkänning), fann jag detta särskilt otrevligt: Oregistrerade kontantkort till mobiltelefoner förbjuds.

Eftersom det inte längre finns några telefonkiosker i Sverige, betyder detta alltså att det blir förbjudet att göra anonyma telefonsamtal.

Detta medför i sin tur att det blir omöjligt att tipsa polisen om brott anonymt. Då det skett att polisen spårat samtal och kallat in tipsaren att vittna, innebär detta ett extremt incitament att inte anmäla brott av grövre, organiserad karaktär, som det kunnat vara värt kostnaden och besväret att skaffa ett kontantkort och en billig mobiltelefon endast för detta ändamål, att anmäla.

Visserligen kan man använda Tor eller en VPN-tjänst och tipsa i textform på polisens hemsida, men det är en inte alls lika säker anonymitet. Om en läcka upptäckts och ”hamstrats”, eller upptäcks i framtiden och rådatat sparats, kommer det att kunna spåras. Dessutom är det tekniskt krångligare.

Som politiker behöver man, i ännu större utsträckning än normalt, beräkna konsekvenserna av sitt handlande. Om detta inte är ett totalt misslyckande på den punkten, kan vi alltså utgå ifrån att minskad anmälningsbenägenhet är en önskad, eller i vart fall inte tillräckligt starkt oönskad, effekt av detta förbud.

Ett till nytt jävla år

Jaha. Då var ett till år slut. Ett år med ökande övervakning och censur, och minskande frihet. Några ljuspunkter har förstås funnits, men har – lika självklart – visat sig mindre ljusa än man först trodde. GDPR, till exempel. Det trädde i kraft ganska tidigt på året, men har inte märkts genom någon minskad spårning på nätet, bara att fler sidor informerar om att de använder cookies (90-talet ringde…). Däremot har GDPR redan försökts missbrukas för att efterforska anonyma källor till journalister. Bra jobbat för en integritetsskyddslag…

Nu står det 2019 i kalendern. Man behöver inte tvivla en sekund på att det under detta år kommer:

  • Fler krav på, förslag om, och genomklubbade beslut om ökad övervakning, på nätet och i den fysiska verkligheten.
  • Fler uppfinningar för att spåra användare.
  • Fler krav på, förslag om, och genomklubbade beslut om censur.
  • En hårdare begränsning av vad man får skriva på internet, både från myndigheter (via ”samtal” med tjänsteleverantörerna på nätet) och tjänsteleverantörerna själva, och reklambyråerna de samarbetar med.
  • Fler förbud och regleringar.
  • Mer propaganda.
  • Sämre IT-säkerhet.
  • Minskad kontantanvändning.
  • Fler kontantlösa butiker.
  • Fler stängda bankkontor, eller bankkontor som inte hanterar kontanter.
  • Ökad användning av biometri.
  • Fler, och mer avancerade, övervakningskameror.
  • Sämre service i samhället, framförallt från stat och kommuner, men även andra.
  • Mer hot, våld, stölder, våldtäkter och mord.
  • Legitimerande av övriga punkter med den förra.

Helt enkelt mer av allt dåligt, och restriktioner på allt bra.

Det är den sura verklighet vi lever i, och hur mycket vi än gör för att motarbeta det, fortsätter det att gå åt fel håll. Så har det varit i över tio år, inom vissa områden betydligt längre, och det finns ingen anledning alls att tro att det skulle vända inom rimlig tid, kanske inte ens inom vår livstid.

Med det vill jag inte rekommendera någon att sluta motarbeta det, men man blir uppgiven ibland. Inte minst vid nyår.

Put your cash where your mouth is

Kontanter är den personliga integritetens enda hopp när det gäller pengar. Vi ser redan hur lite av det jag sade (långt innan jag kom i kontakt med Bubbla & co) om Bitcoin börjar bli verklighet, fast man angriper företagen som växlar mellan Bitcoin och vanliga pengar istället. Och andra betallösningar som kort och Swish är ju från grunden byggda för att spåra allt.

 

Dessutom är kontanterna den enda garantin för att man inte måste betala för att få ha pengar på banken, i dessa minusräntetider som troligen aldrig kommer att ta slut, oavsett vad herr Ingves säger sig se i spåkulan.

 

Jag brukar ofta påpeka kontanternas fördelar och alternativens faror, och inte sällan få medhåll. Det finns i alla fall människor kvar som värnar om sin integritet, och får man förklara mekanismerna 3-4 gånger, kan vissa till och med förstå vad jag menar med räntan.

Lik förbannat betalar samma människor nio av tio gånger med kort i sitt dagliga liv!

Tillhör du denna kategori? Idiot! Banken, handlaren, hantverkaren, m.fl. bryr sig inte ett smack om vad du säger vid fika- eller middagsbordet. De bryr sig nästan lika lite om vad du säger till dem. Det de bryr sig om är vad du gör! Handlar t.ex. 99,5 procent av kunderna med kort eller mobil, uppvägs den lilla förlusten att göra butiken kontantlös av vinsten att slippa växelkassor, värdetransporter, rånrisk, m.m., men om man vet att man kan tappa åtskilliga, kanske tiotals procent genom en sådan manöver, är det förstås inte att tänka på. Även om du bara vill ha möjligheten att betala kontant, är det alltså av yttersta vikt att faktiskt göra det så ofta och mycket som möjligt.

Det är viktigt att prata om kontanternas fördelar och alternativens faror.

Det är ännu viktigare att faktiskt nobba kontantlösa butiker, och låta innehavarna veta varför.

Men viktigast av allt, ja faktiskt viktigare än båda ovanstående punkter tillsammans är att faktiskt betala kontant!

 

Om du känner någon som vill ha kontanterna kvar men ändå inte använder dem – ta fram den här sidan på mobilen eller skriv ut den, och tryck upp den i ansiktet på dem.

Nu har Ny Teknik förstört sitt kommentarsfält.

Det var väl bara en tidsfråga innan en av de få tidningar som hade ett bra, klassiskt kommentarssystem skulle ersätta detta med ett som kräver inloggning.

Förut hade Ny Teknik en lätt överskådlig sida, där de allra flesta artiklar hade ett kommentarsfält, där man inte ens behövde skriva in någon e-postadress utan bara ett namn eller pseudonym, en rubrik och en kommentar. Ett kommentarssystem som jag flera gånger berömt, i kommentarer, i mejl och på bloggen.

Systemet möjliggjorde kommentering som var relativt integritetssäker, om den användes tillsammans med en anonymitetstjänst. Det möjliggjorde snabb, enkel kommentering, utan krångel.

Nu har man, samtidigt som man har försämrat sidans överskådlighet genom att bara ha rubrikerna i länkarna, bytt ut detta förträffliga kommentarssystem mot ett Disqus-system, konfigurerat för att kräva inloggning.

I artikeln om att man numera behöver logga in för att få kommentera, skriver chefredaktör Susanna Baltscheffsky såhär: ” Det finns två skäl till det. Dels har vi av ekonomiska skäl valt att inte utveckla en egen lösning och dels vill vi ha bättre koll på de kommentarer som skrivs”.

”Bättre koll på de kommentarer som skrivs”? Så att ingen kan kritisera någonting i artiklarna? Eller bara för att försäkra sig om att folk känner sig övervakade?

Till Ny Tekniks försvar ska sägas att de i alla fall inte kräver ett personligt verifierat konto såsom ett Facebook-konto, men det är också det enda som kan sägas. Inte många vill lägga så mycket jobb på att vara anonyma att de skapar ett nytt Disquskonto för varje gång de förut skulle ha tagit ett nytt nickname. Se tillägg

”– Det här är ett bra system med fler möjligheter att sortera kommentarerna än det system som fanns på gamla sajten. Kommentarerna är en viktig del av nyteknik.se så vi hoppas att ni också uppskattar förändringen, säger Susanna Baltscheffsky.”

Nej, Susanna. Jag uppskattar inte förändringen, jag avskyr förändringen. Det är riktigt dåligt. Den nya sidan är dålig, men det nya kommentarssystemet är uselt. Jag kommer att skapa ett Disquskonto för att kommentera detta på den artikeln, och jag hoppas att den kommentaren får vara kvar. Den togs bort, se tillägg 2.

Kommentarerna var, som du säger, en viktig del av Ny Teknik. Jag säger upp prenumerationen. Adjö.

TILLÄGG: Ny Teknik kräver dessutom att epostadressen verifieras, något som försvårar anonymitet ytterligare.

TILLÄGG 2: Ny teknik tog bort min kommentar om detta, och har inte svarat på mitt mejl.

Det är inte ”näthatet” som är ett hot mot demokratin.

”Debatten” om det så kallade näthatet har blossat upp igen, och att jag satt citattecken runt ”debatten” beror på att det snarast är fråga om en monolog.

Spaltmeter och sändningstimmar användes för ett par veckor sedan till att sälja in den nya lagen hos folket, med exempel på mordhot och förhoppningar om våldtäkt, och ”experter” som uttalar sig om att näthatet minsann är ”ett hot mot yttrandefriheten” och ”ett hot mot hela demokratin”.

Men är det verkligen så? Varför finns det så kallade näthatet, och är det enbart dåligt?

Till att börja med behöver vi förstå varför det uppstår.

De som får hat och hot mot sig är mestadels kända feminister, antirasister m.m. – av oftast ganska extrem karaktär – sådana människor som redan har en direktkanal till massmedias megafoner, som ju ständigt står på högsta volym för just de åsikterna.

De motsatta åsikterna, de som de så kallade näthatarna har, är däremot fullständigt blockerade, och alla försök att framföra dessa genom andra, mindre kanaler, blir överröstade av de som har massmedia att tala i.

Då återstår, för att uppmärksammas, att låta illa, eller att försöka dämpa det som stör. Det så kallade näthatet är ingenting annat än ett försök att få någon plats att nyttja sin yttrandefrihet. Om man skriver någonting hatfyllt så är tanken att det kanske uppmärksammas mer än någonting mer neutralt, och om man skriver hotfulla meddelanden till dem som hörs hela tiden så är tanken att de kanske undviker att skriva eller säga någonting, så att man själv kan få sin åsikt lyssnad till.

Nu fungerar det inte så, utan tyvärr tar de som har direktkanalen till massmedia istället och vänder situationen till sin fördel genom att använda denna kanal för att försvaga allmänhetens yttrandefrihet – alla som inte har kanalen ut i massmedia. Eftersom de människor som har de åsikter och den kändhet som gör att de får mycket stort utrymme i massmedia, vet bättre än att låta sig tystas, är det ingenting annat än propagandaosande skitsnack att näthatet skulle vara ett hot mot yttrandefriheten och demokratin genom att just skrämma till tystnad.

Hotet mot yttrandefriheten och demokratin är istället massmedias enhälliga, konstanta och mycket kraftiga selektion av vilka åsikter som presenteras som fakta, vilka som förlöjligas eller behandlas med avsky (ja, hatas, om man så vill), och vilka som förtigs helt.

Internet framställs ofta som en kraft för yttrandefriheten, men det det räcker inte. En aktion som börjar på internet kan, med få undantag, bara bli riktigt stor om den uppmärksammas i massmedia. Sådan är nutidens internets dynamik – under en viss tröskel finns ingen dragkraft, det blir några enstaka eller tiotal visningar om dagen, men om man lyckas komma upp över tröskeln, som jag gissar ligger på något tusental eller tiotusental visningar om dagen, fortsätter det uppåt, eller stannar åtminstone högt. Att bli exponerad i massmedia – positivt eller negativt har liten betydelse – är nästan det enda sättet att komma upp dit.

Just att positiv eller negativ uppmärksamhet är av underordnad betydelse, är förklaringen till att massmedia ytterst sällan nämner så kallade ”hatsajter” eller ”näthatare” vid adress eller alias. Det är inte av hänsyn till dem, utan för att undvika att de får stöd från alla likasinnade som läser, tittar eller lyssnar.

Vilka dolda krafter vill få oss att äta insekter?

På Ny Tekniks hemsida finns en artikel, publicerad den 23 december, som – inte förvånande då den är från TT – fullständigt lyser av propaganda.

I artikeln lyfts insekter fram som ett livsmedel som är framtiden, med de vanliga knepen – ”allt fler gör såhär”, positiva ord i närheten av budskapet, m.m.

Jag har haft en känsla, bara en sån där som gnager i huvudet utan att man kan sätta fingret på varför man tror det, av att det inte bara är samma sorts människor, utan faktiskt samma människor, som vill:

Något av detta verkar i alla fall stämma: I artikeln nämns FN, vilket också en sökning visar att de driver frågan om insekter som mat. Samma FN som 2008 arbetade för att förbjuda anonymitet på nätet, tillsammans med NSA och Kina.

Är det så det fungerar? FN hittar på någonting, TT och massmedia, stödda av forskning, statistik och annat manipulerbart, ser till att det förankras hos folk och politiker? Massmedia styr Sverige, men är det FN som styr massmedia? Vilka dolda krafter och dolda kanaler är det som sätter agendan för världen? Detta är troligen samtidens viktigaste fråga att belysa och till slut besvara. Helt säkert är i alla fall att det inte är den demokratiska majoriteten som styr.

Att i media förmedla åsikten att anonymitet bör förbjudas, utan att säga det.

I Karlavagnen i fredags (tid 1:41:25 i versionen med musik), talade Morgan Alling, från TV-programmet ”Morgans mission”, ett program om och mot mobbning. Han säger bland annat följande, efter att Peter Wahlbeck nämnt internet och SMS:

”Vi redde ut ganska snabbt hur vi ska vara med varandra i ett klassrum, det är ju också så att på väggarna står inte allt det där att ”Bosse är si” och ”han är en sån” och ”hon är en si” och sådär, det är helt rent på väggarna och lugnt i klassrummet och så, men då fattade jag då att mobbningen har flyttat ut på sociala medier, så eleverna […] vågade inte prata i grupp, de pratade jättebra en och en framför kameran, då kom det upp jättemycket, men i grupp vågade ingen prata, jag tänkte ”vad sjutton, varför är det så”. Då visade det sig att gör du bort dig så står det anonymt på sociala medier att du är si och du är sådan, en hora hit, en dora dit, och du ska dö, ingen tycker om dig, och det visste inte jag hur stort det var. Och jag fattar inte att man tillåter anonyma människor, alltså, när det gäller barn liksom, att, varför tar de inte bort? När jag har människor hemma hos mig, jag skulle bli galen om någon kom in och betedde sig som ett praktarsle i mitt vardagsrum – nej men herregud, dörren är där. Men när det gäller sociala medier, då tillåter vi det, eller de här barnen tillät detta då. Det tycker jag var en sorg att se faktiskt”

Här lyckas Morgan alltså med följande:

  1. Påstå inte bara att man kan vara anonym på sociala medier (vedertaget Facebook och Twitter), utan att all mobbning där sker anonymt.
  2. Genom att avbryta sig i en mening, få till ordsekvensen ”jag fattar inte att man tillåter anonyma människor”.
  3. Påpeka flera gånger att det är barn det handlar om. (Tänk-på-barnen-argumentet).
  4. Ändå inte egentligen sagt att han vill få bort anonymiteten, utan mobbningsinläggen, även om det uppfattas just som det förra.

Mobbning är ett problem som absolut inte ska underskattas. Att på lösa grunder sammankoppla mobbning med anonymitet, och använda mobbningen som slagträ i propaganda för att förbjuda anonymitet, är riktigt lågt, och dessutom kontraproduktivt för arbetet mot mobbning.

Är missionen att få bort mobbningen – eller att få bort anonymiteten?

Svårigheten att sprida negativa åsikter om övervakning

Idag hörde jag på radion om en undersökning om vilka åsikter som man vill, respektive inte vill tala om.

När inslaget började, funderade jag på om övervakning och personlig integritet skulle finnas med. Självklart inte.

Föga förvånande så är frågor om invandring bland det svåraste att prata om, och vänsterinriktade åsikter de lättaste.

I denna undersökning fanns inte frågorna om integritet som svarsalternativ, och det kan vara avsiktligt för att förtiga dem, eller ha blivit så eftersom de är dolda i övrigt.

En anledning till att negativa åsikter om övervakning inte finns med i undersökningen, och en av anledningarna till att de är så dolda i samhället i övrigt, tror jag är lika enkel som allvarlig:

De människor som inte vet vilka möjligheter som finns inom övervakningen, har ingen anledning att ha en sådan åsikt, och de människor som vet vilka möjligheter som finns vågar inte yttra de åsikterna, ens i en ”anonymiserad” undersökning, eftersom de vet att denna ”anonymisering” inte är säker.

Diagram

Tänk igenom detta. De flesta vet inte hur allvarligt det är eller vad det kan leda till, och tycker därför inte att det är så farligt. Jag, som vet ganska mycket, vågar inte vara öppen med mitt namn, och inte sprida informationen på Facebook etc, utan bara blogga här, gömd bakom diverse anonymitetsåtgärder. De som vet mer än jag håller säkert tyst i alla sammanhang utom till sådana de vet att de kan lita på – det vill säga vet lika mycket som de själva.

Allt detta innebär förstås att informationen inte sprids särskilt väl till de som inte vet!

Naturligtvis finns variationer beroende på mod och historia. Jag påstår inte att jag vet mer än t.ex. Rick Falkvinge eller Pär Ström, men de har troligen börjat sprida information om sin åsikt innan läget blev som det är, och inser att det bästa de kan göra är att fortsätta, så kanske det i alla fall väcks misstankar om de skulle ”försvinna” eller ”byta åsikt” någon gång i framtiden. Och så är de kanske modigare än jag, det vet jag ingenting om.

Jag vill också tillägga att ”puckeln” i diagrammet inte är så hög: När man börjar förstå så mycket att det känns creepy, då förstår man också att man inte ska prata hur som helst om det.

Nu vill jag uppmana dig att läsa hela inlägget en gång till, och låta vikten av detta moment 22 sjunka in. Det här är viktigt.

Sveriges Radio tar bort välanvänt kommentarsfält, skyller på låg användning.

Sveriges Radios program Ring P1 kommer från och med på måndag att inte längre ha något kommentarsfält.

 

De skriver att kommentarsfälten lockar ”allt färre deltagare”, och att de endast har ”ett fåtal medverkande”.

Om man tittar på siffrorna, tycker jag att det verkar vara de mest frekventerade kommentarsfälten på hela SR:

Skärmbild från 2015-09-23 20:18:08

Kommentarer: 197, 66, 250

Victor Friberg svarar att ”Det handlar inte om åsikterna som skrivs i sajtens kommentarsfält. Vi har öppet dygnet runt både på Facebook, mail och telefonsvararen – man kan fortsätta att vända sig dit”

Vad har dessa gemensamt, som är motsatt kommentarsfältet? Just det – det är omöjligt eller svårt att vara anonym! Detta är ett led i utrotningen av det fria, anonyma ordet – ett sätt att skrämma till tystnad. Att katter är söta och att rökare är irriterande kommer vi förstås att fortsätta få veta, det är ingenting man blir straffad för att säga, men allt som faktiskt skulle behöva diskuteras, kommer effektivt att tystas. Självcensur.

 

 

SR2

Säkerhetshål avslöjar IP genom VPN och Tor

I en kommentar hos Anna Troberg, (tack till ”Kalle” som skrev den) länkas till en sida hos VPN-tjänsten Mullvad, om hur WebRTC kan avslöja din riktiga IP-adress fastän du är ansluten till Mullvad. Det gäller även andra VPN-tjänster, och om jag förstått korrekt, även Tor.

 

Mullvads sida om WebRTC-läckan finns beskrivningar, ett test för att se om din webbläsare är drabbad, och instruktioner för att stänga av WebRTC. De kallar läckaget för en ”olycklig bieffekt”. Jag hade nog valt orden ”enorm säkerhetsbrist”, men resultatet är i alla fall just att anonymitetstjänsten blir verkningslös mot dem som vet hur man utnyttjar läckan.  Man kan hoppas att problemet kommer att åtgärdas i själva WebRTC, men som det är nu måste du stänga av WebRTC för att täta läckan.

Det är stor skillnad på att bli ledsen och att få sparken.

I p4 extra idag talade man om att Aftonbladet avslöjat identiteten på personer som bland annat skrivit elaka inlägg om Barnkanalprogramledaren Sanna Salameh, och intervjuade henne, Henrik Alexanderson, och Jan Helin.

Sanna Salameh börjar med att säga att hon tycker att om man har kritik så ska man kunna stå för den och ”kan man inte göra det, då kanske man inte ska dela med sig av den kritiken”. Varför då? För att man ska få hela massmedia emot sig för att man har ”fel” åsikt? Det är i alla fall vad som händer många.

Henrik Alexandersson tar upp att anonymiteten är viktig, bland annat för att det finns människor som riskerar jobbet om de yttrar fel åsikter.

Jan Helin säger att anonymitet kan vara viktig för att framföra åsikter, men ”det här handlar inte om (…) åsikter (…) utan det här handlar om att man hetsar mot folkgrupp, att man hotar(…)”.

Det går inte att bestämma vad anonymitet används till. När den finns kan den användas till båda delarna, och om den inte finns kan den inte användas. Punkt.

Samtidigt påstås flera gånger att yttrandefriheten bara skulle gälla åsikter, och liknande felaktigheter. Yttrandefrihet är yttrandefrihet och ska gälla, ja, yttranden. Inte bara vissa sorters yttranden.

Sedan påstår han att man inte ska blanda ihop kritik mot t.ex. repressiva stater med offentliga personer som ägnar sig åt dubbla budskap eller anonyma personer som ägnar sig åt att hota och så vidare, ”det bör man hålla isär, och det tror jag kritikerna mot det här egentligen förstår, men man gör en billig poäng”.

Nej, Jan. Det är du som inte förstår. Det är från början hopblandat, och går inte att hålla isär så länge anonymiteten finns. Om man lyckas ta bort anonymiteten på det ena, kan man med en knapptryckning definiera om filtret så att det är det andra som blir avanonymiserat. Om denna möjlighet finns, kan det inte längre kallas anonymitet. Och utan anonymitet inträder antingen risken att till exempel få sparken, eller självcensuren.

Hursomhelst ser naturligtvis SR till att Jan Helin får näst sista ordet och Sanna Salameh det sista: ”Jag tycker på något sätt att, det, jag menar, det man får komma ihåg här, är att, visst, de blir exponerade, men vi, alltså, jag är ju också en människa liksom, jag blir ju också ledsen, som, och har vänner och familj som också blir ledsna, och jag tror att, jag menar, på något sätt så har man ju själv, eller, jag har ju också rättigheter att liksom kunna göra mitt jobb utan att bli, så här, hotad och kränkt, det känns ju också som en, en viktig poäng i sammanhanget.”

Är det rimligt att många andra människor ska förlora sin rättighet att yttra sig utan att till exempel bli av med sina jobb, för att någon ska få ”rättigheten” att göra sitt utan att få elaka saker skrivna om sig? Är det värre att bli ledsen än att få sparken?

Och, hade det varit bättre att få samma saker skrivna om sig, undertecknade med namn? Många är inte avskräckta av att behöva underteckna sina hatfyllda meddelanden, skulle det kännas bättre om det stod t.ex. ”Med ovänliga hälsningar, Sven Karlsson”, än användarnamn ”svissch2445”?

Det är aldrig kul att få ta emot hatfyllda meddelanden, och det kan i sig påverka den praktiska yttrandefriheten genom självcensur, men det går inte att lösa det genom att avsiktligt minska yttrandefriheten. Det är att skjuta sig i foten. Om vi börjar peta på möjligheterna att vara anonym förlorar vi mycket mer än vi vinner. Jag har bara tagit exemplet med att förlora jobbet hittills, men det finns oroande tecken, från bland annat England och USA, på att vi inom kort kan förlora mycket mer än så. I England har fredliga demonstrationer kallats ”lågnivåterrorism”, och med de lagar som medger nästan vad som helst för insatser emot just terrorism, är det inte svårt att se vart det är på väg.

Jan Helin tyckte att Flashback inte tar ansvar för vad folk säger där. Det är fel sätt att formulera saken. Flashback försöker, till skillnad från både Aftonbladet och Sveriges Radio, ta ett stort ansvar för att man ska få säga vad man vill, använda yttrandefriheten. Men de har misslyckats med IT-säkerheten, och jag hoppas att de snarast rättar till felet, innan fler råkar ut för Researchgruppen och Aftonbladet.

Begreppet som är bland de vassaste vapnen mot anonym yttrandefrihet – näthat.

Nu är massmedia igång igen, med pratet om så kallat näthat.

Brottsförebyggande Rådet har tydligen kommit ut med en ny rapport om det, som Sveriges Radio rapporterat om.

Näthat finns, och det är av olika anledningar. En är helt säkert att man på många platser inte får kritisera överhuvudtaget. Då blir det desto hårdare där man kan.

Men ordet näthat har blivit ett verktyg som används för att försöka utplåna anonymitet och yttranden som inte stämmer med massmedias propaganda. Det har mycket slagkraft som just detta.

  1. Det är diffust. Vad är näthat, är det mordhot, är det utstuderade smutskastningskampanjer som involverar många utövare, är det påståenden om att någon t.ex. är en hora, är det en kommentar ”du är ful/dum/äcklig/något annat otrevligt”, är det en kommentar ”det du säger är inte sant, därför att (förklaring)…”? Massmedia vill få oss att tro att svaren är ja, ja, ja, ja och ja, och det är egentligen det sista ja:et som är det viktigaste för dem, när det ”näthataren” försöker motbevisa är deras egen beskrivning av verkligheten.
  2. Det är svårt att argumentera emot ökad övervakning och censur utan att antingen verka alldeles för oempatisk gentemot de drabbade, eller att själv verka gå med på för mycket av censuren och övervakningen. Anna Troberg faller i den senare fällan i artikeln på SVT Opinion, med meningar som ”Det har blivit en allmänt vedertagen sanning att polisen saknar verktyg, men det finns verktyg. Problemet är att de ligger oanvända.”, fastän (jag antar att) det tänkta budskapet är precis tvärtom, att det är ett problem att polisen har för kraftfulla verktyg.
  3. Det ger tillfälle att få polisen att framstå som inkompetent på IT-området. Vi får inte tro på detta, och slappna av. Att polisen skulle ha mängder med övervakningsmöjligheter och inte använda dem är absurt. Räkna med att FRA, Säpo och polisen har ett tätt samarbete, och avancerade program som markerar och arkiverar alla brott som sker på internet. Vid behov kan man sedan ta fram en individ som man tycker är ett problem, se vad vederbörande har begått för brott, och helt enkelt ta de lämpligaste för det straff man tycker skulle passa, och presentera för domstolen.

Pseudonymitet är lika med näthat?

På ett nyhetsprogram ikväll (Östnytt, SVT:s lokala nyheter i Östergötland) var reportage från något slags event om näthat, där en närbild på en affisch visades.

Affischen beskrev ”tips för ett snällare internet”, och underrubrik två var ”Ljug inte”, med texten ”Använd ditt riktiga namn”.

Det är typiskt för massmedia och andra aktörer som står staten nära, att starkt sammankoppla ”näthat” med anonymitet och pseudonymitet.

Var George Orwell en hatfylld lögnare? Hans riktiga namn var nämligen Eric Arthur Blair…

Mycket har skrivits under anonymitet eller pseudonymitet, och endast en bråkdel är otrevligt. Om bråkdelen är större än motsvarade för signerade texter kan jag inte svara på, men det finns många helt legitima anledningar att inte skriva under sitt riktiga namn – rädsla för repressalier (både från stater och privatpersoner), att kunna lufta sina innersta tankar, att inte vilja dra medial uppmärksamhet till sig, och så vidare.

Innebörden av textstycket är ju den att ”Om du inte vågar skriva ditt egna namn, så håll käften”. Ingenting som passar i ett demokratiskt samhälle, där yttrandefrihet ska råda.

För att vända på saken: om måltavlorna för det så kallade näthatet skrev under pseudonym, och inte lämnade några särskilda ledtrådar om vem de är, hade de kunnat känna sig mycket säkrare om det skulle ingå hot.

 

Jag undrar om samma budskap används på skolor, för att lära nästa generation att ”om man inte skriver sitt eget namn så är man ond”… Så mycket som det pratas illa om anonymitet, skulle det tyvärr inte förvåna mig.

Programtips

Jag tänker tipsa om ett TV-program som, konstigt nog, gick i tisdags kväll på SVT Kunskapskanalen, ”Världen – Villkorat privatliv”. Begripligt och förklarande om integritetspolicyer och integritet på nätet, eller snarare bristen på den.

http://urplay.se/Produkter/184607-Varlden-Internet-villkorat-privatliv

Ett kontantlöst samhälle är ett övervakningssamhälle

I radio och tidningar har det talats om det kontantlösa samhället de senaste veckorna. Eller rättare sagt, det har talats om att vi i Sverige använder allt mindre kontanter.

I Ystads Allehanda står till exempel samma sak som i många andra tidningar, från TT:

På så sätt är hon typisk. En undersökning Riksbanken låtit göra visar att 53 procent av svenskarna har mellan 100 och 500 kronor kontant och en majoritet väljer numera att använda kort även för köp under 100 kronor. Olika mobilbetaltjänster vinner också mark…

Varför rapporteras detta? Är det bara som en service, eller ligger det något bakom? Jämför med följande från optikerkedjan Smarteyes:

Smarteyes är en av Sveriges snabbast växande optikerkedjor – sedan starten 2007 har vi vuxit från 0 till 52 butiker (Sept 2014), från Malmö i söder till Boden i norr.

Det är psykologi 101 att människor oftast vill göra som andra människor gör, så att säga att ”det här håller på att hända” är en indirekt uppmaning att hänga på och göra samma sak. Smarteyes skriver naturligtvis detta för att locka kunder. Att Riksbanken, TT och SR rapporterar att kontantanvändningen minskar är en indirekt uppmaning till läsarna och lyssnarna att använda betaltjänster i stället för kontanter!

Kontanterna är det enda fiat-betalningssystem som inte innebär att varje transaktion lagras och kan spåras med minimal insats. Varje gång du betalar med ett kort, en mobiltelefon eller något annat digitalt system så lagras all information om din betalning. Belopp, butik, plats, m.m. Sedan är databasen med all säkerhet sökbar så att man kan upptäcka mönster eller specifika mottagare, samköra med företags artikelnummer m.m. långt senare. Allt du köper icke-kontant kartläggs. Övervakningen krävs av EU-lagen, ”mot penningtvätt och finansiering av terrorism”. Och alla data skickas till USA enligt ”Terrorist Finance Tracking Program”.

Att kontanterna innebär en rånrisk framförs ofta som argument mot dem. Idag kräver facket ”krafttag” efter ett knivdåd i Kumla, enligt Sveriges Radio. Ett sammanträffande? Rån händer då och då, ibland med kniv, men först just NU när det talats och skrivits om hur kontanterna håller på att försvinna, krävs dessa ospecificerade ”krafttag”.

Rån är ett fruktansvärt brott, dråp ännu värre. Men jämfört med vad som kan ske på grund av övervakning är det väldigt lite.

Det finns tre mycket starka argument för att alltid betala med kontanter när det är möjligt, och helst bojkotta de butiker där det inte är möjligt.

1: Du har inte kontroll över dina pengar.

Det har du inte när du har dem på banken. Det är nämligen inte dina pengar. Du har ett avtal med banken som säger att de får dina pengar i utbyte mot att du får tillbaka motsvarande när du behöver och bla bla bla, du vet väl hur en bank fungerar… Om du har ett par tusen kronor hemma eller i plånboken så har du pengar till mat ett tag om din bank inte skulle kunna fullgöra sin skyldighet enligt avtalet. Om du bara har ett kort, är varje betalning ett uttag från din bank. Staten kan beordra banker att frysa tillgångar. Strömavbrott kan inträffa. Bankens internetanslutna apparatur kan hackas.

2: Du utsätter dig själv för risk genom att betala digitalt.

Oavsett hur oskyldiga du tror att dina köp är, är det inte säkert att de datorer och människor som granskar dem håller med. Än mindre säkert hur de köp du gör idag uppfattas om 10-20 år.

3: Du förstör för andra, och utsätter oss för risk, genom att betala digitalt.

Ju fler som betalar icke-kontant, desto större anledning ser företagen att slopa kontanthanteringen, eftersom ”ingen handlar ju med kontanter ändå”…

Så om du bryr dig om din egen eller andras personliga integritet, eller till och med fysiska säkerhet, betalar du med kontanter så ofta och mycket som det överhuvudtaget är möjligt!!!


Hjälp mig att sprida detta viktiga meddelande: Länka, reblogga, kommentera hos andra. Om du vill ta risken, skriv insändare, ring ”ring P1” och liknande program, tala med människor du känner och inte känner, m.m. Detta är inte någonting som jag personligen tjänar på, utan för att stoppa kontantdöden.


Som vanligt…

SNAFU – Situation Normal: All Fucked Up.

Det sammanfattar ganska bra det som kommit ut om appen ”whisper”.

Hur kan Google spåra en användare på Youtube utan information?

UPPDATERING: Jag har skrivit ett nytt inlägg om detta, och vad som verkar vara spårning i Windowsmiljö också, som märks på Youtube. Inlägget är på engelska och kan läsas här.

 

Idag var jag med om något som jag trodde var omöjligt. Jag gick in på Youtube för första gången på det här systemet, bakom VPN-tjänst och med ett ”rent” operativsystem och webbläsare där jag aldrig matat in personinformation.

 

Jag har alltså:

  • Inte min egen IP-adress
  • Ingen browserhistorik
  • Ingen personinformation
  • Tredjepartscookies avstängda
  • Better Privacy installerat, mot flashcookies
  • Aldrig uppgett mitt namn eller annan information i detta system

Ändå fick jag samma rekommendationer som jag brukar få!

 

Jag har använt större delen av den här datorn för att bland annat titta på Youtube, men med ett annat operativsystem och samma VPN-tjänst, som har något knappt tiotal adresser för alla dess användare. Då har jag uppgivit personinformation, men såvitt jag vet aldrig på Youtube eller på annat sätt till Google, och inte med VPN uppkopplad. Jag har heller aldrig tittat på Youtube med VPN nedkopplad. Även där hade jag tredjepartscookies avstängda och flashcookieborttagning.

 

Google har alltså lyckats följa mig genom tre led, först den andra datorn, sedan den här med det andra systemet, men ändå bakom VPN, och till sist nu. Creepy.

Det kan inte vara IP-adressen, för jag får samma rekommendationer på datorn som inte har VPN. Det kan inte vara någon form av cookies, för det här är en helt annan installation än de andra två, som också är två olika. Dessutom tas cookies aktivt bort här.

Kvar finns två möjligheter, och ingen är särskilt sannolik. Antingen ”browser fingerprinting”, som inte borde stämma alls eftersom operativsystemet är ett annat. Eller också att Google har identifierat mig på språkbruket här på bloggen, som inte heller borde stämma eftersom jag dels skriver med ett annorlunda språkbruk här än annars, men framförallt att jag såvitt jag vet inte skrivit med några Google-skript tillåtna förut. Jag måste dock göra det nu, för att WordPress ska fungera. Dessutom är som sagt tredjepartscookies inaktiverade.

 

Så hur sjutton går det till. och hur skyddar man sig?

Aschberg hatar näthatare

Förra tisdagen började ett nytt program – ”Trolljägarna –  i TV 3, och jag missade det första avsnittet, men den här veckan kom jag ihåg att titta.

 

Förutom själva missförståndet av innebörden i ordet troll, är programmet precis vad det låter som. Aschberg söker upp, och frågar ut ”trollen” i teve. På det typiskt Aschbergska viset, d.v.s. Aschberg bestämmer vad som har hänt, och sedan får verkligheten rätta sig efter det, oavsett andra omständigheter.

 

Ett inslag var om bloggerskan ”@sinoes” som bland annat råkat ut för misogyna kommentarer. Har man kollat vad hon själv skrivit? Jag erkänner att jag själv inte har gjort det, men någon som beskriver sig själv som ”rabiat rabiesfeminist” har knappast ett gott öga till män. Jag skulle inte bli förvånad om där fanns misandriska (manshatande) kommentarer. Hon förtjänar inte att få hat vräkt över sig för det, men det gör faktiskt inte andra heller, oavsett kön.

 

Och hat är precis vad programmet föder. De ska ha ett litet pluspoäng för att de skyddade en förmodad näthatares identitet, men en annan visade de med bild och förnamn, samt att han jobbade inom teve. Det är inte svårt att ta reda på vem det är i dagens digitala samhälle, och i sin tur utsätta honom för hat, hot och kanske till och med våld, vilket verkar vara huvudsyftet med programmet.

Dessutom finns det gratisprogram att ladda ned, som i det närmaste magiskt bra, tar bort oskärpa i bilder. Det fungerar extra bra på artificiell oskärpa, d.v.s. effekten ”blur”, som används för att dölja människornas identitet.

 

En annan det i programmet är skrämselpropagandan. Ungefär ”Om du skriver något elakt begår du oftast ett brott, och vi kommer att hitta dig”. Vad jag såg i programmet kan de knappt leta upp en IP-adress, utan förlitar sig på att ”trollen” varit slarviga med personuppgifter. En hade skrivit under med namn någonstans från kontot som användes, och i samma bild syntes verktyg som WHOIS-lookup (hittar ägare på registrerade domäner) och EXIF-viewer (läser dold info i bildfiler som vissa kameror sparar, kan innehålla GPS-koordinater, ägarnamn, kameramodell, m.m. beroende på kamera och inställningar).

Med anledning av massmediernas ställning, drar jag slutsatsen att en avsikt med programmet är att skrämma till tystnad även i politiska frågor som man vill vara anonym när man diskuterar. Det är ett hot mot den verkliga demokratin, som för övrigt redan är väldigt svag.

 

Aschberg vill jävlas med oss som vill vara anonyma. För det uttryckliga syftet att jävlas tillbaka kommer jag snart att publicera ett inlägg med tips om hur du gör för att vara anonym. Oavsett om du är näthatare, politikbloggare, eller något helt annat.

Avtal som luras

Idag skriver Anna Troberg om hur biskop Åke Bonnier har blivit lurad av FRA. Det är ingenting unikt med det, tvärtom har de lurat många, men med bakgrund av bland annat Snowdens avslöjanden kan man bara surt konstatera att väldigt många luras idag, genom passiv handling.

Det handlar om sekretesspolicyer, beskrivningar av tjänster, m.m.. Till exempel anonymitetstjänsten Mullvad har följande beskrivning.

Mullvad motverkar:

FRA:s massavlyssning

Kabeloperatörer tvingas enligt lag att ge FRA tillgång till den information som passerar Sveriges gränser. Mullvad krypterar trafik som passerar FRAs avlyssningsstationer så att det inte går att läsa den eller se vem du kommunicerar med.

Innan Snowdens avslöjanden, stämde det enligt då tillgänglig information. Idag vet vi att VPN-tunnlar har knäckts av NSA, och därför är det  väl ren lögn att låta texten stå kvar oförändrad? Vi vet inte hur stor NSA/FRAs kapacitet att knäcka VPN-krypteringen är, så det är möjligt att de kan hämta klartext i realtid. Det är också möjligt att de bara klarar av riktade attacker mot specifika mål, men det är ingenting någon på Mullvad kan veta, och därför måste de anta att det är en mycket osäker kommunikationsväg och inte säga att den är säker.Mullvad är bara ett exempel, såhär ser det ut på de flesta tjänster, sidor och avtal som behandlar integritet och anonymitet. Även sådana som är mera mainstream, som butiker och myndigheter. Det är inte lönsamt att erkänna att ens tjänst inte är säker. Varför faller inte detta under falsk marknadsföring och straffas?

Donationsanonymitetsförbud – ett sätt att trycka ned kontroversiella småpartier

Det talas mycket i media om att anonyma donationer till politiska partier ska förbjudas, bl.a. är det någonting som Cecilia Malmström vill få igenom.Det är en svår fråga, där två viktiga, bra principer står emot varandra, den om öppenhet och den om valhemlighet.

Det finns mycket att säga, men jag börjar med en enkel observation. ”Objektiva” och ”oberoende” Sveriges Radio har inte sagt ett ont ord om förbudet. I alla fall inte när jag har lyssnat, och det är en stor del av dagen. Däremot har det debatterats flitigt om hur det är bra för öppenheten och så vidare.

SR2

Meningen med ett förbud sägs vara att ha öppenhet i sådant som påverkar demokratin. Det låter bra, men vad händer egentligen om eller när förbudet blir verklighet?

De vanliga partierna har redan en sådan policy. I riksdagen är det Sverigedemokraterna som sticker ut, och det är förståeligt, eftersom de för en politik som är kontroversiell och inte någonting som alla vill skryta om att de står för.

Inte i riksdagen än, men i EU-parlamentet finns Piratpartiet. De kan betraktas som kontroversiella, men situationen förvärras mycket av att de för en politik som lockar just oss integritetsmedvetna människor som vet varför valhemligheten är viktig.

Det är framförallt de som drabbas av att folk inte vågar donera när de inte får vara anonyma.

Det är möjligt att det är en oönskad bieffekt, men det är också möjligt att förbudet är en riktad attack mot partier som har potential att hota den etablerade ordningen.

Alldeles oavsett, är effekten oförändrade bidrag för de vanliga partierna och minskade bidrag för kontroversiella partier i allmänhet och integritetsvänliga partier (d.v.s. Piratpartiet) i synnerhet. Det får i alla fall mig att tro att det nog inte är fråga om en oönskad bieffekt, utan något mycket mörkare.

Det är bara spekulation, men med tanke på tidigare läckor kanske det är ett beställningsjobb från ett land som heter en trebokstavsförkortning.

Bitcoin isn’t the future

Because the need to link to my post ”Bitcoin + framtiden = falskt” have sometimes come up when commenting in English, here is a translation. Pardon my lousy English.

There’s a lot of talk about Bitcoin now. The exchange rate was recently over 1,000 dollars per Bitcoin.

One of many people who often write about Bitcoin being the future, is Rick Falkvinge. For example today [the ”today” when I wrote the original post]. The speed and the voluntary, low transaction fee are two often given reasons.

Bitcoin has many advantages, but it has also disadvantages, which I will write about here:

The anonymity that isn’t there

On many websites, in newspapers and on TV it is said that bitcoin is an anonymous type of transaction. That is true, since no personal information is needed to create an account. But the Bitcoin system is based on traceability.

All transactions are stored permanently in the ”block chain”, which is open for the public to look at. Everyone can see, citizen, business and intelligence agency alike, which bitcoins has been transferred, from what account they were transferred, to what account.they were transferred. The accounts are only identified by a random code, but if one has access to other information, such as what person had what IP address when the transaction was made, or a receipt , either a paper one or one online, that includes the account numbers, it is a trivial task to pair a certain transaction with a certain individual and a certain business, or with a certain pair of individuals.

Since every ”part” of a bitcoin has its own unique ID, one can trace exactly what money has gone where. If one sends a bitcoin around between twenty different accounts, and then to the payment receiver, it is still likely that the sender and receiver can be identified, since a constant sum has been moved around. Splitting it into parts of different sizes in every step is safer, but with the revelations of backdoors in lots of cryptography, it is likely that it’s still possible to track it.

Also, the most convenient way of paying in Bitcoin in a store, is with a smartphone. Both Google’s and Apple’s smartphones have time after time been proven to be about as leak-proof as a sieve. GPS positioning, user behaviour, wireless networks, and – as with all cell phones – positioning by the cellular grid. If this can be connected to the Bitcoin accounts, it’s full speed ahead for the surveillance people, both the ones in advertisement and the ones in the government’s service.

Cash wins here.

Regulation or ban

If bitcoin is widely accepted, and the problem with the lack of anonymity is solved, government regulation will be made instantaneously. When looking at regulation of the centralised digital payment solutions[from Sweden/EU perspective, I’m not sure how it is in the rest of the world], one can assume that making anonymous transfers with Bitcoin will become illegal, no matter if it’s technically possible or not, and because the responsibility is on citizens and not businesses, the punishment will be harsh.

If Bitcoin becomes big, many banks will go out of business since they will become unnecessary. The banks, that are mega businesses, will put an end to that through massive amounts of lobbying. Laws may be made, that completely prohibits the use of Bitcoin, and also in this case, very high penalties can be expected.

Governments also have an interest in banning Bitcoin if the anonymity is preserved, since it will be harder for them to get the taxes. And the bank lobbyists will blow that fact way up out of proportion.

When the first big country in the West, probably USA, prohibits or heavily regulates the use of Bitcoin, all others will quickly follow suit, and the Bitcoin value crashes to just about zero.

Hacking, with regards from the NSA

If regulation and bans would be unsuccessful, the NSA might have an ace up their sleeve. As mentioned, they have built backdoors, not in cryptography software, but in random number generators, so that cryptography from all software can be cracked.

Bitcoin is entirely based on cryptography.

Conclusion

Bitcoin is not a replacement for cash when anonymity is required, and because of how much one can find out about a person through what they buy and sell, anonymity is required for all transactions. The problem is just that the public hasn’t understood that yet, and probably won’t until it has an adverse effect on them. And by then, it’s too late. [link to page in Swedish]

Bitcoin may become illegal, and if that happens, all value in them will disappear. A reason as good as any, not to have too much value stored as Bitcoins.

If Bitcoin gets big, governments that can’t keep their noses out of peoples private lives will require that ID is registered everytime a transaction is made. As bad as todays systems, and with Bitcoin there is one more reason for them to abandon cash, and with it, all anonymity in transactions except for sheer goods-for-goods-or-services trading.

Bitcoin might be deliberately crashed by the NSA if it causes trouble for USA. Since USA is living on ”Monopoly money” it’s likely that Bitcoin will cause trouble for them. What is one plus one?

Hur ser framtiden ut?

Hur kommer framtiden att se ut? Det är en gammal, välanvänd fråga som aldrig går att ge ett säkert svar på, men man kan titta på trender, åsikter och handlingar och uppskatta.

Det ger några olika, möjliga händelseutvecklingar som de flesta ger en mycket, mycket mörk bild av framtiden. Det finns undantag, men då är det bråttom.

Här presenterar jag några olika snapshots av olika möjliga framtider, utan någon särskild ordning eller specifik tidpunkt.

Framtid 1

Snowdenavslöjandena med mera har fått folk att börja tänka efter, göra val där frågorna om personlig integritet och andra friheter inte glöms bort, företag tjänar på att begränsa sin insamling och användning av personlig information, politiker som värnar om sina väljares privatliv väljs in, FRA och SÄPO får stor kritik och tvingas lägga ner stora delar av sin verksamhet.

Framtid 2

Media lyckas undertrycka förändring i folkets syn på integriteten, livet återgår till det vanliga, FRA/GCHQ/NSA läser allting som skrivs på internet, men agerar bara om det är fara för terrorism eller rikets säkerhet. Ingen annan upptäcker deras bakdörrar, ingen personlig information läcker eller missbrukas mer än vad som redan gjorts.

Det behöver väl inte ens skrivas att det här är omöjligt.

Framtid 3

Media lyckas undertrycka förändring i folkets syn på integriteten, livet återgår till det vanliga, ett tag. Sedan kommer någon eller några som har högst totalitärfascistiska åsikter in på fel ställe, får se att det finns ett system för totalt och livslångt härskande på plats, och aktiverar det. Alla som har haft, har eller beräknas få åsikter som riskerar att orsaka ett beteende som hotar härskarna elimineras snabbt och effektivt, kanske med hjälp av drönare, kanske helt enkelt att alla personernas möjligheter att betala i det kontantlösa samhället fryser, så att de svälter ihjäl. Eller så skickas de i etapper till utrotningsläger, som i exemplet som åter bekräftar Godwins lag. Rykten kommer förstås att gå om att det de skickas till är en säker död, men det är ju bara foliehatteri. Så elak kan väl ingen vara i dag? Eller…

Eller så har man från början sett till att folket är harmlöst mot ledarna, genom att förbjuda alla former av sammankomster, kritiska yttranden med mera, och gör stora exempel av dem som trotsar det, till exempel att tala nedsättande om ledarna= tio års fängelse, att samlas i grupp utan att någon myndighet vetat vad man pratat om= tortyr tills man erkänner, därefter böter till dödsstraff beroende på vad det var som diskuterades, m.m. Alla ”förhörssessioner” och ”rättegångar” sänds förstås i teve.

Framtid 4

Krig startas för att få allmänheten att inse ”behovet” av massövervakningen, begränsningen av friheter m.m.

Framtid 5

Snowdenavslöjandena med mera har fått folk att börja tänka efter, men bara kortsiktigt. Visserligen förbjuds FRA och NSA från att ta del av mycket ”dold” information, men Google Glass, olika spårningstjänster och annan teknik, och fortsättningen på delandet av information gör att vem som helst nu är en nästan lika effektiv övervakare som FRA och NSA. Och ”vem som helst” innehåller förstås FRA och NSA också.

Framtid 6

Som framtid 3, men härskaren/härskarna har inte lyckats undertrycka motståndet. Den fjärde boxen plockas fram – om polisen kommer gör man bäst i att skjuta dem. Ledaren kallar förstås in militären. Det blir inbördeskrig och massor av blod spills, men regimen störtas till slut, precis som historien visat att det förr eller senare alltid händer i det här stadiet. Å andra sidan har det aldrig funnits så mycket övervakningssystem och automatiserade vapen som nu (se framtid 3 för alternativt slut).

 

De flesta bilderna här är inte roliga, men jag är inte optimist, jag är realist. Det är inte alls omöjligt att något av detta blir sant, förutom framtid 2. Och i ärlighetens namn, jag tror inte att chansen för framtid 1 är så stor. Men av uppgivenhet blir den mindre, så gör allt du kan för att påpeka riskerna med övervakningen. Prata, sätt upp plakat, kommentera, och rösta på några som bryr sig, supervalåret 2014. Den här frågan måste bli högre prioriterad än skolfrågan, som Sveriges Radio vill se till att det blir den huvudsakliga valfrågan, genom repetitiv, illa dold propaganda.

Har du kommit på en annan möjlig framtid? Skriv den i kommentarsfältet!

I grund och botten är Sveriges tryck- och yttrandefrihet svag.

På många ställen kan man läsa att Sverige har en stark tryck- och yttrandefrihet. Jämför man med Kina och Nordkorea är det säkert sant, men den lämnar mycket att önska.

Jag skriver ”tryck- och yttrandefrihet” eftersom begreppen egentligen borde ha flutit samman tack vare internet.

Det har gnagt i mitt bakhuvud länge, men det var inte förrän avslöjandet av anonyma Sverigedemokrater som skrivit på Avpixlat som jag kunde sätta ord på det. Man pratade om röjandet av identiteterna i Studio Ett igår. Programledaren Li Hellström har Expressens chefredaktör Thomas Mattsson på telefon och Piratpartiets ledare Anna Troberg i studion.

Li Hellström: -Hur ska man reagera här, som privatperson inför risken att man inte kan vara anonym i olika sammanhang i samhället, kan det här få konsekvenser för andras möjlighet att berätta om missförhållanden på sin arbetsplats eller vad som helst, att man vet att plötsligt så blir man uthängd så här, av en tidning?

Thomas Mattsson: -Nej, det här handlar ju om hatsajter som inte är grundlagsskyddade, som har valt att stå utanför den tryckfrihetsförordning som gör att det finns ett ensamansvar. Om man skriver under anonymitetsskydd på en etablerad mediesajt är man skyddad enligt de svenska lagarna, det finns mig veterligen inga exempel på att medier på något sätt skulle ha blottlagt personer som inte förtjänar detta, utan här talar vi om…

Troligen Anna Troberg: -Men-

Thomas Mattsson: …här talar vi om ett litet fåtal människor som påverkar det här näthatet väldigt mycket, centrala figurer där skulle jag vilja påstå.

Li Hellström: -Jag måste tyvärr sätta streck i den här debatten här, tack så mycket, Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, Anna Troberg som är partiledare för Piratpartiet. Tack för att ni var med.

Precis som Anna Troberg sade tidigare i inslaget, hade det publicerats väldigt sunkiga åsikter, men det är då som yttrandefriheten ställs på prov. Och i det här fallet blir det underkänt!

Inte en redaktion i Sverige hade väl publicerat sådana uttalanden som de här Sverigedemokraterna ville göra? Om man då vill få ut dem anonymt, vilka alternativ finns det? Ska det behöva vara var man för sig själv när man vill vara anonym med kontroversiella uttalanden eller i kontroversiella frågor?

Och vad är det för uttalande, ”det finns mig veterligen inga exempel på att medier på något sätt skulle ha blottlagt personer som inte förtjänar detta”. Vem har rätt att diktera vem som ”förtjänar” att få sin identitet röjd?

Är det inte ganska avslöjande om medias åsikt i frågan när de ger sista ordet till Thomas Mattsson och är snabba med att avbryta när Anna Troberg försökte försvara rätten att vara anonym?

Lagarna inte skrivna för något annat syfte än att diktera vad man får och inte får säga, d.v.s. begränsa tryck- och yttrandefriheten. Om det ska gå att säga något anonymt, måste det finnas en syndabock i form av en ansvarig utgivare. Annars är den som försöker hålla sig anonym fair game att avslöja.

Missta inte det här inlägget för Sverigedemokratisk propaganda – SD är verkligen inte rätt parti att rösta på om man vill ha yttrandefrihet – men det betyder inte att de ska avslöjas hur som helst. I synnerhet de som inte är medlemmar där, som det talades om.

Nej, den svenska tryck- och yttrandefriheten lämnar mycket att önska, och jag hoppas att Piratpartiet inser det. Och det tror jag att de gör, men de behöver kommunicera det också.

Bitcoin + framtiden = falskt

Det pratas mycket om bitcoin nu. Kursen var nyligen uppe över 1 000 dollar per bitcoin.

Bland andra Rick Falkvinge skriver ofta om att Bitcoin är framtiden. Till exempel idag. Hastigheten och den frivilliga, låga transaktionsavgiften är skäl som ofta anges.

Det finns många fördelar med bitcoin, men det finns också nackdelar. Jag ska ta upp dem nu:

Anonymiteten som inte finns

På många sajter, i tidningar och på TV hör man att bitcoin är anonymt. Det är sant, eftersom inga personuppgifter lämnas för att skapa ett konto, men bitcoinsystemet bygger på spårbarhet.

Alla överföringar lagras permanent i den så kallade blockkedjan, som är öppen för allmänheten att titta på. Där kan alla titta – privatperson, företag och underrättelsetjänst – vilka bitcoins som överförts från vilket konto till vilket konto. Kontona identifieras bara med en slumpmässig kod, men om man har tillgång till annan information, som vilken IP-adress som tillhörde vem när transaktionen gjordes, eller ett kvitto i antingen pappersform eller på nätet där kontonumren står, är det en trivial uppgift att para ihop en transaktion med en människa och ett företag, eller två människor.

Eftersom varje bitcoin-del har ett ID-nummer kan man spåra vilka pengar som har gått vart. Om man skickar runt en bitcoin mellan tjugo olika konton och sedan till betalningsmottagaren är det ändå sannolikt att avsändare och mottagare kan identifieras, eftersom en konstant summa flyttats runt. Att dela upp den på olika stora delar i varje led är säkrare, men med avslöjandena om att det finns bakdörrar i mycket kryptografi, är det troligt att det ändå går att spåra.

Dessutom är det smidigaste sättet att betala med bitcoin i butik att använda en smartphone. Både Googles och Apples smartphones har gång på gång visat sig vara ungefär lika läckfria som ett såll. GPS-positionering, användarbeteende, trådlösa nätverk, och – som alla mobiltelefoner – mobilnätets positionering. Kan detta knytas till bitcoinkonton är det fritt fram för övervakarna, både de i reklambranschen och i statens tjänst.

Kontanter vinner här.

Reglering eller förbud

Om bitcoin blir accepterat i stor skala, och problemet med anonymitetsbristen blir löst, kommer regleringar att komma som ett mejl på e-postkontot. Om man tittar på hur det ser ut med regleringen kring centraliserade digitala betalningslösningar, kommer det att bli olagligt att göra anonyma transaktioner med bitcoin, möjligt eller ej, och eftersom ansvaret ligger på privatpersoner och inte företag, kommer straffen att vara höga.

Om bitcoin blir stort, kommer banker att gå i konkurs eftersom de inte behövs. Det kommer bankerna, som ju är jätteföretag, att sätta stopp för genom massvis med lobbyism. Lagar kan stiftas som helt förbjuder bitcoin, och även här kan man vänta sig mycket höga straffsatser.

Regeringar har dessutom ett egenintresse i att förbjuda bitcoin om anonymiteten bevaras, eftersom det då blir svårare att driva in skatt. Det kommer bankernas lobbyister att blåsa upp över alla proportioner.

När det första stora västlandet, troligen USA, förbjuder eller hårdreglerar bitcoin, kommer alla andra snart att följa efter, och bitcoinens värde rasar ner till nästan noll.

Hacking med hälsningar från NSA

Om regleringar och förbud skulle misslyckas, har kanske NSA ett äss i rockärmen. De har som sagt byggt in bakdörrar, inte i kryptografiprogram, utan i slumptalsgeneratorer, så att alla kryptografiprogram kan knäckas.

Bitcoin bygger helt och hållet på kryptografi.

Slutsats

Bitcoin är inte en ersättare för kontanter när anonymitet krävs, och med tanke på hur mycket man kan kartlägga en människa genom köp och försäljningar, krävs anonymitet för alla transaktioner. Det är bara allmänheten som inte förstått det än, och antagligen inte kommer att förstå det förrän det drabbar dem. Och då är det ju för sent.

Bitcoin kommer kanske att bli olagligt, och då kommer allt värde i dem att försvinna. En anledning så god som någon att inte ha för mycket pengar ligga i form av bitcoins.

Om bitcoin blir stort, kommer klåfingriga stater att kräva att personnummer registreras vid varje transaktion. Lika illa som dagens system, och med bitcoin finns ännu en anledning för dem att avskaffa kontanterna, och med dem all anonymitet i transaktioner förutom vid ren byteshandel.

Bitcoin kanske avsiktligt kraschas av NSA om det ställer till problem för USA. Eftersom USA lever på monopolpengar är det troligt att bitcoin kommer att ställa till problem för dem. 1+1=?

”Researchgruppen” sätter namn på anonyma Sverigedemokratiska rasismyttranden.

Från Expressen rapporterar Sveriges Radio att ett nätverk vid namn Researchgruppen har tagit reda på identiteten på de tidigare anonyma författare som skrivit på bl.a. sajten Avpixlat, genom att på något sätt ta reda på de mejladresser som de varit kopplade till sajten med.

Sverigedemokrater har skrivit rasistiska saker på sidan, och Sverigedemokraterna har nolltolerans mot sådant, och Marie Stensby har nu lämnat alla uppdrag i partiet.

Sveriges Radio rapporterar detta som om det vore det mest naturliga i världen att röja någons anonymitet, och riktar ingen kritik mot Researchgruppen.

Säger inte det lite om vilken hållning SR har till källskydd? Sidor som Avpixlat omfattas säkert inte av det, men principen är ändå exakt densamma.

Titta på vad som har hänt i generiska termer istället för att haka upp sig på att det är Sverigedemokrater: En människa har tvingats att säga upp sig på grund av att ett nätverk inte har respekterat hennes rätt att vara anonym!

Eftersom knappast någon av Sverigedemokraterna varit i tjänst vid de tillfällen de skrivit, borde de ha rätten till sina privatliv ifred.

För nu är det rasistiska politiker, imorgon kan det vara du! Du vet inte vad du gör som din chef hatar.

Men Sverigedemokraterna går på självcensurens linje som vanligt, ”– Man är aldrig anonym på nätet och kan man inte stå för de åsikter man uttrycker så ska man inte skriva det, säger Björn Söder.” skriver SR.

Om de avslöjade medlemmarna hade varit tillräckligt smarta för att använda en gratismejl med en adress som inte avslöjar något, hade det räckt för att Researchgruppen inte skulle ha kunnat röja dem. Med en bra anonymitetstjänst hade det varit svårt till och med för polisen. Man kanske aldrig är anonym för NSA på nätet, men för Björn Söder är det ganska lätt att vara anonym.

Det han säger är istället menat att orsaka självcensur, det vill säga att man inte vågar skriva det man annars vågat. Och det säger någonting om Sverigedemokraternas syn på yttrandefrihet. Om du värderar din yttrandefrihet är SD inte the way to go.

Dagens kaktusar till Researchgruppen och Sverigedemokraterna.

När Piratpartiets ledare inte låter anonyma kommentera, då är det illa.

Tänk dig om ledaren för det största av Sveriges få partier som har yttrandefrihet som en grundfråga skulle stoppa möjligheten att kommentera på sin blogg, bara för att den som kommenterar vill vara anonym. Det skulle inte vara någon bra publicitet.

Ändå är det precis vad som hände mig häromdagen.

Den tjugofemte november hade Anna Troberg, Piratpartiets partiledare, skrivit ett blogginlägg som jag skrev en kommentar till.

Er politik är bra, du skriver själv “Många har de senaste åren redan valt att besvara frågan med aktiv handling.” Det är nog få som inte har åtminstone en grundläggande idé om vad ni står för.

Ändå syns ni inte ens i opinionsmätningarna. Vad är det för fel?

Varför väljer den som sätter värde på demokrati med yttrandefrihet och integritet att inte rösta PP?

Finns det inte så många, eller har de någonting emot er? Eller är det någonting annat?

Att svara på den frågan är det första steget mot framgång. Jag tror inte att informationsspridningen är det som är viktigast just nu.

Jag undertecknade texten med Antimon555, min mejladress och http://www.integritetsnytt.wordpress.com.

Kommentaren såg ut att komma in, men högst upp stod det ”Your comment is awaiting moderation.”

Jag vet sedan tidigare att Anna Troberg inte har förhandsmoderation som förinställning på sin blogg, så det enda som kan ha påverkat något filter är min IP-adress, som är en anonymitetstjänst.

Men det blir värre.

Den tjugosjunde november mejlade jag till Anna Troberg för att fråga om vad som hade hänt.

Hej, jag lämnade en kommentar hos dig i förrgår, på den senaste artikeln. Den har fastnat i modereringskön, jag vet inte varför du inte har släppt in den. Därför mejlar jag och frågar.

Antimon555
http://www.integritetsnytt.wordpress.com

Den tredje december hade jag länkat till den här artikeln i ett inlägg och inte fått någon pingback där, så jag försökte lämna en kommentar istället.

Eftersom jag inte har fått någon pingback här skriver jag in adressen i en kommentar: https://integritetsnytt.wordpress.com/2013/12/02/nar-skiten-traffar-flakten-vad-hander/

Samma uppgifter som förut, samma resultat. ”Your comment is awaiting moderation.”

Jag hade inte fått något svar, så jag skickade om det gamla mejlet men lade till överst

Nu hände det en gång till, på http://www.annatroberg.se/2013/11/20/nar-overvakningssystemen-borjar-prata-med-varandra-traffar-skiten-flakten/Den gamla är fortfarande blockerad också.

Kan du vara snäll och kontrollera vad som har hänt, och svara?

Länkfelet fanns i mejlet också, men jag tror inte att det är skäl nog att ignorera mejlet. Det var precis vad som hände.

Kommentarerna är fortfarande blockerade, och jag har inte fått något svar på mejlen, trots att det står i Anna Trobergs kontaktuppgifter ”Om det inte är så bråttom var snäll och mejla. Jag svarar normalt inom en dag.

Att kommentarer kan fastna i filter har jag förståelse för, men åtminstone på WordPress kan man se det och släppa fram dem om de blivit felaktigt stoppade. Att dessutom ignorera flera mejl om det är elakt, och i egenskap av Piratpartiets ledare är det inget mindre än hyckleri! Skärpning!

Piratpartiet tycker om öppenhet hos politiker, och att oegentligheter och fuffens kommer upp till ytan, så att jag bloggar om det här borde vara välkommet.

Edit: Nu kom en ny kommentar jag skrev på en senare post in. Jag vet inte om det beror på att Anna Troberg avblockerat mig eller om det är något som hänt automatiskt, men problemet verkar nu vara löst även om de gamla kommentarerna fortfarande inte finns.