Mördarbilar och ändamålsglidning

Självkörande bilar har varit ett diskussionsämne i några år nu, och de problem som sådana medför. Senast var det på Radio Bubbla det diskuterades, en frågeställning som visserligen inte är ny, men fortfarande relevant och skrämmande. Något som inte diskuterats är risken för ändamålsglidning, som finns även i denna fråga.

Som om det inte räckte med att en självkörande bil är utrustad med kameror, GPS och andra sensorer och en internetanslutning, samt en sannolikt datahungrig tillverkare som t.ex. Google, så måste en självkörande bil vara programmerad att döda. Inte så att man ska kunna säga åt den: ”kör över den där människan”, utan om det inte finns något alternativ – till exempel om bilen kommer åkande i 100 km/h, bromsarna inte fungerar, och det bara går att välja mellan att köra in i en betongvägg eller i en folksamling. Ska bilen köra in i folksamlingen och döda uppåt ett tiotal människor medan ”föraren” (passageraren?) sannolikt klarar sig, eller ska den köra in i betongväggen och döda sin ägare?

Om det senare, vill man köpa och använda en produkt som är programmerad att, under vissa omständigheter, döda en? Det är några av frågorna med självkörande bilar, som diskuteras nu.

Troligen. De flesta kommer att resonera att ”risken att hamna i en sådan situation är så liten att det troligen inte kommer att drabba mig”, på samma sätt som man resonerar om bilolyckor i allmänhet.

Någonting som å andra sidan kommer att hända ganska snart, kanske till och med på vanliga bilar med internetanslutning, innan självkörande bilar blir vanligt, är att polisen kommer att kräva, och få, ”digitala spanska ryttare”, det vill säga en bakdörr in i alla bilars datorer, som gör att de kan stoppa en bil fjärrstyrt. Nästan inga protester kommer att höras.

När det är standard, och ytterligare ett eller några terrordåd med fordon skett ändå, kommer det att dyka upp förslag att polisen ska få möjlighet och befogenhet även att helt ”kapa” en bil fjärrstyrt och, om så krävs av situationen, döda de åkande genom att krascha den, till exempel för att förhindra terroristattentat. Detta kommer att accepteras som helt normalt av de flesta. Så även om de terrordåd som skett hade kunnat stoppas, polisen haft misstankar mot terroristerna, men ändå av någon anledning varken gripit dem tidigare, använt spikmattor, eller använt ovan beskrivna system som de sedan några år då haft tillgång till.

Visst låter det befängt? Det kommer det inte att göra när det införs om kanske tio år eller mindre. Då kommer många små steg att ha tagits i den riktningen, propagandamaskineriet gått varmt hela tiden, och om någon hittar den här bloggposten kommer vederbörande att säga ”Ja, självklart är det så, varför var han så upprörd över det?”

Vi har sett det med den personliga integriteten, inte minst i frågor om pengar, vi har sett det med yttrandefriheten, vi har sett det med rätten att ta del av information, vi har sett det i rättssäkerheten på olika sätt, bland annat vad som räknas som terrorbrott. Detta är den logiska slutsatsen om denna fråga, hur vidrig vi än tycker att den är idag.

Vi behöver verka för att behålla den åsikten, och stoppa sådana funktioner innan ändamålsglidningarna börjar. Sedan är det för sent, då vill de flesta ha dem.

Annonser

Taggar:, , , , ,

Kommentera gärna här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: