Det är stor skillnad på att bli ledsen och att få sparken.

I p4 extra idag talade man om att Aftonbladet avslöjat identiteten på personer som bland annat skrivit elaka inlägg om Barnkanalprogramledaren Sanna Salameh, och intervjuade henne, Henrik Alexanderson, och Jan Helin.

Sanna Salameh börjar med att säga att hon tycker att om man har kritik så ska man kunna stå för den och ”kan man inte göra det, då kanske man inte ska dela med sig av den kritiken”. Varför då? För att man ska få hela massmedia emot sig för att man har ”fel” åsikt? Det är i alla fall vad som händer många.

Henrik Alexandersson tar upp att anonymiteten är viktig, bland annat för att det finns människor som riskerar jobbet om de yttrar fel åsikter.

Jan Helin säger att anonymitet kan vara viktig för att framföra åsikter, men ”det här handlar inte om (…) åsikter (…) utan det här handlar om att man hetsar mot folkgrupp, att man hotar(…)”.

Det går inte att bestämma vad anonymitet används till. När den finns kan den användas till båda delarna, och om den inte finns kan den inte användas. Punkt.

Samtidigt påstås flera gånger att yttrandefriheten bara skulle gälla åsikter, och liknande felaktigheter. Yttrandefrihet är yttrandefrihet och ska gälla, ja, yttranden. Inte bara vissa sorters yttranden.

Sedan påstår han att man inte ska blanda ihop kritik mot t.ex. repressiva stater med offentliga personer som ägnar sig åt dubbla budskap eller anonyma personer som ägnar sig åt att hota och så vidare, ”det bör man hålla isär, och det tror jag kritikerna mot det här egentligen förstår, men man gör en billig poäng”.

Nej, Jan. Det är du som inte förstår. Det är från början hopblandat, och går inte att hålla isär så länge anonymiteten finns. Om man lyckas ta bort anonymiteten på det ena, kan man med en knapptryckning definiera om filtret så att det är det andra som blir avanonymiserat. Om denna möjlighet finns, kan det inte längre kallas anonymitet. Och utan anonymitet inträder antingen risken att till exempel få sparken, eller självcensuren.

Hursomhelst ser naturligtvis SR till att Jan Helin får näst sista ordet och Sanna Salameh det sista: ”Jag tycker på något sätt att, det, jag menar, det man får komma ihåg här, är att, visst, de blir exponerade, men vi, alltså, jag är ju också en människa liksom, jag blir ju också ledsen, som, och har vänner och familj som också blir ledsna, och jag tror att, jag menar, på något sätt så har man ju själv, eller, jag har ju också rättigheter att liksom kunna göra mitt jobb utan att bli, så här, hotad och kränkt, det känns ju också som en, en viktig poäng i sammanhanget.”

Är det rimligt att många andra människor ska förlora sin rättighet att yttra sig utan att till exempel bli av med sina jobb, för att någon ska få ”rättigheten” att göra sitt utan att få elaka saker skrivna om sig? Är det värre att bli ledsen än att få sparken?

Och, hade det varit bättre att få samma saker skrivna om sig, undertecknade med namn? Många är inte avskräckta av att behöva underteckna sina hatfyllda meddelanden, skulle det kännas bättre om det stod t.ex. ”Med ovänliga hälsningar, Sven Karlsson”, än användarnamn ”svissch2445”?

Det är aldrig kul att få ta emot hatfyllda meddelanden, och det kan i sig påverka den praktiska yttrandefriheten genom självcensur, men det går inte att lösa det genom att avsiktligt minska yttrandefriheten. Det är att skjuta sig i foten. Om vi börjar peta på möjligheterna att vara anonym förlorar vi mycket mer än vi vinner. Jag har bara tagit exemplet med att förlora jobbet hittills, men det finns oroande tecken, från bland annat England och USA, på att vi inom kort kan förlora mycket mer än så. I England har fredliga demonstrationer kallats ”lågnivåterrorism”, och med de lagar som medger nästan vad som helst för insatser emot just terrorism, är det inte svårt att se vart det är på väg.

Jan Helin tyckte att Flashback inte tar ansvar för vad folk säger där. Det är fel sätt att formulera saken. Flashback försöker, till skillnad från både Aftonbladet och Sveriges Radio, ta ett stort ansvar för att man ska få säga vad man vill, använda yttrandefriheten. Men de har misslyckats med IT-säkerheten, och jag hoppas att de snarast rättar till felet, innan fler råkar ut för Researchgruppen och Aftonbladet.

Advertisements

Taggar:, , , , , , , , , ,

Kommentera gärna här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: