Det stora experimentet

Internet har fört med sig stora möjligheter, inte bara att sprida text, ljud, bild och video, utan också att svara vad man tycker om det man ser eller hör.

Det finns sociala medier, tummar upp och ned, och kommentarsfält. Men det pågår ett stort experiment på stora delar av internet, där vi alla som vill svara på någonting är försöksobjekt. Det är säkert omedvetet på många ställen, men det finns flera där det är helt medvetet: De enda åsikter som tillåts uttryckas, är positiva åsikter.

Det sker på många sätt, subtilt, dolt, eller helt öppet, tekniskt eller socialt.

För länge sedan, när det var en nyhet att kunna rösta på saker på internet, var det vanligast att antingen ha en skala 1-5, representerad som t.ex. stjärnor, eller valet att rösta upp eller ned, eller naturligtvis att inte rösta alls. Men det har förändrats. På många nyare sidor, bland annat Facebook, finns det en möjlighet att rösta upp ett visst inlägg, ”tumme upp”, ”gilla” etc. men ingen möjlighet att rösta ned.

Det lämnar möjligheten att vara positiv eller neutral, men inte negativ. Om det är ett meningslöst försök att inte ge folk möjligheten att rösta så att det kan såra andras känslor (ett slags censur egentligen), eller om tanken är att förskjuta ”neutral” åt det negativa hållet, för att få människor att använda funktionen mer så att deras åsikter lättare kan registreras för reklamsyfte, kan man förstås inte veta. Kanske är det båda delarna. Oavsett vad, gör det att resultatet inte är tydligt, utan beror på hur många som har sett inlägget.

Något som antagligen är tänkt för den ovan nämnda sortens ”censur” är kommentarssystemet Disqus’ policy, ett system som används bl.a. av Sveriges Radio. Där finns både tumme upp och tumme ned, men det är bara tumme upp som går att använda, om man inte är registrerad och inloggad, så att ens användarnamn visas när någon ställer pekaren över nedtumningsknappen. Man behöver inte registrera sig med sitt riktiga namn, men det är ändå en process med flera extra steg jämfört med att bara kommentera som gäst. Det ger förstås som resultat att röster upp och ned blir värdelösa som indikator på vad folk egentligen tycker. Avsiktligt missvisande. Och om man tycker att anonyma åsikter är mindre värda än underskrivna, vilket många gör, borde det då inte vara så mycket mer sårande om någon gör sig besväret att registrera sig och röstar ned ens kommentar med sitt namn, än bara röstar som gäst om det hade gått?

 

Youtube skulle kunna få ett helt blogginlägg för sig självt, och det kanske det kommer att få någon gång, men nu ska jag försöka att hålla det kort.

På Youtube hittar man alla slags filmer. Roliga, tråkiga, ilskeframbringande, förskräckande, söta, fula, långa, korta, allt. Nästan oavsett vilken film, om den har några hundra tusen visningar eller mer, så att en ganska stor publik haft möjlighet att kommentera, så hittar man samma sak i kommentarerna. Om någon har skrivit något negativt om filmen – det kan handla om vad som helst som sker i videon (men inte om bildkvalitén, det brukar stå oemotsagt om den är dålig) det spelar ingen roll om samtalstonen är trevlig eller otrevlig – så får vederbörande svaret ”titta inte på den, då!”. Ofta tillsammans med tummar ned på kommentaren, och ibland en uppmaning att försvinna från kommentarsfältet eller till och med begå självmord. Som tillägg borde man notera att det senare bevisar att tvång att uppge identitet – som Youtube har – inte fungerar mot elaka kommentarer.

Det här skulle kunna förklaras om Youtube själva hade ett finger med i spelet. Om man inte får kommentera negativt om videon, utan istället måste göra en egen video som kommentar, får Youtube en till video att visa reklam före, och därmed tjäna pengar. Men nu kan de ju knappast ha någon sådan påverkan, för det skulle kräva att antingen sådana ”stick-härifrån-kommentarer” automatpostas, och det tror jag inte att de skulle våga riskera att det avslöjas, eller att uppröster och medhåll rensades bort, och det skulle ju författarna av det upptäcka direkt. Det är snarare en kultur som spridit sig bland Youtubekontoinnehavarna.* En kultur som motverkar syftet med ett kommentarsfält, och gör om det till att bara vara ett medhållsfält. Om jag hade Youtubekonto, och det vill jag inte ha av integritetsskäl, och såg en video jag inte gillade som hade en kritisk kommentar, skulle jag svara den som framfört kritiken med ”bra sagt” och en tumme upp.

*Youtube delar konto med alla Googles tjänster.

Denna ”håll-käften-kultur” är vanlig på Youtube, men inte unik där. Den finns i många kommentarsfält och andra kommunikationsplattformar på internet. Varför? Om en främling på stan skulle framföra kritik mot någonting du tycker om, skulle du då skrika åt denna främling att hålla käften? Nej, om du skulle svara, skulle du antagligen göra det med bra argument och någorlunda trevlig ton. Varför skiljer det sig så mycket på internet? Är det så enkelt som att man inte vågar göra det på stan eftersom man riskerar en smocka, eller förstår man inte i det undermedvetna att man faktiskt pratar med människor även på internet?

 

Det är i alla fall ett problem när den praktiska yttrandefriheten beskärs. Man kanske inte kan säga att yttrandefriheten som sådan beskärs av det här, för det gör det ju inte mer olagligt att yttra sig, eller omöjligt att göra det någon annanstans, men de-facto-yttrandefriheten beskärs rejält. Både av de tekniska hindren, eftersom publiken finns koncentrerad på de ställen där de finns, och av ”håll-käften-kulturen”, för att veta att man nästan säkert blir tillsagd sådana saker sargar självförtroendet och känslorna, och man börjar undra om man egentligen har rätt, fastän inga motargument framförts. Till slut kanske man avhåller sig från att skriva högst befogad kritik.

Och vad händer med människor när man sätter en kork i utloppet för det negativa? Försvinner det med tiden, eller blir det som att plugga en säkerhetsventil? (OBS! Youtube-länk.)

Experimentet har pågått i ca 5-10 år, och frågan är om vi någonsin kommer att få veta svaret. Massmedia intervjuar ju sällan brottslingar om deras egen åsikt om anledningen till att de begått brott, och frågan är om de själva skulle kunna göra kopplingen till uppbyggd upprördhet och ilska som inte fått ventileras. Men min egen gissning är att detta tystande av negativa åsikter har en sådan inverkan, och det medverkar till ökningen av våldsbrotten.

Annonser

Taggar:, , , , , , ,

Kommentera gärna här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: